Helbibel - tisdag 23/6
2 Kung 4:18-5:27, Ps 141:1-10, Ords 17:23, Apg 15:1-35
2 Kung 4:18-5:27
18Och när barnet hade vuxit upp hände det en dag att han gick ut till sin far bland skördemännen. 19Och han sa till sin far: "Mitt huvud, mitt huvud!"
Och han sa till sin tjänare: "Bär honom till hans mor." 20Och när han tog honom och förde honom till hans mor, satt han i hennes knä till middagstiden och sedan dog han. 21Och hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng och stängde dörren om honom och gick ut.
22Och hon kallade på sin man och sa: "Sänd mig, jag ber dig, en från ynglingarna och en av åsnorna, så att jag kan springa till gudsmannen och komma tillbaka."
23Och han sa: "Varför vill du gå till honom idag?" Det är varken nymåne eller sabbat."
Och hon sa: "Shalom!" [En önskan om att allt ska bli bra.]
24Och hon sadlade en åsna och sa till sin tjänare: "Driv på och gå framåt, låt inte ritten tappa fart, om jag inte ber dig [sakta ner]." 25Så hon gick och kom till gudsmannen [Elisha] på berget Karmel. [Där konfrontationen med baalsprofeterna hade skett, se 1 Kung 18.] När gudsmannen fick syn på henne på avstånd sa han till sin yngling (hebr. naar) Gechazi: "Se, där borta är shunnamitiskan. 26Spring nu, jag ber dig, och möt henne och fråga henne: 'Är allt väl (shalom) med dig? Är allt väl (shalom) med din man? Är allt väl (shalom) med barnet?' "
Hon svarade: "Frid (Shalom)."
27Men när hon kom till gudsmannen på (vid) berget, tog hon ett fast tag i hans fötter. Då gick Gechazi fram för att mota bort henne, men gudsmannen sa: "Låt henne vara för hennes själ är bitter i henne och Herren (Jahveh) har gömt det för mig och har inte berättat för mig."
28Och hon sa: "Har jag önskat en son av min herre? Sa jag inte: Bedra mig inte?"
29Och han sa till Gechazi: "Bind upp dina kläder (ordagrant länder/höfter) och ta min stav i din hand och gå i väg, om du möter någon man på vägen hälsa honom inte, och om någon hälsar på dig så svara honom inte, och lägg min stav på ynglingens ansikte." [Uppmaningen att inte hälsa kan bero på att det var en ganska lång och tidsödande procedur som förväntades när man skulle hälsa på någon. Vid den här tiden kunde man inte bara säga hej som vi gör och gå vidare. Ärendet är brådskande och därför ska Gechazi inte sinka sig med detta.]
30Och ynglingens mor sa: "Så sant Herren (Jahveh) lever och din själ lever, jag lämnar dig inte." Och han steg upp och följde med henne.
31Och Gechazi fortsatte före dem och lade staven på ansiktet på ynglingen, men inget ljud (ingen röst; dvs svar) och ingen rörelse (fysisk respons). Därför återvände han till att möta dem och han berättade för honom och sa: "Ynglingen vaknar inte."
32Och när Elisha kom in i huset se, då var ynglingen död och låg på hans bädd. 33Och han gick in och stängde dörren över de två och bad till Herren (Jahveh). 34Och han steg upp och låg ovanpå barnet och lade sin mun över hans mun och sina ögon över hans ögon och sina händer över hans händer och han sträckte sig över honom och värmen kom in i barnets kött (kropp). 35Och han återvände och gick in i huset fram och tillbaka och gick upp och sträckte sig själv över honom och ynglingen nös sju gånger och ynglingen öppnade sina ögon.
36Och han [Elisha] kallade på Gechazi och sa: "Kalla på shunnamitiskan, denna." [Nästan samma fras som vers 12, men här den bestämda formen "shunnamitiskan" tillsammans med betoningen "denna", hon som gett ett rum och nu också återfått sin son.] Och han kallade på henne. Och när hon kom in till honom sa han: "Ta upp din son." 37Och hon gick in och föll ner vid hans fötter och böjde sig ner till marken och hon tog upp sin son och gick ut.
