Helbibel - söndag 19/7
1 Krön 28:1-29:30, Ps 15:1-5, Ords 19:18-19, Rom 5:6-21
1 Krön 28:1-29:30
David samlar folket1David samlade till Jerusalem alla Israels hövdingar, stamhövdingar och häravdelningarnas befälhavare, dem som var i kungens tjänst, överbefäl och underbefäl och förmännen över alla kungens och hans söners ägodelar och boskap, samt hovmännen, hjältarna och alla tappra stridsmän.
2Kung David steg upp från sin plats och sa: "Hör mig, mina bröder och mitt folk! Jag hade själv tänkt att bygga ett hus som viloplats för Herrens förbundsark och fotpall för vår Gud (Elohim), och jag gjorde förberedelser för byggnadsverket. 3Men Gud (Elohim) sa till mig: Du ska inte bygga ett hus åt mitt namn, för du är en stridsman och har spillt blod. 4Ändå utvalde Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), mig ur hela min fars hus till att vara kung över Israel för alltid. Han utvalde Juda till furste och i Juda hus min fars hus, och bland min fars söner visade han nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah, hade han behag) till mig och gjorde mig till kung över hela Israel. 5Bland alla mina söner – för Herren har gett mig många söner – utvalde han min son Salomo till att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel. 6Han sa till mig: Din son Salomo är den som ska bygga mitt hus och mina förgårdar, för jag har utvalt honom till min son, och jag ska vara hans far. 7Jag ska befästa hans kungamakt för evigt, om han står fast vid att följa mina bud och föreskrifter, som han nu gör. 8Nu säger jag inför hela Israel, Herrens (Jahvehs) församling, och inför vår Gud (Elohim) som hör det: Håll fast vid alla Herrens (Jahvehs), er Guds (Elohims), bud, och följ dem noga så att ni får besitta det goda landet och lämna det i arv till era barn efter er till evig tid.
9Och du, min son Salomo, lär känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, för Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt. 10Var nu uppmärksam, för Herren har utvalt dig att bygga ett hus till helgedom. Var stark och gå till verket."
11David gav sin son Salomo en mönsterbild av förhuset och tempelbyggnaderna och förrådskamrarna, de övre salarna och de inre rummen och rummet för nådastolen. 12Han gav honom en mönsterbild av allt som han hade fått genom Anden för förgårdarna till Herrens (Jahvehs) hus och alla kamrarna runt omkring för skatterna i Guds hus och förråden för det som helgats åt Herren (Jahveh).
13Han gav också föreskrifter om prästernas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle utföras vid tjänstgöringen i Herrens (Jahvehs) hus och alla kärl som skulle användas vid tjänstgöringen i Herrens (Jahvehs) hus, 14om guldet med uppgift på vikten i guld för varje särskilt kärl till tjänstgöringen, och alla silverkärl med uppgift på vikten för varje särskilt kärl till tjänstgöringen. 15Han angav vikten på de gyllene ljusstakarna med tillhörande lampor av guld, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, så även för silverljusstakarna, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, beroende på hur varje ljusstake skulle användas. 16Likaså angav han vikten på guldet till skådebrödsborden, varje bord för sig, och på silvret till silverborden. 17Han gav föreskrifter om gafflarna, skålarna och kannorna av rent guld och guldbägarna, med uppgift om vikten av varje särskild bägare, och om silverbägarna, med uppgift på varje bägares vikt. 18Likaså för rökelsealtaret av renat guld, med uppgift på vikten, dessutom en mönsterbild av vagnen, de gyllene keruberna som skulle breda ut sina vingar och täcka över Herrens förbundsark.
19Han sa: "Allt detta har Herren visat mig genom en skrift av sin hand, allt som ska utföras enligt mönsterbilden."
20David sa till sin son Salomo: "Var stark och frimodig och gå till verket. Var inte rädd eller modlös, för Herren Gud, min Gud, ska vara med dig. Han ska inte lämna dig och inte överge dig, ända tills allt arbete för tjänstgöringen i Herrens (Jahvehs) hus är avslutat. 21Och se, här är prästernas och leviternas avdelningar som ska förrätta allt slags tjänst i Guds hus. Till allt som ska utföras har du folk hos dig som alla är villiga och kunniga till allt slags arbete. Dessutom är hövdingarna och hela folket redo att göra allt du befaller."
