[Tidigare stycke (vers 6-19) handlade om förbjudna sexuella relationer inom familjen. Nästföljande stycke (vers 20-23) behandlar förbjudna sexuella relationer utanför familjen. Här beskrivs en nedåtgående spiral i depraverat beteende, se även [Rom 1:24-27]. Det börjar med äktenskapsbrott, fortsätter med barnoffer, män som ligger med män, män som ligger med djur och sist en kvinna som försöker para sig med ett djur. I vers 20 och 21 används hebreiska ordet för säd, zera. Skrivsättet gör att detta stycke betonar frukten av sexualiteten, dvs. barn. Otukt med en annan kvinna producerar ett utomäktenskapligt barn (utanför släkten). Det är inte som det är tänkt med en familj, men det blir i alla fall ett mänskligt liv. Nästa steg är att ett barn offras till Molok och dödas. En sexuell relation mellan två män kan inte producera ett barn, och en man eller kvinna som har sex med ett djur (som inte ens är en människa) kan omöjligt producera en avkomma.]
[Äktenskapsbrott]
Och med din nästas hustru ska du inte ligga (ha sexuellt umgänge med) och ge din säd,
och på så sätt bli oren tillsammans med henne.
[Äktenskapsbrott förbjöds också i [2 Mos 20:14; 5 Mos 5:18; Joh 8:2-5] och straffades med döden för båda parter, se [3 Mos 20:10; 22:22]. Allvaret i denna överträdelse beror på att äktenskapet var instiftat av Gud, se [1 Mos 2:18, 24; Ords 2:17; 18:22; Mal 2:14].]

Barnoffer till avguden Molok, av Charles Foster 1897.
21[Barnoffer till avgudar]
Du ska inte låta din säd [dina avkomlingar, barn] offras (passera) [genom eld] åt [den ammonitiska avguden] Molok [som betyder "kung", se [1 Kung 11:7]];
du ska inte ohelga din Guds namn.
Jag är Herren (Jahveh). [Bara Gud är "Kung" – inte "Molok".]
[Den vanligaste beskrivningen av denna kanaaneiska avgud är att den var gjord av brons och ihålig – med en mänsklig kropp och en tjurs huvud. Den satt på en tron av brons med händerna utsträckta, förberedda att ta emot offret. Man eldade i statyn och runt statyn så den hettades upp. Föräldrarna offrade sedan sina barn på de rödglödgade armarna medan ljudet av trummor och cymbaler dränkte barnets skrik. Enligt judisk tradition sägs att det fanns sju nivåer av tillbedjan av Molok. För att nå den första nivån krävdes ett offer av en fågel, den andra en get, den tredje ett får, den fjärde en kalv, den femte unga tjurar och den sjätte en tjur. För den sjunde och högsta ockulta nivån krävdes ett barnoffer. Bara de som offrade sin son till Molok fick tillträde dit. De "skrin" som refereras till i [Amos 5:25-27] och [Apg 7:43] kan vara miniatyrer som illustrerar dessa olika nivåer. Det råder olika uppfattningar om denna beskrivning är kopplad till sederna för offret till Molok, Bibeln anger dock att det handlar om barnoffer och eld, se [Hes 16:20-21; Ps 106:37-38; Jer 7:31].]
22[Med en man – homosexualitet]
Du ska inte ligga i säng med en man (ha sexuellt umgänge med honom) som med en kvinna
– det är avskyvärt! [I hebreiskan förstärks allvaret i varningen genom att både verbet ligga och substantivet för säng används. Att verbet står i formen yiktol förstärker också intensiteten, att en man verkligen inte ska ligga i säng och ha en fullbordad sexuell relation med honom, som han har med en kvinna. Termen avskyvärt (hebr. toeva) används bara fem gånger i den här boken, och det är i detta sammanhang, se [3 Mos 18:22, 26, 27, 29, 30; 20:13]. Genom hela Bibeln fördöms den homosexuella akten, se [1 Mos 19:5; 3 Mos 20:13; Dom 19:22; Rom 1:27; 1 Kor 6:9; 1 Tim 1:10].]
23[Med ett djur – tidelag]
Du ska inte ligga (ha sexuellt umgänge) med ett djur, så att du blir oren;
och ingen kvinna ska stå framför ett djur (för att ha sexuellt umgänge med det)
– det är galenskap (förvirring; naturvidrigt – bryter mot naturens ordning) [hebr. tevel används här och i [3 Mos 20:12]]! [På samma sätt som förbud mot homosexualitet och tidelag står intill varandra här i Tredje Moseboken har de följts åt i svensk lagstiftning. Fram till 1944 kunde homosexuella handlingar bestraffas med straffarbete i högst två år. År 1944 avkriminaliserades både homosexualitet och tidelag, men från och med 1 april 2014 blev tidelag på nytt straffbart. Även om ordet homosexualitet är relativt nytt, så är fenomenet inte nytt. Jesus visar på äktenskapets höga standard, och hur en del har avstått för himmelrikets skull, se [Matt 19:3-12].]
