Från början var första och andra Kungaboken en bok. I denna volym (som nu är två böcker) återberättas Israels historia från Salomos tid fram till exilen i Babylon. Skriven under exilen berörs den brännande teologiska frågan om Gud hade misslyckats. Nej, Gud har inte misslyckats, det är Israel som har lämnat Gud och gått sin egen väg.

I Juda och Israel nämns sammanlagt 43 regenter (42 kungar och en drottning).

Saul var den förste kungen i det enade riket och han regerade över alla de tolv stammarna. Efter hans död blev riket tillfälligt splittrat och Sauls yngste son Ish-Boshet regerade över 11 stammar under 2 år, medan David regerade i Juda. När Ish-Boshet dödades blev David kung över alla 12 stammarna. Davids son, Salomo, blev den tredje kungen över hela riket. Alla dessa tre första kungar regerade i 40 år vardera.

Efter Salomos död delades riket i ett nordligt och ett sydligt rike:

Nordriket bestod av de 10 nordliga stammarna och kallas Israel. Det föll till assyrierna 731 f.Kr. Nordriket hade totalt 19 kungar och enligt Bibelns beskrivning var alla onda.

Sydriket bestod av Juda och Benjamins stam, och kallas ofta Juda. Sydriket fanns kvar som en egen nation fram till 586 f.Kr. då de besegrades av det babyloniska riket. Sydriket hade totalt 20 regenter (19 kungar och en drottning). Av dem beskrivs 12 som onda och 8 som goda (Asa, Jehoshafat, Joash, Amasja, Asarja, Jotam, Hiskia och Joshijaho).

Enade riket
1. Saul – 40 år (Apg 13:21)
     Ish-Boshet (2 år)
2. David – 40 år (2 Sam 5:4-5)
3. Salomo – 40 år (1 Kung 11:42)
4. Rehabeam (hebr. Rechavam) – riket splittras, han blir kung i Sydriket

Nordriket (Israel, de tio nordliga stammarna)
1. Jerobeam I (hebr. Jarovam) – 22 år (1 Kung 11:26; 14:20)
2. Nadav – 2 år (1 Kung 15:25-28)
3. Baasha – 24 år (1 Kung 15:27-16:7)
4. Elah – 2 år (1 Kung 16:6-14)
5. Zimri – 7 dagar (1 Kung 16:9-20)
6. Omri – 12 år (1 Kung 16:15-28)
7. Ahab (hebr. Achav) – 22 år (1 Kung 16:28-22:40)
8. Achasja (hebr. Achazjaho) – 2 år (1 Kung 22:40-54; 2 Kung 1:1-18)
9. Jehoram/Joram – 12 år (2 Kung 3:1-9:25)
10. Jehu – 28 år (2 Kung 9:1-10:36)
11. Jehoachaz – 17 år (2 Kung 13:1-9)
12. Joash – 16 år (2 Kung 13:10-14:16)
13. Jerobeam II (hebr. Jarovam) – 41 år (2 Kung 14:23-29)
14. Sakarja (hebr. Zecharjaho/Zecharja) – 6 månader (2 Kung 14:29-15:12)
15. Shallum – 1 månad (2 Kung 15:10-15)
16. Menachem – 10 år (2 Kung 15:14-22)
17. Peqachjah – 2 år (2 Kung 15:22-26)
18. Peqach – 20 år (2 Kung 15:27-31)
19. Hosea (hebr. Hoshea) – 9 år (2 Kung 15:30-17:6)

