Halvbibel - måndag 19/1
3 Mos 19
Var heliga1
Det finns många likheter mellan tio Guds budord och vad som tas upp i detta kapitel:
2 Mos 20:2 – Jag är Herren – 3 Mos 19:3, 4, 10, 14, 16, 18, 25, 28, 30, 31, 34, 36, 37
2 Mos 20:4-6 – Ristade bilder – 3 Mos 19:4
2 Mos 20:7 – Guds namn – 3 Mos 19:12
2 Mos 20:8-12 – Sabbaten, älska Gud – 3 Mos 19:3, 30
2 Mos 20:12 – Vörda föräldrar, älska din nästa – 3 Mos 19:3
2 Mos 20:13 – Mord – 3 Mos 19:16
2 Mos 20:14 – Äktenskapsbrott – 3 Mos 19:29
2 Mos 20:15 – Stöld – 3 Mos 19:11, 13, 35-36
2 Mos 20:16 – Falskt vittnesbörd – 3 Mos 19:11, 16
2 Mos 20:17 – Begär – 3 Mos 19:18
2Tala till hela Israels folk och säg: Ni ska vara heliga (rena, avskilda) för jag, Herren er Gud är helig.
3Var och en av er ska
vörda sin mor och sin far [älska medmänniskan]Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
och hålla mina sabbater [älska Gud].
4Ni ska inte vända er till avgudar
och inte göra er några gjutna gudar.
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
5När ni vill offra shalomoffer (gemenskapsoffer – hebr. zevach shelamim) åt Herren (Jahveh), ska ni offra det på sådant sätt att det tillräknas er som nåd (blir välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratson). 6Det ska ätas samma dag som ni offrar det eller nästa dag. Det som blir över till tredje dagen ska brännas upp i eld. 7Om det äts på tredje dagen, är det avskyvärt och ger inte nåd (blir inte välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratsah). 8Den som äter av det måste bära sin skuld, för han har ohelgat det som var helgat åt Herren (Jahveh). Han ska utrotas ur sitt folk.
9När ni bärgar skörden i ert land, ska du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. 10Inte heller i din vingård ska du göra någon efterskörd,
och de druvor som fallit av i din vingård ska du inte plocka upp.
Du ska lämna kvar det åt den fattige och åt främlingen.
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
Älska din medmänniska
11[Följande stycke, vers 11-18, består av fyra sektioner som alla avslutas med "Jag är Herren". Fyra olika ord för "medmänniska" används och de är fint fördelade i dessa verser.
Första sektionen använder "landsman" (hebr. amit) i vers 11.
I den andra sektionen används "medmänniska" (hebr. rea), se vers 13.
I den tredje sektionen används båda dessa och även "folk" (hebr. amme), se vers 15-16.
I den sista sektionen – som är crescendot – används alla dessa tre ord och även "broder" (hebr. ben), se vers 17-18.
De två första enheterna (vers 11-12 och 13-14) avslutas båda med en uppmaning, den första uttryckt i en negation (ohelga) den andra positivt (frukta). Strukturen förstärks också av hur ordet "inte" (hebr. lo) används. Totalt används det 18 ggr, nio gånger i första halvan, vers 11-14, nio ggr i andra halvan, vers 15-18.]
1. Stöld och lögn – mot er landsman
Ni ska inte ljuga.
Ni ska inte bedra varandra, mot er landsman.
12Ni ska inte svära falskt vid mitt namn;
då ohelgar du [singular] din Guds namn.Jag är Herren (Jahveh).
[Den första handlingen är en fysisk gärning (stöld), följd av tre verbala handlingar. En rabbinsk tolkning är att de fyra handlingarna hör ihop och följer som konsekvens av varandra. En tjuv måste ljuga, bedra och till sist även vittna falskt för att dölja sitt brott. Genomgående i detta kapitel kopplas vårt agerande mot medmänniskor ihop med gudsrelationen, det förstärks också genom att byta från plural "ni" till det personliga "du" i vers 12b.]
