Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - onsdag 16/7

Neh 10, Rom 3:9-31

Neh 10

Signaturer
1Följande namn [närmare 90 personer, se vers 1-27] stod på skrivelserna som bar sigillen:

Ståthållaren Nehemja, Chachaljas son, och Sidkia (hebr. Tsidqijaho) [sekreterare, troligtvis samma person som Tsadoq i Neh 13:13].

2[Följande 22 präster, där de flesta också återfinns i uppräkningen i Neh 12:1-6:]
Seraja, Asarja, Jeremia,
3Pashur, Amarja, Malkijah, 4Hattush, Shebanja, Malluk,
5Charim, Meremot, Obadja [inte profeten; Obadja var ett vanligt namn, över 10 personer har det namnet i GT], 6Daniel [Itamars son, se Esra 8:2], Ginneton, Baroch,
7Meshullam, Avijah, Mijamin, 8Maasja, Bilgaj, Shemaja – dessa var prästerna.

9Leviterna [17 personer och onämnda bröder] var:
Jeshua, Asanjas son,
Binnoj, av Henadads barn,
Kadmiel, 10och deras bröder:
    Shebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, 11Mika, Rehob,
    Hashabja, 12Sackur, Sherebja, Shebanja, 13Hodia, Bani och Beninu.
14Folkets huvudmän [44 namn] var:
Parosh, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani,
15Bunni, Asgad, Bebaj,
16Adonija (hebr. Adonijaho), Bigvaj, Adin,
17Ater-Hiskia [Esra 2:16; Neh 7:21], Azzur,
18Hodia, Hashum, Besaj, 19Harif,
    Anatot,
    Nebaj [från Nebo, se Neh 7:33],
     20Magpiash [från Magbish, se Esra 2:30],
Meshullam, Hesir, 21Meshesabel, Tsadoq, Jaddua,
22Pelatja, Hanan, Anaja, 23Hosea, Hananja, Hashub,
24Hallohesh, Pilha, Shobek, 25Rehum, Hashabna, Maaseja,
26Ahia, Hanan, Anan, 27Malluk, Harim och Baana.

28Resten av folket – prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, tempeltjänarna och alla som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds undervisning (hebr. Torah), tillsammans med deras hustrur, söner och döttrar och alla som kunde förstå –
29ansluter sig till sina ledande bröder och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds undervisning (hebr. Torah), som gavs genom Guds tjänare Mose, och att hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres (Jahvehs), budord (hebr. mitzvot), påbud (hebr. mishpatim) och stadgar (förordningar; ordagrant "saker inristat" – hebr. choq).
-


Avtalet
30Att inte ge våra döttrar åt de främmande folken och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner.

31Om något av de främmande folken för in handelsvaror eller säd till försäljning på sabbatsdagen ska vi inte köpa det av dem på sabbat eller helgdag. [Denna regel härstammar från 2 Mos 16:22-30. Ganska snart bröt folket mot denna regel, se Neh 13:15-16.]

Vi ska låta vart sjunde år vara friår och då avstå från alla slags krav. [2 Mos 23:10-11; 3 Mos 25:2-7; 5 Mos 15:1-3]

32Vi förpliktar oss att varje år ge en tredjedels sikel [tempelskatt för israeliter över 20 år, se 2 Mos 30:11-16] till tjänsten i vår Guds hus, 33till skådebröden och det dagliga matoffret, till det dagliga brännoffret och offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, till tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.

34Vi, prästerna, leviterna och folket, kastar lott om vedoffret, hur man varje år ska föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herrens (Jahvehs) vår Guds (Elohims) altare så som det är skrivet i undervisningen (hebr. Torah) [3 Mos 6:12]. [Givoniterna hade tidigare ansvaret för veden, se Jos 9:27.]

35Till Herrens (Jahvehs) hus ska vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd.

36Så som det är skrivet i undervisningen (hebr. Torah) ska vi också föra till Guds hus, till prästerna som gör tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner [Pidjon haben (återlösningen), se 4 Mos 18:15-16] och av vår boskap, det förstfödda av våra kor och får [2 Mos 13:13].

37Och förstlingen av vårt mjöl och våra offergåvor och av allt slags trädfrukt, av vin och olja, ska vi föra till prästerna, in i förrådskamrarna till vår Guds hus, och tionden av vår jord till leviterna, de leviter som tar emot tionden i alla de städer där vi brukar jorden. 38En präst, en av Arons söner, ska vara med leviterna när de tar emot tionden. Och leviterna ska föra tionden av sitt tionde upp till vår Guds hus, in i förrådshusets kamrar. 39För både Israels barn och Levi barn ska föra sin offergåva av säd, vin och olja in i dessa kamrar där helgedomens kärl och de tjänstgörande prästerna och dörrvakterna och sångarna är.

Vi ska inte försumma vår Guds hus.
-

Rom 3:9-31

Alla är skyldiga (3:9-3:20)
9[Paulus sammanfattar nu att alla, både hedningar och judar, är skyldiga inför Gud.]

Hur är det då?
Har vi [judar] någon fördel?

Nej, inte på något sätt. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde (nedtryckta och under dess makt).

10Som det står skrivet [i Psaltaren och Jesaja]:
Ingen rättfärdig finns,
    inte en enda.
11Ingen finns som förstår,
    ingen som söker Gud.
12Alla har avfallit,
    alla är fördärvade.
Ingen finns som gör det goda,
    inte en enda.
[Ps 14:1-3]

13[Följande citat beskriver människans ondska genom kroppens delar. Munnen illustrerar talet, fötterna handlingar och ögonen det vi ser.]