Sydriket (Juda och Benjamin)
1. Rehabeam – 17 år (1 Kung 11:26-14:20)
2. Avijam – 3 år (1 Kung 14:31-15:8)
3. Asa (god) – 41 år (1 Kung 15:8-24)
4. Jehoshafat (god) – 25 år (1 Kung 22:41-50)
5. Jehoram – 8 år (2 Kung 8:16-24)
6. Achasja (hebr. Achazjaho) – 1 år (2 Kung 8:24-9:29)
7. Atalja (hebr. Ataljaho) (drottning) – 6 år (2 Kung 11:1-20)
8. Joash (börjar god, men avfaller) – 40 år (2 Kung 11:1-12:21)
9. Amasja (god) – 29 år (2 Kung 14:1-20)
10. Ussia/Asarja (god) – 52 år (2 Kung 15:1-7)
11. Jotam (god) – 16 år (2 Kung 15:32-38)
12. Achaz – 16 år (2 Kung 16:1-20)
13. Hiskia (hebr. Chizqijah) (god) – 29 år (2 Kung 18:1-20:21)
14. Manasse (hebr. Menasheh) – 55 år (2 Kung 21:1-18)
15. Amon – 2 år (2 Kung 21:19-26)
16. Josia (hebr. Joshijaho) (god) – 31 år (2 Kung 22:1-23:30)
17. Jehoachaz – 3 månader (2 Kung 23:31-33)
18. Jojakim (hebr. Jehojaqim) – 11 år (2 Kung 23:34-24:5)
19. Jojakin (hebr. Jehojachin) – 3 månader (2 Kung 24:6-16)
20. Sidkia (hebr. Tsidqijaho) / Mattanja – 11 år (2 Kung 24:17-25:30)

Vid en första anblick kan det ibland se ut som om Bibelns angivelser är motsägelsefulla. Vid flera tillfällen har den grekiska översättningen Septuaginta "rättat" den hebreiska texten. Tar man dock hänsyn till hur år räknas, tillträdesår och samregentskap, faller allt på plats.

1. Nyår – höst eller vår. I den gregorianska kalendern som vi använder är nyåret i januari. I Nordriket räknade man från nisan till nisan (mars/april till mars/april). I Sydriket däremot räknades året från tishri till tishri (sep/okt till sept/okt). När nu en kungs regeringstid i Israel jämförs med regeringstiden för kungen i Juda, kommer ett av hans regeringsår att delvis sammanfalla med två av Juda kungs regeringsår och vice versa.
2. Tillträdesåret räknades oftast med i Sydriket, medan tillträdesåret inte räknades i Nordriket.
3. Samregentskap – ibland var makten delad över olika områden i riket och ibland blev sonen medregent med sin far under dennes sista tid.

Kärnbibeln baserar ofta årtal på Edwin R. Thieles sammanställning, men i vissa fall har de uppdaterats utifrån den senaste forskningen och nya arkeologiska fynd.

Skrivet: ca 561-539 f.Kr.

Berör tidsperioden: ca 970-560 f.Kr.

Författare: Enligt judisk tradition Jeremia eller hans sekreterare Baroch (Jer 36:4).

¹Kung David var nu gammal, och i hög ålder (kommen till dagar) och de täckte honom med filtar men han kunde inte bli varm. [David var i 70-årsåldern, se 2 Sam 5:4-5] ²Därför sa hans tjänare till honom. "Låt det sökas upp en ung jungfru åt min herre kungen, och låt henne vara inför kungen och vara en uppasserska åt honom, och låt henne ligga i din famn så att min herre kungen kan bli varm."
     ³Så de sökte efter en ung kvinna (hebr. naarah) genom hela Israel och fann Avishag, shunnamitiskan, och förde henne till kungen. [Avishag var från staden Shunem i Jezereldalen nära berget Gilboa, kvinnan i Höga visan är också från Shunem, se Höga v 6:13.] ⁴Och den unga kvinnan var mycket vacker, och hon blev uppasserska åt kungen och betjänade honom, men kungen hade ingen intim relation med henne.

Adonijas försök att bli kung
⁵Och Adonija (hebr. Adonijaho), Chaggits son, upphöjde sig själv och sa: "Jag ska bli kung". Och han gjorde i ordning vagnar (flera hästekipage – hebr. rechev) och ryttare och 50 män till att springa [som livvakter/soldater] framför honom.

[Han förberedde en kunglig procession genom staden för sin kröning som kung. Hans äldre bror Avshalom hade gjort på liknande sätt när han tog över makten, se 2 Sam 15:1. Då var det en vagn, Adonija har flera hästekipage. Adonija bryter mot traditionen att låta Gud få välja Israels kung, och sedan bekräfta detta val genom den profetiska tjänsten. Varken Saul eller David hade själva sökt tronen, se 1 Sam 10:9-27; 16:1-13. Nu följer tre anledningar till hans arrogans:]

⁶Hans far [David] hade aldrig sårat honom [genom att tillrättavisa honom] under alla hans dagar och frågat: "Varför gör du så här?"
Han hade även ett gott utseende
och han var född efter Avshalom [2 Sam 3:3, 13-18].