Andra gruppen mirakler
Giftig mat blir ätbar
38Och Elisha kom till Gilgal, och där var hungersnöd i landet och profeternas söner satt framför honom och han sa till sin tjänare: "Sätt på en stor gryta och koka soppa till profeternas söner."
39Och en gick ut på fältet för att samla örter och fann ett vildvin och samlade famnen full av de vilda kalebasserna och kom och skar ner dem i soppan, för han visste inte [vad det var]. 40Och de hällde upp till männen till att äta. Och det skedde när de åt av soppan att de ropade och sa: "Gudsman, döden är i grytan!" [Den är förgiftad] Och de kunde inte äta av den.
41Och han sa: "Ta hit mjöl." Och han kastade det i grytan och sa: "Dela ut till folket så att de kan äta." Och det fanns inget ont i grytan.
Mat till hundra människor på ett mirakulöst sätt
42En man från Baal Shalisha kom till gudsmannen med tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda.
[Staden Baal Shalisha hette från början Shalisha, se 1 Sam 9:4, men under Isebels inflytande hade den fått tillägget Baal. Från denna hedniska plats kommer nu en gudfruktig man med sitt tionde. Ordet Baal i sig betyder herre och Shalisha betyder ordagrant tre, men syftar också på mångfald och tillväxt. Ordet kan översättas "Herren som förökar".]
Han [profeten Elisha] sa: "Ge det åt folket så de kan äta." 43Men hans tjänare [Gechazi] sa: "Ska jag sätta fram detta åt hundra män?"
Elisha sa: "Sätt fram det för folket, för Herren (Jahveh) säger: De ska äta och få mat över." 44Då satte han fram det, och de åt och fick över, som Herren (Jahveh) hade sagt. [Matt 14:13-21; Mark 6:30-44; 8:1-9; Luk 9:12-17; Joh 6:1-15]
Elisha helar den arameiska överbefälhavaren Naaman
1Naaman var överbefälhavare över den arameiska kungens armé. [Den arameiska kungen är Ben-Hadad II som regerade 860-841 f.Kr. i området kring Damaskus i Syrien.] Naaman hade stort inflytande hos sin herre, för genom honom hade Herren (Jahveh) gett araméerna militära segrar. Men denna stora krigsman led av en svår hudsjukdom (hebr. tsara).
[Det hebreiska ordet är en generell term för olika sorters hudsjukdomar som sprider sig. Det är en sorts mögel. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som även kallas lepra, eller Hansens sjukdom, se även 3 Mos 13-14.]
2Mindre, militära enheter av araméerna, hade gått ut på rövartåg, och bland de fångar de tagit i Israel fanns en ung flicka (tonåring – hebr. naarah) som blev slav under Naamans hustru. 3Hon sa till sin härskarinna: "O, tänk om (ack, om bara – hebr. achalaj) min herre kunde komma till profeten i Samarien. Då skulle han bota honom från hans hudsjukdom."
[Samarien (hebr. Shimron) kan syfta både på staden och regionen med samma namn. Profeten Elisha bodde och verkade på många platser, men är ofta i regionens huvudort, Samarien. Senaste platsen han omnämns befinna sig i är Gilgal, som ligger i södra delen av regionen Samarien, se 2 Kung 4:38.]
4Han [Naaman] gick till sin herre och berättade vad den unga flickan från Israel hade talat.
5Arams kung svarade: "Gå nu och jag ska sända ett brev till kungen i Israel." Och han gick och tog med sig 10 talenter [motsvarar 340 kg] silver och 6 000 shekel [motsvarar 70 kg] guld och 10 ombyten dräkter.
6Och han gav brevet till Israels kung och sa: "Nu när detta brev har kommit till dig, se, jag har sänt Naaman, min tjänare, till dig för att du ska bota honom från hans hudsjukdom." 7Och det hände när Israels kung hade läst brevet, att han rev sönder sina kläder och sa: "Är jag Gud (Elohim), att döda och göra levande, att denne man sänder efter mig för att bota en man från hans hudsjukdom? Men betänk, jag ber dig, och se hur han söker en anledning mot mig."
