Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 20/1

1 Mos 20, Matt 13:24-46

1 Mos 20

Abraham och Avimelech – det första helandet
1Abraham vandrade därifrån [Hebron, se 1 Mos 13:18] söderut i landet [Negev, se 1 Mos 13:1] och bodde mellan Kadesh [1 Mos 16:14] och Shor [1 Mos 16:7] och han vandrade omkring i Gerar. 2Abraham sa om sin hustru Sarah: "Hon är min syster." [1 Mos 12:13] Och Avimelech, Gerars kung, sände efter och tog Sarah. [Abraham upprepar samma misstag som han gjort tidigare, se 1 Mos 12:10-20. Även hans son Isak gör på liknande sätt, se 1 Mos 26:1-11.]
     3Men Gud (Elohim) kom till Avimelech i en dröm på natten och sa till honom: "Se, du ska dö på grund av kvinnan som du har tagit, för hon är en annan mans hustru."
     4Avimelech hade inte kommit nära (inte haft något intimt umgänge eller samlag med) henne och han sa: "Herre (Adonai), vill du dräpa även ett rättfärdigt land? 5Sa han inte själv till mig: 'Hon är min syster' och hon sa själv: 'Han är min bror'. I mitt hjärtas enfald och med mina händers oskyldighet har jag gjort detta."
     6Och Gud (Elohim) sa till honom i drömmen: "Ja, jag vet att det är i ditt hjärtas enfald (okunnighet) som du har gjort detta och det är också därför som jag hindrar dig från att synda mot mig. Därför tillät jag inte att du rörde henne. 7Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, för han är en profet och han ska be för dig så att du ska leva. [Abraham den första personen i GT som kallas profet.] Men om du inte ger tillbaka henne ska du veta att du med säkerhet ska dö, du och allt som hör till dig."
     8Avimelech steg upp tidigt på morgonen och kallade (ropade) på alla sina tjänare och talade alla dessa ord i deras öron [redogjorde noggrant allt han drömt för dem] och männen blev mycket rädda. 9Sedan kallade Avimelech på Abraham och sa till honom: "Vad har du gjort mot oss? I vad har jag syndat mot dig eftersom du har fört denna stora synd över mig och mitt kungarike? Du har gjort sådant mot mig som inte ska göras!" 10Och Avimelech sa vidare till Abraham: "Hur förklarar du att du har gjort detta?"
     11Och Abraham sa: "Eftersom jag tänkte att gudsfruktan finns säkert inte på denna plats och de kommer att döda mig för min hustrus skull. 12Dessutom är hon verkligen min syster, dotter till min far men inte dotter till min mor, och så blev hon min hustru. 13Och det hände när Gud (Elohim) fick mig att vandra bort från min fars hus (min släkt) [1 Mos 12:1] att jag sa till henne: 'Detta är den nåd (omsorgsfulla kärlek) som jag vill att du visar mig, att på varje plats som vi kommer till, ska du säga om mig att jag är din bror.' "

[Ordet "vandra" (hebr. taah) betyder att vandra men även irra omkring både konkret och i sina tankar, vilket gör det möjligt att det var redan under den första tiden efter att Abraham lämnat Ur som han i sina funderingar kom fram till denna ståndpunkt.]

14Och Avimelech tog får och oxar och tjänare och tjänarinnor och gav dem till Abraham och återlämnade hans hustru Sarah till honom. 15Och Avimelech sa: "Se, mitt land ligger framför dig, bo där det behagar dig."
     16Och till Sarah sa han: "Se, jag har gett din bror 1 000 [shekel] silver, det är ett skydd (täcke) för dina ögon, till alla som är med dig, och inför alla män så att de ska veta att du är försvarad."
     17Och Abraham bad till Guden (den ende Guden – hebr. ha-elohim), och Gud (Elohim) botade Avimelech och hans hustru och hans tjänstekvinnor [slavinnor, bihustrur], så att de kunde få barn igen. 18För Herren (Jahveh) hade stängt alla livmödrar i Avimelechs hus på grund av Abrahams hustru Sarah.

[Här beskrivs det första helandet i Bibeln. Här finns flera lärdomar:
• Abraham får be för någon annan som lider av samma problem som han själv har innan han själv blir helad. Det är först efter denna händelse, i nästa kapitel (1 Mos 21:2), som Sarah blir gravid!
• Abraham var inte syndfri när han bad, det var hans halvlögn (1 Mos 20:2) som orsakat situationen med Avimelech. Gud kan använda oss att be för andra trots våra egna brister.
• Resultatet av helandet syntes inte på en gång. Helandet skedde när Abraham bad, men det var först senare när kvinnorna började föda barn som man kunde se det synliga beviset på helandet!]