[David hade varit en frånvarande far, se Ords 3:11-12; 22:6; Heb 12:6-7. Adonija var mer fokuserad på det yttre, än på karaktär, se 1 Sam 16:7. Adonija var den äldste sonen vid liv, så han förutsatte att han skulle ha rätt till tronen.]

⁷Så han överlade med [Davids general för armén] Joav, Tserojahs son, och med prästen Evjatar, och de ställde sig bakom Adonija [tog hans parti]. ⁸Men prästen Tsadoq [Davids andra överstepräst, se 2 Sam 8:17; 20:25] och [chefen för Davids livvakter] Benajaho, Jehojadas son, och profeten Natan och Shimi och Rei och de mäktiga stridsmännen (hebr. gever) som hörde till David var inte med Adonija.
     ⁹Och Adonija slaktade får och oxar och göddjur vid Zochelets sten, som ligger bredvid Ein-Rogel [en källa strax söder om Gichonkällan i Kidrondalen, vid gränsen mellan Benjamin och Juda], och han kallade på alla sina bröder, kungens söner, och alla Juda män, kungens tjänare. [Adonija följer samma mönster som hans bror Avshalom följt vid sin statskupp, se 2 Sam 15:2.] ¹⁰Men profeten Natan och Benajaho och de mäktiga stridsmännen ["Davids veteraner" som stöttat honom före hans tid som kung] och sin [yngre] bror Salomo, kallade han inte på.

