"Ni Israels barn, vänd om till Herren (Jahveh), Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända om till den rest av er som har räddats från de assyriska kungarnas hand. ⁷Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren (Jahveh), sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. ⁸Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren (Jahveh) er hand och kom till hans helgedom som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren (Jahveh) er Gud (Elohim), så ska hans brinnande vrede vändas från er. ⁹För om ni vänder om till Herren (Jahveh) ska era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Herren (Jahveh) er Gud (Elohim), är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er när ni vänder om till honom."

Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem och hånade dem. ¹¹Men det fanns några i Asher, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. ¹²Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett enigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.
     ¹³Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i 2:a månaden [ijar – april/maj]. ¹⁴De stod upp och röjde bort de altaren som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal.
     ¹⁵Och på 14:e dagen i 2:a månaden [ijar – april/maj] slaktade de påskalammet.

Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens (Jahvehs) hus. ¹⁶De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses undervisning (hebr. Torah). Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna. ¹⁷Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren (Jahveh). ¹⁸Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: "Må Herren (Jahveh), den gode, förlåta var och en ¹⁹som har vänt sitt hjärta till att söka Herren Gud, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens ordning." ²⁰Och Herren hörde Hiskia och helade folket.
     ²¹De av Israels barn som befann sig i Jerusalem firade så det osyrade brödets högtid med stor glädje i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med mäktigt ljudande instrument till Herrens ära.
     ²²Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens (Jahvehs) tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade shalomoffer (gemenskapsoffer) och tackade Herren (Jahveh), sina fäders Gud (Elohim).
     ²³Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar, och man firade högtid med glädje också under de sju dagarna. ²⁴Hiskia, Juda kung, hade som offergåva gett församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva gett 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig. ²⁵Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda. ²⁶Glädjen var stor i Jerusalem, för sedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inget liknande hänt i Jerusalem. ²⁷Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.

Tillbaka upp

---

Apg 19:13-41

     ¹³Men också några kringvandrande judiska exorcister (andebesvärjare) [som var på besök i staden] började nu nämna Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sa: "Jag besvärjer er vid den Jesus som Paulus predikar." ¹⁴Sju söner till en judisk överstepräst som hette Skevas [som betyder tankeläsare] gjorde detta.
     ¹⁵Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?" ¹⁶Mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla och misshandlade dem så svårt att de flydde ut ur huset, nakna och blodiga.
     ¹⁷Detta blev känt för alla i Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat. ¹⁸Många av dem som hade blivit troende kom nu och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. ¹⁹Många av dem som hade utövat magi samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till 50 000 silvermynt.

[Lukas skriver för grekisktalande så han syftar med största sannolikhet på det grekiska silvermyntet "drachmer". Det motsvarade den romerska denaren som var en arbetares dagslön. Totala värdet på böckerna motsvarande omkring 160 årslöner.]

²⁰Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka.

Paulus framtidsplaner
²¹När detta var över bestämde sig Paulus i anden för att resa genom Makedonien och Achaia och sedan till Jerusalem. Han sa: "När jag har varit där måste jag också besöka Rom." ²²Han sände ut två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien.

[I slutet av sina tre år i Efesos stakar Paulus ut riktningen för sin fortsatta färd. Målet är Romarrikets huvudstad Rom, via Jerusalem. Det är en inre kallelse som inte går att köpslå med, se Apg 20:22. I Romarbrevet, som Paulus skriver från Korint ungefär ett år efter denna händelse, redogör han mer utförligt om sina framtidsplaner att sprida evangeliet vidare västerut mot Spanien via Rom, se Rom 15:22-28.]

Upplopp

Efesos var känt för det stora Artemistemplet. I Istanbul finns sedan 2003 denna 1/25 modell av templet på utomhusmuseet Miniatürk.

²³[Efesos var berömt för Artemistemplet där den grekiska kärleksgudinnan Artemis tillbads. Hennes romerska namn var Diana. Hon var naturens och djurlivets beskyddare och dyrkades i hela Grekland som jaktgudinnan. Kring denna tillbedjan fanns också ett kommersiellt intresse eftersom besökare ofta köpte med sig souvenirer. Dessa miniatyrtempel bars som amuletter mot olycka. I templet fanns en Artemisskulptur med många bröst eller frukter. Den ansågs ha fallit ner från himlen. Invånarna var stolta över stadens titel som "Artemistemplets väktare".]

Vid den tiden [i slutet på Paulus treåriga vistelse i Efesos] bröt det ut ett stort upplopp med anledning av Vägen [samtidens namn på de första kristna, se Apg 9:2; 10:26]. ²⁴En silversmed som hette Demetrius tillverkade Artemistempel i silver vilket gav hantverkarna stora inkomster.
     ²⁵Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sa: "Män, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten. ²⁶Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar. ²⁷Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet."
    

Teatern i Efesos var en av de största i den antika världen med ca 24 000 platser.

©Panoramio

²⁸När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: "Stor är efesiernas Artemis!"
     ²⁹Hela staden kom i upplopp (ett tumult uppstår), och från alla håll rusade man till teatern, och man släpade med sig Gaius och Aristarchus, två makedonier som rest med Paulus.
     ³⁰Paulus ville upprepade gånger gå in till folket, men lärjungarna stoppade honom varje gång. ³¹Några av Paulus vänner som var rådsherrar (asiarker, inflytelserika män som ledde de grekiska spelen och festivalerna), skickade också bud till honom och vädjade att han inte skulle ge sig in på teatern.
     ³²[På teatern rådde en kaotisk stämning.] Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats. ³³Några ur hopen förklarade för [en inflytelserik jude i Efesos som hette] Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket. ³⁴Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!"

[Grekerna såg ofta de kristna som en judisk gruppering. Alexanders syfte kan varit att klargöra att Paulus inte hörde till dem och rentvå den judiska befolkningen. Alexander var ett vanligt namn, se Apg 4:6; Mark 15:21. Kanske är det samma person som kopparsmeden Alexander som Paulus senare omnämner i 2 Tim 4:14, och eventuellt även i 1 Tim 1:20.]

Artemis staty. Finns i Selcuk som är den moderna staden strax nordost om ruinerna från det antika Efesos.

³⁵När stadssekreteraren hade lugnat folket sa han: "Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är tempelvårdare (ordagrant "tempel-sopare" – gr. neokoros) av den stora [gudinnan] Artemis och hennes bild som fallit från himlen? [Titeln neokoros, från tempel (gr. naos) och sopa (gr. koreo), blev en hederstitel för kända städer. Ordet finns på mynt från den här tiden.] ³⁶Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat. ³⁷Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna. ³⁸Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra. ³⁹Är det något mer ni vill ta upp, så ska det avgöras i den lagliga folkförsamlingen. ⁴⁰Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet." ⁴¹Med dessa ord upplöste han folksamlingen.

Tillbaka upp