Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 3/7

1 Kung 19, Apg 21:37-22:16

1 Kung 19

Herren uppmuntrar Elia i Sinai
1Ahab (hebr. Achav) berättade ingående för [sin fru] Isebel (hebr. Izevel) om allt som Elia hade gjort. [Hur baalsprofeterna hade misslyckats tända offerelden medan Elia hade kallat ner eld från himlen, hur Elia bett och det börjat regna efter tre och ett halvt års torka.] Ahab berättade även detaljerna kring hur Elia hade dödat alla profeterna med svärd [gett kommandot att de 450 baalsprofeterna skulle avrättas]. 2Då sände Isebel en budbärare med följande varning till Elia: "Må gudarna [Baal och astartegudinnorna som Isebel tjänade] straffa mig hårt, om jag inte vid den här tiden i morgon har tagit ditt liv på samma sätt som du tog deras liv."

[Ahab var genom tiderna Israels mest ondskefulle kung, orsaken var att han lät sig styras av andra, se 1 Kung 21:25-26. Efter triumfen över baalsprofeterna ropade folket: "Det är Herren som är Gud", se 1 Kung 18:39. Det som Elia har längtat och bett om börjar nu ske, folket omvänder sig och det ser ut som om Ahab äntligen ska ta itu med Isebel. Elia följde med Ahab till staden Jizreel och väntar vid porten medan Ahab berättar för Isebel vad som hänt. Hon blir rasande och hotar att döda Elia inom ett dygn. Isebel är en mästare på att manipulera människor. Eftersom folket har sett Guds kraft kan hon inte öppet döda Elia, så hon sänder budet i hemlighet i ett försök att kontrollera och skrämma profeten till tystnad.]

3Elia såg (blev rädd), stod upp, och sprang för sitt liv. [De tre verben indikerar en snabb handling utan eftertanke. Det Elia såg var meddelandet, men också hur hans förhoppning om att landets ledarskap skulle omvända sig inte går i uppfyllelse.] Han kom till Beer-Sheva i Juda [den sydligaste staden i Juda, 15 mil från Jizreel]. Där lämnade han sin tjänare,

Ginstbuske.

4medan han gick en dagsresa [2-4 mil] ut i öknen. Efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden: "Nu räcker det. Herre, ta mitt liv på en gång. Jag är inte bättre än mina fäder."
     5Han lade sig sedan ner och föll i sömn under ginstbusken. Plötsligt rörde en ängel (budbärare) vid honom och sa: "Sätt dig upp och ät." 6Han såg sig om och där vid hans huvud låg ett nybakat bröd som bakats på glödande stenar och en bägare med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. 7Herrens ängel kom tillbaka igen, rörde vid honom och sa: "Sätt dig upp och ät, annars blir vägen för lång för dig." 8Då gick han upp och åt och drack. Måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och nätter tills han nådde Guds berg Horeb (hebr. Chorev) [annat namn på Sinai berg].

[Elia är fortfarande på flykt. Det tar omkring en vecka att vandra Från Beer-Sheva till berget Horeb. Tankarna förs tillbaka till hur israeliterna vandrade 40 år i öknen, och hur Mose var 40 dagar på berget Horeb, se 2 Mos 34:28.]