24Orena er inte med något av detta, för med allt sådant har de folkslag orenat sig, som jag fördriver (kastar ut) för er. 25Och landet är därför orenat, och jag ska hemsöka deras missgärning på dem, så att landet själv utspyr sina invånare. [[3 Mos 20:23-24]]
[I detta kapitel beskrivs att sexuell synd är något skändligt (vers 17), avskyvärt (vers 22) och förvirrat (vers 23). Samma nedåtgående moraliska spiral beskrivs av Paulus, se [Rom 1:24-32]. Guds nåd och tålamod är stort [2 Pet 3:9]. Här i Moseböckerna nämns Guds tålamod i fyra generationer, se [1 Mos 15:16]. I Korintierbrevet lyfter Paulus fram fem sexuella synder tillsammans med avgudadyrkan och girighet och är tydlig med att ingen som lever så ska ärva Guds rike. Han fortsätter sedan med att sådana har några av er varit, men ni har tvättats rena och blivit helgade och förklarats rättfärdiga i Herren Jesu namn, se [1 Kor 6:9-11]. Till äktenskapsbryterskan säger Jesus "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer", se [Joh 8:11].]
26[Vers 26-30 formar en kiasm där ordet avskyvärt återkommer fyra ggr.]
Men ni ska hålla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut),
och inte göra något av detta avskyvärda
– det gäller både infödda och invandrare! 27För allt detta avskyvärda gjorde landets invånare före er,
och landet blev orenat. 28Gör inte så att landet spyr ut er,
genom att orena det,
på samma sätt som det spydde ut det folk som bodde där före er.
29För var och en som gör något av detta avskyvärda,
ska bli utstött (avskuren) från sitt folk.
30Lyd min befallning (mishmar – något som ska vaktas och skyddas),
så att ni inte gör någon av dessa avskyvärda förordningar (traditioner, seder) som man följt före er,
så att ni blir orenade genom dem!
Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
Matt 12:22-45
Jesus anklagas för att utföra Satans verk
22[Efter en tur i Galileen är Jesus nu troligen tillbaka i sin hemstad Kapernaum. Människor strömmar till huset där han vistas, troligen Petrus hus.]
Sedan förde man en demoniserad man till honom. Mannen var blind och stum och Jesus botade honom så att han kunde både tala och se. 23Allt folket (folkskarorna, vanligt folk) blev utom sig av häpnad och sa: "Kan inte detta vara Davids son?" [Den Frälsare och Messias som de väntade på.] 24Men när fariséerna hörde detta sa de: "Den där [mannen] driver inte ut demoner [med Guds hjälp], det är genom Beelsebul, de onda andarnas furste han gör det." [Beelsebul betyder bokstavligen "flugornas herre", ett annat namn för Satan. De kunde inte förneka att ett under hade skett, men anklagade Jesus för att vara djävulens verktyg.] 25Men Jesus förstod deras tankar och sa till dem:
Ett splittrat rike kan inte bestå
"Ett rike som är splittrat (på grund av inre stridigheter) blir ödelagt, och ingen stad eller hus (familj) som är i strid med sig själv kan bestå. 26Om nu Satan driver ut Satan så har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? 27Om jag nu driver ut demoner med [hjälp av] Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare.
[När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina 'egna söner' – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se [Apg 19:13-16].]
28Men om det är med Guds Ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. 29Hur kan någon gå in och plundra en stark man på hans ägodelar om han inte först binder honom? Sedan kan han plundra hans hus.
30Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. 31Därför säger jag er: All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för [det ligger i Guds natur att förlåta, se [2 Mos 34:7]], men hädelse mot [den helige] Anden ska (kan) inte förlåtas. 32Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande."
[Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sa att Guds godhet var djävulens verk. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv, se [Ps 34:9]. I [Jak 3:1] står det att lärare ska dömas hårdare. Jesus tvingas rikta denna varning till dåtidens mest inflytelserika religiösa lärare som var på väg att föra människor vilse genom att lära ut att Jesus var av demoniskt ursprung. Den skarpa varningen till de falska lärarna balanseras fint med ett av Bibelns starkaste löften till människor som söker omvändelse och förlåtelse i vers 31: "All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för".]
Trädet och dess frukt
33[Jesus talar vidare till fariséerna. Han använder på nytt en liknelse att ett träd inte ger någon annan frukt än sin egen sort, och man kan känna trädet på dess frukt, se [Matt 7:16-20].]
