Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - söndag 6/7

1 Kung 22, Apg 24:1-27

1 Kung 22

Krig – Israel och Aram
1[Kapitel 21 var ett avbrott, det kiastiska centrumet, och nu kommer ett stycke som tematiskt hör ihop med 1 Kung 20 och kriget med Aram.]

Och det fortsatte tre år utan krig mellan Aram och Israel. 2Och det skedde i det tredje året [efter freden, se 1 Kung 20:34] att Jehoshafat, Juda kung [Sydrikets 4:e regent], kom ner [från Jerusalem som ligger högt] till Israels kung [i norr; Ahab var Nordrikets 7:e kung]. 3Och Israels kung sa till sina tjänare: "Vet ni att Ramot-Gilead är vårt, och vi är passiva och tar det inte ur Arams kungs hand?"
     4Och han sa till Jehoshafat: "Vill du gå med mig till Ramot-Gilead och strida?" Och Jehoshafat sa till Israels kung [Ahab]: "Jag är som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar." 5Och Jehoshafat sa till Israels kung [Ahab]: "Fråga först (i dag), jag ber dig, om ett Herrens (Jahvehs) ord."
     6Och Israels kung [Ahab] samlade ihop profeterna, omkring 400 män och sa till dem: "Ska jag gå mot Ramot-Gilead och strida eller ska jag avstå?"
    Och de sa: "Gå upp för Herren (Jahveh) ska ge det i kungens hand."
     7Men Jehoshafat sa: "Finns det inte någon Herrens (Jahvehs) profet här så att vi kan fråga honom?"
     8Och Israels kung [Ahab] sa till Jehoshafat: "Det finns en man genom vilken vi kan fråga Herren (Jahveh), men jag hatar honom för han profeterar inte gott om mig utan ont, Mika (hebr. Michajho), Imlas son."
    Och Jehoshafat sa: "Låt inte kungen säga så."
     9Och Israels kung [Ahab] kallade på en kammarherre och sa: "Hämta Mika, Imlas son, snabbt."
     10Och Israels kung [Ahab] och Jehoshafat, Juda kung, satt var och en på sin tron smyckade i sina dräkter, på en tröskplats vid öppningen till Samariens port, och alla profeter profeterade för dem. 11Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Kenaans son, gjorde sig horn av järn och sa: "Så säger Herren (Jahveh): Med dessa ska du stånga araméerna tills de blir förtärda."
     12Och alla profeter profeterade och sa: "Gå upp till Ramot-Gilead och segra, för Herren (Jahveh) ska ge det i kungens hand."
     13Och budbäraren som gick och kallade på Mika talade till honom och sa "Se, profeternas ord förkunnar gott till kungen med en mun, låt ditt ord, jag ber dig, bli som orden från en av dem och tala gott."
     14Och Mika sa: "Herren (Jahveh) lever, vad Herren (Jahveh) säger till mig det ska jag tala."
     15Och när han kom till kungen sa kungen till honom: "Mika, ska vi gå till Ramat-Gilead och strida eller ska vi avstå?"
    Och han svarade honom: "Gå upp och segra, och Herren (Jahveh) ska ge det i kungens hand."
     16Och kungen sa till honom: "Hur många gånger ska jag be dig att tala till mig inget annat än sanningen i Herrens (Jahvehs) namn?"
     17Och han sa: "Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, som får som inte har någon herde, och Herren (Jahveh) sa: Dessa har ingen herre, låt dem återvända var och en till sitt hus i frid (shalom)."
     18Och Israels kung [Ahab] sa till Jehoshafat: "Sa jag inte till dig att han inte skulle profetera gott om mig, utan ont?"
     19Och han sa: "Därför, lyssna du till Herrens (Jahvehs) ord. Jag såg Herren (Jahveh) sitta på sin tron, och alla himlarnas härskaror stod hos honom på hans högra och på hans vänstra. 20Och Herren (Jahveh) sa: "Vem ska locka Ahab så att han går upp och faller vid Ramot-Gilead. Och en sa: På detta sätt, och en annan sa: På det här sättet. 21Och det kom fram en ande och stod inför Herrens (Jahvehs) ansikte och sa: Jag ska locka honom.
     22Och Herren (Jahveh) sa till honom: Med vad? Och han sa: Jag ska gå fram och ska bli en lögnens ande i alla hans profeters mun.
    Och han sa: Du ska locka honom och ska även lyckas, gå iväg och gör så.
     23Och se nu, Herren (Jahveh) har lagt en lögnens ande i munnen på alla dessa profeter och Herren (Jahveh) har talat ondska om dig."
     24Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), Kenaans son, kom nära och slog Mika på kinden och sa: "Vilken väg gick Herrens (Jahvehs) Ande från mig till att tala till dig?"
     25Och Mika sa: "Se, du ska se det den dag när du ska gå in i det inre rummet och gömma dig själv."
     26Och Israels kung [Ahab] sa: "Ta Mika och bär tillbaka honom till Amon, stadens borgmästare och till Joash, kungens son, 27och säg: Så säger kungen: Sätt denne man i fängelse och ge honom förtryckets bröd och förtryckets vatten till dess jag kommer tillbaka i frid."
     28Och Mika (hebr. Michajho) sa: "Om du alls återvänder i frid har Herren (Jahveh) inte talat genom mig." Och han sa: "Hör ni folk, allesamman."