Gåvor till tempelbygget
1Kung David sa till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, för detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud. 2Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som ska vara av guld i min Guds hus, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxer och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar och alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd. 3Och fortfarande har jag nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah) i min Guds hus, det finns egendom till mig, guld och silver ger jag till min Guds hus, utöver allt som jag har bestämt (förut har skaffat) till det heliga huset: 43 000 talenter [100 ton] av guld från Ofir, och 7 000 talenter [240 ton] renat silver till att överdra byggnadernas väggar med, 5för att göra av guld det som ska vara av guld och för att göra av silver det som ska vara av silver, till allt slags arbete som utförs av konsthantverkare. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?"
6Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom ledarna för kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor. 7De gav till arbetet på Guds (Elohims) hus 5 000 talenter [170 ton] guld, 10 000 dariker [persiskt guldmynt och viktenhet – motsvarar totalt 8,6 kg], 10 000 talenter [340 ton] silver, 18 000 talenter [612 ton] koppar och 100 000 talenter [3 400 ton] järn. 8Var och en som hade ädelstenar gav dem till skatten i Herrens (Jahvehs) hus under gershoniten Jehiels vård. 9Då gladde sig folket över deras [ledarnas] frivilliga gåvor, för de bar fram sina frivilliga gåvor åt Herren (Jahveh) av hängivet hjärta. Också kung David gladde sig mycket.
Davids lovprisning
10[En insamling har gjorts till bygget av templet, och folket har först och främst gett sig själva och sina hjärtan till Herren, se vers 5. Man har sedan frikostigt gett av sina medel till bygget. Utöver den stora gåva David redan har gett tillkommer nu 168 ton guld, 337 ton silver, 606 ton brons och 3 365 ton järn, se 1 Krön 28:7.]
14[David fortsätter i bönen:] "Men vem är jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana [stora] frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt. Det vi gett dig har vi ju fått ur din hand. 15För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden [Job 8:9; Ps 144:4], och utan hopp (hebr. miqveh) [hopp om att bli ren, se 3 Mos 11:36]. 16Herre vår Gud, alla dessa gåvor som vi skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn – från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans. 17Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och ger nåd (villkorad nåd; har behag – hebr. ratsah) till vad som är rätt. Med ärligt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram sina frivilliga gåvor till dig. 18Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig. 19Ge min son Salomo ett hängivet hjärta så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger templet som jag förberett.""Välsignad vare du, Herre (Jahveh), Israels Gud (Elohim), vår fader
från evighet till evighet.
11Herre (Jahveh), din är [ordagrant: 'till dig JHVH']
storheten (hebr. gedullah)
och makten (styrkan, kraften – hebr. geburah)
och härligheten (äran, ståten, skönheten – hebr. tifarah)
och glansen (evigheten, segern – hebr. netsach) [den klart lysande fjärran ifrån, se Upp 22:16]
och majestätet (prakten, storslagenheten – hebr. hod).
Ja, allt [som är] i himlarna och på jorden.
Ditt är riket (dig tillhör kungariket), Herre (Jahveh),
och du är den upphöjde härskaren (han som lyfter upp sig själv till huvud) över allting.
12Både rikedom och ära kommer från dig,
och du råder över allt.
I din hand är kraft och styrka,
det står i din hand att göra vad som helst,
stort och starkt.
13Nu (därför) tackar vi dig vår Gud (Elohim),
och vi prisar (hebr. halal) ditt härliga namn."[Bönen som Jesus lärde sina lärjungar att be har likheter med denna bön av David, se vers 10b och "vår Fader" i Matt 6:9. Delar av vers 11 "ditt är riket och makten och äran i evighet" återfinns också som doxologi (lovprisning av Gud) i många böner, bl.a. Herrens bön i Matt 6:9-13.]
20Därefter sa David till hela församlingen: "Lova Herren (Jahveh) er Gud (Elohim)!" Då lovade hela församlingen Herren (Jahveh), sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen. 21Dagen därpå slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel. 22De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung. De smorde honom till en Herrens furste och Tsadoq till präst. 23Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin far David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom. 24Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. 25Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som varit kung över Israel före honom.
David dör
26David, Jishajs son, hade regerat över hela Israel.
2728Han dog i en god ålder [drygt 70 år], mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom. 29Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid och hans sista, det finns skrivet i siaren Samuels krönika [Samuelsböckerna], i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. 30Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som mötte honom och Israel och alla andra länder och riken.Den tid han regerade över Israel var 40 år [1010–970 f.Kr.].