Salomo blir kung
¹¹Då talade [profeten] Natan till [Davids hustru] Batsheva (Batseba), Salomos mor, och sa: "Har du inte hört att Adonija, Chaggits son, regerar (har gjort sig till kung), och David, vår herre (hebr. adón), vet det inte? ¹²Och nu låt mig ge dig råd, jag ber dig (vädjar), så att du kan rädda ditt eget liv och din son Salomos liv. ¹³Gå in till kung David och säg till honom: Har inte du, min herre kung, svurit (avlagt ed) till din tjänstekvinna och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron? Varför regerar Adonija nu? ¹⁴Se, medan du fortfarande talar där med kungen ska även jag komma in efter dig och bekräfta dina ord."
     ¹⁵Så Batsheva gick in till kungen, in i kammaren [där David var sängliggande]. Nu var kungen mycket gammal och Avishag, shunnamitiskan, betjänade kungen. ¹⁶Batsheva böjde sig själv inför kungen.
    Kungen [David] frågade: "Vad vill du?"
     ¹⁷Hon sa till honom: "Min herre, du svor (gav din ed) vid Herren din Gud (Jahveh Elohim) till din tjänstekvinna: 'Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron.' ¹⁸Och nu, se Adonija regerar, och du, min herre kungen, vet det inte. ¹⁹Och han har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och prästen Evjatar och Joav, arméns general, men Salomo, din tjänare, har han inte kallat.
     ²⁰Och du, min herre kung, hela Israel har sina ögon på dig, att du ska berätta för dem vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter honom. ²¹Annars kommer det att ske när min herre sover med sina fäder att jag och min son kommer att räknas som lagöverträdare."
     ²²Och se, medan hon ännu talade med kungen kom profeten Natan. ²³Och de berättade för kungen och sa: "Se, Natan, profeten." Och när han kom framför kungen böjde han sig ner inför kungen med ansiktet mot marken.
     ²⁴Och Natan sa: "Min herre kungen, har du sagt: Adonija ska regera efter mig och han ska sitta på min tron? ²⁵För han har gått ner idag och har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och arméns härförare och Evjatar, prästen, och se, de äter och dricker inför honom och säger: Länge leve kung Adonija. ²⁶Men till mig, jag din tjänare och till Tsadoq, prästen, och till Benajaho, Jehojadas son, och din tjänare Salomo har han inte kallat. ²⁷Har verkligen min herre kungen gjort denna sak utan att låta din tjänare veta vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter dig?"
     ²⁸Och kung David svarade och sa: "Kalla Batsheva till mig." Och hon kom inför kungens ansikte och stod framför kungen.
     ²⁹Och kungen gav sin ed och sa: "Så sant Herren (Jahveh) lever, som har räddat min själ ur alla trångmål, ³⁰jag har verkligen (sannerligen) gett dig min ed i Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron i mitt ställe, jag ska verkställa (göra) detta redan idag."
     ³¹Och Batsheva böjde sig ner med ansiktet mot marken och ödmjukade sig för kungen och sa: "Må min herre kung David leva för evigt."
     ³²Och kung David sa [i en rad tydliga anvisningar får den gamle David tillbaka energin för att göra de nödvändiga förberedelserna så Salomo kan smörjas till kung]: "Kalla till mig Tsadoq, prästen [som kan smörja en ny kung], och Natan, profeten, och Benajaho, Jehojadas son." Och de kom inför kungens ansikte. ³³Och kungen sa till dem: "Ta med er herres tjänare och låt min son Salomo rida på min egen mula och för honom ner till Gichon [källan på östra sidan av Jerusalem]. ³⁴Och låt Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, smörja honom där till kung över Israel och blås i shofaren och säg: 'Länge leve kung Salomo.' ³⁵Sedan ska ni komma upp efter honom och han ska komma och sitta på min tron, för han ska vara kung i mitt ställe och jag har utsett honom till att vara furste över Israel och över Juda."
     ³⁶Och Benajaho, Jehojadas son, svarade kungen och sa: "Amen, så säger Herren (Jahveh) Gud (Elohim), min konungs Herre (Adonai). ³⁷Som Herren (Jahveh) har varit med min herre kungen, så ska han vara med Salomo och göra hans tron större än min herre kung Davids tron."
     ³⁸Och Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, och Benajaho, Jehojadas son, och keretiterna och peletiterna gick ner och lät Salomo rida på kung Davids mula och förde honom till Gichon [källan på östra sidan av Jerusalem]. ³⁹Och Tsadoq, prästen, tog hornet med olja från tältet och smorde Salomo. Och de blåste i shofaren och hela folket sa: "Länge leve kung Salomo." ⁴⁰Och hela folket kom upp efter honom och folket blåste i flöjter och gladde sig storligen så att marken sprack (rämnade, gick sönder) av ljudet från dem.
     ⁴¹Och Adonija och alla hans gäster som var med honom hörde det när de hade slutat att äta. Och när Joav hörde ljudet av shofaren sa han: "Varför hörs det som att staden är i uppror?"
     ⁴²Medan han fortfarande talade, se, då kom Jonatan, prästen Evjatars son, och Adonija sa: "Kom, för du är en ärlig man, och ge oss glada nyheter."
     ⁴³Och Jonatan svarade och sa: "Sannerligen, vår herre kung David har gjort Salomo till kung. ⁴⁴Och kungen har sänt med honom Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, och Benajaho, Jehojadas son, och keretiterna och peletiterna och de har låtit honom rida på kungens mula. ⁴⁵Och Tsadoq, prästen, och Natan, profeten, har smort honom till kung i Gichon [källan på östra sidan av Jerusalem], och de kommer upp därifrån med så stor glädje att staden är i uppror. Detta är ljudet som ni hör. ⁴⁶Och Salomo sitter även på kungarikets tron. ⁴⁷Och dessutom kom kungens tjänare och välsignade vår herre kung David och sa: 'Gud (Elohim) ska göra Salomos namn ännu större (bättre) än ditt namn och göra hans tron mäktigare än din tron,' och kungen böjde sig ner på sängen. ⁴⁸Och kungen [David] sa även: 'Välsignad är Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), som har gett en att sitta på min tron idag och mina ögon får se det.' " [Jonatans rapport här i vers 43-48 är skriven utifrån någon som var med och såg och hörde vad som hände.]