2. Förtryck och exploatering – mot din medmänniska
13Du ska inte bedra (förtrycka) din medmänniska –
inte heller råna honom.
Du ska inte hålla inne arbetarens lön över natten. [Han behöver den för att köpa mat åt sig och sin familj.]14Du ska inte förbanna en döv person framför hans ansikte.
Du ska inte lägga något i vägen för en blind så att han faller.
Du ska frukta (i vördnad tillbe) din Gud (Elohim).Jag är Herren (Jahveh).
[Denna sektion har fem förbud. De två första är ett par att inte bedra/råna och sist finns ett par med döv/blind. Centralt står frasen att hålla inne arbetarens lön. På var sin sida om den frasen belyses två aspekter, det första är exploateringen att inte betala ut lön, den andra är hjälplösheten i offret som är utsatt. Strukturen i detta avsnitt gör att inte bara fem lagar räknas upp, uppställningen får läsaren att undersöka sambandet – inte bara lagens bokstav utan anden i undervisningen. I jämförelse med vers 11-12 så nämndes "vittna falskt". Där handlade det om någon som drabbades av stöld/lögn och var kapabel att ta ärendet till domstol. Här i vers 13-14 handlar det om de svaga och utsatta som inte har den möjligheten.]
3. Döm opartiskt
15Ni ska inte döma partiskt –
varken gynna den fattige [bara för att han är fattig],
eller ta den rikes parti [bara för att han är rik och har inflytande].
Du ska döma din landsman på ett rättvist sätt.
16Du ska inte gå runt och förtala (baktala, spionera på) ditt eget folk.
Du ska inte bara se på [utan att ingripa] om din medmänniskas liv står på spel.
[Ordagrant "Du ska inte stå på din medmänniskas blod".]
Jag är Herren (Jahveh).
[Från vers 15 återkommer hebreiska suffixet ka sju ggr, något som ökar närheten till objektet av dina handlingar.]
4. Tillrättavisa öppet – bygg inte upp bitterhet i hjärtat
17Du ska inte hata din broder i ditt hjärta,
tillrättavisa i stället honom så att du inte blir delaktig i hans synd.
18Du ska inte hämnas eller bära bitterhet inom dig (bära på oförsonlighet och sårade känslor) mot någon i ditt folk,
älska i stället din medmänniska som dig själv.
Jag är Herren (Jahveh).
Blanda inte
19Mina stadgar ska ni hålla.
Du ska inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra.
Du ska inte så två slags säd i din åker.
Ta inte på dig klädesplagg av två olika slags garn.
20Om en man har legat med en kvinna som är en annan mans slavinna
och sädesuttömning har skett, och hon inte har blivit friköpt eller frigiven, ska de straffas men inte dödas eftersom hon inte var fri. 21Han ska föra fram sitt skuldoffer, en skuldofferbagge, inför Herren, till mötestältets ingång. 22När prästen med skuldofferbaggen bringar försoning för honom inför Herrens ansikte, får han förlåtelse för den synd han har begått.23När ni kommer in i landet och planterar olika slags träd med ätbar frukt, ska ni se deras frukt som deras förhud. I tre år ska ni betrakta dem som oomskurna och inte äta deras frukt. 24Under det fjärde året ska all deras frukt vara helig som ett tackoffer till Herren, 25och först under det femte året ska ni äta deras frukt. Så ska ni göra för att de ska ge så mycket större avkastning åt er.
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
26Ni ska inte äta något som innehåller blod.
Ni ska inte befatta er med spådom eller trolldom.
27Ni ska inte rundklippa kanten av ert hår [för att offra till de döda, se 5 Mos 14:1],
inte heller ska du stympa kanten av ditt skägg.
28Ni ska inte rista (tatuera) märken på er kropp för någon död
och inte heller bränna in skrivtecken på er.