9När Elia kom fram [till berget Horeb i öknen Sinai] gick han in i en grotta och vilade där över natten. Plötsligt kom Herrens ord till honom, och han sa: "Vad gör du här, Elia?"
     10Elia svarade: "Jag har varit helt överlåten (nitälskat med stor nitälskan, varit hänförd) Herren (Jahveh), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), även om israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Nu är jag ensam kvar, och de är ute efter mitt liv."
     11Herren sa: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren (Jahveh). Där ska Herren passera förbi dig."
En stark vind gick före Herren och delade bergen och bröt sönder klipporna,
    men Herren var inte i vinden.
Efter vinden kom en jordbävning,
    men Herren var inte i jordbävningen.
12Efter jordbävningen kom en eld,
    men Herren var inte i elden.
Efter elden kom ljudet av en stilla viskning.
13När Elia hörde detta täckte han ansiktet med sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom och sa: "Vad gör du här, Elia?"
     14Han svarade [igen]: "Jag har varit helt överlåten (nitälskat med stor nitälskan, varit hänförd) Herren (Jahveh), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), även om israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Nu är jag ensam kvar, och de är ute efter mitt liv."
     15Herren sa till honom: "Gå tillbaka samma väg du kom [genom Israel öster om Döda havet och Jordan] och fortsätt till öknen kring Damaskus. När du kommer fram ska du smörja Chazalel till kung över Aram (Syrien). 16Jehu, Nimshis ättling (son, barnbarn) [2 Kung 9:2], ska du smörja till kung över Israel. Smörj också Elisha [som betyder "min Gud är frälsning"], Shafats son, från Avel Mechola [en stad i Jordandalen] till att bli profet och din efterträdare. 17Och det ska ske att han som undkommer Chazalels svärd ska Jehu slakta, och han som undkommer från Jehus svärd ska Elisha slakta. 18Och jag ska lämna 7 000 i Israel, alla vars knän inte har böjts inför Baal och varje mun som inte har kysst honom."
     19Elia gick därifrån till Elisha, Shafats son. [Från berget Horeb i öknen Sinai, där Elia befann sig, till staden Avel Mecholai i Jordandalen är det 25 mil.] Han fann Elisha på fältet där han plöjde med tolv par oxar. Elisha var vid det sista paret. [Elisha kom från en välbärgad familj som ägde mark och oxar. Som många andra satt han inte sysslolös när han kallades till tjänst. David skötte sin fars får, Sebedeus söner gjorde ordning sina nät, osv.] Elia gick fram och kastade sin mantel över honom.
     20Elisha lämnade oxarna och sprang efter Elia och sa: "Låt mig kyssa min far och mor till avsked, sedan följer jag dig."
    Elia svarade: "Gå tillbaka. Du förstår väl vad jag har gjort med dig?"
     21Han [Elisha] gick tillbaka. Sedan tog han de båda oxarna och slaktade dem. Med oket som bränsle tillagade han köttet och gav det åt folket att äta. Sedan bröt han upp och följde Elia som hans tjänare.

[Genom att offra oxarna visar han att han förstått allvaret i kallelsen och inte tänker gå tillbaka till sitt gamla liv. Elisha följer nu Elia under tio år och tränas upp i profettjänsten innan manteln lämnas över till honom.]

Apg 21:37-22:16


     37Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren [Claudius Lysias]: "Får jag säga något till dig?"
    Han svarade: "Du kan ju grekiska! 38Då är du inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och fick med sig de 4 000 knivmännen (dolkmännen, sikarierna) ut i öknen?"

[Paulus förväxlades med en egyptier som uppviglade knivmän. Denna grupp kallades sikarier eftersom de hade knivar (lat. sicari) gömda under kappan och begick lönnmord på sina politiska motståndare. De var en radikal gren bland seloterna. Den judiske historiken Josefus beskriver samma händelse med fler detaljer. Egyptiern var en falsk profet som ledde en stor grupp ut i öknen. År 54 e.Kr. kom han sedan till Olivberget med sina anhängare. Han ansåg sig vara en messiasfigur och på hans befallning skulle Jerusalems murar falla, sedan skulle de inta Jerusalem. I stället anlände ståthållaren över Judeen, Felix, och dödade och tillfångatog många av dem, medan resten och även den egyptiske ledaren flydde. Detta är bara ett av många exempel på oroligheter och uppror som skedde vid den här tiden.]

39Paulus svarade: "Jag är jude från Tarsus i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till folket."
     40Befälhavaren gav sin tillåtelse. Paulus ställde sig då på trappan och gav tecken med handen åt folket. Det blev tyst, och han talade till dem på [deras eget språk] hebreiska (den arameiska dialekten som talades vid den här tiden i Israel) [Bibelns författare skiljer inte mellan dessa närbesläktade språk utan kallar båda "hebreiska"] och sa:

Paulus tal
1"Bröder [åhörare] och fäder [en respektfull titel på de äldste i Sanhedrin]! Lyssna nu på vad jag har att säga er till mitt försvar (mina argument)."

