¹³⁰Öppnandet (uppenbarelsen) av dina ord (hebr. davarim) – ger ljus (klarhet) [välsignelse];
    det ger förståelse (urskillningsförmåga) för de enkla (öppna, villiga) [människor].

[Hebr. petach betyder "öppning" och kommer från verbet "att öppna". Att glänta på och avslöja ryms också i ordets betydelse här. När Guds ord förstås och förklaras ger det ljus som när en stängd port öppnas, se Luk 24:27, 31; Apg 17:3; Ef 1:18. Ljus är en symbol på uppenbarelse men också förknippat med välsignelse, se Ps 97:11; 112:4; 118:27, något som också förstärks med det kiastiska mönstret då denna vers tematiskt hör ihop med vers 135.]

¹³¹ Jag öppnar min mun på vid gavel och flämtar,
    för jag längtar efter dina budord (hebr. mitzvot).
¹³²Vänd dig till mig och var nådefull (ge mig oförtjänt kärlek, favör),
    så som rätt är (hebr. mishpat) mot dem som älskar ditt namn (sätter dig främst).

¹³³Led mina steg (gör dem fasta) med ditt löftesord (hebr. imrah),
    låt ingen synd dominera (styra, regera över) mig.
¹³⁴Befria (återlös, köp tillbaka) mig från människors förtryck [som missbrukar sin auktoritet; krossar motståndare],
    så jag kan hålla dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

¹³⁵Låt ditt ansikte lysa över din tjänare [kom med din närvaro och välsignelse, se 4 Mos 6:25-26],
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).

Strömmar av tårar rinner från mina ögon,
    därför att människor inte följer (håller sig till) din undervisning (Torah).

[Versen hör tematiskt ihop med vers 129 där psalmisten håller och vakar över Guds stadgar. Hela denna sektion har präglats av den personliga glädjen och engagemanget i Guds ord. Den avslutas nu med en sorg över att människor inte delar den längtan, bildligt rinner floder av tårar ner över psalmistens ansikte. Detta är också ett tecken på en verklig personlig övertygelse. Den som gråter över olydnad mot Guds ord, kan ju själv inte vara oengagerad i Guds undervisning.]

צ – tsade

Piktogrammet för Tsade kan beskriva en man som böjt sig ned i ödmjukhet. En annan teori är att det avbildar en fiskkrok. Det hebreiska ordet betyder att jaga och att fånga. Det hebreiska ordet "tzadik" betyder rättfärdig, och bokstaven förknippas ofta med det ordet. Det finns ingen grekisk eller latinsk bokstav från detta piktogram.

¹³⁷[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Talvärdet är 90. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Första och sista versen ramar in stycket med nyckelordet tsadik – rättfärdig. Ordet förekommer fyra gånger, se vers 137, 138, 142 och 144. Ordföljden i vers 138 beskriver bokstavligen också fastheten i Guds vittnesbörd (hebr. edot – grundläggande regler) genom att det ordet står centralt och ramas in av orden rättfärdighet och trofasthet. Rättfärdighet är inte bara ett abstrakt begrepp, rättfärdigheten har sitt praktiska uttryck i att också göra det som är rätt, se vers 121.]

Rättfärdig är du Herre (Jahveh)
    och rätta (raka) är dina domar (hebr. mishpatim).
¹³⁸Du har befallt dina vittnesbörd (hebr. edot) i rättfärdighet
    – och i trofasthet (sanning) – överflödande!

¹³⁹Min nitälskan har förgjort mig,
    eftersom mina motståndare har glömt dina ord (hebr. davarim).
¹⁴⁰Ditt löftesord (hebr. imrah) är prövat till sitt yttersta,
    och din tjänare älskar det!

¹⁴¹Jag är liten (den yngsta, minsta, se 1 Sam 9:21) och föraktad,
    likväl har jag inte glömt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
¹⁴²Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet
    och din undervisning (Torah) är sann.

¹⁴³Bekymmer och ångest har överväldigat mig,
    men dina budord (hebr. mitzvot) är min lust.
¹⁴⁴Rättfärdiga är dina stadgar (hebr. edot) – för evigt,
    ge mig förstånd och jag ska leva.

ק – qof

Piktogrammet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud.

¹⁴⁵[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Talvärdet är 100. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa.
    Stycket har ett intressant mönster där de två första verserna börjar med samma ord, hebr. qara, se vers 145-146. Även de två följande verserna formar ett par med hebr. qidem, se vers 147-148. På liknande sätt finns ett par i vers 150-151, som dessutom hör ihop med sista versen (vers 152), som använder ett ord med samma rot. I denna struktur står vers 149 ut som en central vers. Detta ger en extra betoning på bönen att bli hörd och få ny kraft!]

Jag ropar [höjer min röst i bön] av hela mitt hjärta, svara mig, Herre (Jahveh)
    – jag ska hålla (vakta, bevara) dina förordningar (hebr. chuqim).
¹⁴⁶Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig, fräls (rädda) mig
    och jag ska följa dina vittnesbörd (hebr. edot).