"Om ni anser (bedömer) att trädet är gott,
då är frukten god,
och om ni anser att trädet är dåligt,
då är frukten dålig,
för på frukten känner man trädet.
34Ni giftormars barn [sluga och med ett livsfarligt bett]! Hur kan ni som är onda tala gott? För det hjärtat är fullt (flödar över) av, det talar munnen.
35En god människa bär ut (plockar fram) gott (goda saker) ur sitt goda förråd (från sin skatt; sin skattkammare),
och en ond människa bär ut (plockar fram) ont (onda saker) ur sitt onda förråd.
36Men jag säger er: Varje fruktlöst (tomt, meningslöst) ord (gr. rhema) som människor talar [[Jak 3:2]] ska de ge räkenskap (redovisa) för på domens dag. 37För efter dina ord (resonemang – gr. logos) ska du frias (bli rättfärdig), och efter dina ord (gr. logos) ska du fällas (bli fördömd, dömas skyldig)."
Ett ont släkte kräver ett tecken
38Sedan sa några skriftlärda och fariséer till honom: "Lärare, vi vill se dig göra ett tecken [mirakel som bevisar att han var sänd av Gud]." 39Han svarade:
"Ett ont och trolöst släkte [ett släkte moraliskt otrogna mot Gud] kräver ett tecken, men de ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet. 40För på samma sätt som profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, ska Människosonen vara i jordens hjärta (inre) i tre dagar och tre nätter.
[Jesu död då han lades i en grav, i jordens inre, och hans uppståndelse på tredje dagen har sin skuggbild hos Jona som var i fiskens buk tre dagar och tre nätter innan han kastades upp på land, se [Jona 2:1-10]. Det är intressant att Jesus så explicit uttrycker att detta är det enda tecken de ska få. I judisk terminologi börjar dygnet alltid på kvällen, se [1 Mos 1:5, 8, 11-13]. Matteus är noga med att citera ordagrant från Jona med "tre dagar" följt av "tre nätter". Den profetiska skuggbilden passar fint in, om dagen då Jesus hänger på korset (från klockan nio till klockan tre då han dör) räknas som den första av de tre dagarna. Uttrycket "tre dagar och tre nätter" behöver inte betyda precis på sekunden 72 timmar. Bibeln redogör ju inte exakt för när Jesus uppstår, bara att graven är tom vid gryningen på den första veckodagen, söndagen, se [Matt 28:1-10].
Pesach firas alltid 14:e nisan och den första dagen i det osyrade brödets högtid den 15:e nisan, se [3 Mos 23:5-14]. Den tredje dagen i det osyrade brödets högtid är 17:e nisan. Veckodagarna varierar år från år. År 30 e.Kr. är dock 17:e nisan en söndag. Det året sammanfaller söndagen också med förstlingsfruktens högtid, bikkurim, se [3 Mos 23:9-14]. Det finns två traditioner för offren kring denna högtid. Enligt fariséerna skulle förstlingsoffret ske på kvällen (när dagen inleds), medan saddukéerna ansåg att det var på morgonen. Eftersom de sistnämnda var i majoritet i Sanhedrin så skedde viftoffret troligen tidigt på söndagsmorgonen. Tänk om samtidigt som en kärve viftades i templet som ett förstlingsoffer spreds nyheten om att Jesus var uppstånden, se [1 Kor 15:20]. Det skulle ha varit ett tydligt Jona-tecken! På 80-talet e.Kr. när den rabbinska traditionen för denna högtid justeras, bestäms att bikkurim aldrig får infalla på en söndag, just för att inte kunna kopplas samman med Jesu uppståndelse.]
41Nineves folk [de hedniska assyrierna] ska uppstå vid domen tillsammans med detta släkte [som inte ville tro] och bli dess dom. För de omvände sig vid Jonas förkunnelse [[Jona 3]], men här finns något som är förmer än Jona.
42Söderns drottning [[1 Kung 10:1-3; 2 Krön 9:1-12]] ska uppstå vid domen
tillsammans med detta släkte och bli dess dom. För hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo."
En ond andes återkomst
43[Jesus återvänder nu till händelsen som startade hela den här diskussionen – med mannen som blev befriad från en demon i vers 22. Jesus vill att både mannen och de som lyssnar på honom där i huset, ska förstå att det inte räcker att bli befriad. Människan har alltid en herre över sig; är det inte Jesus är det djävulen.]
"När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa (torra) trakter och letar efter en plats att vila på men hittar ingen. 44Då säger den: 'Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade.' När den så kommer och finner det tomt och städat och snyggt (iordningställt), 45går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början. Så ska det också gå för detta onda släkte."