[Paulus öppnar sitt tal på samma sätt som Stefanos gjorde, se Apg 7:2. Paulus är tydlig med sina judiska rötter. Ordet för försvar är det grekiska apologia, ordet apologi kommer härifrån. Detta är den andra av tre detaljerade berättelser om Paulus omvändelse i Apostlagärningarna. Den första återberättar Lukas, se Apg 9:1-30, medan denna och den tredje, i Apg 26:4-23, är Paulus egna berättelser. De är snarlika men med några små skillnader. Här riktar han sig till judar, och betonar den messiastroende juden Ananias roll i omvändelsen. I nästa försvarstal, som är riktat till Agrippa och romare, är det inte lika viktigt och Ananias nämns inte ens.]

2När de hörde att han talade till dem på hebreiska (den arameiska dialekten, se Apg 21:40) blev det ännu tystare. Paulus fortsatte:

Paulus var född i Tarsus. Som 13-åring flyttade han till Jerusalem för att studera under rabbinen Gamaliel.

3"Jag är jude, född i Tarsus i Kilikien [omkring 5-10 e.Kr.], men uppvuxen i den här staden. Jag blev grundligt (in i minsta detalj) undervisad i våra fäders lag vid Gamaliels fötter, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni alla är i dag.

[Som femåring blev Paulus, som alla andra judiska pojkar och flickor i Tarsus, undervisad i de fem Moseböckerna i stadens synagoga. Vid tio års ålder började han studera Mishna, de judiska tolkningarna av lagen. Han måste varit mycket framstående, eftersom han erbjuds att studera vidare, vilket hörde till ovanligheterna. Vid tretton års ålder skickades han därför av sina föräldrar till Jerusalem för sin formella utbildning under rabbinen Gamaliel, fram till arton års ålder. Paulus bor hos någon släkting i Jerusalem, troligen sin äldre gifta syster, se Apg 23:16. Eventuellt flyttar hela familjen till Jerusalem. Gamaliel omnämns också i Apg 5:34. Han var son eller barnbarn till den kände rabbinen Hillel och var verksam 22-55 e.Kr. Med största sannolikhet fanns Paulus i Jerusalem när Jesus korsfästes. Enligt traditionen halshuggs Paulus i Rom av Nero 67 e.Kr.]

4[Tidigare liv:]
Jag förföljde 'den Vägen' ända till döds och grep både män och kvinnor och satte dem i fängelse. 5Det kan översteprästen och hela Stora rådet intyga. Av dem fick jag med mig brev till bröderna i Damaskus, och jag reste dit för att gripa även dem som fanns där och föra dem till Jerusalem där de skulle få sitt straff.

6[Omvändelsen:]
Men när jag var på väg och närmade mig Damaskus mitt på dagen, strålade plötsligt ett starkt ljus från himlen omkring mig. 7Jag föll till marken och hörde en röst som sa till mig: Saul! Saul! Varför förföljer du mig?
     8Jag frågade: Vem är du, Herre?
    Han svarade: Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer. 9De som var med mig såg ljuset men uppfattade inte rösten som talade till mig.
     10Jag frågade: Vad ska jag göra, Herre?
    Herren sa till mig: Res dig och gå in till Damaskus! Där ska du få veta allt som det är bestämt att du ska göra. 11Men efter strålglansen från ljuset kunde jag inte se, så mina följeslagare tog min hand och ledde mig så att jag kom till Damaskus.

12[Ananias roll:]
En viss Ananias, en from (hängiven, gudfruktig) och lagtrogen man [som levde efter Moseböckernas undervisning] som alla judar i staden talade väl om, 13kom till mig och ställde sig vid min sida och sa: Saul, min broder, du får tillbaka din syn! I samma ögonblick kunde jag se honom.
     14Då sa Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och att se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun. 15Du ska vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla (fråga efter, ropa och vädja till) hans namn [i bön].





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)