Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - onsdag 9/7

Neh 3, Apg 27:1-20


Neh 3

Muren byggs trots motstånd

Arbetet med murarna påbörjas
1[I detta kapitel beskrivs 4 torn och 11 portar. Av dessa portar reparerades 6 st, se vers 1, 2, 6, 13-15. Nehemjas redogörelse startar vid Fårporten i den nordöstra delen av muren, och fortsätter motsols västerut. Fårporten är den port som ligger nära Betesdadammen, se Joh 5:2. Frasen "bredvid dem" (hebr. v´al jado), ordagrant "vid deras hand" används 16 ggr i detta kapitel och visar på den gemensamma ansträngningen i återuppbyggandet.]

Arbetarna vid norra muren

Då steg Eliashiv, översteprästen, och hans bröder prästerna upp och byggde Fårporten. De helgade den och satte in dess dörrar. Vidare [byggde de muren] till "De hundras torn" (hebr. migdal ha-meah) och helgade den till Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel). [Neh 12:39; Jer 31:38; Sak 14:10] 2Bredvid dem byggde Jerikos män och bredvid dem byggde Zackor, Imris son.

3Hasenas söner byggde Fiskporten [i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades, se 2 Krön 33:14; Neh 12:39; Sef 1:10]. De satte in dess bjälkar, dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. 4Bredvid dem reparerade Meremot, son till Uria, son till Hakots, och bredvid dem reparerade Meshullam, son till Berechjah, son till Meshezavel, och bredvid dem reparerade Zadok, son till Baana. 5Och bredvid dem reparerade tekoiterna, men deras förnäma män satte inte sin axel till sina herrars arbete (de ville inte nedlåta sig till fysiskt grovarbete).

Arbetarna vid västra muren
6Och Gamla porten [i närheten av moderna Damaskusporten] reparerades av Jojada, son till Paseach, och Meshullam, son till Besodja. De satte in dess bjälkar, dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. 7Och bredvid dem reparerade Melatia, givoniten, och Jadon, meronotiten, män från Givon och Mitspah som lydde under ämbetsmännen på andra sidan floden [Eufrat]. 8Och bredvid dem reparerade Ussiel, son till Charhaja, [han tillhörde] guldsmederna (förädlarna) [som arbetade med metaller – de arbetade tillsammans vid sitt kvarter]. Och bredvid dem reparerade (hebr. chazaq) Chananja, en av parfymtillverkarna [som gjorde kryddor, parfym och oljor], och de restaurerade (återställde; utelämnade – hebr. azav) Jerusalem [Jerusalems stadsmur] ända till den breda muren.

[Hebr. azav är ovanligt. Troligtvis var denna del av muren inte så illa däran så de inte behövde reparera (hebr. chazaq) den. Det räckte att restaurera den. På så vis gjorde de den ännu starkare. En del tolkar ordet som att de "utelämnade/lämnade" (som ordet också kan betyda, se t.ex. 1 Mos 2:24) den och då kan det syfta att de inte gjord något arbete alls här. Breda muren sträckte sig i västlig riktning mellan Efraims port och ugnarnas torn (Neh 12:38-39).]

9Och bredvid dem reparerade Refaja, son till Hur (hebr. Chor), fursten över halva Jerusalems område. [Jerusalem var indelat i två områden, vart och ett styrt av en ledare (Refaja och Shallom), se vers 12.] 10Och bredvid dem reparerade Jedaja, son till Charumaf, mitt emot sitt eget hus. Och bredvid dem reparerade Chattus, son till Chashavneia. 11Malkijah, son till Charim, och Chashov, son till Pachat-Moab, reparerade en annan del (av muren) och Ugnstornet. [Troligtvis låg dessa torn i närheten av distriktet och gatorna med bagarnas hus, se Jer 37:21.] 12Och bredvid dem reparerade Shallom, son till Hallochesh, fursten över halva Jerusalems område, han och hans döttrar. [Även kvinnor som vanligtvis inte deltog i byggnadsarbete var här med och bidrog till murens återuppbyggande.]

Arbetarna vid södra muren
13Chanons och Zanoachs invånare reparerade Dalporten [i sydväst]. De byggde den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. De reparerade också 1 000 alnar [450 meter] av muren upp till Dyngporten [i södra delen av Davids stad]. [Den moderna Dyngporten ligger nära sydvästra hörnet av tempelberget och är från Ottomanska riket på 1500-talet e.Kr.] 14Malkijah, son till Rechav, fursten över Beit-Karems område, reparerade Dyngporten och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar.

