Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 17/7

Neh 11, Rom 4:1-12

Neh 11

Namn
1[Detta kapitel ger lösningen på problemet i Neh 7:1-4 där det inte fanns tillräckligt med människor som bodde i Jerusalem för att beskydda staden. Folket hade tidigare (Neh 10:37) lovat att ge tionde av sin inkomst till Herrens tjänst, nu ger man även tionde av sig själva.]

Folkets furstar bodde i Jerusalem. Det övriga folket kastade lott för att på så sätt var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondelar skulle bo i de andra städerna. 2Folket välsignade alla som frivilligt bosatte sig i Jerusalem. 3Detta är de huvudmän i provinsen som bodde i Jerusalem. Men i Juda städer bodde var och en i den stad där han hade sin ärvda besittning: vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare, likaså ättlingarna till Salomos tjänare. 4I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn. [Man beräknar att 4 800–8 000 personer bodde i Jerusalem vid den här tiden. Uppräkningen här liknar den i 1 Krön 9.]

Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Shefatja, son till Mahalalel, av Perets barn, 5Maaseja, son till Baroch, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, shilonitens son. 6Perets barn (ättlingar) som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans 468 vapenföra män.

7Dessa var Benjamins barn: Sallu, son till Meshullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jeshajah [inte profeten Jesaja], 8och närmast efter honom Gabbaj och Sallaj, 928. 9Joel, Sikris son, var ledare för dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i befälet över staden.

10Av prästerna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin, 11Seraja, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), son till Meshullam, son till Tsadoq, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, 12och deras bröder, som utförde arbetena i huset, 822. Vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelaja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkijah, 13och hans bröder, huvudmän för familjer, 242. Vidare Amassaj, son till Asarel, son till Asaj, son till Meshillemot, son till Immer, 14och deras bröder, tappra och kraftfulla män, 128. Ledare för dem var Sabdiel, Haggedolims son.

15Av leviterna: Shemaja, son till Hashub, son till Asrikam, son till Hashabja, son till Bunni, 16och Shabbetaj och Josabad, som hade uppsikten över de yttre arbetena vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän, 17vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sångledaren som vid bönen tog upp lovsången, Bakbukja, den av hans bröder som var närmast efter honom, och Abda, son till Shammua, son till Galal, son till Jedutun. 18Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans 284.

19Dörrvakterna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höll vakt vid portarna, var 172.

20De övriga israeliterna, prästerna och leviterna bodde i alla de andra städerna i Juda, var och en i sin arvedel. 21Men tempeltjänarna bodde på Ofel [i början på sluttningen på det berg där templet låg], och Siha och Gishpa hade uppsikten över tempeltjänarna. 22Ledare bland leviterna i Jerusalem vid arbetena i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hashabja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs barn, sångarna. 23En kunglig förordning [troligtvis av Artachshastas, se Neh 2:1] var utfärdad angående dem, och en bestämd ordning var för varje dag fastställd för sångarna. 24Petachja, Meshesabels son, av Judas son Zerachs barn, var kungens högra hand i varje sak som rörde folket.

Byarna runt Jerusalem
25I byarna [utan ringmur] med tillhörande åkrar bodde också en del av Juda barn: I Kirjat-Arba med [tillhörande] dotterorter [ordagrant: döttrar, se även vers 27, 28, 30 och 31], i Dibon med [tillhörande] dotterorter, i Jekabseel med sina byar, 26vidare i Jeshua, Molada, Beit-Pelet 27och Hasar-Shual, och i Beer-Sheva med [tillhörande] dotterorter, 28Tsiklag och i Mekona med [tillhörande] dotterorter, 29En-Rimmon, Tsorah, Jarmot, 30Sanoa, Adullam med sina byar, i Lachish med dess åkrar, i Azeka med [tillhörande] dotterorter. De slog sig ner från Beer-Sheva ända till Hinnoms dal.

[Arkeologiska fynd i Azeka bekräftar att staden återuppbyggdes efter assyriernas förstörelse 701 f.Kr.]

31Benjamins barn hade sina boningsorter från Geva: i Mikmas och Aja, likaså i Betel med [tillhörande] dotterorter, 32i Anatot, Nov [troligtvis strax nordost om Jerusalem på berget Scopus], Ananja, 33Hasor, Rama, Gittajim, 34Chadid, Tsevoim, Nevallat, 35Lod, Ono och Timmermansdalen.

36Av leviterna blev några avdelningar från Juda räknade till Benjamin.

Rom 4:1-12

Abraham blev rättfärdiggjord genom tro

Rättfärdiggjord genom tro, inte gärningar
1Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet?

2Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av. Dock inte inför Gud. 3För vad säger Skriften?
Abraham trodde Gud [på Guds löften],
    och det räknades honom till rättfärdighet. [1 Mos 15:6]
4[Låt oss ta ett exempel.] Den som arbetar (gör gärningar), får han lön som en fri gåva [eller som betalning för sitt arbete]? Det är ju inte nåd (en fri gåva) utan som förtjänst [på grund av gärningarna]. 5Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige (gudlöse) rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.

6Därför uttalar också David sin välsignelse (saligprisning) över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar:
7Saliga (lyckliga, välsignade) är de som fått sina brott förlåtna,
    sina synder övertäckta.
8Salig (lycklig, välsignad) är den,
    som Herren inte tillräknar synd. [Ps 32:1-2]
[Ordet "ogudaktig" i vers 5 var inte det ord man vanligtvis förknippade med David, men det är just det som Paulus gör här. David, judarnas hyllade kung, som levde efter att lagen var given, begick många av de synder som Paulus listar i Romarbrevets första kapitel, bl.a. mord och äktenskapsbrott, se Rom 1:28-32; 2 Sam 11-12.]

Rättfärdiggjord genom tro, inte riter
9Gäller den "saligprisningen" [som David skrev om] bara de omskurna [judarna] eller även de oomskurna [hedningarna]?

Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet. 10När fick han den tillräknad? Skedde det före eller efter att han blev omskuren?

Det var inte efter, utan innan han blev omskuren. [Enligt judisk uppskattning gick det närmare trettio år från det att Abraham blev rättfärdiggjord inför Gud, se 1 Mos 15:6, tills han blev omskuren, se 1 Mos 17:23-27.] 11Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också marscherar (följer; vandrar i linje) på trons väg – en tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren.

[Det är skillnad mellan att vara Abrahams avkomma och Abrahams barn, se Joh 8:37-39. Den fysiska omskärelsen är inte det som avgör om någon är Abrahams barn.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)