Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 16/1

1 Mos 16, Matt 11:7-30

1 Mos 16

Hagar och Ismael
1Abram och hans hustru Saraj var barnlösa.

[I denna kultur var detta något skamfullt. Gud hade dock lovat dem ett eget barn som skulle bli deras arvinge, se 1 Mos 12:2. Tio år tidigare hade Abram försökt adoptera sin tjänare Elieser för att få en arvinge, men Gud förtydligade då sitt löfte att det verkligen skulle vara hans egen son, se 1 Mos 15:2-4. Abram är nu 85 år och Saraj 75 år, se 1 Mos 12:4; 17:17.]

Saraj hade en egyptisk tjänstekvinna som hette Hagar [som de troligen fått av farao när de var i Egypten, se 1 Mos 12:16]. 2Saraj sa till Abram: "Eftersom Herren har gjort så att jag inte kan få barn, så ligg med min tjänarinna. Kanske kan jag få en familj genom henne." [Saraj följde den dåtida kulturens tradition att ge en av sina tjänarinnor till sin man för att bli surrogatmor.] Abram lyssnade på Sarajs ord (lydde henne). 3Efter tio år i Kanaans land gav Saraj, Abrams fru, sin egyptiska tjänarinna Hagar till sin man som en andra fru. 4Abram låg med Hagar och hon blev gravid. När Hagar fick reda på att hon var gravid började hon se ner på (förakta) sin föreståndarinna (härskarinna, överordnade).
     5Då sa Saraj till Abram: "Det är ditt fel att all denna orätt (kränkning, laglöshet, terror, destruktiva kraft – hebr. chamas) har drabbat mig. Jag tillät min tjänarinna att ligga med dig, men när hon såg att hon var gravid började hon förakta mig. Låt Herren döma mellan mig och dig." [Sista delen kan också översättas: "Låt Gud straffa dig för det här."]
     6Abram sa till Saraj: "Eftersom du bestämmer över din tjänarinna, så gör vad du vill med henne." Då började Saraj gå så hårt åt Hagar att hon flydde bort från Saraj. [Abram tar inte ansvar, utan låter Saraj agera utifrån sin bitterhet.] 7Herrens ängel (budbärare) hittade henne nära en vattenkälla i öknen, källan som ligger på vägen mot [öknen] Sur. 8Ängeln frågade: "Hagar, Sarajs tjänarinna, varifrån kommer du och vart är du på väg?" Hon svarade: "Jag flyr från min föreståndarinna, Saraj."

[Vattenkällan ligger på väg till Egypten. Hagar försökte kanske ta sig hem till sitt land, en sträcka på ca 25 mil. Att ensam och dessutom gravid försöka göra denna resa i oländig öken är dömt att misslyckas, vilket hon förstått eftersom hon inte svarar på frågan vart hon är på väg. Hon flyr mållöst från sina problem. Frågan "varifrån kommer du?" betyder på hebreiska inte så mycket från vilken plats, utan snarare från vilka omständigheter kommer du, vilken situation lämnar du?]

9Då sa Herrens ängel till henne: "Vänd tillbaka till din föreståndarinna och ödmjuka dig under henne." 10Herrens ängel sa: "Jag ska göra din ätt (ditt släkte) mycket stor. Den ska bli så stor att ingen kan räkna dem alla." 11Sedan sa Herrens ängel till henne:
"Du är nu gravid
    och ska snart föda en son.
Du ska ge honom namnet Ismael (hebr. Jishmael) [betyder: "Herren hör"],
    för Herren (Jahveh) har hört (hebr. shama) hur du plågats (varit under andras våld).
12Din son ska bli en vild man (omöjlig att tämja, som en vildåsna);
    hans hand ska vara emot alla,
    och alla ska vara emot honom (det ska vara ständig konflikt runt omkring honom).
Han ska bo borta (österut) från alla sina bröder."
13Hagar gav Herren (Jahveh), som hade talat med henne, ett namn: "Du är en Gud som ser (Den Gud som ser mig – hebr. El-Roi)." Hon sa (tänkte): "Har jag verkligen fått se en skymt (ryggen) av honom som ser (hebr. raah) mig?" [Hagar var uppväxt i Egypten och van vid gudar gjorda av trä och sten som varken talade eller såg. Nu hade hon med egna ögon fått möta den levande Guden. Detta är enda gången i Bibeln där en människa, man eller kvinna, ger en titel på Gud!] 14Därför fick källan namnet "Den levandes brunn han som ser mig (hebr. Beer lachai-roi)", den ligger mellan Kadesh och Bared. [Det är vid samma källa eller brunn som Isak möter sin hustru Rebecka första gången, se 1 Mos 24:62.]

