Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 20/7

Est 4, Rom 5:6-21

Est 4

Esters modiga beslut

Sorg bland judarna
1När nu Mordochaj [Esters fosterfar, se Est 2:7] fick veta allt som hade gjorts (bestämts), rev han sönder sina kläder och satte sig i säck och aska och gick till stadens mitt och ropade med hög, ljudlig och bitter röst. [Att sätta sig i säck och aska är ett vanligt uttryck för sorg, även det bittra ropandet.] 2Han kom också framför kungens port, för ingen fick gå in innanför kungens port med säcktyg. 3I varje provins, varthelst kungens påbud och hans dekret kom blev det stor sorg bland judarna, fasta, gråt och klagan och många låg i säcktyg och aska.

Mordochaj och Esters plan
4När Esters tjänsteflickor och eunucker kom och berättade det för henne tog drottningen mycket illa vid sig; och hon skickade en skrud för att klä Mordochaj och ta ifrån honom hans säcktyg, men han accepterade inte detta. 5Då kallade Ester på Hatach, en av kungens eunucker, som han hade utvalt för att ta hand om henne, och hon begärde att han skulle gå till Mordochaj för att få veta vad det handlade om och varför han gjorde på detta sätt.
     6Hatach gick ut till Mordochaj på den stora platsen i staden (torget) som fanns utanför kungens port. 7Mordochaj berättade för honom [Hatach] vad som hade hänt honom och den exakta summan pengar som Haman hade lovat att betala ut ur kungens skattkammare för att förgöra judarna. 8Han [Mordochaj] gav honom [Hatach] även en kopia av brevet med dekretet som getts ut i Susa om att förgöra dem, så att han kunde visa det för Ester och berätta för henne. Han instruerade henne att gå in till kungen och vädja till honom och göra en framställan för hennes folk.

9Hatach gick tillbaka till Ester och berättade vad Mordochaj hade sagt. 10Sedan talade Ester med Hatach och gav honom ett budskap till Mordochaj: 11"Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att för vem som helst, man eller kvinna, som kommer inför kungen på den inre gården utan att vara kallad, finns det en lag som säger att han ska dödas om inte kungen lyfter sin gyllene spira och låter den personen leva. Jag har inte blivit kallad att komma till kungen de senaste 30 dagarna."

12När han [Hatach, Esters betjänt] berättade för Mordochaj vad Ester hade sagt, 13sa Mordochaj att de skulle ge detta svar till Ester: "Tro inte att du skulle vara den enda av alla judar som slipper undan, bara för att du bor i kungens hus. 14Om du är [förblir helt] tyst nu (uppvisar total tystnad denna gång) kommer befrielse (andrum, lättnad) och räddning (snabb undsättning) för judarna [att dyka upp] från annat håll, men du och din fars hus kommer att gå under. Och vem vet om du [inte] har fått (kommit att nå) kungligt inflytande [blivit drottning just] för en tid som denna?"
     15Då skickade Ester följande svar till Mordochaj: 16"Gå och samla alla judar som finns i Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta [och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, må det ske så." [Detta var förenat med fara för livet, se vers 11.]
     17Då gick Mordochaj iväg och gjorde allt som Ester hade instruerat honom att göra.

Rom 5:6-21

6För medan vi fortfarande var svaga (utan styrka; helt oförmögna att hjälpa oss själva), dog den Smorde (Messias, Kristus) i [precis] rätt tid (när tiden var inne) för de ogudaktiga (gudlösa; som saknar respekt och vördnad för Gud). 7Det är sällsynt (knappast) att någon vill dö för en rättfärdig – kanske vågar någon dö för den som är god [den som har ett generöst hjärta, är ärofylld på alla sätt]. 8Men Gud demonstrerar (visar, bevisar, anförtror) [står gång på gång där med] sin egen kärlek [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärleken] för oss genom att den Smorde (Messias, Kristus) dog för oss medan vi ännu var syndare.

Försoning
9När vi nu har blivit rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer (hur mycket säkrare) ska vi inte genom honom bli frälsta (räddade) undan straffdomen [Guds vrede mot synden]. 10För om vi – medan vi var [Guds] fiender – blev försonade med Gud genom hans Sons död, ska vi – sedan vi blivit försonade – så mycket mer bli frälsta [räddade från straffdomen och få evigt liv] genom hans liv [hans uppståndelse]. 11Inte bara det, vi gläder oss i (berömmer, talar positivt om) Gud tack vare vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus), genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.

Döden kom genom Adam, livet genom Jesus
12Därför [som en kontrast till hur Jesus försonat världen], kom synden in i världen genom en enda människa [Adam, se 1 Mos 3; 1 Kor 15:22], och genom synden [den andliga och fysiska] döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. 13Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. 14Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Adam var en förebild på den som skulle komma.

Sex jämförelser
15[Nu följer sex jämförelser mellan resultatet av Adams överträdelse och resultatet av den upprättelse som Jesus ger. Argumentationen i vers 15-21 följer den judiska formen qal vahomer, en argumentation från mindre till större ("hur mycket mer").]

Överträdelsen (syndafallet) kan inte jämföras med den fria gåvan (gr. charisma). [Adams fall är oproportionerligt litet i jämförelse med Guds stora nåd.]
För om de många [alla] dog genom en endas överträdelse (synd; snedsteg, fall),
    hur mycket mer har inte Guds nåd och den fria gåvan,
        genom en man, Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
    på ett överflödande sätt kommit till många.

16Och med gåvan [ursprunget med frälsningens gåva] är det inte som med en endas synd [då Adam föll i synd].
Domen kom genom en enda
    och fick påföljden av fördömelse (straff som följd av en juridisk dom).
Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser
    och ledde till rättfärdighet (frikännande, ett liv som resulterar i rättfärdiga handlingar).

17Om en enda mans överträdelse betydde
    att döden började regera (utöva konungsligt envälde) genom denne ende,
hur mycket mer ska inte de som blir rättfärdiga
    genom att ta emot nådens överflödande rika gåva
    få regera i livet,
        tack vare en enda,
    Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

18Alltså, på samma sätt som en endas fall (felsteg) resulterade i
    fördömelsen för alla människor [som är i Adam],
så ledde en rättfärdig mans liv till en rättfärdighet
    som leder till liv (Guds högre livskvalitet) för alla människor [som är i Jesus].

19Liksom en enda människas olydnad (ovilja att lyssna och lyda) gjorde de många till syndare,
    så skulle en endas lydnad göra de många rättfärdiga.
20Lagen kom dessutom in (sköts in obemärkt) [bara] för att överträdelsen skulle bli större.
    [Den uppenbarar synd.]
Men där synden blev större,
    där har nåden (Guds oförtjänta favör och kraft) flödat över (blivit ännu större).

21För på samma sätt som synden har regerat (utövat konungsligt envälde) över döden,
    så kan nu nåden regera (Guds kraft utöva konungsligt envälde) och ge evigt liv,
        genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
    vår Herre.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)