Arbetarna vid sydöstra muren
15Shallon, son till Kolchoze, furste över Mitspahs område, reparerade Källporten. Han byggde den, täckte den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. Han reparerade också muren till Shelachdammen (Siloamdammen) och kungens trädgård, så långt som trapporna går ner från Davids stad. [Hebr. shalach betyder utsänd.] 16Efter (intill) honom reparerade Nehemja, son till Azbok, furste över Beit-Tsurs halva område, så långt som till Davids grav och krigarnas hus. [2 Sam 23:8]

17Efter (intill) honom gjorde leviterna reparationer – [under ledning av] Rechum, son till Bani. Och bredvid dem reparerade Chashavja, fursten över halva Keilas område, sin del av muren [den murdel som skyddar Keila]. [Keila ligger mellan Zanoach (vers 13) och Beit-Tsur (vers 16) 3 mil sydväst om Jerusalem.] 18Efter (intill) honom gjordes reparationer av deras bröder – [under ledning av] Bavvai, son till Chenadad, fursten över halva Keilas område. 19Och bredvid dem reparerade Ezer, son till Jeshua, furste över Mitspah, en annan del mittemot uppgången till vapenförrådet vid pelarhörnet. 20Efter honom reparerade Baroch, son till Zakkaj, ivrigt en annan del från pelarhörnet till dörren på översteprästen Eljashivs hus. 21Efter honom reparerade Meremot, son till Uria, son till Hakots, en annan del av muren från dörren på översteprästen Eljashivs hus ända till slutet på Eljashivs hus.

22Efter honom reparerade prästerna, männen från slätten (hebr. ha-kikar). [Slätten kan syfta på områden kring Jeriko i Jordandalen (se vers 2) eller i närheten av Jerusalem, se Neh 12:28.] 23Efter dem reparerade Benjamin och Chashov mittemot sina hus. Efter dem reparerade Asarja (hebr. Azarjah), son till Maaseja, vid sitt eget hus. [Dessa personer nämns ingen annanstans, de reparerade muren bara nära sina egna hus.] 24Efter honom reparerade Binnoj, son till Chenadad, en annan del från Asarjas hus upp till den inre vinkeln (murvinkeln, förstärkningen) och hörnet. 25Palal, son till Uzai, gjorde reparationer mitt emot vinkeln (murvinkeln, förstärkningen) och tornet som kommer ut från det övre palatset [i Davids stad, strax söder om tempelberget, se också Jes 32:14] vid vaktgården. Efter (intill) honom gjorde Pedaja, son till Parosh, reparationer. 26Nu bodde tempeltjänarna [hebr. netinim; betyder "givna åt" eller "avskilda för", de hade fått uppdraget att hjälpa leviterna med enklare uppgifter som att hämta vatten och hugga ved, se Jos 9:26-27] i Ofel och de reparerade området mitt emot Vattenporten [nära Gichonkällan] mot öster, och det utskjutande tornet ("tornet som sticker ut" – hebr. migdal ha-jatsa). 27Efter honom [Palal, se vers 25] reparerade tekoiterna en annan del, mittemot det stora utskjutande tornet, och vidare till Ofels mur.

Arbetarna vid nordöstra muren
28Ovanför Hästporten reparerade prästerna, var och en mittemot sitt eget hus. 29Efter dem reparerade Tsadoq, son till Immer, mitt emot sitt eget hus. Och efter honom reparerade Shemaja, son till Shechanja, östra portens väktare. 30Efter honom reparerade Chananja, son till Shelemja, och Chanun, den sjätte sonen till Tsalaf, ett annat avsnitt. Efter honom reparerade Meshullam, son till Berechjah, mitt emot sin kammare. 31Efter honom reparerade Malkija, en av guldsmederna, upp till tempeltjänarnas hus och köpmännen mittemot Mönstringsporten (hebr. Shaar ha-mifqad) ända till rummen ovanför hörnet. [Lite är känt om denna port, kan vara en port in till tempelområdet.] 32Mellan rummen ovanför hörnet och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen.

Apg 27:1-20

Paulus resa till Rom

Den första delen av resan till Rom seglar man med en mindre båt längs med kusten till Myra. Där byter man till en större båt från Alexandria som är på väg mot Rom med spannmål från Egypten.

1[Paulus påbörjar nu sin resa mot Rom. Under två års tid har han varit fängslad i Caesarea Maritima, se Apg 24:27. Resan till Rom seglas normalt på två månader, men på grund av ett skeppsbrott tar den omkring sex månader. Väl framme i Rom förblir han fängslad i ytterligare minst två år. Totalt är Paulus alltså fängslad i nästan fem år.
    Detta kapitel i Apostlagärningarna vittnar om Lukas grekiska bakgrund. För en judisk författare spelade havet ingen stor roll. Israeliterna var ett landburet folk. I skarp kontrast till detta är grekisk och romersk kultur. Den antika litteraturen skriven kring Medelhavet har många storslagna berättelser som utspelar sig på haven, där Homeros verk Odysséen är en av de mest berömda.]


När det blev bestämt att vi skulle avsegla till Italien, överlämnade man Paulus och några andra fångar till en officer som hette Julius. Han tillhörde den kejserliga bataljonen (kohort, som bestod av 600 soldater). 2[Jag, Lukas, fick också tillåtelse att följa med.] Vi gick ombord på ett skepp från Adramyttium som [var på väg hemåt och] skulle gå till hamnarna längs Asiens kust. [Adramyttium låg nära staden Troas i Mindre Asien.] Vi lade ut [från Caesarea]. Aristarchus, en makedonier från Thessalonike, följde också med oss. [Han hade rest tillsammans med Paulus tidigare, se Apg 19:29; 20:4. Han nämns också av Paulus, se Kol 4:10; Filemon 1:24.]