15Hagar födde en son till Abram och Abram gav sin son, som Hagar fött, namnet Ismael. 16Abram levde 86 år innan Hagar födde Ismael åt Abram.

Matt 11:7-30

Jesus bekräftar Johannes tjänst
7[Folket som hört Johannes fråga, se vers 2-3, kanske började ifrågasätta Johannes tjänst och allt han predikat, se Matt 3. Det kan ha föranlett att Jesus nu bekräftar Johannes profetiska tjänst och talar väl om honom.]

Medan de gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes:

"Vilken typ av högtidligt skådespel förväntade ni er att få se i öknen? Ett strå som vajar för vinden? 8Nej, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina (lyxiga, mjuka) kläder? Nej, de med fina kläder brukar ju finnas i kungapalatsen. 9Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull). 10Det är om honom det står skrivet:
'Se, jag sänder ut min budbärare framför dig,
    han ska bereda vägen för dig.' [Mal 3:1]

11Jag säger er sanningen, bland alla dessa som har fötts av kvinnor [Job 14:1], har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen, ändå är den minste i himmelriket (himlarnas kungarike) större än han. [En ny era med församlingens tidsålder är på väg att bryta fram. I Guds rike har nu den minste fått större privilegier än den store förelöparen Johannes Döparen.] 12Ända sedan Johannes Döparens dagar [när han började predika i öknen och skaror kom dit, se Matt 3:5] fram till nu har himmelriket (himlarnas kungarike) stormats (trängt fram), och starka människor försöker inta det (rycka det till sig, plundra, stjäla det) med våld.

[Vissa översättningar har "himmelriket stormas", medan andra har "himmelriket tränger fram". Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att "Guds rike har kommit nära", uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet "med våld" är samma ord som används i Joh 6:15 då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]

13För alla profeterna och undervisningen [Moseböckerna – Torah] har profeterat (talat inspirerade av Gud) fram till Johannes, 14och om ni vill ta emot (acceptera) det, så är han den Elia som skulle komma [som Mal 4:5 förutsäger]. 15Den som har öron, lyssna (hör, tänk på vad du hört).

16Vad ska jag likna den här generationen vid? De är som småbarn som sitter på torgen (samlingsplatserna) och ropar till sina kamrater:
17'Vi har spelat flöjt för er [lekt bröllop],
    och ni har inte dansat.
Vi har sörjt [lekt begravning],
    och ni har inte jämrat er (slagit handen mot bröstet för att visa sorg).'

[En oandlig människa som inte hör, se vers 15, liknas vid ett omoget barn som vill att Gud ska dansa efter hennes pipa och rätta sig efter hennes nycker. Vers 16-19 bildar ett kiastiskt mönster. Johannes mer asketiska framträdande liknas vid en begravning. Jesu glädjefyllda evangelium liknas vid ett bröllop med flöjt och dans, se Mark 2:18-19.]

18Johannes kom,
    och han varken äter eller dricker [med andra], och man säger:
        'Han är besatt.'

19Människosonen kom,
    och han äter och dricker [det är bröllopsstämning, se vers 17], och då säger man:
        'Titta, vilken frossare och fyllerist (begiven på vin), vän med tullindrivare [kända för att använda tvivelaktiga metoder och själva roffa åt sig]
    och syndare (de som aktivt lever i synd).'

Ändå har vishetens gärningar [barn] visat sig vara rättfärdiga."