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
29Vanära (ohelga) inte din dotter genom att låta henne bli prostituerad,
så att landet blir fördärvat av otukt och uppfyllt av skamligheter.
[Ordet vanära är ett rikt ord med betydelsen att inte värdesätta, men har också betydelsen att genomborra, såra, döda och offra. I ordet finns också betydelsen "att börja" och initiera en process. Betydelsen kan vara att ge bort sin dotter till kanaaneiska fruktbarhetsriter, se Jer 2:20; Hos 2, men också incestförhållande, se 3 Mos 18:17.]30Mina sabbater ska ni hålla,
och för min helgedom ska ni visa vördnad.
[Hör tematiskt ihop med vers 3.]
Jag är Herren (Jahveh).
31Ni ska inte vända er till förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den döde],
inte heller söka efter spåmän så att ni blir orena genom dem.
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
32För ett grått huvud ska du resa dig upp,
och den gamle ska du ära.
Du ska frukta (respektera, hedra) din Gud.
Jag är Herren (Jahveh).
33När en främling bor hos er i ert land,
ska ni inte förtrycka honom. 34Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
35Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim),Ni ska inte göra orätt i domen i mått [mätning av längd, men även generellt ord för att mäta torra varor och vätska],ska ni ha.
i vikt [mätning av vikt] och
i volym [mätning av vätska (hin-måttet), se Hes 4:11, 16, men även torra varor, se 1 Krön 23:29].36rätt efa [standardmått för att mäta torra varor – 22 liter] ochRätt våg [för att väga – även bildligt för att döma]
– rätta stenar [vikter för balansvågen];
rätt hin [standardmått för att mäta vätska – 3,5 liter]
[Dessa två verser som handlar om ärlighet i transaktioner – rätta vikter och mått. Detta stycke relaterar direkt till budorden i vers 11-18 om att inte stjäla, ljuga och bedra, utan att älska sin medmänniska. Standardiserade vikt- och måttenheter omnämns i Hammurabis lagar. Det är intressant att i ett stycke som just handlar om rätt balans står "vikt" centralt i vers 35. Ordet vikt i vers 35 omgärdas av två ord för mått som balanserar de två måtten efa och hin i vers 36. Vers 35-36 är välbalanserad med orden våg och sten centralt. Även uppställningen av ord illustreras en rätt balanserad våg!]
som har fört er ut ur Egyptens land.
37Så ska ni nu hålla alla mina stadgar och alla mina lagar och följa dem.
Jag är Herren (Jahveh).
Matt 12:46-13:23
De som lyder Fadern är Jesu familj46[Jesu påståenden och konflikten med fariséerna fick även hans familj att tro att han var från sina sinnen, därför kommer de från Nasaret för att föra med sig honom med våld, se Mark 3:20-21.]
Medan Jesus fortfarande talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom. 47Någon sa till honom: "Lyssna, din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig." 48Men han svarade den som berättat det för honom: "Vem är min mor, och vilka är mina bröder?" 49Och medan han sträckte ut handen [inte bara mot de tolv, utan alla som var där och lyssnade på hans undervisning] sa han: "Se, här är min mor och mina bröder. 50Den som gör min himmelske Faders vilja är min bror och syster och mor."
JESUS TALAR I LIKNELSER
1
Detta är det tredje av Jesu fem tal som Matteus har med i sitt evangelium. Talet innehåller åtta liknelser:
1. Liknelsen om såningsmannen (vers 3-9) – förklaras (vers 18-23).
2. Himmelriket liknas vid vete och ogräs (vers 24-29) – förklaras (vers 36-43).
3. Himmelriket liknas vid ett senapsfrö (vers 31-32).
4. Himmelriket liknas vid en surdeg (vers 33).
5. Himmelriket liknas vid en skatt i en åker (vers 44).
6. Himmelriket liknas vid pärlor (vers 45-46).
7. Himmelriket liknas vid ett nät (vers 47-48) – förklaras (vers 49-50).
8. Liknelsen om husbonden (vers 52).
Av de sex liknelser som handlar om himmelriket börjar den första med sådden av gott vete och ont ogräs. Den avslutande handlar om den sista tidens skörd där de rättfärdiga separeras från de onda. De fyra liknelserna däremellan beskriver troligen tiden mellan sådden och skörden.
