Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 22/6

2 Krön 22

Sydrikets 6:e och 7:e regenter – Achasja och drottning Ataljah

Introduktion
¹[Achasja regerade Juda (Sydriket) i 1 år (886-885 f.Kr.) följt av drottning Atalja (hebr. Ataljaho) som regerade i 6 år (885-879 f.Kr.).]

Jerusalems invånare gjorde Achasja, Jorams yngste son, till kung efter honom, för alla de äldre sönerna hade blivit dräpta av det rövarband som hade kommit med araberna till lägret. Så blev Achasja, Jorams son, kung i Juda. ²Achasja var 22 [42] år när han blev kung och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mor [drottningmodern] hette Atalja (hebr. Ataljaho), Omris [Nordrikets 6:e kungs] dotter.

[Den hebreiska texten har 42 år, men den grekiska översättningen och flera andra har 22 år som parallellpassagen i 2 Kung 8:26.]

Karaktär
³Också han vandrade på samma väg som Ahabs hus, eftersom hans mor förledde honom till att leva ogudaktigt. ⁴Han gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort, för efter hans fars död tog han sina rådgivare därifrån, till sitt eget fördärv. ⁵Det var också deras råd han följde när han drog ut tillsammans med Israels kung Joram, Ahabs son, och stred mot Arams kung Chazalel vid Ramot i Gilead.

Atalja dödar alla av kunglig släkt – förutom Joash

Men Joram blev sårad av araméerna. ⁶Då vände han tillbaka för att i Jisreel läka såren han hade fått vid Rama i striden mot Arams kung Chazalel. Och Juda kung Achasja, Jorams son, reste ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jizreel eftersom han låg sjuk.
⁷Men det var till Achasjas fördärv som Gud hade bestämt att han skulle komma till Joram. När han väl hade kommit dit, for han med Joram för att möta Jehu, Nimshis son, som Herren hade smort till att utrota Ahabs hus. ⁸Så hände det att Jehu, medan han utförde straffdomen över Ahabs hus, träffade på de Juda furstar och de brorsöner till Achasja som var i Achasjas tjänst, och han dödade dem. ⁹Sedan sökte han efter Achasja, och de grep honom där han höll sig gömd i Samaria. De förde honom till Jehu och dödade honom. Men de begravde honom, för de sa: "Han var son till Joshafat som sökte Herren av hela sitt hjärta." Av Achasjas hus fanns det sedan ingen som kunde ta över kungadömet.
¹⁰När nu Atalja (hebr. Ataljaho), Achasjas mor [drottningmodern], såg att hennes son var död, stod hon upp och talade mot [dräpte] hela kungasläkten i Juda. [I 2 Kung 11:1 används avad (förgjorde, dräpte). Den grekiska översättningen har "dräpte", medan den hebreiska texten har davar, vilket blir betydelsen "tala dom/död" till all manlig avkomma i Juda hus.] ¹¹Men just när kungabarnen skulle dödas, tog kungadottern Joshabat i hemlighet bort Joash, Achasjas son, från kungasönerna och förde honom tillsammans med hans amma in i sovkammaren. Där höll Joshabat, kung Jorams dotter, prästen Jojadas hustru – som också var Achasjas syster – honom gömd för Atalja, så att hon inte dödade honom. ¹²Sedan var han hos dem i Guds hus, där han hölls gömd i 6 år medan Atalja regerade i landet.

Tillbaka upp

Apg 13:42-14:7

⁴²När Paulus och Barnabas var på väg ut [från synagogan] bad folket att få höra [mer om] samma budskap nästa sabbat. ⁴³När man bröt upp från synagogan följde många judar och gudfruktiga proselyter [de som konverterat till judendomen] med Paulus och Barnabas. De talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd (kraft).
⁴⁴Nästa sabbat samlades nästan hela staden för att lyssna till Herrens ord. ⁴⁵Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund och argumenterade emot det Paulus sa [hur de gammaltestamentliga profetiorna talar om Jesus] och hädade [talade nedsättande och föraktfullt om Jesus].
⁴⁶Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Det var nödvändigt att Guds ord [om frälsning genom Jesus] först skulle talas till er. Men eftersom ni avvisar det och inte anser er själva värdiga det eviga livet så vänder vi oss till hednafolken. ⁴⁷För så har Herren befallt oss [Jes 42:6; 49:6]:

Jag har satt dig
till ett ljus för hednafolken,
för att du ska bli
till frälsning överallt på jorden."

⁴⁸När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade (tackade) Herrens ord. [Kanske speciellt över orden från Jesaja som talade om hedningarnas frälsning.] Alla som var bestämda till evigt liv kom till tro.

[Vad menas med att "vara bestämd" till evigt liv? Bibeln är tydlig med att Gud vill att alla ska bli frälsta, se 1 Tim 2:4. Gud är inte partisk, se Rom 2:11. Två verser tidigare, i vers 46, står det att några "avvisade" tron, och här i vers 48 tar hedningar emot ordet. En människa måste acceptera frälsningen och vilja tro, se Heb 4:2. Samtidigt kan ingen bli frälst om inte Gud drar honom till sig, se Joh 6:44. Det finns en fin balans mellan den mänskliga viljan och Guds allmakt genom hela Bibeln. All frälsning sker i slutändan endast genom Guds nåd. Ser man denna vers i det större sammanhanget i Apostlagärningarna, så är Lukas poäng här att visa att även hedningar är "utvalda" att ta del av frälsningen.]

⁴⁹Herrens ord spreds [genom dessa nya troende] ut över hela området. [Staden Antiokia i Pisidien blev ett kristet centrum och evangeliet spreds härifrån till städer och byar i södra Galatien.] ⁵⁰Men judarna hetsade upp ansedda gudfruktiga kvinnor och de ledande männen i staden. De startade en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. ⁵¹De skakade då dammet av sina fötter mot dem och begav sig till Ikonium [femton mil österut].

⁵²[De som kommit till tro i Antiokia i Pisidien blev inte skrämda av förföljelsen.] Lärjungarna [i staden och områdena runt omkring] fylldes ständigt av glädje och den helige Ande.

Ikonium

Städerna som Paulus och Barnabas besökte i Mindre Asien under den första missionsresan.

¹[Ikonium var en grekisk stad, den blev inte en romersk koloni förrän under kejsar Hadrianus tid en bit in på 100-talet e.Kr. Från Antiokia i Pisidien vandrade Paulus och Barnabas längs med huvudvägen "Via Sebaste" som hade färdigställts 6 f.Kr.]

I Ikonium hände samma sak. De [Paulus och Barnabas] gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. ²Men de judar som vägrade tro [att Jesus var Messias] hetsade upp hedningarna och förgiftade deras sinnen (fick dem att tänka onda tankar) mot syskonen [bröder och systrar i tron, både judar och hedningar]. ³Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.
⁴Men folket i staden delade [mer och mer] sig så att vissa höll med [de icke-troende] judarna och andra höll med apostlarna (sändebuden). ⁵När både hedningarna och [de icke-troende] judarna med sina ledare gjorde upp en plan att misshandla och stena dem, ⁶fick apostlarna reda på det och flydde [sydost] till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien och trakten däromkring. ⁷Där fortsatte de att förkunna evangeliet.

[Inskriptioner bekräftar att Ikonium senare blev ett centrum för den kristna tron i Mindre Asien.]

Tillbaka upp

Igår

Planer