8Och det var så att när gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han [bud] till kungen och sa: "Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom nu komma till mig, så ska han veta [personligen få erfara] att det [faktiskt] finns en profet i Israel."
9Så Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade vid porten till Elishas hus.
10Då skickade Elisha ut en man med ett meddelande (en budbärare) till honom som sa: "Gå och doppa (tvätta) dig sju gånger i floden Jordan, din hud ska då bli återställd, och du ska bli ren." [Från Samarien till Jordan är det ca 4 mil, Naaman hade passerat Jordanfloden på väg till Samarien från Damaskus.] 11Naaman blev arg och gick sin väg, och sa: "Jag trodde att han personligen skulle komma ut till mig, åkalla Herren, sin Guds namn och föra sin hand fram och tillbaka över stället och på så vis ta bort hudsjukdomen. [Det var en vanlig föreställning att en kung kunde hela genom att föra sin hand över ett sår.] 12Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vattendrag i Israel? Kunde jag inte ha tvättat mig i dem och blivit ren?" Så han vände sig om och gick i väg rasande (upprörd).
13Hans tjänare gick fram och talade med honom: "Min far, hade profeten talat stora ord till dig (sagt åt dig att göra något svårt, ett hjältedåd), skulle du inte gjort [visst hade du varit villig att göra] det? Men nu säger han till dig: 'tvätta dig så ska du bli ren.' "
14Så han åkte ner och doppade sig sju gånger i [floden] Jordan, precis som profeten hade sagt. Hans hud blev lika mjuk som ett litet barns, och han blev ren (helad).
15Han och hela hans följe vände tillbaka till gudsmannen [en fyra mil lång resa tillbaka igen, detta försenar hans hemresa med minst en dag]. Naaman kom och stod framför honom [till skillnad från första gången då han inte gick ur vagnen utan högmodigt antog att profeten skulle betjäna honom, se vers 9]. Han sa: "Nu vet jag med säkerhet att det inte finns någon Gud (Elohim) i hela världen förutom i Israel! Snälla, ta emot en gåva av tacksamhet från din tjänare."
16Men han sa: "Herren (Jahveh) lever, inför vilken jag står, jag ska inte ta emot något." Och han trugade honom att ta emot, men han vägrade. 17Och Naaman sa: "Om inte, ber jag dig att låta din tjänare ta emot två mulors jordbördor (den mängd jord som två mulor kan bära), för din tjänare ska hädanefter inte offra varken brännoffer eller något annat offer till andra gudar, utan bara till Herren (Jahveh). 18Må Herren (Jahveh) förlåta din tjänare i denna sak, när min herre går in i Rimmons hus för att tillbe där, och han stödjer sig på min hand, och jag ödmjukar (böjer) mig själv i Rimmons hus. När jag ödmjukar (böjer) mig själv i Rimmons hus må Herren (Jahveh) förlåta din tjänare i denna sak."
19Och han sa till honom: "Gå i frid (shalom)."
Och han lämnade honom samma väg [som han kommit]. 20Men Gechazi, gudsmannen Elishas yngling (hebr. naar), sa: "Se, min herre har avstått att ta emot från hans hand det som denne Naaman, araméen, hade med sig. Herren (Jahveh) lever, jag ska verkligen springa efter honom och ta något från honom."
21Och Gechazi följde efter Naaman. Och när Naaman såg att någon sprang efter honom steg han ner från vagnen för att möta honom och sa: "Är allt i sin ordning?"
22Och han sa: "Allt är i sin ordning. Min herre har sänt mig och sagt: "Se, nu kom det till mig från Efraims bergsbygd två unga män av profetsönerna, ge dem, jag ber dig, en talent [34 kg] silver och två ombyten dräkter."