[Munnen:]
Deras strupe är en öppen grav [det de talar stinker och luktar död],
    sina tungor använder de till svek. [Ps 5:10]
De har huggormsgift
    bakom sina läppar. [Ps 140:3]
14Deras mun är full av förbannelse
    och bitterhet. [Ps 10:7]

15[Fötterna:]
Deras fötter är snabba
    till att spilla blod.
16Förödelse och elände råder på deras vägar,
     17och fridens väg känner de inte. [Jes 59:7]

18[Ögonen:]
De har ingen gudsfruktan
    för ögonen. [De väljer att inte vörda, tillbe, lyda och tjäna honom.] [Ps 36:1]
19Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. 20För genom laggärningar [genom att hålla alla bud i Torah] kan inget kött bli rättfärdigt [kan ingen människa ha det rätt ställt med Gud]. [Det var heller aldrig syftet med Torah.] Vad som ges genom undervisningen (gr. nomos) [Moseböckerna] är insikt (fullständig förståelse) om synd.

RÄTTFÄRDIGHET GENOM TRO (3:21-5:21)
21[Efter att ha visat att hela mänskligheten är hopplöst förlorad utan Gud följer nästa stora stycke i Romarbrevet. Det handlar om Guds rättfärdighet som finns tillgänglig genom tron.]

Men nu har, oberoende av lagen, Guds rättfärdighet uppenbarats (blivit synlig), den som Undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos] och profeterna vittnar om, 22nämligen en rättfärdighet från Gud [som kommer] genom Jesu den Smordes (Messias, Kristi) trofasthet (genom tro/förtröstan på Jesus den Smorde), för alla dem som tror [Heb 12:2]. Det är ingen skillnad [mellan jude och hedning]. 23Alla har ju syndat (missat målet) och saknar (går miste om) härligheten från Gud (Guds härlighet) [1 Kung 8:46; Pred 7:20; Jes 64:6], 24och [alla som tror, se vers 22] blir [nu] rättfärdiggjorda (förklaras rättfärdiga) av hans nåd (välvilja, godhet, favör), [helt] fritt (utan att ha förtjänat det), genom den återlösning (befrielse, förlossning, räddning, återupprättelse) som finns i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Han har friköpt dem genom att helt och fullt lösa dem från deras skuld.]

[Det grekiska ordet för att synda, hamartano, härstammar troligen från a-meros (ingen del) och innebär "att vara utan del i" eller "att missa målet". I antiken användes det för att beskriva när en bågskytt missade att träffa sitt mål. Konsekvensen blev då att man inte heller kunde ta del av segerpriset. Ord som därför mycket väl beskriver synd är missgärning och misstag.]

25Honom [sin egen Son] har Gud [helt öppet] ställt fram som en nådastol (benådningsplats; till försoning) genom tron på (genom pålitligheten i) hans blod, för (gr. eis) att visa på (bevisa) sin rättfärdighet på grund av (genom – gr. dia) [tack vare] tålamodet (överseendet, fördragsamheten) med de tidigare begångna synderna [och deras konsekvenser] 26vid [tiden för] Guds fördragsamhet (tolerans, återhållsamhet), för (gr. pros) att visa på (bevisa) sin rättfärdighet i den tid (gr. kairo) som nu är [inne]: att han [själv alltid] är rättfärdig [och rättvis] och [alltid] gör den rättfärdig [friar den] som är av Jesu tro (trofasthet; och rättfärdiggör utifrån "Jesus-tron") [den tro som har sitt ursprung hos Jesus och som föder en förtröstan på honom].

[Jesus representerar här platsen för försoningsoffret, men utgör också själva försoningsoffret. Han visade även sin trofasthet genom att han utgöt sitt blod för mänsklighetens synder. I sin vishet och plan lät Gud också dem som med sina hjärtan var hängivna honom och vars synder begåtts före Jesu försoningsoffer, få räknas som rättfärdiga. En förebild på detta är när översteprästen på försoningsdagen (jom kippur) gick in till det allra heligaste i tabernaklet där han – utom synhåll för Israels folk – stänkte blod från försoningsoffret på nådastolen, dvs. på locket som täckte förbundsarken, se Heb 9:5; 2 Mos 25:17-22.
    Paulus upprepar med eftertryck strofen "att visa på sin rättfärdighet" (från vers 25) i vers 26. Först skriver han om Guds bevis/tecken i obestämd form och använder prepositionen eis (som beskriver en rörelse som lett in i eller fram till en viss punkt), medan han nästa gång inleder med prepositionen pros (som beskriver något som sträcker sig mot ett mål för att få kontakt och som indikerar ömsesidighet och växelverkan).]

27Men vad kan vi [judar] då berömma oss av (skryta och vara stolta över)?
    Ingenting, all stolthet är helt utesluten.

Genom vilken lag (regel, princip)?
    Genom gärningarnas?
    Nej, genom trons lag.

28För vi hävdar (vi kan alltså sammanfatta och säga) att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan (oberoende av) laggärningar. 29Är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas Gud?
    Jo, också hedningarnas, 30lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron.

31Upphäver vi då lagen genom tron?
    Absolut inte!
    Tvärtom, vi upprätthåller (bekräftar) lagen.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)