"Utlys en fasta och sätt Navot vid folkets huvud (på honnörsplatsen), ¹⁰och sätt två män, pålitliga medborgare framför honom, och låt dem vittna mot honom och säga: 'Du välsignar (hebr. barach) [avfärdar/förbannar] Gud (Elohim) och kungen.' Bär sedan ut honom och stena honom så att han dör."

[Här används ordet välsigna, men med den motsatta betydelsen att avfärda och förbanna, se även vers 13 och Job 1:11; 2:5, 9]

Och stadens män, de äldste och de förnäma som bodde i staden gjorde som Isebel (hebr. Izevel) hade sänt till dem i enlighet med det som var skrivet i brevet som hon hade sänt till dem. ¹²De utlyste en fasta och satte Navot vid folkets huvud (på honnörsplatsen). ¹³Och två män, pålitliga medborgare, kom och satt framför honom, och de två pålitliga medborgarna vittnade mot honom, mot Navot, framför folket och sa: "Navot har välsignat (hebr. barach) [avfärdat/förbannat] Gud (Elohim) och kungen." Sedan bar de ut honom ur staden och stenade honom med stenar så att han dog. ¹⁴Sedan sände de bud till Isebel (hebr. Izevel) och sa: "Navot är stenad och är död."
     ¹⁵Och det skedde när Isebel hörde att Navot var stenad och var död att Isebel sa till Ahab: "Stig upp och ta i besittning jizreliten Navots vingård, som han vägrade att ge dig för silver, för Navot lever inte utan är död." ¹⁶Och det skedde när Ahab hörde att Navot var död att Ahab steg upp och gick ner till jizreliten Navots vingård och tog den i besittning.
     ¹⁷Och Herrens (Jahvehs) ord kom till tishbiten Elia, han sa: ¹⁸Stig upp, gå ner och möt Israels kung Ahab som bor i Samarien, se, han är i Navots vingård, till vilken han har gått för att ta den i besittning. ¹⁹Och du ska tala till honom och säga: Har du dödat och tagit i besittning? Och du ska tala till honom och säga: Så säger Herren (Jahveh): På platsen där hundarna slickade Navots blod ska hundarna slicka ditt blod, även ditt."
     ²⁰Och Ahab sa till Elia: "Har du funnit mig, min fiende?" [Hälsningen liknar den i 1 Kung 18:17, men nu är det inte längre "orosstiftare" utan "fiende".]
    Och Elia svarade: "Jag har funnit dig eftersom du har gett dig till att göra det som är ont i Herrens (Jahvehs) ögon. ²¹Se, jag ska föra ondska över dig och ska fullständigt svepa bort dig och från Ahab [hans ätt] ska jag utrota (hugga av), alla som urinerar mot muren [nedvärderande uttryck för en man; en oren hund, vers 19] – slav (instängd) eller fri – i Israel. [2 Kung 9:8] ²²Och jag ska göra ditt hus likt Jerobeams hus, Nevats son, och likt Baasas hus, Ahijas son, för den ondska som du har provocerat mig med och fått Israel att synda.
     ²³Och även om Isebel (hebr. Izevel) har Herren (Jahveh) talat och sagt: Hundarna ska äta Isebel (hebr. Izevel) i Jizreels vallgravar.
     ²⁴Han som dör till Ahab i staden ska hundarna äta och han som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta."
     ²⁵Det fanns ingen som var som Ahab, som sålde (hängav) sig till att göra det som är ont i Herrens (Jahvehs) ögon, som Isebel (hebr. Izevel) hans hustru uppmuntrade. ²⁶Och han gjorde många styggelser i att följa avgudar, i allt det som amoréerna gjorde, som Herren (Jahveh) kastade ut framför Israels söner.
     ²⁷Och det skedde när Ahab hörde dessa ord att han rev sönder sina kläder och satte säcktyg på sin kropp och fastade och låg i säcktyg och gick mjukt (smög, rörde sig ljudlöst).
     ²⁸Och Herrens (Jahvehs) ord kom till tishbiten Elia, han sa: ²⁹"Ser du hur Ahab ödmjukar sig själv inför mig? Eftersom han ödmjukar sig själv inför mig ska jag inte föra fram det onda i hans dagar, utan i hans söners dagar ska jag föra det onda över hans hus."

Tillbaka upp

---

Apg 23:11-35

Jesus uppmuntrar Paulus
¹¹Under natten kom Herren [Jesus själv] och stod bredvid Paulus och sa: "Var vid gott mod (var inte rädd), Paulus, du har troget vittnat om mig i Jerusalem, och på samma sätt ska du också göra i Rom."

[Jesus besöker Paulus som sitter fängslad i Antoniaborgen. Kallelsen som blev tydlig i Efesos, se Apg 19:21, och som bekräftats av Anden flera gånger, se Apg 21:4; 21:11-14, bekräftas nu på nytt av Jesus själv.]