23Och Naaman sa: "Var snäll och ta två talenter." Och han övertalade honom och band in två talenter silver i två säckar med två ombyten dräkter och lade dem på två av sina tjänare och de bar dem framför honom. 24Och när han kom till kullen tog han dem ur deras händer och förvarade dem i huset och lät männen gå, och de gick. 25Men han gick in och stod framför sin mästare.
Då frågade Elisha honom: "Varifrån kommer du Gechazi?"
Han svarade: "Din hjälpare (tjänare – hebr. eved) gick ingenstans."
26Men han [Elisha] sa till honom: "Gick inte mitt hjärta (med dig) när mannen gick tillbaka från sin vagn för att möta dig? Är detta en tid att ta emot pengar och att ta emot dräkter och olivlundar och vingårdar och får och oxar och tjänare och tjänarinnor? 27Därför ska Naamans sjukdom hålla (ordagrant klistra sig) fast vid dig och din säd för alltid." Och han gick ut från hans närvaro, vit som snö av sjukdomen.
Ps 141:1-10
Psalm 141 – Hjälp mig vakta min tungaPsalm 141 är den fjärde av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). En bön och vädjan att inte hamna i dåligt sällskap och bli influerad av onda människor.
Författare: David
Struktur:
1. Bön om hjälp, vers 1-2
2. Vädjan, vers 3-6
3. Bevara mig, vers 7-10
Lyssna (vänd ditt öra) till min röst, när jag ropar [höjer min röst i bön] efter dig!
2Låt mina böner vara som rökelse inför dig [2 Mos 30:7-8; Upp 5:8],
mina upplyfta händer som aftonoffret.
3Sätt en vakt, Herre (Jahveh), framför min mun,
vakta över mina läppars dörr.
[Hjälp mig kontrollera mina ord, se Ords 13:3; 21:23; Jak 3:1-12.]
4Låt inte mitt hjärta vika av (luta, dras iväg) mot onda ting,
så det blir upptaget med ondskans gärningar,
med människor som begår överträdelser,
och låt mig inte äta av deras läckerheter [vara delaktig i deras synd].
5Låt den rättfärdige drabba mig, det är nåd (omsorgsfull kärlek),
och tillrättavisa mig, det är olja på mitt huvud.
Men mina böner är fortfarande emot deras ondska.
6Deras domare är nedkastade från klippan,
och de ska höra mina ord, för de är ljuvliga.
7Som när man plöjer och bryter upp jorden,
ska våra ben spridas för Sheols (gravens, underjordens) öppning (mun) [porten/ingången till de dödas plats].
8För till dig, Herre Herre (Jahveh Adonai), är mina ögon [riktade],
i dig har jag min tillflykt, utgjut inte min själ (släck inte mitt liv; låt det inte rinna bort).
9Bevara mig från snaran som de har lagt ut för mig,
och från våldsverkarens fälla.
10Låt de onda falla i sina egna nät,
medan jag kan gå förbi oskadd.
Ords 17:23
23Den ogudaktige (syndaren, kriminelle) tar emot mutor under bordet (i hemlighet)för att förvränga rättvisans stigar (välkända upptrampade gångvägar).
Apg 15:1-35
MÖTET I JERUSALEM (15:1-35)[Följande "kristna" grupperingar finns omnämnda i Apostlagärningarna:
- Hebreisktalande judar, ofta födda och uppvuxna i Jerusalem och Judeen.
- Grekisktalande judar, ofta födda utanför Israel.
- Proselyter, icke-judar som konverterat till judendomen vid vuxen ålder.
- Gudfruktiga, icke-judar som följde många av de judiska sederna men inte konverterat till judendomen.
- Hedningar, icke-judar helt utan judisk bakgrund.
I Apg 6:1-6 löstes en konflikt mellan hebreisktalande och grekisktalande judar. Här i kapitel 15 handlar det om hur hedningarna, helt utan judisk bakgrund, ska förhålla sig till sina judiska troende bröder och systrar. Vilka av föreskrifterna i Moseböckerna ska de följa?]
