Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 26/6

1 Kung 12, Apg 17:1-34


1 Kung 12

Nordriket – de sju första kungarna (kap 12-16)

Nordrikets 1:e kung – Jerobeam
1[I detta stycke beskrivs de sju förste kungarna i det norra riket. Jerobeam är Nordrikets förste kung. Han regerar 22 år (1 Kung 14:20) 931-910 f.Kr.]

Och Rehabeam (hebr. Rechavam) gick till Shechem [nuvarande Nablus i Samarien, se 1 Mos 12:6], för hela Israel hade gått till Shechem för att göra honom till kung. 2Och det skedde när Jerobeam, Nevats son, hörde om det, för han var fortfarande i Egypten dit han hade flytt från kung Salomos ansikte, och Jerobeam bodde i Egypten, 3att de sände och kallade på honom så att Jerobeam och hela Israels församling kom och talade till Rehabeam och sa: 4"Din far gjorde vårt ok tungt, gör därför du din fars tunga tjänst och hans tunga ok som han lade på oss lättare, och vi ska tjäna dig."
     5Och han sa: "Lämna tre dagar och kom sedan tillbaka till mig." Och folket lämnade.
     6Och Rehabeam tog råd från äldre män som stått inför Salomo, hans far, när han fortfarande levde och sa: "Vilket råd ger ni mig att svara till detta folk?"
     7Och de talade med honom och sa: "Om du vill vara en tjänare för detta folk idag, och vill tjäna dem, svara dem och tala goda ord till dem, då ska de vara dina tjänare för alltid."
     8Men han övergav de äldre männens råd som de hade gett honom och tog råd av unga män som vuxit upp med honom och stod inför hans ansikte. 9Och han sa till dem: "Vilket råd ger ni som jag ska svara till detta folk som har talat till mig och sagt: Gör din fars ok som han lagt på oss lättare?"
     10Och de unga männen som vuxit upp med honom talade med honom och sa: "Så ska du göra med folket som har talat till dig och sagt: Din far gjorde vårt ok tungt men du ska lätta det för oss, så ska du tala till dem: Mitt lillfinger är tjockare än min fars höfter. 11Och om min far belastade er med ett tungt ok, ska jag belasta ert ok ytterligare. Min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner."
     12Och Jerobeam och hela folket kom till Rehabeam den tredje dagen som kungen hade talat till dem och sagt: "Kom till mig den tredje dagen." 13Och kungen svarade folket hårt och övergav rådet som de äldre männen hade gett honom, 14och talade till dem efter de yngre männens råd och sa: "Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska belasta ert ok ytterligare, min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner." 15Och kungen lyssnade inte till folket, för det var något som Herren (Jahveh) lät ske för att han skulle stadfästa sitt ord som Herren (Jahveh) hade talat genom Achijas hand, shiloniten, till Jerobeam, Nevats son. [Jerobeam I, Nordrikets förste kung.]
     16Och när hela Israel såg att kungen inte lyssnade på dem svarade folket kungen och sa:
"Vilken del har vi i David?
    Vi har inget arv i Jishajs son.
Till era tält, Israel,
    se om ditt eget hus, David."
Och Israel gick till sina tält. 17Men för Israels söner som bodde i Juda städer, regerade [fortfarande] Rehabeam över dem. 18När kung Rehabeam sände Adoram som var skattmästare, stenade hela Israel honom med stenar så att han dog. Och kung Rehabeam skyndade sig att stiga upp i sin vagn för att fly till Jerusalem. 19Och Israel gjorde uppror mot Davids hus till denna dag.
     20Och det skedde när hela Israel hörde att Jerobeam hade kommit tillbaka, att de sände och kallade honom till församlingen och gjorde honom till kung över Israel. Där fanns ingen som följde Davids hus utom Juda stam.
     21Och när Rehabeam kom till Jerusalem församlades hela Juda hus och Benjamins stam 180 000 utvalda män som var stridsmän, för att strida mot Israels hus för att föra kungariket tillbaka till Rehabeam, Salomos son.
     22Men Guds (Elohims) ord kom till Shemaja, en gudsman [2 Krön 12:5, 7, 15]. Han sa: 23"Tala till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till hela Juda hus och Benjamin och till resten av folket och säg: 24Så säger Herren (Jahveh): Ni ska inte gå upp, inte strida mot era bröder, Israels söner. Återvänd var man till sitt hus, för detta är från mig." Och de lyssnade till Herrens (Jahvehs) ord och återvände och gick sin väg enligt Herrens (Jahvehs) ord.