¹⁴⁷Jag möter (närmar mig vid) skymningen [eller kanske gryningen] och skriker ut (ropar efter hjälp),
    jag väntar (hoppas) på ditt ord (hebr. davar).
¹⁴⁸Mina ögon möter (konfronterar; har förutsett) nattens [alla tre] väkter [jag är vaken hela natten],
    så jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) ditt löftesord (hebr. imrah).

¹⁴⁹Hör min röst, i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    uppliva mig (ge mig ny styrka och liv), Herre (Jahveh), med dina domar (hebr. mishpat).

¹⁵⁰De närmar sig (precis bakom mitt huvud är), de som jagar (följer) efter ondskan,
    från din undervisning (Torah) – är de långt borta. [Rent språkligt förstärks budskapet genom ordföljden då första ordet är "nära" och sista ordet är "långt borta".]
¹⁵¹Nära är du, Herre (Jahveh),
    och alla dina budord (hebr. mitzvot) är sanna.
¹⁵²Från forna tider (bakom) vet jag av dina vittnesbörd (hebr. edot)
    att du har grundat dem för evigt.

["Forna tider" (hebr. qedem) används om öster men är också ett uttryck för att se både framåt och bakåt, göra bokslut och få visioner, ordet har samma rot som "nära" (hebr. qarov) i de två föregående verserna. I vers 150 beskrivs hur fienderna är nära, dock är psalmisten trygg. Ja, fienderna är nära, men det är också Herren, se vers 151.]

Tillbaka upp

---

Rom 11:13-36

¹³[Även om judarna och Israel har varit temat sedan kapitel 9, har Paulus ändå riktat sig till troende hedningar. Paulus judiska landsmän omnämns i tredje person, se Rom 9:4-5, 32; 10:1-3, 18; 11:1, 7. Paulus påminner den hednakristna gruppen i Rom att det är dem han riktar sig till.]

Nu talar jag till er hedningar. Eftersom jag är hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt, ¹⁴om jag på något sätt kan få mina landsmän att bli avundsjuka, och på så vis frälsa några av dem. ¹⁵För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda? ¹⁶Om förstlingsbrödet (förstlingsfrukten) är heligt, är hela degen helig [4 Mos 15:19-21]. Och om roten är helig (avskild för tjänst), är också grenarna heliga. [Eftersom Abraham och patriarkerna var Guds utvalda folk är också deras ättlingar det.]

Olivträd i Israel.

¹⁷Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, ¹⁸då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
     ¹⁹Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in."
     ²⁰Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. ²¹För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig. ²²Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. ²³Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. ²⁴För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?

[Varför väljer Paulus att använda ett olivträd för sin bild? Trädet är en symbol på fred. Efter syndafloden när Noa skickar ut duvan kommer den tillbaka med en kvist från just ett olivträd, se 1 Mos 8:11. Runt Medelhavet, och speciellt i Israel, är olivträdet det viktigaste av alla träd eftersom dess frukt, olivoljan, är källan till mat, ljus, hygienartiklar och helande.]

Hela Israel ska bli frälst
²⁵Syskon (bröder och systrar i tron), jag vill att ni ska känna till detta mysterium (denna hemlighet som tidigare varit dold) så att ni inte har för höga tankar om er själva. En del av Israel har drabbats av förhärdelse [så att de inte tar emot evangeliet], och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. ²⁶Det är på det sättet hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet [Jes 59:20-21; 27:9]:

Från Sion ska Frälsaren komma
    och ta bort ogudaktighet från Jakob.
²⁷Och detta är mitt förbund med dem,
    när jag tar bort deras synder.

²⁸När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, ²⁹för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. ³⁰Det fanns en tid förut när ni [hedningar] var olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras [israeliternas] olydnad. ³¹Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått. ³²Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla [både judar och hedningar].

Lovprisning inför Guds storhet och nåd

Utsikt över Negevöknen i södra Israel.

³³[Paulus kunde ha gått direkt vidare från det teologiska avsnittet till den mer praktiska delen som börjar i nästa kapitel. Ändå stannar han upp i lovprisning inför det stora i att Gud förbarmar sig över oss olydiga människor. Kanske blev det på nytt levande för Paulus själv när han skrev brevet, hur stor Guds nåd är!
    På samma sätt som en bergsbestigare når toppen av berget, har Paulus nu nått toppen av sitt brev. Han stannar till och blickar ut över djupen och de oändliga vyerna i Guds vishet och kan inte annat än brista ut i lovprisning.]

O vilket djup av rikedom (överflöd)
    och vishet och kunskap hos Gud!

Hur outgrundliga (omöjliga att teoretiskt förstå) är inte hans domar (beslut)
    och hur outrannsakliga (omöjliga att spåra) hans vägar (metoder).

³⁴Vem har helt och fullt förstått Herrens sinne (tankar)?

Vem har varit hans rådgivare? [Jes 40:13]

³⁵Vem har skänkt honom något
    som han måste återgälda (är han skyldig någon något)? [Job 41:11]

³⁶Från honom
    och genom honom
    och till honom
        är ju allting. [Allt har sitt ursprung och kommer från honom. Allt lever och har sitt centrum i honom. Allt har sitt slut i honom.]

Honom tillhör äran i evighet,
    amen (låt det ske så, det är sant).

Tillbaka upp