Han regerade 7 år i Hebron (hebr. Chevron)
och 33 år i Jerusalem. [2 Sam 5:4-5]
Ps 15:1-5
Psalm 15 – Vem får bo på ditt heliga berg?Denna psalm tar upp frågan om vad som krävs för att närma sig Herren (Jahveh). Gud är helig, och den som närmar sig måste vara ren och helgad. I ljuset av hela Bibelns budskap blir behovet av Jesu verk på korset tydligt. Jesus öppnar vägen för gemenskap med Gud, se Heb 10:19-20; Matt 27:51.
Bakgrund: Ingen specifik händelse anges, men det skulle mycket väl kunna vara när arken fördes tillbaka till Jerusalem och Uzza dog. Det var en tid då David säkert ställde dessa frågor, se 2 Sam 6.
Författare: David
Struktur: Det går att se 10-12 punkter som associerar till de tio budorden. Det finns även en kiastisk struktur:
A Vem får vara hos Herren, vers 2
B Den som lever rent, rättfärdigt och talar sanning, vers 2
C Den som inte... tre punkter vers 3
D föraktar – verb, vers 4a
E den förkastade – objekt, vers 4b
E´ de som fruktar Gud – objekt, vers 4c
D´ ära – verb, vers 4d
C´ Den som inte... tre punkter, vers 4e-5a
B´ Den som gör så – lever rätt, vers 5b
A´ Står fast och får bo hos Herren, vers 5c
Vem får bo (ha sin permanenta boning) på ditt heliga berg?
[Som svar på dessa frågor följer de krav som måste uppfyllas för att närma sig Herren. Växelvis uttrycks de i vad som ska göras och vad som inte ska göras. Gud är helig och begär fullkomlighet i ord och handling. Psalmen har flera beröringspunkter med de tio budorden, se 2 Mos 20:1-17. Psalmen har ibland kallats "Davids Bergspredikan", se Matt 5:20. Jesus avslutar sex punkter i Bergspredikan med orden "Var fullkomliga på samma sätt som er Fader är fullkomlig", se Matt 5:20, 48. Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd.]
2 [Tre krav:]ska aldrig falla (vackla, bli omkullkastad).
Den som lever rent (helhjärtat, är uppriktig, har integritet),
och handlar rättfärdigt (gör det rätta, dömer rättvist),
och talar sanning i (av) hjärtat (den som är ärlig).3 [Tre krav, uttryckt i negationer:][Nu följer ett sammanfattande krav som tematiskt hör ihop med vers 2.]
Den som inte förtalar (vandrar runt; spionerar – hebr. ragal) med sin tunga [sprider rykten],
som inte gör ont mot (skadar) sin nästa (vän, granne, medmänniska),
som inte försöker förolämpa (kränka) sin närmaste (den som står nära).
[Dessa tre fraser inleds alla med ordet "inte" som förstärker att detta är något som verkligen inte ska göras. Temat är vad som sägs om andra, se även Jak 3:2-11. Ordet för "sin nästa" (hebr. reah) är ett vanligt ord som översätts "nästa" eller "granne". Ordet kommer från ett verb som betyder "att ha samröre med" och "att tillhöra" och inkluderar alla människor. Det sista ordet "sin närmaste" beskriver någon som är nära. Det är en utstuderad ondska att skada någon som står nära.]4[Tre krav, uttryckt i negationer:]Den som föraktar
den förkastade [inte ärar och beundrar den som medvetet valt att lämna Gud].
De som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh),
dem ärar han.
[Detta är psalmens centrum och huvudpunkt. Den hebreiska ordföljden förstärker detta genom att forma ännu en kiasm här där verben ramar in satsen.]
Den som inte överger ett löfte även om det skadar (är ofördelaktigt för) honom själv,
5som inte lånar ut pengar för ockerränta,
som vägrar att låta sig mutas (ta mutor) för att fälla en oskyldig.
[Prefixet i det hebreiska ordet för ockerränta, be-neshech ("genom" ränta), indikerar att motivet för att ge lånet är just räntan. Det är genom räntan man vill öka sitt välstånd. Ordet kommer från verbet "att bita" och beskriver hur den som lånar ut får en andel av summan. Att utnyttja någon i beroendeställning på detta sätt är något avskyvärt, se Hes 18:13. Torah (Mose undervisning) uppmanar att låna ut pengar utan ränta till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se 3 Mos 25:35-37; 2 Mos 22:25; 5 Mos 23:19-20.]