Principen "första förekomst"
Första gången någonting nämns i Bibeln presenteras ofta viktiga lärdomar och grundläggande sanningar på det ämnet. Inom bibeltolkningen kallas denna princip "första förekomst". Ett exempel är blod (hebr. damm), som när det nämns i 1 Mos 4:10 också likställs med mänskligt liv. Jesus använder principen om första förekomst när han undervisar om äktenskapet i Matt 19:4-5 och säger att "från början" gjorde Skaparen människan till man och kvinna, se 1 Mos 1:27; 2:24. Rent generellt lägger också undervisningen i Moseböckerna en grund för resten av Bibeln, se Matt 5:17-48.

Notera! Som med alla principer för bibeltolkning är det viktigt med balans och att alltid läsa texten i sitt sammanhang. Ett ord behöver inte betyda samma sak varje gång det nämns. Första gången ormen (hebr. nachash) nämns förknippas den med Satan, men kopparormen (4 Mos 21:9) är också en tydlig referens till Jesus (Joh 3:14). När Jesus uppmanar de troende att vara som ormar blir betydelsen, just från första förekomsten, att en troende ska ifrågasätta ideologier och tänkesätt som inte är från Gud och skapa tvivel kring falska föreställningar. Dock balanseras den negativa betydelsen, men det ska ske på ett oskyldigt och rent sätt (som en duva), se Matt 10:16. Ibland kan det också vara svårt att veta om något nämns först kronologiskt eller tematiskt. Ordningen på böckerna i GT är också annorlunda i den hebreiska Bibeln än i våra västerländska biblar.

Matt 13:24-46

Tre liknelser om himmelriket


1 (av 3) Liknelsen om vetet och ogräset
24Han berättade en annan liknelse för dem: "Himmelriket (himlarnas kungarike) [Guds konungavälde som har sitt ursprung i himlen, finns redan nu överallt där Jesus är Herre, och kommer en dag att manifesteras på hela jorden då Jesus kommer tillbaka] kan liknas vid en man som sådde god säd i sin åker.
    

Till vänster falskt vete, giftigt rajgräs, som ända fram tills skörd är väldigt lik äkta vete då den mörknar istället för att gulna. Den lilla bilden visar den mogna frukten.

25Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde falskt vete [rajgräs, ett ogräs med giftig frukt som är snarlikt vete] på åkern mitt bland vetet och gick sedan sin väg. 26När säden hade skjutit upp och format sädeskorn (bar frukt), visade sig också det falska vetet.
     27Då kom husbondens (markägarens) tjänare till honom och sa: 'Herre, sådde du inte god säd i din åker, varifrån kommer då ogräset?'
     28Han svarade: 'En fiende har gjort detta.' Så tjänarna sa till honom: 'Vill du att vi går och rensar bort ogräset.'
     29Han svarade: 'Nej, när ni samlar in ogräset så rycker ni upp vetet på samma gång. 30Låt båda växa tillsammans fram till skörden, och när skördetiden är inne ska jag säga till skördearbetarna att först samla ihop ogräset, och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Sedan ska de samla in vetet i min lada.' "

[Jesus förklarar liknelsen enskilt för lärjungarna lite senare i Matt 13:36-43. I det här området växer ett ogräs som kallas falskt vete. Det är troligt att Jesus syftar på detta gräs som är mycket snarlikt vetet men ger en giftig frukt. Det är först när frukten mognar man kan särskilja dem. I stället för att gulna till skörd som vetet gör blir frukten svart. På svenska kallas arten dårrepe eller giftigt rajgräs; dess latinska namn är Lolium temulentum.]

2 (av 3) Liknelsen om senapsfröet

Senapsfröet är 1-2 millimeter i diameter och busken kan bli 2-3 meter hög.

31Han berättade en annan liknelse för dem: "Himmelriket (himlarnas kungarike) är som ett senapsfrö som en man tar och sår i sin åker. 32Det är det minsta av alla frön [som vanligtvis planterades i landet], men när det har växt upp är det större än alla trädgårdsväxter och blir ett träd, så stort att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna."

3 (av 3) Liknelsen om jästen
33Han berättade en annan liknelse för dem: "Himmelriket (himlarnas kungarike) är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar – gr. ekgrupto) i tre mått (gr. saton – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] tills dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen]."

[Det finns flera olika tolkningar av dessa två liknelser. Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapsfrö och som en deg. Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om "ogräset och vetet" och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger i vers 41 att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som är stötestenar (som gör så att andra dras in i synd) och lever i laglöshet.

I ljuset av den förklaringen och att ordet "träd" används om senapsbusken, kan senapsfröet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt. De yttre delarna av trädet långt från stammen blir t.o.m. hem för fåglar som tar bort Guds ord från människor, se vers 4 och 19. Detta kan symbolisera yttre attacker mot Gudsriket. I Hesekiel och Daniel finns liknelser där fåglarna i trädet symboliserar människor i ett rike, se Hes 17:23; 31:6; Dan 4:12-21. Appliceras den tolkningen blir den konsekvent med att både goda och onda människor sås in i riket, se vers 38.

