I denna tacksång bekräftar David att Gud är hans trofasta beskyddare. Psalmen är lång, den tredje längsta i hela Psaltaren och den längsta i första boken (Psalm 1-41). En snarlik version finns även i [2 Sam 22:1-51]. Den helige Ande verkar vilja förmedla ett viktigt budskap då sången finns med två gånger. Det är några små skillnader i ordval mellan de två versionerna, men troligtvis var det denna variant i Psaltaren som användes inom tempelmusiken. Paulus citerar denna psalm och kopplar den till Jesu liv, se [Rom 15:9]. Det går även att se hur psalmen beskriver hans död, uppståndelse, uppstigande, andra tillkommelse och kommande rike. Ingen annanstans i Bibeln beskrivs så detaljerat striden och den seger Jesus vann då han uppstod!
Författare: David
Citeras: Vers 50 citeras i [Rom 15:9]
Struktur:
Psalmen är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer.
A Inledande lovprisning, vers 2-7
B Guds ingripande, vers 8-20
C Guds trofasthet, vers 21-30
B´ Gud ger kraft, vers 31-46
A´ Avslutande lovprisning, vers 47-51
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se [Upp 22:16] och inledningen till Psaltaren.]
Av Herrens (Jahvehs) tjänare David, som talade [sjöng] orden av denna sång, den dagen då Herren (Jahveh) räddat (ryckt bort) honom ur greppet (handen, dvs. makten) av alla hans fiender och ur Sauls hand.
[David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.]
Inledande lovprisning
2Han [David] sa [inleder denna frihetssång med följande ord, se vers 1]:
Jag vill älska dig innerligt (omfamna mig som ditt barn, jag behöver känna din närhet)! [David använder inte det vanliga hebreiska ordet för att älska ahav, utan racham, som annars alltid används för att beskriva hur Gud älskar människan genom att han visar medlidande och nåd. Första gången racham används är i [2 Mos 33:19], där Mose får se Guds härlighet och Gud förbarmar sig över honom. Hur kan David förbarma sig över Gud? En djupare förståelse får vi då ordet också används för att beskriva den innerliga kärlek och omsorg en mor har för sitt barn, se [Jes 49:15], dvs. genom den samhörighet och de band som växer fram då en förälder ger sitt barn fysisk närhet. Med detta ord beskriver David sin inre längtan och sitt djupa behov av att få komma nära sin himmelske Fader.]
Herre (Jahveh),
min styrka (källa till kraft).
3Herre (Jahveh),
min bergsklyfta (ointagliga bergskam; skyddade plats)
och min borg (mitt starka fäste)
och min räddare (den som befriar mig) [så att jag kan undkomma oskadd].
Min Gud (Eli),
min Klippa (fasta punkt; mitt massiva berg) – till vilken jag tar min tillflykt [[Matt 7:24]],
min sköld [mitt personliga försvar]
och min frälsnings horn [som hornet på en vildoxe – metafor för militär styrka och seger]
och mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd)!
[I vers 2-3 riktar psalmisten sig direkt till Herren och använder åtta termer: min styrka, min bergsklyfta, min borg, min räddare (verb – en personlig beskyddare), min klippa, min sköld, min frälsnings horn och mitt värn. Detta är den längsta uppräkningen i Psaltaren och visar på Gud som vår Hjälpare och Beskyddare! I vers 4-7 summeras hela psalmen. Här finns ett kiastiskt mönster i flera nivåer som inramar Davids rop och vädjan till Herren (Jahveh).]
4Jag ropade till (höjde min röst i bön, kallade på) Herren (Jahveh)
– som är värdig att bli prisad –
och blev räddad från mina fiender. 5Dödens rep slöt sig om mig,
fördärvets [laglöshetens sataniska] strömmar (forsande vatten) förskräckte mig [ville dränka mig].
6Sheols (underjordens) rep virade (snodde) sig runt mig,
dödens snaror mötte mig (dödsfällorna kastade sig mot mig).
[Vers 5-6 beskriver bakgrunden och formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den drabbade David. Döden personifieras i ett rytande hav med stormande vågor och farliga strömmar. Rep och snaror trasslar in sitt offer och drar ner det i djupen. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se [Ps 46:4; Upp 13:1; 17:15]. Fördärvet i vers 5 är det hebreiska ordet belial som också beskriver undergång. I Qumranskrifterna framställs Belial i form av en person som är Guds fiende och som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Jesus kan ha med Belijaal, se [2 Kor 6:15]. Den arameiska översättningen tolkar ordet som "utan ok", och då är betydelsen att man lämnat Guds undervisning och lever i laglöshet.]
7I min nöd (ångest, förtvivlan) [när jag var trängd] ropade jag till (höjde jag min röst; kallade jag på) Herren (Jahveh),
till min Gud (Elohim) skrek jag ut (hojtade högt) [efter hjälp och befrielse].
Han hörde min röst från sitt tempel [vers 10 antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas]
och mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.
Guds ingripande
8[Guds närmande beskrivs i liknande termer som mötet på Sinai berg, se [5 Mos 32:22]. Jämför också med förstörelsen av Sodom och Gomorra, se [1 Mos 19:24-29]. I följande stycke fram till vers 16 beskrivs Guds ingripande i termer som en jordbävning, storm, åska och kanske ett vulkanutbrott.]
Då gungade jorden (upp och ner) och den skakade,
bergens grundvalar darrade och skakade, eftersom han var vred (upptänd av ilska).
9Rök steg upp ur hans näsa,
och förtärande eld från hans mun,
glödande kol slungades ut (antändes).
10Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner,
och han steg ner med mörka moln under sina fötter.
[Det hebreiska ordet för "böjde" är natah som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum". Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till slutet från början ([Jes 46:10]), och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
11Han besteg en kerub och flög,
han svävade fram på vindens vingar.