3Dagen därpå lade vi till i Sidon. [Officeren] Julius, som behandlade Paulus väl, lät honom gå till sina vänner [i församlingen] så de kunde ta hand om honom. [För första gången på två år får Paulus lite mer frihet. Han besöker församlingen som visar honom både andlig och praktisk omsorg. Man hjälpte förmodligen till med förnödenheter inför den långa förestående resan.]

4När vi hade lagt ut därifrån seglade vi i lä av Cypern, eftersom vi hade motvind. 5Vi seglade över öppna havet längs kusten av Kilikien och Pamfylien och lade till vid Myra i Lykien. [Vissa manuskript har tillägget att resan tog femton dagar.]

Byte till ett större skepp

Från Myra seglar man ner till Kretas sydkust.

6[Antika källor anger att Alexandria försåg Rom med 1 700 skeppslaster spannmål per år. Ett typiskt sådant fartyg från den tiden var omkring 40 meter långt och 11 meter brett, men kunde vara ända upp till 55 meter långt. Färden från Rom till Alexandria tog två veckor. Vägen tillbaka tog två månader eftersom den nordvästliga vinden gjorde att man var tvungen att segla som i en cirkel moturs upp mot Rom. Det är ett sådant skepp som stannat till i hamnen i Myra. Ombord finns en last av spannmål och flera hundra personer, se vers 36-37.]

Där [i Myra] fann officeren ett skepp från Alexandria som skulle till Italien, och han tog oss ombord på det.

7Under åtskilliga dagar gick seglingen långsamt, och då vi knappt nådde fram till Knidos och vinden inte lät oss fortsätta seglade vi ner i lä av Kreta vid Salmone. 8Vi följde kusten med stor svårighet och kom till en plats som kallas Goda hamnarna, nära staden Lasea.

9Det hade nu gått lång tid och sjöresan hade blivit farlig, eftersom fastedagen [försoningsdagen – jom kippur] redan var förbi.

[Högtiden infaller den 10:e tishri i den judiska kalendern (3 Mos 23:26-32), som infaller i slutet av september eller början av oktober.]

[Höststormarna började bli vanliga nu.] Paulus varnade dem därför 10och sa: "Ni män, som jag ser det kommer denna resa att innebära stor skada och förlust, inte bara för last och skepp, utan även för våra liv."
     11Men officeren trodde mer på styrmannen och båtens ägare än på Paulus ord. [Det verkar som om officeren är den som har den högsta rangen och fäller det avgörande beslutet.] 12Eftersom hamnen inte låg bra till för att övervintra bestämde sig de flesta för att gå ut därifrån och försöka nå Foinix, en [större] hamn på Kreta [bara några timmars segling västerut längs med kusten] som vetter mot sydväst och nordväst. Där tänkte de tillbringa vintern.

[Goda hamnarna var öppen för sydöstliga vindar vilket gjorde att vågorna slog rakt in mot hamnen. Det verkar inte vara någon direkt stad där, eftersom Lasea som ligger 2,4 km österut nämns. Vegetius, en romersk författare från 400-talet, skriver att det var farligt att segla på Medelhavet efter 15 september, och efter 11 november var det omöjligt.]

Stormen

En kraftig nordanvind gör att man inte klarar av att komma till vinterhamnen Foinix.

13När så en svag sydlig vind blåste upp, tänkte de att de skulle lyckas med sin plan. De lättade ankar och seglade längs Kretas kust. [Man var så säker på sin sak att man inte drog upp skeppsbåten, utan lät den vara på släp, se vers 16.] 14Men snart därefter svepte en kraftig orkanvind, den så kallade Nordosten (Euraquilo), ner från ön. [Förrädiska tyfonvindar rusar ner från det nära 3 000 meter höga Idaberget.] 15Skeppet fångades och kunde inte hålla upp mot vinden, så vi gav efter och lät det driva [söderut]. 16Vi kom i lä bakom en liten ö som hette Kauda och lyckades med nöd och näppe bärga skeppsbåten. [Skeppsbåten användes för transport mellan skepp och land, och som livbåt.] 17När de hade fått upp den ombord, använde de hjälpmedel (gr. boetheia) [troligtvis en teknisk term för rep] och slog trossar om skrovet. Eftersom de var rädda för att kastas upp på Syrtenbankarna [reven i Sidra- och Gabèsbukten vid Afrikas nordkust] släppte de ner drivankaret och lät skeppet driva.

18Vi var hårt ansatta av stormen. Dagen därpå började de vräka lasten överbord, 19och på tredje dagen kastade de med egna händer skeppets utrustning i sjön. 20Varken sol eller stjärnor syntes på flera dygn, och den starka stormen låg på så att vi till sist förlorade allt hopp om räddning.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)