Surdeg är genom hela Bibeln en bild på falska läror och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror som sprider ondska inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära, se Matt 16:6-12. Fariséerna levde inte som de lärde och saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft, se Luk 12:1 och Matt 22:29. Tre mått mjöl för tankarna till 1 Mos 18:6 där just en kvinna, Sarah, bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och den kristna historien står det osyrade brödet för äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska påsken städar man ur all jäst ur husen, se 2 Mos 12:15, och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse. Att då den som är ansvarig för att baka brödet "gömmer" in jäst som förstör gemenskapen med Gud är allvarligt.]

Syftet med liknelserna
34Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, han talade inte till dem utan att använda en liknelse. 35Detta för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:
"Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag ska förkunna vad som har varit dolt sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades]."
[Citat från Ps 78:2, skriven av Asaf.]
[Även om Jesus redan förklarat varför han talade i liknelser till folket, se vers 10-17, så understryker Matteus detta med en referens från Gamla testamentet. Eftersom Jesus använde sig av olika undervisningsstilar senare syftar uttalandet att Jesus bara använde liknelser främst på detta undervisningstillfälle, se t.ex. Matt 15:3-9; 19:3-12.]

Jesus undervisar lärjungarna enskilt
36Sedan lät han folket gå och gick in i huset [antagligen Petrus hus där Jesus bodde då han verkade i Galileen].

Förklaringen till liknelsen om vetet och ogräset
Hans lärjungar kom till honom och sa: "Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern."

37Han svarade [och förklarar liknelsen från vers 24-30]:
"Den som sår den goda säden
    är Människosonen.

38Åkern
    är världen.

Den goda säden
    är Guds barn (rikets söner).

Ogräset
    är ondskans barn (den ondes söner).
    [Det kommer att finnas onda människor som kallar sig 'kristna', se vers 41.]

39Ovännen som sådde det
    är djävulen.

Skörden
    är tidsålderns slut (fulländning).

Skördemännen
    är änglar. [Gr. aggelos som betyder budbärare, syftar antagligen på Guds änglar som han ska sända ut, se vers 41.]
40På samma sätt som ogräset [som liknar det äkta vetet] samlas ihop och bränns upp i eld, så ska det vara vid tidsålderns slut. 41Människosonen ska då sända ut sina änglar och de ska samla ihop från hans rike alla som är stötestenar (personer som gör så att andra dras in i synd) och alla som praktiserar laglöshet (gör det som är orätt), 42och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant 'rent fysiskt skaka av skräck'). 43Då ska de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike [en anspelning på Dan 12:3]. Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning)."

Tre liknelser om himmelriket


1 (av 3) Liknelsen om skatten i åkern
44[Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna enskilt:] "Himmelriket (himlarnas kungarike) [som finns överallt där hans vilja sker] är som en dyrbar skatt som blivit gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje [över upptäckten] går han och säljer allt han äger och köper den åkern."

2 (av 3) Liknelsen om köpmannen och pärlorna
45"Himmelriket (himlarnas kungarike) kan också liknas vid en köpman (en resande uppköpare) som söker efter dyrbara pärlor. 46När han hittar en dyrbar pärla, går han och säljer allt han äger och köper den."

[Vid en snabb anblick kan det verka som om frälsningen liknas vid en skatt och en pärla, och människan måste sälja allt för att köpa den. Tittar vi däremot på de tre liknelser som Jesus förklarar, är det Gud som är huvudpersonen och den som agerar. Det är Gud som är mannen som sår den goda säden i de två första liknelserna och han är den som skördar vid tidsålderns slut, se vers 37 och 49. Det är därför troligt att mannen som hittar skatten i åkern är Gud själv och att köpmannen som söker pärlor också är Gud. Skatten hittas i åkern som tidigare var en bild på världen, se vers 38. Gud är den som söker efter människors hjärtan. Priset betalas med Jesu liv på korset.

I Gamla testamentet omnämns Israel ofta som Guds speciella skatt, se 2 Mos 19:5. Om skatten är en bild på Israel kan pärlan vara en bild på församlingen. I havet skapas pärlor när ett sandkorn råkat komma in i en mussla. Det lilla sandkornet irriterar musslan som kapslar in den lager på lager och pärlan växer. En fin bild på hur Jesus som var "stötestenen" blir grundstenen som församlingen byggs på. Pärlor omnämns inte i Gamla testamentet, men var inte något obekant för lärjungarna. Köpmän importerade dem långväga ifrån, från områden kring Indiska oceanen, Persiska viken och Röda havet. Havet symboliserar ofta världens nationer, och där finns Guds församling.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)