Ökad spänning mellan messiastroende judar och hednakristna
1Men några män hade kommit ner från Judeen [till församlingen i Antiokia i Syrien]. De hade börjat undervisa bröderna (och vidhöll ihärdigt sin åsikt): "Ni kan inte bli frälsta om ni inte låter er omskäras, som Mose lärde oss."
[Meningen börjar med "Men" och hör ihop med Paulus och Barnabas vittnesbörd om hur trons dörr öppnats för hedningarna, se Apg 14:27. Enligt 1 Mos 17:9-14 ska alla judiska män omskäras. Att de som undervisade detta kom från Judeen syftar på att de kom från detta område med huvudorten Jerusalem, men också att de hade ett strikt judiskt tänkesätt. Medan Paulus och Barnabas varit borta på sin missionsresa hade dessa judiska män börjat undervisa att alla måste följa de judiska sederna, även den stora hednakristna delen av församlingen utan judisk bakgrund. Paulus beskriver samma ämne i Galaterbrevet. Även om det finns olikheter och bibelforskare är delade om tidpunkten för brevet, så är det samma konflikt som berörs där även Petrus och Barnabas hade dragits med av fruktan för dem som höll fast vid att hedningarna också skulle omskäras, se Gal 2:11-14.]
Paulus och Barnabas tog vägen via kuststäderna i Fenikien ner till Akko. Där tog de av från kustvägen och vandrade genom Samarien till Jerusalem.
[Det tar närmare tre veckor att gå från Antiokia i Syrien till Jerusalem (landvägen är omkring 65 mil). Eftersom man stannar till i församlingarna längs med vägen är det troligt att resan tar längre tid.]
Inledande diskussioner i Jerusalem
4När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste (församlingsledarna), och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. [Fokus är inte på vad de gjorde, utan vad Gud gjorde genom dem!] 5Men några från fariséernas parti som hade kommit till tro steg fram och sa: "Det är helt nödvändigt (det är ett Guds påbud) att omskära hedningarna och befalla dem att hålla Moses lag." 6Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.
[De messiastroende judarna omskar pojkarna, följde sabbatsvilan och åt koshermat. Det i sig var inget problem, Jesus och alla lärjungarna var ju judar som följde dessa regler. Frågan var hur man skulle göra nu när också kristna utan judisk bakgrund fanns med i gemenskapen. Hur skulle församlingen kunna vara enad om man inte ens kunde äta tillsammans?]
Petrus vittnar om hur Gud ledde honom till Cornelius
7Efter en lång livlig diskussion (debatt med låsta positioner) [många hade talat, mycket hade sagts och en lång tid hade gått], reste sig Petrus och sa till dem: "Bröder, ni vet att Gud tidigare hade bestämt att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro.
[De första icke-judar som Petrus fick dela evangeliet med var Cornelius och hans familj i Caesarea Maritima, se Apg 10. Församlingen i Jerusalem måste ha kommit ihåg denna händelse som skett drygt tio år tidigare, eftersom Petrus på en gång då kom till dem och berättade om vad som hänt, se Apg 11:1-18. Ordet 'tidigare bestämt' kan syfta på urminnes tider eller en kortare tid.]
8Gud, som känner hjärtat [varje människas hjärta och inre], har vittnat för dem [hedningarna] genom att ge den helige Ande till dem på samma sätt som han gjorde till oss [judar]. 9Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat deras hjärtan genom tron. [Det är tron, inte omskärelse eller genom att följa andra påbud i GT, som renar från synd.] 10Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd (favör) [gåva] vi blir frälsta, vi på samma sätt som de."
Barnabas och Paulus vittnar om sin missionsresa till hedningarna
12Hela den samlade gruppen satt tysta. [Till skillnad från den livliga debatten som inledde mötet, se vers 7. Barnabas och Paulus hade redan delat sina erfarenheter från sin missionsresa med ledarna i Jerusalem, se vers 4. Nu reser de sig upp och delar detta för alla samlade.] Man lyssnade noga på Barnabas och Paulus när de berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna.
