Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - onsdag 25/6

1 Kung 11, Apg 16:16-40

1 Kung 11

Salomos giftermål med utländska kvinnor

En figurin som föreställer en naken kvinna som håller två nyfödda barn hittades i ett kanaaneiskt tempel i Tell Burna 2015.

1[Detta stycke ramar in kiasmen i kapitel 3-11. Just giftermålen med utländska kvinnor var det som han inte skulle göra (5 Mos 7:3-4; 17:16-17), och visade sig få honom på fall. Inom arkeologin har man på senare år börjat göra analyser av fingeravtryck på lerskärvor. I utgrävningar där det finns kanaaneiska tempel (bl.a. Tell Burna 2022) har man sett att just avgudar, figuriner, masker och kärl för religiöst bruk var gjorda av kvinnliga krukmakare, medan vanliga kärl var gjorda av män. Här bekräftar arkeologin att just utländska kvinnor var involverade att skapa dessa ockulta föremål.]

Och kung Salomo älskade många främmande (utländska) kvinnor, förutom (vid sidan av) faraos dotter [som exkluderas, se 1 Kung 3:1] – moabiter, ammoniter, edomiter, sidonier och hettiter – 2från folkslagen om vilka Herren (Jahveh) sagt till Israels söner: "Ni ska inte komma och gå bland dem och de ska inte komma och gå bland er, för de ska med säkerhet vända bort era hjärtan efter sina gudar [om du gör så]." [2 Mos 34:16; 5 Mos 7:3] Salomo höll (klistrade) sig till dessa [kanaaneiska kvinnor] i kärlek. 3Och han hade 700 fruar, prinsessor, och 300 konkubiner, och hans fruar vände bort hans hjärta. 4Och det hände när Salomo var gammal att hans fruar vände bort hans hjärta till andra gudar, och hans hjärta var inte fullkomligt (helhjärtat) med Herren (Jahveh), hans Gud (Elohim), som hans far Davids hjärta. [Ordet fullkomligt här är shalem och delar rot med ordet shalom som handlar om att ha både frid och fred med Gud, men också om att vara komplett, helöverlåten och "en-hjärtad".] 5Och Salomo gick efter Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning, Baals hustru], sidoniernas gudinna och efter Milkom [även kallad Molok, se vers 7] ammoniternas vidrighet. 6Så gjorde Salomo det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, han följde inte fullt ut (ordagrant: "uppfyllde inte efter" – var inte lojal mot) Herren (Jahveh) som David, hans far.
     7Vid den tiden byggde Salomo en hög plats till Kemos, Moabs vidrighet [4 Mos 21:29], på berget som är framför Jerusalem, och till Molok, Ammons söners vidrighet. 8Och så gjorde han till alla sina främmande fruar som offrade offer till sina gudar.
     9Och Herren (Jahveh) var vred på Salomo eftersom hans hjärta var bortvänt från Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), som hade uppenbarat (visat) sig för honom två gånger, 10och hade befallt honom angående dessa ting, för att han inte skulle gå efter andra gudar, men han höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte det som Herren (Jahveh) hade befallt. 11Och Herren (Jahveh) sa till Salomo: "Eftersom detta finns i ditt sinne och du inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) mitt förbund och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag har befallt dig, ska jag med säkerhet riva isär kungariket från dig och ska ge det till dina tjänare. 12Men jag ska inte göra det i dina dagar, för din far Davids skull, men jag ska riva isär det ur handen på din son. 13Men jag ska inte riva bort hela kungariket, jag ska ge en stam till din son, för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull som jag har utvalt."

Motståndare
14Och Herren (Jahveh) reste upp en motståndare till Salomo, edomiten Hadad, han var av kungens säd i Edom (ättling till Edoms kung). 15För det skedde när David var i Edom att Joav, arméns hövitsman, gick upp för att begrava de slagna och han slog alla män i Edom, 16för Joav och hela Israel stannade där 6 månader till dess han hade utrotat (huggit av) varje man (alla av manligt kön) i Edom, 17att Hadad flydde, han och några edomiter från hans fars tjänare med honom, och de gick till Egypten, då var Hadad en liten yngling (förmodligen i 5-10 års ålder). 18Och de steg upp från Midjan och kom till Paran och de tog män med sig från Paran och kom till Egypten, till farao, Egyptens kung, som gav honom ett hus och tilldelade honom underhåll och gav honom mark.
     19Och Hadad fann nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i faraos ögon så att han gav honom till hustru sin egen frus syster, drottningmoderns – tachpeneis – syster. [Ordet tachpeneis är troligtvis inte ett namn utan en transkribering av den egyptiska frasen t-h-p-nsw som motsvarar drottning/drottningmoder, jfr 1 Kung 2:19; 15:13.] 20Och tachpeneis [drottningmoderns] syster födde en son till honom, Genuvat, som tachpeneis [drottningmodern] avvande i faraos hus, och Genuvat var i faraos hus bland faraos söner.
     21Och när Hadad i Egypten hörde att David sov hos sina fäder och att Joav, arméns hövitsman, var död, sa Hadad till farao: "Låt mig lämna så att jag kan gå till mitt eget land."
     22Och farao sa till honom: "Men vad har du saknat hos mig, varför ber du att få gå till ditt eget land?" Och han svarade: "Ingenting, men låt mig få lämna ändå."
     23Och Gud (Elohim) reste upp en annan motståndare till honom, Rezon, Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadezer, Tsovas kung. 24Och han samlade män runt sig och blev hövitsman för en trupp när David slog dem, och de gick till Damaskus och bodde där och regerade i Damaskus. 25Och han var en motståndare till Israel alla Salomos dagar, förutom de bekymmer som Hadad orsakade, och han avskydde Israel och regerade över Aram.

