⁸Paroshs söner: 2 172
⁹Shefatejas söner: 372
¹⁰Arachs söner: 652
¹¹Pachat-Moabs söner, från Jeshoa och Joavs söner: 2 818
¹²Elams söner: 1 254
¹³Zattos söner: 845
¹⁴Zakkajs söner: 760
¹⁵Binnojs söner: 648
¹⁶Bevajs söner: 628
¹⁷Azeggads söner: 2 328
¹⁸Adonikams söner: 667
¹⁹Bigvajs söner: 2 067
²⁰Adins söner: 655
²¹Aters söner från Chizkija: 98
²²Chashums söner: 328
²³Betsajs söner: 324
²⁴Charifs söner: 112
²⁵Givons söner: 95

[I vers 8-25 används ordet bnei för söner, från vers 26-33 används ordet anashei som översätts "människor" eller "folk". Från vers 34 används åter bnei fram till vers 63]

²⁶Betlehems och Netofas folk: 188
²⁷Anatots folk: 128
²⁸Betazmavets folk: 42
²⁹Kirjat Jearims, Kefiras och Beerots folk: 743
³⁰Ramas och Gevas folk: 621
³¹Michmas folk: 122
³²Betels och Ais folk: 123
³³Det övriga Nevos folk: 52

³⁴Det övriga Elams söner: 1 254
³⁵Charims söner: 320
³⁶Jerikos söner: 345
³⁷Lods, Chadids och Onos söner: 721
³⁸Senaas söner: 3 930

Prästerna:

Jedajas söner av Jeshoas hus: 973
⁴⁰Immers söner: 1 052
⁴¹Pashchors söner: 1 247
⁴²Charims söner: 1 017

⁴³Leviterna:

Jeshoas söner från Kadmiel från Hodevas söner: 74

⁴⁴Sångarna:

Asafs söner: 148

⁴⁵Dörrvaktarna:

Shalloms söner, Aters söner, Talmons söner, Akkovs söner, Chatitas söner och Shovajs söner: 138

⁴⁶Detta är tempeltjänarna [netinimerna, som betyder "givna åt" eller "avskilda för", dvs. har fått uppdrag att hjälpa leviterna med enklare uppgifter som att hämta vatten och hugga ved, se Jos 9:26-27]:

Tsichas söner, Chasufas söner, Tabbaots söner, ⁴⁷Keros söner, Sias söner, Padons söner, ⁴⁸Levanas söner, Chagavas söner, Shalmajs söner, ⁴⁹Chanans söner, Giddels söner, Gachars söner, ⁵⁰Reajas söner, Retsins söner, Nekodas söner, ⁵¹Gazzams söner, Uzzas söner, Paseach söner, ⁵²Besajs söner, Meonims söner, Nefishesims söner, ⁵³Bakboks söner, Chakofas söner, Charchors söner, ⁵⁴Batselits söner, Mechidas söner, Charshas söner, ⁵⁵Barkos söner, Siseras söner, Temachs söner, ⁵⁶Netsiachs söner, Chatifas söner.

⁵⁷Salomos tjänares söner:

Sotajs söner, Soferets söner, Peridas söner, ⁵⁸Jalas söner, Darkons söner, Giddels söner, ⁵⁹Shefatejas söner, Chattils söner, Pocheret-Hatsvajims söner, Amons söner.

⁶⁰Alla tempeltjänare [netinimerna] och sönerna till Salomos tjänare: 392.

⁶¹Dessa var de som gick upp från Tel-Melach, Cherov-Addon (Cherov, den starke) och Immer, men de kunde inte berätta om (redogöra för) sina fäders hus, inte för sin säd (genealogi), huruvida de var israeliter. ⁶²Delajas söner, Tobias (hebr. Tovijahos) söner, Nekodas söner 642. ⁶³Av prästerna: Chavajas söner, Hakkots söner, Barzillajs söner, som tog en hustru från Barzillajs döttrar, gileaditen, och sedan tog deras familjenamn. ⁶⁴Dessa sökte efter sina uppteckningar, sitt släktskap (förfädernas namn), men kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och skiljdes från prästerskapet. ⁶⁵Och Tirshata sa till dem att de inte skulle äta av det heliga (de delar av offerdjuren som tillhörde prästen) förrän det kom en präst (överstepräst) med Urim och Tummim [som genom denna lott kunde avgöra om de var äkta präster eller inte].