Den som gör så (har för vana att leva så)
[Den som gör så får visats och bo hos Gud. Här kommer svaret på de inledande frågorna i vers 1.]
Ords 19:18-19
18Fostra din son medan det ännu finns hopp,låt inte din ovilja (tveksamhet) [att säga ifrån] leda till hans död.
19En man med stor ilska måste straffas, om du friar honom [från konsekvenserna av sina vredesutbrott]
måste du rädda honom om och om igen.
Rom 5:6-21
6För medan vi fortfarande var svaga (utan styrka; helt oförmögna att hjälpa oss själva), dog den Smorde (Messias, Kristus) i [precis] rätt tid (när tiden var inne) för de ogudaktiga (gudlösa; som saknar respekt och vördnad för Gud). 7Det är sällsynt (knappast) att någon vill dö för en rättfärdig – kanske vågar någon dö för den som är god [den som har ett generöst hjärta, är ärofylld på alla sätt]. 8Men Gud demonstrerar (visar, bevisar, anförtror) [står gång på gång där med] sin egen kärlek [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärleken] för oss genom att den Smorde (Messias, Kristus) dog för oss medan vi ännu var syndare.Försoning
9När vi nu har blivit rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer (hur mycket säkrare) ska vi inte genom honom bli frälsta (räddade) undan straffdomen [Guds vrede mot synden]. 10För om vi – medan vi var [Guds] fiender – blev försonade med Gud genom hans Sons död, ska vi – sedan vi blivit försonade – så mycket mer bli frälsta [räddade från straffdomen och få evigt liv] genom hans liv [hans uppståndelse]. 11Inte bara det, vi gläder oss i (berömmer, talar positivt om) Gud tack vare vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus), genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.
Döden kom genom Adam, livet genom Jesus
12Därför [som en kontrast till hur Jesus försonat världen], kom synden in i världen genom en enda människa [Adam, se 1 Mos 3; 1 Kor 15:22], och genom synden [den andliga och fysiska] döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. 13Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. 14Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Adam var en förebild på den som skulle komma.
Sex jämförelser
15[Nu följer sex jämförelser mellan resultatet av Adams överträdelse och resultatet av den upprättelse som Jesus ger. Argumentationen i vers 15-21 följer den judiska formen qal vahomer, en argumentation från mindre till större ("hur mycket mer").]
Överträdelsen (syndafallet) kan inte jämföras med den fria gåvan (gr. charisma). [Adams fall är oproportionerligt litet i jämförelse med Guds stora nåd.]
För om de många [alla] dog genom en endas överträdelse (synd; snedsteg, fall),
hur mycket mer har inte Guds nåd och den fria gåvan,
genom en man, Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
på ett överflödande sätt kommit till många.
16Och med gåvan [ursprunget med frälsningens gåva] är det inte som med en endas synd [då Adam föll i synd].
Domen kom genom en enda
och fick påföljden av fördömelse (straff som följd av en juridisk dom).
Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser
och ledde till rättfärdighet (frikännande, ett liv som resulterar i rättfärdiga handlingar).
17Om en enda mans överträdelse betydde
att döden började regera (utöva konungsligt envälde) genom denne ende,
hur mycket mer ska inte de som blir rättfärdiga
genom att ta emot nådens överflödande rika gåva
få regera i livet,
tack vare en enda,
Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
18Alltså, på samma sätt som en endas fall (felsteg) resulterade i
fördömelsen för alla människor [som är i Adam],
så ledde en rättfärdig mans liv till en rättfärdighet
som leder till liv (Guds högre livskvalitet) för alla människor [som är i Jesus].
19Liksom en enda människas olydnad (ovilja att lyssna och lyda) gjorde de många till syndare,
så skulle en endas lydnad göra de många rättfärdiga.
20Lagen kom dessutom in (sköts in obemärkt) [bara] för att överträdelsen skulle bli större.
[Den uppenbarar synd.]
Men där synden blev större,
där har nåden (Guds oförtjänta favör och kraft) flödat över (blivit ännu större).
21För på samma sätt som synden har regerat (utövat konungsligt envälde) över döden,
så kan nu nåden regera (Guds kraft utöva konungsligt envälde) och ge evigt liv,
genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
vår Herre.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