Jakob avslutar genom att hänvisa till Skriften
13[Nu reser sig Jakob upp. Han omnämns först bland de tre pelarna i församlingen, se Gal 2:9. Han var ledaren i Jerusalem, se Apg 12:17, fram tills han på begäran av översteprästen stenades till döds 62 e.Kr. Jakob var halvbror till Jesus, se Gal 1:19, och blev en troende först efter Jesu uppståndelse, se 1 Kor 15:7.]
När de hade talat färdigt, sa Jakob: "Bröder, hör på mig. 14Simeon [Simon Petrus] har [just] berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. [Shimon är Simon Petrus hebreiska namn.] 15Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet:
1619Därför [utifrån vad Skriften säger] anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud, 20utan bara skriva ett brev till dem att hålla sig borta (undvika, ta avstånd):'Därefter ska jag vända tillbaka
och åter bygga upp Davids fallna hydda.
Jag ska bygga upp dess ruiner
och upprätta den igen,
17för att alla andra människor ska söka Herren,
alla hedningar över vilka mitt namn har nämnts.
Så säger Herren som gör detta,
18det som är känt från evighet.'
[Amos 9:11-12]
från sådant som orenats av avgudar,21[Anledningen till dessa fyra förhållningsregler är att] Mose har ju sedan urminnes tider haft sina förkunnare i alla städer, och man läser [ju högt från] honom i synagogorna varje sabbat." [I synagogorna runt om i världen läste man igenom Moseböckerna varje år. Reglerna i 3 Mos 17-18 var välkända.]
[I vers 29 förklaras att detta gäller kött offrat till avgudar. Om en hednakristen fortsatte att köpa sådant kött som såldes på marknaden, skulle deras judiska syskon i församlingen undra om de verkligen gett upp sin avgudadyrkan. Även om hednakristna har frihet att äta allt kött, blir det en synd om en kristen broder kommer på fall, se 1 Kor 10:25-28.]
från sexuell omoral (otukt – gr. porneia),
[Renhet på det sexuella området är något som hela Bibeln talar om och det gäller både judar och hedningar. I 3 Mos 18 definieras vad sexuell omoral är. Det är förbjudet att ha sexuella relationer med nära släktingar, utanför äktenskapet, med någon av samma kön eller med djur.]
från [att äta] kött av kvävda djur
[Kött som inte slaktats enligt lagens föreskrift att blodet måste rinna ur det slaktade djuret, se 1 Mos 9:4; 3 Mos 17:13.]
och från [att äta] blod.
[De två sista förbuden gavs redan till Noa, se 1 Mos 9:4. Mose upprepar dem, se 3 Mos 17:10-16. Anledningen till att inte äta blod är av respekt för livet, eftersom livet finns i blodet, se 5 Mos 12:23. De två första buden nämns också i Upp 2:14. Alla dessa fyra restriktioner återfinns centralt i 3 Mos 17-18.
Ordet 'hålla sig borta från' har huvudbetydelsen att hålla avstånd till något, som t.ex. en båt som har ett avstånd till land, se Matt 14:24. Verbet är i formen 'medium' som är en verbform som varken finns i det svenska eller det engelska språket. Vi är vana att använda verbformerna 'aktiv' – jag gör något, och 'passiv' – något görs åt mig. Grekiskan har däremot ytterligare en form mellan dessa två som just därför kallas 'middle' på engelska, 'medium' på svenska. Denna form är en kombination av den aktiva och passiva formen. Det jag 'aktivt' gör är viktigt eftersom jag 'passivt' kommer att påverkas. Att just den formen används här förstärker hur Jakob uppmanar de hednakristna att avhålla sig från vissa saker, inte bara som en regel, utan något som också ligger i deras eget intresse att göra. Att t.ex. avhålla sig från lösa sexuella relationer är inte bara en föreskrift, utan också något som positivt kommer att påverka den som gör det.]
Beslutet
22Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och skicka dem till Antiokia [i Syrien] tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde två ledande män bland bröderna: Judas, som kallades Barsabbas, och Silas [Silvanus].