Guldkalv i Betel och Dan
25Och Jerobeam byggde Shechem i Efraims bergsbygd och bodde där och han gick därifrån och byggde Penoel.

[Shechem var en strategisk knutpunkt där flera vägar möttes mellan bergen Gerizim och Ebal. Peniel var den plats vid floden Jabbok, på östra sidan av Jordanfloden, där Jakob brottades med Gud. Staden fanns på Gideons tid (Dom 8:8-9, 17), men nu bygger Jevoram upp den på nytt. Staden identifieras med Tell ed-Dhahab.]
     26Och Jerobeam sa (tänkte) i sitt hjärta: "Nu ska kungariket återvända till Davids hus. 27Om folket går upp och offrar offer i Herrens (Jahvehs) hus i Jerusalem då kommer folkets hjärta att återvända till sin herre, till Rehabeam, Juda kung, och de kommer att döda mig och återvända till Rehabeam, Juda kung."
     28Och kungen tog råd och gjorde två kalvar av guld och han sa till dem: "Ni har gått upp länge nog till Jerusalem, se era gudar, Israel, som förde er upp ur Egyptens land." 29Och han placerade en i Betel och den andra placerade han i Dan. 30Och detta blev en synd, för folket gick och tillbad framför den ända till Dan.
     31Och han gjorde hus på höga platser och gjorde präster från hela folket som inte var Levis söner. 32Och Jerobeam påbjöd en fest i den 8:e månaden [cheshvan – okt/nov] på den 15:e dagen i månaden som liknade festerna i Juda, och han gick upp till altaret. Detta gjorde han i Betel och offrade till kalven som han hade gjort, och han placerade prästen i Betel på den höga platsen som han hade gjort. [De bibliska hösthögtiderna infaller en månad tidigare i den 7:e månaden (tishri), se 3 Mos 23:23, 27, 34.] 33Och han gick upp till altaret som han hade gjort i Betel på den 15:e dagen i den 8:e månaden [chesvan – okt/nov], den månad som han hade bestämt i sitt eget hjärta, och han påbjöd en fest för Israels söner och gick upp till altaret och offrade. [De bibliska hösthögtiderna infaller den 7:e månaden (tishri), se 3 Mos 23:23, 27, 34.]

Apg 17:1-34

Thessalonike

Vägen från Filippi till Thessalonike.

1De [Paulus, Silas och Timoteus, se Apg 16:40] tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike.

[Man färdades västerut på "Via Egnatia", den romerska huvudvägen som gick från Byzantion, nuvarande Istanbul, ända till Rom. Mellan städerna Filippi och Thessalonike är det 15 mil. Gick de till fots tog det fem dagar. Eftersom bara två städer nämns, kan de ha färdats med häst eller åsna. Fortfarande värkte Paulus och Silas ryggar från piskslagen i Filippi, se Apg 16:23. Thessalonike var en av de största städerna i Grekland. Den var en viktig handelsstad och ett kulturellt centrum med omkring 50 000 invånare vid den här tiden. Staden blev en bas för missionen i detta område, se 1 Thess 1:7-8.]

Där hade judarna en synagoga.

[Enligt judisk tradition krävdes det tio män för att kunna ha en egen synagoga. I Filippi fanns det bara några judiska kvinnor. Antagligen fanns det inte heller några synagogor i städerna Amfipolis och Apollonia som de passerat på vägen.]

Paulus för samtal med judarna

Bild på den moderna staden Thessaloniki. I söder syns Olympusbergen.