Jesus förklarar utförligt de två första och den sjunde liknelsen. Övriga måste tolkas, både utifrån sammanhanget och i ljuset av de liknelser som har förklarats. När välkända symboler från Gamla testamentet används väger deras traditionella tolkningar extra tungt i förståelsen. Detta gäller särskilt här i Matteusevangeliet, eftersom det riktar sig till judiska läsare. Om Matteus inte ansåg det nödvändigt att förklara symbolerna var de troligen välkända.
Jesus undervisar folket
Liknelsen om såningsmannen – fyra jordmåner
3[Jesus använder ofta liknelser för att belysa andliga sanningar genom praktiska exempel från vardagen. I evangelierna finns ett trettiotal olika liknelser. Detta är den första, och i Mark 4:13 står det att den är grunden för alla liknelser som Jesus berättar.]
"En såningsman gick ut för att så.[Jesus förklarar liknelsen i vers 18-23. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. I ytterkanterna mot berget är jordlagret tunnare och mot dikeskanterna växer törne. En såningsman sprider för hand ut frön. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.]
4När han sådde föll en del vid vägen,
och fåglarna kom och åt upp det.
5Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
där de inte hade mycket jord,
och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
6Men när solen steg upp förbrändes de,
och eftersom de inte hade någon rot torkade de bort.
7Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,
och törnena växte upp och kvävde dem.
8Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav frukt,
en del hundra gånger (mer än vad som var sått) [1 Mos 26:12],
andra sextio gånger mer,
och några trettio gånger mer.
9Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning)."
Varför Jesus berättar liknelser
10Sedan kom lärjungarna till honom och frågade: "Varför talar du till dem i liknelser?" 11Han svarade: "Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets (himlarnas kungarikes) mysterier (hemligheter, dolda planer), men det har inte de andra. 12För den som har [andlig kunskap] ska få mer [insikt och förståelse], och det i överflöd, men den som inte har, från honom ska tas också det han har. 13Därför talar jag till dem i liknelser: Eftersom de ser [har förmågan att se], men ändå inte ser, och hör [har förmågan att höra], men ändå inte hör eller förstår. 14De uppfyller Jesajas profetia:
Ni ska höra (gång på gång) men inte förstå,16Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är era ögon, eftersom de ser, och era öron, eftersom de hör. 17Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det."
ni ska se (upprepade gånger) men ingenting uppfatta.
15För detta folks hjärta har blivit förstockat (tjockt, hårt, känslokallt),
de hör dåligt med sina öron
och de har stängt sina ögon,
så att de inte kan se med sina ögon
eller höra med sina öron
eller förstå i sitt hjärta och vända om (återvända)
och bli botade (helade, förnyade) av mig.
[Citat från Jes 6:9-10, utifrån den grekiska översättningen. Centralt finns ordet ögon som ramas in av öron. Den yttre ramen är hjärtat.]
Förklaringen av liknelsen om såningsmannen
18"Hör nu [med öron som är öppna] på [vad som menas med] liknelsen om såningsmannen.
19När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden längs med vägen. [Det grekiska ordet för väg (hodos) kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord. Dessa blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]
20Det som såddes på stenig mark (med bara ett tunt jordlager) är den som hör ordet och på en gång tar emot det med glädje. 21Trots det har det inte fått slå rot inom honom, och han håller bara ut en tid. Så fort han möter lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall.
22Det som såddes bland törnena är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. [Grundordet för törne är extremer. Det finns en koppling till läror som ensidigt betonar en enda sanning, se Matt 7:15-17.]
23Men det som såddes i den goda jorden är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