[En kerub är ett bevingat himmelskt väsen, se [1 Mos 3:24; 1 Kung 6:24-27; Hes 1:4-28; 10:20].]
12Han svepte (dolde) sig i mörker (den mörka stormen var som en slöja),
som ett tält (hydda, täckande skydd av tillfällig natur – hebr. sukka) runt sig, mörka vatten, täta moln.
13Från strålglansen (det bländande skenet) framför honom vek molnen undan,
med hagel och klot av eld (blixtar). [Det kan vara en referens till Jesu återkomst, se [Matt 24:27].]
14Herren (Jahveh) dundrade i [[2 Sam 22:14] har "från"] himlarna,
och den Högste (Elion) lät sin stämma höras, hagel och klot av eld (blixtar) [ackompanjerade fortsatt].
15Han sköt sina pilar och skingrade dem [fienderna],
flammande blixtar i mängd förvirrade dem (panik och tumult bröt ut).
16Havsdjupen exponerades (havets strömmar),
jordens inre delar blottades vid ditt härskri (tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre (Jahveh),
genom din kraftiga utblåsning från din näsa.
[Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.]
Ords 19:24-25
24Den late gömmer (begraver) [stoppar ner och har kvar] sin hand i ett fat,
men förmår inte föra den tillbaka till munnen. [[Ords 26:15]]
25Bestraffa en dåre, och den oförståndige (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) lär sig att handla vist.
Tillrättavisa en man med förstånd, och hans kunskap (insikt) ökar.
Rom 7:14-8:8
Mänsklig viljestyrka räcker inte
14[I följande stycke tar Paulus upp konflikten mellan den syndiga naturen och det nya livet. Paulus byter från dåtid till nutid. Han använder pronomenen "jag, mig, mitt" över fyrtio gånger i vers 9-25. I egen kraft går det inte att vinna över synden. Det går att tolka texten som om Paulus beskriver livet före omvändelsen då han försökte leva efter lagen, eller kampen även efter omvändelsen. Troligt är att det beskriver helgelseprocessen som varje kristen genomgår. Utan Guds Ande är den kristne som ett andligt spädbarn, se [1 Kor 3:1]. I kapitel 8 kommer lösningen – ett liv i Jesus fyllt av Anden!]
Vi vet att lagen är andlig, men jag är köttslig (oandlig, domineras av min onda natur), såld som slav under synden. 15Jag förstår inte själv mina egna handlingar. Det jag vill (vad jag med ren vilja försöker göra) gör jag inte, men det jag avskyr (hatar) [med ren vilja försöker undvika] det gör jag. 16Om jag nu vanemässigt gör det jag inte vill, erkänner jag (ger jag mitt bifall till) att lagen är god. 17Men nu är det inte längre [mitt verkliga] jag som gör det, utan synden som bor (har en permanent boning) i mig. 18För jag vet att inget gott bor i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan (intentionen) finns där, men inte förmågan att göra det som är gott. 19Jag gör inte det goda jag vill, utan i stället det onda jag inte vill göra. 20Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.
21Det tycks vara en lag (regel, ofrånkomligt faktum) att när jag vill göra det som är rätt (gott), är det onda redo (ligger bredvid på lur) hos mig. 22Jag gläder mig över Guds lag i min inre människa [min ande], 23men jag ser en annan lag i mina kroppsdelar [aptiten för det onda, och köttets vilja], som ligger i strid med lagen i mitt sinne (mina tankar, förstånd) och som gör mig till fånge under syndens lag i mina kroppsdelar.
24Jag arma (olyckliga, patetiska) människa! Vem ska befria (dra upp) mig från denna dödens kropp?
25Tack till Gud [som befriar mig], genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre! Lämnad åt mig själv tjänar jag [annars] Guds lag med mitt sinne (förstånd), och med min köttsliga natur syndens lag.
Befrielse från syndens slaveri
Anden ger kraft
1[Vers 1-4 formar en kiasm där Jesu syndoffer står centralt i vers 3.]
Därför [tack vare vad Jesus gjort, se [Rom 7:4, 25]] finns det nu ingen fördömelse (fällande dom) för dem som är i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus [för dem som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden, se vers 4]. 2För livets Andes lag har i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3Det som var omöjligt för lagen [Torah],
eftersom den var svag genom köttet [den fallna mänskliga naturen]
– det gjorde Gud, då han sände sin egen Son [till världen som syndoffer],
till det yttre lik en syndig människa (ordagrant: i syndigt kötts likhet/gestalt) och när det gäller synd:
fördömde synden i köttet [dömde och verkställde domen mot synden i Jesu kropp].
4Så skulle lagens rättfärdighetskrav [om ett rättfärdigt handlande i enlighet med budordens rättesnöre – som, då det står i singular, betonar helheten i undervisningen, se [Rom 13:9]] helt och fullt uppfyllas i oss
som inte vandrar (vandrar omkring) [lever] efter köttet [vår fallna natur], utan efter Anden.
[Den arameiska texten (Peshitta) och en del grekiska manuskript har även frasen "de som inte vandrar efter köttet" i avslutningen av vers 1. Ytterligare några manuskript har också den avslutande frasen "utan efter Anden". Utifrån det kiastiska mönstret så blir betydelsen dock densamma oavsett läsart.]
Av köttet
5För de som är av köttet [lever på den här världens vis] tänker på [har en förståelse och agerar efter allt] det som hör till köttet, men de som är av Anden tänker på [allt] det som hör till Anden.
6Köttets sinne är [för med sig] död,
men Andens sinne är [leder till] liv och frid.
7Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud.
Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.
[Människans allra innersta uppfattning och tanke resulterar i uppror mot Gud.]
8De som lever i köttet kan inte behaga Gud.