Ahab dödas vid Ramat-Gilead
29Och Israels kung [Ahab] och Jehoshafat, Juda kung, gick upp till Ramat-Gilead. 30Och Israels kung sa till Jehoshafat: "Jag ska förklä mig själv och gå ut i striden, men sätt på dig din (kungliga) klädnad." Och Israels kung förklädde sig själv och gick ut i striden.
     31Och kung Aram hade befallt de 32 ledarna för hans vagnar och sagt: "Strid (duellera) inte med liten eller stor förutom med Israels kung." 32Och det skedde när vagnsledarna såg Jehoshafat att de sa: "Säkert är det Israels kung" och de vände och stred med honom och Jehoshafat skrek. 33Och det skedde när vagnsledarna såg att det inte var Israels kung, att de vände tillbaka från att jaga honom.
     34Och en man drog sin båge på måfå och träffade Israels kung mellan de hängande nedre plåtarna [i en skarv] och bröstpansaret. Därför sa han till föraren av sin vagn: "Vänd din hand och bär mig ut från hären för jag är svårt skadad." 35Och striden ökade den dagen och kungen stod i sin vagn mot araméerna och dog på kvällen, och blodet rann ut från hans sår i botten på vagnen. 36Och det gick ett rop genom armén när solen gick ner och sa: "Var man till sin stad och var man till sitt land."
     37Så dog kungen och fördes till Samarien och de begravde honom i Samarien. 38Och de tvättade vagnen vid Samariens vattencistern och hundarna slickade upp hans blod, och skökorna tvättade sig där, enligt Herrens (Jahvehs) ord som han talat.
     39Och vad mer Ahab sa och allt som han gjorde och elfenbenshuset som han byggde och alla städer som han byggde är nedskrivet i Israels kungars krönika. 40Och Ahab sov med sina fäder och Achasja (hebr. Achazijaho), hans son, regerade i hans ställe.

Kung Jehoshafat
41Och Jehoshafat, Asas son, började regera över Juda i Israels kung Ahabs 4:e år. 42Jehoshafat var 35 år när han började regera och han regerade 25 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoders] namn var Azova, Shilchis dotter. 43Och han vandrade på alla sin far Asas vägar, han vände inte bort från dem och gjorde det som var rätt i Herrens (Jahvehs) ögon. 44Dock blev inte de höga platserna borttagna, folket offrade fortfarande offer på de höga platserna.
     45Och Jehoshafat hade fred (shalom) med Israels kung. 46Och vad mer Jehoshafat gjorde och hans makt som han visade och hur han krigade, det är nedskrivet i Juda kungars krönika. 47Och kvarlevan av de manliga tempelprostituerade (hebr. qadesh) som fanns kvar under hans far Asas dagar, körde han ut ur landet.
     48Och det fanns ingen kung i Edom, en ställföreträdare var kung. 49Jehoshafat gjorde Tarshishskepp för att gå till Ofir [söderut från Aqabaviken – östra Afrika eller kanske Indien] efter guld, men de for inte, för skeppen gick sönder i Etsjon-Gever [hamnstad kring Eilat/Aqaba, kanske Korallön 13 km söder om Eilat].
     50Vid den tiden sa Achasja (hebr. Achazijaho), Ahabs son, till Jehoshafat: "Låt mina tjänare gå med dina tjänare på skeppen." Men Jehoshafat ville inte.