©wiki

2[Paulus gjorde som han brukade och gick "först till juden men också greken", se Rom 1:16. Han stannar minst några veckor i Thessalonike, eftersom han under tre lördagar besöker synagogan. Troligt är dock att han är där ett par månader eftersom han arbetade för sin försörjning, se 1 Thess 2:9.]

Paulus besökte dem [den judiska befolkningen på orten] som han brukade. Under tre sabbater samtalade han (förde han en dialog) med dem utifrån Skrifterna. 3Han förklarade (öppnade upp) [Skriften] och visade att den Smorde (Messias, Kristus) måste lida och uppstå från de döda. Han sa: "Denne Jesus som jag förkunnar (proklamerar) för er, han är den Smorde [Guds utvalda Kung]." 4Några av dem blev övertygade och anslöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som vördade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.

Upplopp
5[Paulus, Silas och Timoteus bodde hos en man som hette Jason. Han var en troende, antagligen också av judisk börd, eftersom Jason var en vanlig grekisk form av det judiska namnet Josua. Han var också tältmakare som Paulus, se Rom 16:21.]

Men judarna blev avundsjuka och fick med sig en del onda män från gatan och samlade en mobb till upplopp i staden. De stormade fram mot Jasons hus och sökte efter Paulus och Silas för att släpa ut dem till folkmassan.

På Brittiska Museet finns i dag inskriptionen som hittades 1876 i Thessaloniki.

6När de inte fann dem, drog de med sig Jason och några andra bröder till stadens styrande (politarker) och skrek: "Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen, 7och Jason har tagit emot dem! De gör tvärtemot kejsarens påbud allihop och säger att en annan är kung, en som heter Jesus."
     8Folket och de styrande blev oroliga när de hörde detta, 9och de lät Jason och de andra betala borgen innan de frigavs. 10Redan samma natt skickade syskonen (bröderna och systrarna i tron) i väg både Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga.

[Fram till 1800-talet ifrågasattes Lukas precisa ordval "politarker" för stadens ledning eftersom ordet inte användes i annan litteratur, se vers 6 och 8. År 1876 hittades dock en inskription med detta ord på bågen till en av stadens portar, följt av sex namn. Fyndet dateras till omkring 150 e.Kr. Totalt har man nu hittat över trettio liknande inskriptioner från den här trakten.]

Berea

Evangeliet togs väl emot i Berea.

11[Berea ligger knappt åtta mil väster om Thessalonike. Vandringen dit tar minst två dagar. Efter en dagstur längs med huvudvägen Via Egnatia vek de av söderut.]

Folket där [den judiska befolkningen i Berea] var öppnare (mer vidsynta, hade en ädlare karaktär) än de i Thessalonike. De tog emot ordet med stor villighet (entusiasm) och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde. [Att budskapet som Paulus och Silas predikade att Jesus var Messias verkligen stämde med de hebreiska Skrifterna, Gamla testamentet.] 12Många av dem kom till tro, och det gjorde även ett stort antal ansedda grekiska kvinnor och män.
     13När judarna i Thessalonike fick veta att Paulus förkunnade Guds ord också i Berea, kom de dit och spred oro och hetsade upp folket [på samma sätt som de gjort i Thessalonike]. 14På en gång sände syskonen (bröderna och systrarna i tron) i väg Paulus ner mot kusten [till någon av kuststäderna Dium eller Pydna], men Silas och Timoteus stannade kvar [i Berea].

Aten

Paulus tog antingen sjövägen (1) eller landvägen (2) ner till Aten, en sträcka på omkring 50 mil.

15Paulus vägvisare förde honom ända till Aten och vände sedan tillbaka med besked till Silas och Timoteus att komma till honom så snart som möjligt.

[Aten ligger 50 mil söder om Berea. Det är troligt att de seglade längs med kusten till Pireus, som var Atens hamnstad, en resa på 3 dagar. Tog de landvägen tog resan 16 dagar. Att de troende som visade vägen följde med Paulus hela vägen till Aten visar på deras överlåtelse.]

16Medan Paulus väntade på dem i Aten, blev han upprörd i sin ande när han såg hur staden var full med avgudabilder.