[Urim och Tummim var namnet på de två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som troligtvis användes för att kasta lott, se 2 Mos 28:30; 1 Sam 14:42.]

⁶⁶Hela gruppen (församlingen) utgjorde sammanlagt 42 360, ⁶⁷förutom deras 7 337 tjänare och tjänarinnor, och de hade dessutom 245 manliga och kvinnliga sångare. ⁶⁸[Vers 68 saknas i vissa hebreiska manuskript, men vissa översättningar har lagt till material från Esra 2:66 där det står: "De hade 736 hästar, 245 mulåsnor."] ⁶⁹De hade [även] 435 kameler och 6 720 åsnor.

⁷⁰En del av familjernas överhuvuden bidrog till arbetet. Ståthållaren gav till skattsamlingen:

1 000 gulddrachmer [Drachmer var ett guldmynt introducerat av Darius I, det motsvarade 1/60 mina eller 8,5 gram. Totala vikten guld var alltså 8,5 kg.]
50 skålar
500 prästskrudar

⁷¹Några av familjernas överhuvuden gav till skattsamlingen till arbetet:

20 000 gulddrachmer [170 kg guld]
2 200 silverminor [1 200 kg silver]

⁷²Det övriga folket gav:

20 000 gulddrachmer [170 kg guld]
2 000 silverminor [1 000 kg silver]
67 prästskrudar

⁷³Prästerna och leviterna och portvakterna och sångarna och en del av folket och tempeltjänarna [netinimerna] och hela Israel bodde i sina städer. När den 7:e månaden [tishri – sept/okt] kom var hela Israels hus i sina städer.

[Det har nu troligtvis gått ett halvår sedan Nehemja kom till Jerusalem våren 445 f.Kr., se Neh 2:1, 11.]

Tillbaka upp

---

Rom 1:18-32

MÄNSKLIGHETEN ÄR HOPPLÖST FÖRLORAD UTAN GUD (1:18-3:20)

Hedningarna är skyldiga (1:18-32)

Korintiska viken är känd för sina majestätiska solnedgångar. Här satt Paulus och såg ut över Guds skaparverk när han skrev detta brev.

¹⁸För Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker (undanhåller, hindrar) sanningen.

[Paulus använder samma ord för "uppenbara" (gr. apokalypto) i denna och föregående vers:
    "Guds rättfärdighet uppenbaras i evangeliet ..." vers 17.
    "Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet ..." vers 18.
    Det förstärker hur Guds rättfärdighet och Guds vrede mot orättfärdighet hör ihop. Om inte Gud reagerade på orättfärdighet skulle hans rättfärdighet kunna ifrågasättas. Mänsklig vrede är ofta självcentrerad och hatisk, men Guds vrede har inte dessa syndiga egenskaper utan är i sin natur god och riktad mot synden.
    Det finns två aspekter på Guds vrede över orättfärdigheten. Dels en kommande vredesdom över synd och orättfärdighet, se Rom 2:5. Dels en pågående aktiv vrede över synden där Gud tillåter syndens konsekvenser bära frukt hos den som lämnar Guds vägar, se Rom 1:24.]

Guds existens är synlig i skapelsen
¹⁹[Resonemanget i vers 18 fortsätter. Sanningen är alltid sanning även om den medvetet undertrycks och hindras:]

Det man kan veta om Gud är helt synligt (självklart, uppenbart) bland dem [i deras hjärtan, se Rom 2:15], eftersom Gud har visat (uppenbarat) det för dem [som inte vill veta av sanningen]. ²⁰För hans osynliga egenskaper – både hans eviga makt (styrka, kraft, förmåga, kapacitet) och hans gudom (gudomliga natur), har från (alltsedan, men även: utifrån) världens skapelse kunnat uppfattas (observeras, förstås) genom de verk ("det utförda" i plural) man så tydligt ser (som är så uppenbara) [är så uppenbart synliga för hans intelligenta skapelser]. Därför är de utan ursäkt.