Jerobeam gör uppror
26Och Jerobeam (hebr. Jarovam), Nevats son, en efraimit från Tsereda, en Salomos tjänare vars mor var Tseroa, en änka, han lyfte också sin hand mot kungen. 27Och detta var anledningen till att han lyfte upp sin hand mot kungen: Salomo byggde Millo och reparerade sprickorna i sin far Davids stad. 28Och mannen Jerobeam var en mäktig stridsman, och Salomo såg att den unge mannen var flitig och han gav honom ansvar över alla arbetare från Josefs hus.
     29Och det skedde vid den tiden när Jerobeam gick ut från Jerusalem att profeten Achija, shiloniten, fann honom på vägen. Och han hade klätt sig själv i en ny mantel och de två var ensamma på fältet. 30Och Achija tog den nya manteln som han hade på sig och rev isär den i tolv bitar. 31Och han sa till Jerobeam: Ta dig tio bitar, för så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Se jag ska riva kungariket ur Salomos hand och ska ge tio stammar till dig, 32men han ska ha en stam för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, staden som jag har utvalt bland alla Israels stammar, 33eftersom de har övergett mig och har tillbett
    Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning och Baals hustru], sidoniernas gudinna,
    Kemosh, Moabs gud och
    Milkom [även kallad Molok], amoréernas gud,
och inte vandrat på mina vägar till att göra det som är rätt i mina ögon och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut) som hans far David gjorde.
     34Men jag ska inte ta hela kungariket ur hans hand utan jag ska låta honom vara furste alla sitt livs dagar [hela sitt liv], för min tjänare Davids skull som jag valde, eftersom han höll (vaktade, skyddade, bevarade) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat"). 35Men jag ska ta kungariket ur hans söners händer och ska ge det till dig, 10 stammar. 36Och till hans son ska jag ge en stam, så att David, min tjänare, alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, staden som jag har valt åt mig för att placera mitt namn där. 37Och jag ska ta dig och du ska regera över allt som din själ önskar och ska vara kung över Israel. 38Och det ska ske om du lyssnar till allt jag befaller (hebr. tsavah) dig och vandrar på mina vägar och gör allt som är rätt i mina ögon till att hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot), som David, min tjänare, gjorde, att jag ska vara med dig och ska bygga till dig ett stadigt hus, som jag byggde för David, och ska ge Israel till dig. 39Och för detta ska jag hemsöka Davids säd, men inte för alltid.
     40Salomo försökte därför döda Jerobeam, men Jerobeam steg upp och flydde till Egypten, till Shishaq, Egyptens kung, och var i Egypten till Salomos död.

Salomos död
41Vad mer som är att säga om Salomo och allt som han gjorde och hans vishet, det finns skrivet i Salomos gärningars bok (Salomos krönika). 42Och tiden som Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var 40 år. 43Och Salomo sov med sina fäder och blev begraven i sin far Davids stad, och Rehabeam (hebr. Rechavam), hans son, regerade i hans ställe.

Apg 16:16-40

En slavflicka blir befriad från en ond ande
16En dag, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka. Hon hade [var under inflytande av] en spådomsande (gr. python) och hennes ägare tjänade stora pengar på hennes förmåga att spå.

[Denna unga flicka hade ordagrant "en python-ande". Inom grekiska mytologin var Python den drake som vaktade Apollos tempel. Det var samma ande som talade till oraklet i Delfi, vars unga flickor som var prästinnor kallades just för Pythia. Inga greker vågade ta några avgörande beslut utan att först ha rådfrågat ett orakel, vilket gjorde att den här flickan gav goda inkomster åt sina herrar.]

17Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!"

[Även om dessa ord stämde så var de generella. Uttrycket "den högste guden" var i den här delen av världen Zeus. Även "en väg till frälsning" var inte tillräckligt tydligt. Den grekisk-romerska världen var full av "frälsare". Kejsaren kallade sig själv t.ex. för folkets frälsare.]

18Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sa till anden: "Jag befaller dig i Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn att lämna henne!" I samma ögonblick for anden ut.

Paulus och Silas fängslas

I de arkeologiska utgrävningarna som gjorts i Filippi har man hittat en stor marknadsplats, teater och troligen också fängelset där Paulus och Silas satt fängslade. Foto från akropolis i Filippi, den höga befästa delen av staden. Akropolis betyder “hög stad” på grekiska.

©Todor Trandev

19När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget (marknadsplatsen) inför myndigheterna. 20De förde fram dem till domarna och sa: "De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar 21och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa." [Det är anmärkningsvärt att skälet för att de fängslas är att de är judar. Lukas och Timoteus verkar inte bli fängslade.] 22Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas. 23De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga. 24När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.

[Paulus och Silas kastas i fängelsehålorna – custodia publica. Stocken användes både för fastlåsning och tortyr. Benen kunde sträckas ut i smärtsamma positioner. Paulus glömde aldrig dessa händelser. Han skriver om dem i 2 Kor 11:23, 25.]

Lovsånger i natten
25Vid midnatt var Paulus och Silas i bön, samtidigt sjöng de lovsånger till Gud. De andra fångarna lyssnade (uppmärksamt, med glädje) på dem. 26Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av. 27Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att dörrarna till fängelset stod öppna drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. [Straffet för att ha låtit fångar fly var avrättning genom tortyr, se Apg 12:18-19. Fångvaktaren tog hellre sitt eget liv.] 28Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte illa! Vi är här allesammans."

[Tidigare hade apostlarna befriats från fängelse, se Apg 5:19-26; 12:5-19. På samma sätt som apostlarna överlämnar Paulus och Silas sig själva frivilligt igen. Det verkar som om detta mirakel snarare tjänade till att befria fångvaktaren och hans familj, än de två gudsmännen!]

Fångvaktaren blir frälst
29Då bad han om ljus (flera facklor) och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30Sedan förde han ut dem och frågade: "Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?" 31De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj."
     32De förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. 33Redan vid samma timme på natten tog fångvaktaren med dem och tvättade deras [blodiga] sår, och han döptes genast tillsammans med hela sin familj. 34Sedan förde han dem upp till sitt hus. [Hans bostad var antagligen på övervåningen ovanför fängelset.] Han dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.

[Fångvaktaren hade fått möta Jesu kärlek. Dagen innan hade han varit med och torterat Paulus och Silas, nu hade han bjudit hem dem och tvättat deras sår. Den förvandling som skett hos denne råbarkade fångvaktare lämnade inte hans fru, barn och tjänare oberörda. De kom också till tro.]

De ombeds lämna Filippi
35När det blev dag sände domarna ut sina rättstjänare [till fängelset]. De sa: "Frige de där människorna." 36Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sa: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!"
     37Men Paulus sa till dem: "De har piskat oss offentligt utan rättegång – trots att vi är romerska medborgare – och [dessutom] kastat oss i fängelse. Nu vill de skicka i väg oss i hemlighet! Nej, de får komma hit själva och hämta ut oss." [Paulus och Silas hade troligen med sig en testatio, som var ett officiellt intyg att de var romerska medborgare. Födelseort och medborgarskap var inskrivet på en diptyk, föregångaren till vår bok, som bestod av två hopfällbara skivor av trä överdragna av ett vaxskikt som man skrev på.]
     38Rättstjänarna framförde dessa ord till domarna, som blev förskräckta när de fick höra att de var romerska medborgare. [Det var straffbart att fängsla en romersk medborgare utan rättegång, och att också ha piskat dem var ännu värre. Detta var allvarliga brott och domarna blev nu rädda för sina egna liv.] 39De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden.

Avskedsmöte hemma hos Lydia
40Men när Paulus och Silas var ute ur fängelset gick de i stället hem till Lydia, där de träffade syskonen (bröderna och systrarna i tron) och uppmuntrade (tröstade, förmanade) dem.

[Det är troligt att församlingen träffades hemma i Lydias hus. Här fanns de fyra missionärerna, Lydias familj, fångvaktaren och hans familj. Den unga slavflickan som blivit befriad fanns förmodligen med här också.]

Sedan drog de [Paulus, Silas och kanske även Timoteus] vidare [sydväst mot Thessalonike].

[Lukas stannar kvar i Filippi. Han sluter upp igen på den tredje missionsresan, se Apg 20:6. Det är lite oklart om Timoteus stannar kvar med Lukas i Filippi eller följer med Paulus och Silas till Thessalonike. Troligast är att han följer med eftersom han nämns i Berea, som är nästa stad Paulus och Silas besöker, se Apg 17:14. För att komma dit måste man passera genom Thessalonike.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)