[Aten var Greklands kulturella och filosofiska huvudstad. Här hade filosoferna Sokrates, Platon och Aristoteles bott och verkat under 400- och 300-talen f.Kr. Gatorna var kantade med skulpturer av både människor och gudar. I dag är dessa antika statyer utan färg, men då var de målade. Petronius, som några år senare blev kejsar Neros rådgivare vad gäller lyx och extravagans, skrev att det var lättare att hitta en gud än en människa i Aten. Befolkningen var bara omkring 20 000 och staden levde i skuggan av det blomstrande Korint 8 mil västerut.]

Paulus för samtal i synagogan och på torget

Här på torget i Aten samtalade Paulus med folk om sin tro i pelarhallarna. Bilden är en datormodell baserad på senaste utgrävningar och arkeologiska fynd, se ancientathens3d.com.

17Paulus samtalade därför (förde en dialog) med judarna i synagogan och med dem som vördade Gud, och dessutom varje dag på torget (marknadsplatsen, gr. agora) med dem som han träffade där. [Detta är första gången Paulus undervisar offentligt, utanför synagogan.] 18Även en del filosofer, både epikuréer och stoiker, diskuterade (argumenterade) med honom.

[Epikurism var en ateistisk filosofisk riktning uppkallad efter Epikuros, 300 f.Kr. Det är en materialistisk lära utan någon tro på liv efter döden. En av hans teser lyder: "Människan gör bäst i att dra sig undan allt bekymmersamt, såsom politik och offentligt liv, och i stället ägna sig åt ett stillsamt och enkelt liv bland vänner, där man undviker allt smärtsamt."
    Stoicismen, som också härstammade från 300 f.Kr., hade en mer panteistisk syn där det gudomliga var närvarande i allt. De hyllade viljestyrka och moral. Paulus tar upp några av deras tankar i sitt tal.]


En del sa: "Vad är det för hopplock av idéer han för fram?" [Ordagrant kallar de Paulus för en "fröplockare", dvs. en som plockar upp andras idéer och tankar och skapar en egen hemmagjord filosofi.] Andra sa: "Han verkar vara en som förkunnar främmande gudar (demoner – gr. daimonion)." De sa så eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen (gr. anastasia).

[Till en början verkar de tro att Paulus talar om två nya gudar – Jesus och Anastasia!]

Till Areopagen

Än i dag kan man gå på de uthuggna trapporna där Paulus gick upp till kalkstensklippan som kallades Areopagen.

19De tog med honom upp till Areopagen och sa: "Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20Det är märkliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det rör sig om." 21Alla atenarna liksom utlänningarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till det som var senaste nytt.

[Paulus förs till Areopagen som ordagrant betyder "Ares-kullen", bara ett par hundra meter från marknadsplatsen. En gång var det också mötesplatsen för areopagdomstolen som styrde provinsen, men på Nya testamentets tid hade man bara befogenheter att döma i religiösa och moraliska frågor. Det kan hända att Paulus förs till domstolen för att potentiellt dömas till döden för att ha infört en ny främmande lära, se vers 18. Det är nu inför denna grupp på omkring 30 medlemmar och andra nyfikna som Paulus kallas till en utfrågning.]

Paulus tal
22Då steg Paulus fram mitt framför Areopagen och sa:
"Atenare, jag ser (förstår efter att noga granskat) att i allt är ni mycket religiösa.

[Ordet "mycket religiösa" kan ha en positiv eller negativ betydelse. Det kan tolkas nedvärderande att någon är vidskeplig och övertolkar det andliga. Genom att använda detta uttryck håller Paulus intresset uppe hos sina åhörare. Vi förstår utifrån fortsättningen att det är den positiva innebörden Paulus syftar på, de vördar och helgar det gudomliga mer än andra greker.]

Modell över det antika Aten. Stadens huvudgata Panathenaias väg passerade genom stadens Agora, marknadsplatsen, upp mot Akropolis.