⁴⁹Och alla Adonijas gäster blev rädda (blev panikslagna) och steg upp och gick var och en sin väg. ⁵⁰Och Adonija fruktade för Salomo och steg upp och gick och tog ett stadigt (fast, säkert) grepp i altarets horn. ⁵¹Och det berättades för Salomo och man sa: "Se, Adonija fruktar kung Salomo för han har greppat altarets horn och säger: 'Låt kung Salomo ge mig sin ed att han inte ska slakta sin tjänare med svärdet.' "
     ⁵²Och Salomo sa: "Om han visar sig vara en ärbar (rättskaffens, ärlig) man ska inte ett hårstrå falla från honom till marken, men om ondska blir funnen hos honom ska han dö." ⁵³Och kung Salomo sände [soldater] och de tog ner honom [Adonija] från altaret och han kom och ödmjukade sig inför kung Salomo. Och Salomo sa till honom: "Gå till ditt hus."

Tillbaka upp

---

Apg 10:1-23

Petrus och Cornelius
[Följande händelse är avgörande för att evangeliet ska spridas "till jordens yttersta gräns", se Apg 1:8. De judiska kosherlagarna begränsade umgänget mellan judar och hedningar. En jude kunde inte äta en måltid tillsammans med en icke-jude utan att bryta mot Guds bud, se 3 Mos 11.]

Cornelius ber och får se en syn

Än i dag kan man se delar av den akvedukt Herodes den store byggde. Akvedukten ledde friskt bergsvatten 10 km från norr till Caesarea. Även ruiner från stadens amfiteater, som rymde 4 000, och häststadion, hippodromen, som tog 10 000 åskådare, finns kvar.

¹I Caesarea [Maritima, vid Medelhavskusten] bodde en man som hette Cornelius, en officer (centurion) vid den bataljon (kohort) som kallades den italienska bataljonen. ²Han var from och fruktade (vördade, respekterade) Gud och det gjorde även alla i hans hus. [Cornelius, hans familj och de tjänare som bodde hos honom trodde på och tillbad Israels Gud, följde vissa judiska traditioner, men hade inte konverterat till judendomen.] Han gav frikostigt med gåvor till [det judiska] folket och bad alltid (regelbundet) till Gud.

[Caesarea Maritima, som betyder Caesarea vid havet, var den romerska huvudstaden i Judeen och en viktig militär bas. Cornelius var en centurion (kompaniofficerare) i den romerska armén och ledde en centuria på 100 män. Ett sådant kompani bestod av 80 legionärer plus ett tjugotal icke-stridande underhållspersonal. En annan gudfruktig centurion nämns tidigare i Luk 7:5. Cornelius och hans kompani ingick i en kohort som bestod av sex centuriae (plural av centuria).
    Antalet soldater i den romerska armén varierade över tid. Vid en stor förlust i Germania (nuvarande Tyskland) 9 e.Kr. förintades tre legioner och stormaktens 28 legioner minskade till 25 st. På Nya testamentets tid, efter Augustus nedskärningar 15 f.Kr., var de olika enheterna:

• Contubernium, 8 soldater som tältade/bodde ihop.
• Centuria, 100 män (80 soldater + 20 underhållspersonal).
• Kohort, 500 – 800 soldater.
• Legion, 4 800 – 5 500 fotsoldater + 120 kavallerister (10 x kohort).
  Till legionen hörde också en tross, dvs. understödsförband som kunde bestå av flera tusen män och kvinnor.

Vid den här tiden var fem kohorter stationerade i Caesarea och en i Jerusalem. Flera inskriptioner visar att ett italienskt regemente Kohors II Italica fanns stationerat i den romerska provinsen Syrien 69-157 e.Kr. Även om detta datum är senare än händelserna i Apg 10 (som inträffade omkring 40 e.Kr.) bekräftar fynden att italienska förband fanns i området senare.]

Vid tretiden på eftermiddagen bad Cornelius i sitt hus och fick änglabesök. Bilden är en illustration baserad på utgrävningar som visar hur den romerska staden Caesarea kunde sett ut vid den här tiden.