Avgudar i stället för Gud
²¹Trots att de kände till Gud prisade de inte honom som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. ²²När de påstod att de var visa, blev de i stället dårar ²³och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur [som man tillbad som sina avgudar].

[Avgudadyrkan öppnar dörren till all annan synd. När människan blir sin egen gud kan hon göra vad hon själv vill utan att behöva stå till svars för sina handlingar.]

Sexuella synder

Fest i Neros palats, illustration av den spanske målaren Ulpiano Checa.

²⁴Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. ²⁵De ersatte sanningen om Gud [att han skapat världen och människan] med lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen (så är det, det är sant).

[Avgudadyrkan och tempelprostitution var nära förknippade med varandra. Avgudarna agerade omoraliskt i de populära myterna och avgudadyrkan hade ofta sexuella undertoner. För att tillbe och behaga fertilitetsgudar och gudinnor krävdes sexuell aktivitet.]

²⁶Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande (skamliga) lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga [sexuella] umgänget mot det som är onaturligt. ²⁷På samma sätt lämnade männen det naturliga [sexuella] umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.

[Tretton av de fjorton första romerska kejsarna var bisexuella. Den förste kejsaren som gifte sig med en man var Nero, som regerade 54 – 68 e.Kr. Han var den femte kejsaren och bara 17 år när han kom till makten. När Paulus skrev detta brev i slutet på 50-talet var Nero i tjugoårsåldern. Några år senare, efter ett antal fruar och affärer, gifte Nero sig 64 e.Kr. med en man, där Nero tog rollen av en brud under ceremonin. Senare gifte han sig med en ung pojke, Sporus, sedan han dödat en av sina unga älskarinnor. Det var inte ovanligt att pedofili förekom mellan en slavägare och hans slavar. Den romersk-grekiska mytologin beskriver också alla möjliga former av sexuella relationer mellan människor och gudar, samma kön och även djur. Det var i denna hedniska miljö som församlingen i Rom levde. En stark kontrast till Bibelns värderingar från 3 Mos 18, där sexuella relationer utanför äktenskapet, mellan nära släktingar, med samma kön och med djur förbjuds. Att Paulus väljer att ta upp just utlevd homosexualitet kan bero på att det sätter sig upp mot självaste skapelseordningen, vilket är temat här.]

Syndens destruktiva nedåtgående spiral
²⁸Eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras.

[Detta uttryck syftar inte bara på de sexuella synderna i vers 24-28, utan också på de tjugoen onda egenskaperna i vers 29-32. Paulus delar in dem i tre grupper med samma grammatiska form. Den första gruppen består av fyra abstrakta substantiv i dativ singular som i generella ordalag beskriver vad som händer när man överger Gud och utlämnas åt sin egen syndfulla natur. Sedan följer mer specifika synder. Ordet "och" används inte mellan någon av orden (men har lagts till i översättningen för att få korrekt svenska). Detta språkbruk visar att det inte bara är exakt dessa tjugoen synder som fyller de som överger Gud; det är några exempel.]

²⁹De har blivit helt fyllda av all slags:
    orättfärdighet (avsaknad av en moralisk standard),
    ondska,
    girighet [omättligt behov av mer, ofta på bekostnad av andra] och
    elakhet.

[Nu följer fem substantiv i formen genitiv singular som alla beskriver avund och dess konsekvenser.]
De är fulla av
    avund,
    mordlust,
    stridslystnad,
    svek och
    illvilja [söker ständigt strid och ondska].

[Nu följer tolv substantiv i ackusativ plural.]
De
    skvallrar,
     ³⁰förtalar,
    hatar Gud,
    är fyllda med våld (oförskämdhet),
    fyllda med arrogans,
    fulla av skryt,
    påhittiga i det onda [nya former av ondska],
    olydiga mot sina föräldrar,
     ³¹vettlösa,
    trolösa,
    okänsliga (känslokalla, kärlekslösa mot sina närmaste, utan familjeband – gr. astorgos) och
    hjärtlösa.

³²De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de applåderar dessutom (samtycker, ger sitt stöd till) andra som handlar likadant.

[Efter en liknande lista av synder påminner Paulus de troende i Korint att så hade somliga av dem levt, men de hade låtit tvätta sig rena och helgats, se 1 Kor 6:11.]

Tillbaka upp