23När jag har gått runt [har passerat igenom er stad] och noga observerat era helgedomar (tempel, altare, statyer) fann jag också ett altare med inskriften:
'Åt en okänd Gud.'
Det som ni ovetande redan dyrkar, det förkunnar jag för er. 24Den Gud som skapat världen och allt i den, som är Herre över himmel och jord, han bor inte i tempel gjorda av mänskliga händer. 25Inte heller kan man tjäna honom med människohänder som om han behövde något, det är ju han som själv ger liv och anda och allt till alla. [Det var vanligt att man ställde fram dyrbar mat och gåvor till sina avgudar.]
     26Från en människa har han skapat mänsklighetens alla folk för att de ska bosätta sig över hela jordens yta. Han har fastställt bestämda tidsepoker och utstakat de gränser inom vilka de ska bo. 27Hans syfte med detta var att de skulle söka Gud, och känna (röra vid, treva) sig fram till honom och finna honom – han är faktiskt inte långt borta från någon enda av oss. [Bilden som målas upp är en person som famlar i mörkret för att hitta vägen, och Gud är där för att ta emot och välkomna var och en som söker honom.]

Vy från Areopagen. Strax norr om kullen syns marknadsplatsen där Paulus nyss hade talat, i öster ligger Akropolis med Parthenon, Erechtheion, Athena och Artemistemplet.

©Panagiotis Danovits

28'För i honom lever vi och rör oss och är till.'

[Paulus citerar den sista strofen i en dikt av grekiska poeten Epimenides, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder:
    'De gjorde en grav för dig, den helige och höge.
    Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata.
    Men du är inte död, du lever för evigt.
    För i dig lever vi och rör oss och är till.'
Den andra strofen citeras av Paulus i brevet till Titus, se Tit 1:12.]
Även som några av era egna poeter har sagt:
'Vi är av hans släkt.'

[Citat från den grekiska poeten Aratos, 200 f.Kr. Båda dessa citat var riktade till den största grekiska guden Zeus i grekisk litteratur, men Paulus använder dem och riktar dem till den levande Guden. I fem korta meningar visade Paulus att Gud skapat världen, gav människan liv, har makt över folken och har uppenbarat sig för människorna.]

I Nashville i USA finns en skalenlig modell av Atena Parthenon-templet som stod på Akropolis. Där finns sedan 1992 också en replika av den 13 meter höga Atenastatyn som tillbads i templet. Det är troligtvis denna staty som Paulus refererar till när han säger att det gudomliga inte är som guld, utformat utifrån mänsklig konstfärdighet och fantasi.

29Därför, eftersom vi är av Guds släkt, ska vi inte tänka oss att det gudomliga är som guld eller silver eller sten, något som är utformat utifrån mänsklig konstfärdighet och fantasi.

[Troligen syftar Paulus på Parthenon – templet till Atena på Akropolis alldeles intill där han stod.]

30Gud har hittills haft överseende med människans tidigare okunnighet om detta (medvetet låtit den passera), men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig (förändra sitt tänkesätt), 31för han har fastställt en dag då han ska döma världen i rättfärdighet genom en man [Jesus] som han har bestämt därtill. Det har han trovärdigt gjort klart för alla genom att uppväcka honom från de döda."
32När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom, men andra sa: "Vi vill höra dig tala om detta igen."

[Epikuréerna trodde inte på något liv efter döden. Stoikerna trodde att bara själen levde vidare. För grekerna var det en absurd tanke att kroppen skulle överleva döden. Det verkar som om de som hånade honom var i majoritet eftersom Paulus avslutar sitt tal här.]

33Så Paulus lämnade dem. 34Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av Areopagen [en av de 30 medlemmarna], och en kvinna som hette Damaris och några till.

[Lukas fortsätter med principen "varannan damernas" som han använde i sitt tidigare verk Lukasevangeliet, se inledningen till Lukas. Inte så lång tid efter dessa händelser kommer Silas och Timoteus till Paulus i Aten, se Apg 17:15-16. Ganska snart skickas Timoteus tillbaka till Thessalonike, se 1 Thess 3:1-3. Även Silas verkar sändas i väg, eftersom Silas och Timoteus tillsammans kommer tillbaka från Makedonien till Korint lite senare, se Apg 18:5.]






Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)