³En dag omkring nionde timmen (vid tretiden en eftermiddag) [då han var i bön hemma i sitt hus, se vers 30] såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sa: "Cornelius!"
     ⁴Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?"
    Ängeln sa: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett [väldoftande] offer han kommer ihåg. [Generösa gåvor givna av rätt motiv och innerlig bön noteras av Gud.] ⁵Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. ⁶Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."

[Ängelns instruktioner är precisa. Dubbelnamnet Simon Petrus anges eftersom båda männens namn var Simon. Att arbeta med läder var ett föraktat yrke bland judarna, eftersom hanteringen med döda djur gjorde att man blev rituellt oren. Hantverket spred också en obehaglig stank och det behövdes rikligt med vatten, vilket var en orsak till att Simons hus låg vid havet. Att Petrus bor här, gjorde även honom oren. Redan här har vi en antydan om att Petrus inställning till de judiska föreskrifterna om vad som är rent och orent höll på att ändras.]

⁷När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare [speciellt ord för slav som tjänade i hemmen] och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst. ⁸Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.

[Hamnstaden Joppe, som också benämns Jaffa, har på senare tid vuxit samman med Tel Aviv. Den ligger fem mil söder om Caesarea Maritima. En dagsmarsch var 25-30 km, så det tog två dagar att gå ner från Caesarea Maritima till Joppe. Namnet Jaffa/Joppe kommer från hebreiskans Yafo och betyder "vacker, skön". Namnet är logiskt om man dels tänker på att det ligger vackert vid havet och dels att detta under många tusen år varit hamnen in till Israel. Platsen är intimt förknippad med profeten Jona som reste via Jaffa när han försökte att fly bort ifrån Herrens ansikte. Nu omkring 800 år senare befinner sig Petrus på samma plats och får ett liknande uppdrag att gå till hedningarna.]

Petrus ber i Joppe och får också en syn

Modell över romerska hus, finns på Altes Museum i Berlin.

⁹Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden [Joppe], gick Petrus upp på taket [hos Simon] för att be vid sjätte timmen (mitt på dagen). ¹⁰Han blev då hungrig [vilket var ovanligt] och ville ha något att äta. [På vardagar åt man två gånger, ett morgonmål och ett större mål mat på sen eftermiddag.] Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning (gr. ekstasis). ¹¹Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes långsamt ner till jorden, ¹²och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar.

[Dessa motsvarar djuren som tas med i Noas ark, se 1 Mos 6:20. Enligt kosherlagarna i 3 Mos 11 förklarades vissa djur rena och andra orena. Nu såg Petrus dessa blandade. Rena djur som får och kor tillsammans med orena djur som svin, fladdermöss, ödlor, ormar, grodor, paddor och gamar.]

¹³En röst kom till honom: "Stå upp, Petrus, slakta och ät!"
     ¹⁴Petrus svarade: "Nej, verkligen inte, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent."
     ¹⁵Då sa en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska du inte kalla orent." ¹⁶Detta hände tre gånger, och sedan togs duken på en gång upp till himlen.

[Petrus var välbekant med talet tre under himmelska samtal. Han förnekade Jesus tre gånger och bekände honom tre gånger när han blev upprättad, se Luk 22:61; Joh 21. Denna syn bekräftade vad Jesus tidigare hade sagt när han upphävt renhetslagarna och förklarade all mat ren, se Mark 7:19. Även om synen handlade om mat, verkar huvudbetydelsen röra relationen mellan jude och hedning som Gud öppnar upp, se vers 28.]

Petrus får besök
¹⁷Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda (han visste inte vad han skulle tro), kom männen som Cornelius hade sänt, fram till porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, ¹⁸och nu ropade de och frågade om Simon som kallades Petrus var där som gäst. ¹⁹Medan Petrus funderade (resonerade fram och tillbaka) över synen, sa [den helige] Anden till honom: "Se, tre män söker dig. ²⁰Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."
     ²¹Petrus [reste sig upp, tog trappan på husets yttersida som ledde ner till innergården och] gick ner till männen och sa: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?"
     ²²De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar (vördar, respekterar) Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga." ²³Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.

Petrus hos Cornelius
Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av [de judiska] bröderna [sex stycken, se Apg 10:45; 11:12] från Joppe följde med honom.

Tillbaka upp