Elia och Achazijaho
51Och Jehoshafat sov med sina fäder och blev begravd med sina fäder i sin far Davids stad, och Jehoram hans son regerade i hans ställe. 52Achasja, Ahabs son, började regera över Israel i Samarien i Juda kung Jehoshafats 70:e år och han regerade två år över Israel. 53Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon och vandrade på sin fars vägar och på sin mors vägar och på Jerovan, Nevats sons vägar. Därigenom fick han Israel att synda. 54Och han tjänade Baal och tillbad honom och provocerade Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), i likhet med allt som hans far [Ahab] hade gjort.

Apg 24:1-27

Anklagelsen mot Paulus
1Fem dagar senare kom översteprästen Ananias ner tillsammans med några äldste och en advokat som hette Tertullus. [Han var kunnig i det romerska rättsväsendet och hade anlitats av Stora rådet för att föra deras talan.] De framförde sina anklagelser mot Paulus inför ståthållaren [Felix]. 2När Paulus hade kallats in började Tertullus sina anklagelser mot Paulus. Han sa:
3"Högt ärade Felix! Tack vare dig och ditt ledarskap har vi fått uppleva en långvarig fred. Dina politiska reformer har gjort så att detta folk som jag representerar, överallt och på alla sätt fått det mycket bättre. Detta erkänner vi med stor tacksamhet.

[Talet följer den dåtida vanliga retoriska modellen. Det inleds med smickrande ord, greppet kallas captatio benevolentiae på latin. På båda punkterna tänjde han på sanningen; det hade aldrig varit så oroligt som under Felix styre och han hade inte gjort livet bättre för judarna. Felix var ståthållare i Judeen 52-60 e.Kr.]

4För att inte besvära dig alltför länge, ber jag att du i din godhet lyssnar till vad vi i korthet har att säga.

5Vi har nämligen funnit att den här mannen är en riktig plåga (pestböld, smitthärd).
  1. Han sprider oro (skapar upplopp) bland judar över hela världen.
  2. Han är en ledare för nasaréernas sekt.
  3. 6Han har till och med försökt vanhelga templet.

Därför grep vi honom.

[Tertullus tar upp tre punkter där de två första, att uppvigla och att vara ledare för en icke-godkänd sekt, var straffbara åtalspunkter enligt romersk lag.]

7[De tidigaste manuskripten har inte med slutet på vers 6, vers 7 och inledningen på vers 8: "... och ville döma honom efter vår lag. 7 Men befälhavaren Lysias kom med stor makt och tog honom ur våra händer 8 och befallde hans anklagare att bege sig till dig."] 8När du förhör honom kan du själv få klarhet i allt det vi anklagar honom för."
9Judarna instämde och påstod att det var på det sättet.

Paulus försvarstal
10Ståthållaren [sa ingenting själv, utan] gav nu tecken åt Paulus att tala, och han svarade:
"Eftersom jag vet att du i många år har varit domare för detta folk, försvarar jag min sak med tillförsikt.

[På samma sätt som Tertullus öppnar Paulus sitt tal med en captatio benevolentiae, dock är den mer sanningsenlig utan överdrifter.]

11[Försvar till punkt 1 – upprorsmakare:]
Du kan själv få bekräftat att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbe. 12Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller sprida oro bland folket, 13och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.

