Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - lördag 19/7

Neh 13, Rom 5:6-21

Neh 13

Reformer
1Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet [5 Mos 23:3-6] att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling, 2för de hade inte mött Israels barn med mat och dryck utan hade lejt Bileam mot dem för att förbanna dem [4 Mos 22-24]. Men vår Gud vände förbannelsen till välsignelse. 3När de hade hört undervisningen (hebr. Torah), avskilde de alla blandfolk (icke-judar) från Israel.

[Ingen speciell högtid anges, så detta var troligtvis den vanliga veckoliga läsningen av Moseböckerna. Under ett års tid läser man igenom alla de fem Moseböckerna, och nu hade man kommit till slutet på Femte Moseboken.]

4En tid dessförinnan hade prästen Eljashib, en som var nära (en vän, släkting eller vänligt inställd) till Tobia (hebr. Tovijaho), blivit utsedd att förestå kamrarna i vår Guds hus. [Tobia var en ammonit som var gift med en judisk kvinna, se Neh 6:17-19. Han introduceras i Neh 2:10 och motarbetade Nehemja.] 5Han hade inrett ett stort rum åt Tobia, där man tidigare brukade lägga matoffret, rökelsen och kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var bestämt åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, likaså offergåvan till prästerna.
     6Medan allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, för i Babels kung Artaxerxes (hebr. Artachshasta) 32:a regeringsår [omkring 433 f.Kr.] hade jag återvänt till kungen. Men efter en tid bad jag kungen om tillstånd 7och reste tillbaka till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljashib hade gjort för Tobias skull, då han hade inrett ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus. 8Jag tog mycket illa vid mig och lät kasta ut allt Tobias bohag ur rummet. 9Därefter befallde jag att rummen skulle renas, och ställde sedan åter in kärlen där i Guds hus, och matoffret och rökelsen.
     10Jag fick också veta att man inte hade gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sina åkrar i stället för att sköta sin tjänst. 11Jag förebrådde föreståndarna och sa: "Varför har Guds hus blivit försummat?" Jag hämtade tillbaka dem och lät dem inställa sig på sina platser.
     12Hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja till förrådshusen. 13Jag satte prästen Shelemja och Tsadoq, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.

14Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.

15Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och tog hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde sina varor. 16Tyrierna som vistades där förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna och i Jerusalem. 17Då förebrådde jag stormännen i Juda och sa till dem: "Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen? 18Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!"
     19Så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att man skulle stänga portarna och att de inte skulle öppnas förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna för att inga varor skulle kunna föras in på sabbatsdagen. 20Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger. 21Men jag varnade dem och sa till dem: "Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er." Från den dagen kom de inte mer på sabbaten. 22Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig.

Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.

23På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. 24Hälften av deras barn talade ashdoditiska eller de andra folkens språk [arameiska och kanaaneiska], och de kunde inte tala judarnas språk [hebreiska]. 25Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem lova med ed vid Gud och sa: "Ni ska inte ge era döttrar åt deras söner, och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva. 26Var det inte just så som Israels kung Salomo syndade? Bland de många hednafolken fanns ingen kung som han, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd. 27Och nu hör vi om er att ni har gjort detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud genom att gifta er med främmande kvinnor!"
     28En son till Jojada, översteprästen Eljashibs son, var svärson till horoniten Sanballat. Honom drev jag bort från mig.

29Tänk på dem, min Gud, för de har fläckat ner prästämbetet och prästämbetets och leviternas förbund!

30Så renade jag folket från allt främmande och fastställde vad prästerna [Mal 1:6-2:1] och leviterna skulle iaktta, var och en i sin uppgift, 31hur vedoffret och förstlingsgåvorna skulle avlämnas på bestämda tider och angående förstlingsgåvorna.

Tänk på detta, min Gud, mig till godo!

Rom 5:6-21

6För medan vi fortfarande var svaga (utan styrka; helt oförmögna att hjälpa oss själva), dog den Smorde (Messias, Kristus) i [precis] rätt tid (när tiden var inne) för de ogudaktiga (gudlösa; som saknar respekt och vördnad för Gud). 7Det är sällsynt (knappast) att någon vill dö för en rättfärdig – kanske vågar någon dö för den som är god [den som har ett generöst hjärta, är ärofylld på alla sätt]. 8Men Gud demonstrerar (visar, bevisar, anförtror) [står gång på gång där med] sin egen kärlek [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärleken] för oss genom att den Smorde (Messias, Kristus) dog för oss medan vi ännu var syndare.

Försoning
9När vi nu har blivit rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer (hur mycket säkrare) ska vi inte genom honom bli frälsta (räddade) undan straffdomen [Guds vrede mot synden]. 10För om vi – medan vi var [Guds] fiender – blev försonade med Gud genom hans Sons död, ska vi – sedan vi blivit försonade – så mycket mer bli frälsta [räddade från straffdomen och få evigt liv] genom hans liv [hans uppståndelse]. 11Inte bara det, vi gläder oss i (berömmer, talar positivt om) Gud tack vare vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus), genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.

Döden kom genom Adam, livet genom Jesus
12Därför [som en kontrast till hur Jesus försonat världen], kom synden in i världen genom en enda människa [Adam, se 1 Mos 3; 1 Kor 15:22], och genom synden [den andliga och fysiska] döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. 13Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. 14Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Adam var en förebild på den som skulle komma.

Sex jämförelser
15[Nu följer sex jämförelser mellan resultatet av Adams överträdelse och resultatet av den upprättelse som Jesus ger. Argumentationen i vers 15-21 följer den judiska formen qal vahomer, en argumentation från mindre till större ("hur mycket mer").]

Överträdelsen (syndafallet) kan inte jämföras med den fria gåvan (gr. charisma). [Adams fall är oproportionerligt litet i jämförelse med Guds stora nåd.]
För om de många [alla] dog genom en endas överträdelse (synd; snedsteg, fall),
    hur mycket mer har inte Guds nåd och den fria gåvan,
        genom en man, Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
    på ett överflödande sätt kommit till många.

16Och med gåvan [ursprunget med frälsningens gåva] är det inte som med en endas synd [då Adam föll i synd].
Domen kom genom en enda
    och fick påföljden av fördömelse (straff som följd av en juridisk dom).
Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser
    och ledde till rättfärdighet (frikännande, ett liv som resulterar i rättfärdiga handlingar).

17Om en enda mans överträdelse betydde
    att döden började regera (utöva konungsligt envälde) genom denne ende,
hur mycket mer ska inte de som blir rättfärdiga
    genom att ta emot nådens överflödande rika gåva
    få regera i livet,
        tack vare en enda,
    Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

18Alltså, på samma sätt som en endas fall (felsteg) resulterade i
    fördömelsen för alla människor [som är i Adam],
så ledde en rättfärdig mans liv till en rättfärdighet
    som leder till liv (Guds högre livskvalitet) för alla människor [som är i Jesus].

19Liksom en enda människas olydnad (ovilja att lyssna och lyda) gjorde de många till syndare,
    så skulle en endas lydnad göra de många rättfärdiga.
20Lagen kom dessutom in (sköts in obemärkt) [bara] för att överträdelsen skulle bli större.
    [Den uppenbarar synd.]
Men där synden blev större,
    där har nåden (Guds oförtjänta favör och kraft) flödat över (blivit ännu större).

21För på samma sätt som synden har regerat (utövat konungsligt envälde) över döden,
    så kan nu nåden regera (Guds kraft utöva konungsligt envälde) och ge evigt liv,
        genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
    vår Herre.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)