Planer på att döda Paulus
¹²När det blev dag gjorde judarna upp en hemlig plan och svor en ed på att varken äta eller dricka [någonting] förrän de hade dödat Paulus. ¹³Det var mer än 40 man som var med i den sammansvärjningen.
     ¹⁴De gick till översteprästerna och de äldste och sa: "Vi har svurit en strikt ed (som involverar en gudomlig förbannelse) att inte smaka något förrän vi har dödat Paulus. ¹⁵Nu kan ni tillsammans med Rådet meddela befälhavaren att han ska skicka ner Paulus till er. Låt honom tro att ni vill undersöka hans sak närmare. Vi står redo att döda honom innan han kommer fram."

[Kanske var det samma judar från Efesos som startade upploppet några dagar tidigare, se Apg 21:27, som gått samman för att döda Paulus. Ordet för "ed" som används här är inte det vanliga ordet utan är ett starkare uttryck som ordagrant betyder "att förbanna". Denna typ av ed kunde lyda: "Låt Gud straffa och förbanna oss om vi inte uppfyller detta löfte."]

Planen avslöjas
¹⁶Men Paulus systerson fick höra talas om bakhållet, och han kom till fästningen och gick in och berättade det för Paulus. ¹⁷Då kallade Paulus till sig en av officerarna (centurionerna) och upplyste honom: "Ta den här unge mannen till befälhavaren. Han har något att berätta för honom."
     ¹⁸Officeren tog med honom till befälhavaren och sa: "Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig. Han har visst något att berätta för dig."
     ¹⁹Befälhavaren tog hans hand [vilket antyder att Paulus systerson var i yngre tonåren], gick avsides med honom och frågade: "Vad är det du vill rapportera till mig?"
     ²⁰Han svarade: "Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till Rådet i morgon och låta dig tro att de ska utreda hans sak närmare. ²¹Men låt dem inte övertala dig, för mer än 40 av dem ligger i bakhåll för honom. De har svurit en ed att varken äta eller dricka förrän de dödat honom, och nu står de och väntar på att du ska säga ja till deras begäran."
     ²²Befälhavaren skickade i väg den unge mannen med uppmaningen: "Tala inte om för någon att du har avslöjat det här för mig."

Förberedelser för att undsätta Paulus

Paulus förs till provinsens administrativa huvudstad, Caesarea vid Medelhavet, där Markus Antonius Felix är stationerad.

²³Därefter kallade han till sig två av sina officerare och befallde dem: "Ha 200 soldater redo att gå till Caesarea [Maritima, vid havet] i kväll vid niotiden (tredje timmen efter mörkrets inbrott), dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare. ²⁴Skaffa riddjur också, och låt Paulus sitta upp så att han kommer oskadd till ståthållaren Felix."

[Markus Antonius Felix var ståthållare i Judeen 52-60 e.Kr. Hans residens var i provinsens administrativa huvudstad, Caesarea vid Medelhavet. Som ståthållare i Judeen styrde han med järnhand. Han blev återkallad av Nero till Rom sedan han anlitat rånare för att döda översteprästen Jonatan. Han var gift tre gånger. Den romerske historiken Tacitus skriver att Felix hängav sig åt grymhet och lust som en kung, men hade en slavs sinne, se Tacitus Historiae 5.9.]

²⁵Han skrev även ett brev med följande innehåll:

²⁶[Avsändare:] Claudius Lysias.
[Mottagare:] Den högt ärade ståthållaren Felix.

Hälsningar!

²⁷Den här mannen hade gripits av judarna, och de skulle just ta livet av honom när jag kom med min trupp och befriade honom. Jag hade fått reda på att han var romersk medborgare. ²⁸Eftersom jag ville veta vad de anklagade honom för, förde jag ner honom till deras Stora råd. ²⁹Då fann jag att anklagelserna gällde tvistefrågor i deras lag och att han inte var anklagad för något som ger dödsstraff eller fängelse. ³⁰När jag sedan blev underrättad om en sammansvärjning mot mannen, sände jag honom genast till dig. Jag har också uppmanat hans anklagare att föra sin talan mot honom inför dig.

Paulus förs till Caesarea
³¹Soldaterna tog då med sig Paulus enligt ordern de fått och förde honom under natten till Antipatris. [Halvvägs till Caesarea Maritima, sex mil från Jerusalem.] ³²Nästa dag lät de ryttarna fortsätta med honom och återvände själva till fästningen [Antoniaborgen i Jerusalem]. ³³Ryttarna [fortsatte de sista fyra milen och] kom till Caesarea, lämnade fram brevet till ståthållaren och överlämnade Paulus till honom.
     ³⁴Felix läste det och frågade från vilken provins han var. När han fick veta att han var från Kilikien, ³⁵sa han: "Jag ska höra dig när dina anklagare också har kommit." Sedan befallde han att Paulus skulle stå under bevakning i Herodes palats.

Tillbaka upp