[Tolv dagar är för kort tid för att arrangera ett uppror. Hans skäl till att besöka Jerusalem var att tillbe, inte att skapa oroligheter.]

14[Försvar till punkt 2 – ledare för en sekt:]
Men detta bekänner jag för dig: att jag enligt Vägen, som de kallar en sekt, tjänar mina fäders Gud på så sätt att jag tror på allt som står skrivet i lagen och hos profeterna. 15Jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga ska uppstå en gång. [Dan 12:2; Joh 5:28-29; Upp 20:12-15] 16Därför strävar också jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.

[Paulus förnekar inte att han är en ledare, men betonar att han tjänar judarnas Gud.]

17[Försvar till punkt 3 – vanhelga templet:]
Efter flera år kom jag tillbaka för att överlämna gåvor åt mitt folk [de insamlade medlen, se Rom 15:25-27] och frambära offer [på fyra mäns vägnar, se Apg 21:23-26]. 18Då fann de mig i templet när jag hade renat mig, och där var ingen folkmassa och inget tumult. 19Men där fanns några judar från Asien, och egentligen borde de stå här inför dig och anklaga mig, om de hade något att anföra emot mig.

20Annars får dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet, 21om det inte var denna enda sak som jag ropade när jag stod bland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står här anklagad inför er."
22Felix, som mycket väl kände till Vägen, sköt nu upp rättegången och sa: "När befälhavaren Lysias kommer hit ner ska jag avgöra målet."

[Felix var i ett politiskt dilemma. Han visste tillräckligt mycket om den kristna tron för att veta att Paulus var oskyldig. Samtidigt ville han hålla sig väl med judarna, så han sköt upp rättegången för att vinna tid. Vi vet inte om befälhavaren Claudius Lysias någonsin kallades till några fortsatta förhör.]

23Han befallde officeren att hålla Paulus i förvar men samtidigt ge honom viss lättnad och inte hindra någon av hans vänner från att hjälpa (betjäna, assistera) honom. [Några av dessa måste ha varit Lukas, Aristarchus och Trofimus som reste med honom. I Caesarea Maritima (vid havet) bodde också evangelisten Filippus och ­officeren (centurionen) Cornelius.]
    

Herodes familjeträd med flera komplexa relationer. Drusilla (längst ner till höger) var den yngsta dottern till Herodes Agrippa I.

24Några dagar senare [efter rättegången] kom Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus och hörde honom tala om tron på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. 25Men när Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sa: "Gå din väg för den här gången. När jag får tid ska jag kalla på dig." 26Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar. Därför lät han ofta hämta honom och samtalade med honom.

[Drusilla var den yngsta dottern till Herodes Agrippa I, se Apg 12:1-2. Hon var född 38 e.Kr. Hennes far dog när hon var sex år. Som fjortonåring gifte hennes bror Agrippa II bort henne till Azizus som var kung över Emesa, en liten stat i Syrien vid nuvarande staden Homs. Felix blev betagen av hennes skönhet och fick henne att lämna Azizus. Drusilla var sexton år när hon gifte sig med Felix som lämnar sin första fru för henne. Drusilla är i tjugoårsåldern, och Felix omkring femtio, när Paulus samtalar med dem om den kristna tron. Hon dör 79 e.Kr. vid vulkanutbrottet i Pompeji i Italien.
    Paulus hade haft med sig en större summa pengar till församlingen, och Felix trodde kanske att Paulus skulle kunna frestas att använda en del av dem för att muta sig fri, se Apg 24:17. Detta är sista gången Felix omnämns; vi vet inte om han "fick tid" att samtala och ta beslut som rör livets stora frågor någon gång senare i sitt liv.]

Två år senare efterträds Felix av Festus
27När två år hade gått, efterträddes Felix av Porcius Festus. Eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna, lät han Paulus bli kvar i fängelset.

[Judarna hatade Felix; de skrev ett brev till Rom där de beskrev hans brutalitet mot dem. Klagomålen gjorde att Kejsar Nero avsatte Felix och utsåg Festus till ståthållare över Judeen hösten 60 e.Kr. Han hade posten i två år.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)