[Detta är enda gången Judas Barsabbas omnämns. Han kan vara Josef Barsabbas bror, se Apg 1:23. Namnet "Bar-sabbas" betyder ordagrant "född på en sabbat". Silas är också känd som Silvanus, vilket är den längre latinska formen av hans namn, se 1 Pet 5:12. Han följer senare med Paulus på hans andra resa, se Apg 15:32, 41; 16:25. Judas var en jude från Judeen och Silas var grek. Man valde en från varje sida i konflikten som skulle följa med Paulus och Barnabas och bekräfta beslutet.]
23Man skickade med dem följande brev:
[Mottagare:] Syskonen (bröderna och systrarna) som inte är av judisk börd i Antiokia, Syrien och Kilikien. [Dessa tre namn utgör själva adressen till brevet. De två områdena, Syrien och Kilikien, var administrativt en romersk provins som styrdes från staden Antiokia.]
Hälsningar (var glada)!
24Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er (ordagrant "plundrat och rivit ner") med sin undervisning och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag [att undervisa att ni måste hålla hela den judiska lagen och att männen måste omskära sig].
25Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och skicka dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, 26som har vågat (riskerat) sina liv för vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn. 27Vi sänder alltså ut Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak. 28Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler:
29Ni gör rätt om ni undviker sådant.att ni håller er borta
från [att äta] kött offrat till avgudar [3 Mos 17:1-9],
från [att äta] blod [3 Mos 17:10-12],
från [att äta] kött av kvävda djur [3 Mos 17:13-16]
och från sexuell omoral (otukt – gr. porneia) [3 Mos 18:1-23].
[Här i det formella brevet ändras ordningen i Jakobs muntliga framställning från vers 20, så de fyra områdena exakt följer rubrikerna i 3 Mos 17-18. Reglerna i dessa två kapitel har universell karaktär. De gäller både judar och icke-judar, se 3 Mos 17:8, 10, 12, 13, 15; 18:24, 26, 30. De gällde även folket som bodde i landet före Israel, se 3 Mos 18:24-25. I 3 Mos 18 definieras vad sexuell omoral är. Det är förbjudet att ha sexuella relationer med nära släktingar, utanför äktenskapet, med någon av samma kön eller med djur.]
Allt gott!
Brevet överlämnas
30De [Paulus, Barnabas, Judas och Silas] skickades nu i väg och kom ner till Antiokia [i Syrien], där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet. 31När de läste det [högt i församlingen] blev man glada över denna uppmuntran (den tröst och uppbyggelse det gav dem). 32Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade (tröstade, hjälpte) och styrkte syskonen (bröderna och systrarna i tron) med många ord. 33När de hade varit där en tid [och uppdraget var avslutat] sändes de tillbaka med fridshälsningar till dem som hade sänt ut dem. [Judas och Silas återvänder till Jerusalem.] 34[De tidigaste manuskripten har inte med vers 34: "Silas beslöt däremot att stanna där. Bara Judas lämnade dem."] 35Men Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.
Vers 34 är ett exempel på hur en kommentar har råkat komma med när texten kopierades. Eftersom kommentarer var skrivna med samma stil och bläck fanns det risk att de kom med när texten kopierades. Ofta är originaltexten den kortare versionen, men varje skillnad måste granskas och jämföras mellan olika manuskript. Det ska nämnas att Bibeln, i jämförelse med annan antik litteratur, har oerhört få skillnader i manuskript och de som finns är ofta kommentarer som kommit med. Den som lade till kommentaren här ville lösa problemet att Silas nämns i Antiokia på nytt i vers 40. Genom antagandet att Silas stannade kvar skapas dock en ännu större konflikt med vers 33 där det tydligt står hur "de", både Judas och Silas, återvänder till Jerusalem. Det finns egentligen inget problem med vers 40 till att börja med. I vers 36 står det "efter en tid". Händelserna i vers 40 sker några månader senare och det finns gott om tid för Silas att återvända till Antiokia från Jerusalem, en sträcka på ca 70 mil.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