[Jesus åt och umgicks visserligen med människor som inte hade gott anseende, se Matt 9:10-13, men han var varken frossare eller fyllerist. Dessa två ord används ofta i par i Bibeln, se 5 Mos 21:20; Ords 23:21. Många senare manuskript har barn istället för gärningar, men det är troligast en harmonisering med Luk 7:35. Tittar man på arameiska versioner så ser man att det ord som används där är gärningar, men är snarlikt ett ord för barn.]

Himmelriket är dolt för den här världens visa

Korasin förstördes helt vid en jordbävning omkring 370 e.Kr. Än i dag vittnar de svarta lavastenarna på denna plats om hur Jesu profetiska ord fullbordades.

20Sedan började Jesus öppet gå till rätta med de [judiska] städer [som Korasin, Betsaida och Kapernaum i Galileen] där han hade utfört de flesta av sina många underverk, och förebrå dem att de inte hade omvänt sig:

21"Ve dig [uttryck för intensiv förtvivlan], Korasin! [Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön.]
Ve dig, Betsaida! [Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön.]
För om de kraftgärningar (mirakler, mäktiga under) som har gjorts hos er hade blivit gjorda i Tyros och Sidon [två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet], skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska. 22Men jag säger er: För Tyros och Sidon ska det bli lindrigare på domens dag än för er.
     23Och du, Kapernaum [Jesu hemstad], ska du upphöjas till himlen? Nej, du ska störtas ner till Hades (dödsriket). För om de kraftgärningar som har utförts i dig hade skett i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag.

Vy från ruinerna av staden Korasin. Tre kilometer längre ned ligger Kapernaum vid Galileiska sjön.

24Men jag säger er: För Sodoms land ska det på domens dag bli lindrigare än för dig."

25[Motståndet mot Jesus och lärjungarna har växt. Trots det hån och förakt som de troende kommer att möta är lärjungaskapet fortfarande det enda som kan tillfredsställa människans djupaste längtan. I vad som uppenbarligen är en offentlig bön prisar Jesus Gud i ordalag som påminner om Dan 2:19-23.]

I den stunden (vid den tiden) började Jesus tala (svarade han) och sa:

"Jag tackar (prisar, bekänner öppet) dig, Fader, Herre över himmel och jord, eftersom du har dolt detta för de visa och kloka (förståsigpåare) och uppenbarat det för dem som är som spädbarn (omyndiga, okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än). 26Ja, Fader, för så var din goda vilja. 27Allt har anförtrotts (överlämnats) åt mig av min Fader. Ingen känner (har en full personlig erfarenhet av) Sonen utom Fadern, och ingen känner (har en full personlig erfarenhet av) Fadern utom Sonen och den som Sonen beslutar (önskar) att uppenbara honom för.
     28Kom till mig alla [ni] som arbetar hårt [ständigt sliter] och är tyngda (har betungats) [under lasten av pålagda bördor och religiösa plikter], så ska jag (kommer jag att) ge er vila (ro, vederkvickelse). [Det grekiska ordet anapauo kan med sin innebörd och sin pågående aktiva verbform översättas: 'kommer jag alltid ge vila/en välförtjänt paus'. Jesus citerar 2 Mos 33:14, i Guds närvaro och vilja finns vila.] 29Ta på er mitt ok och lär [er] av mig [bli mina lärjungar], för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni (kommer ni att) finna vila (ro, vederkvickelse) för era själar [Jer 6:16], 30för mitt ok är milt (väl anpassat för sitt syfte; gott, behagligt; fyllt med glädje), och min börda (packning) är lätt."

[Ett ok var tillverkat av trä och lades över nackarna på två oxar som drog en plog eller vagn. Det var vanligt att man kopplade ihop en erfaren oxe med ett yngre djur. Oket symboliserar tjänande, lydnad och underkastelse. Jesus är den erfarne "dragaren" som tar den stora bördan på sig. Han är Mästaren som inbjuder oss att frivilligt och aktivt gå in under hans ok för att tjäna, lyda och underordna oss honom. Genom att koppla ihop oss med Jesus slipper vi slita och arbeta i egen kraft.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)