Halvbibel - torsdag 5/6
1 Sam 22
Adullams grotta1Då gick David därifrån och flydde till Adullams grotta [i Låglandet (Shefela) – halvvägs mellan Gat och Betlehem], och när hans bröder och hela hans fars hus hörde det, gick de ner till honom där. 2Och till honom samlades alla män som var i trångmål och alla män som var skuldsatta, och alla själar som var missnöjda, de samlade ihop sig till honom och han blev ledare över dem, och hos honom var omkring 400 män.
Mitspe
3Och David gick därifrån till Mitspeh [betyder: "vakttorn"] i Moab [öster om Jordanfloden] och han sa till Moabs kung: "Låt min far och min mor, jag ber dig, komma hit och vara hos dig, till dess jag vet vad Gud (Elohim) ska göra för mig." 4Och han förde dem inför Moabs kung och de vistades hos honom hela den tid som David var i borgen (hebr. matsodah). [Exakt var Mitspeh låg är inte helt fastställt, det är ett generellt namn för en militär utpost, men kan också vara en stad, kanske Kerak eller Rujm el-Meshrefeh i nuvarande Jordanien.]
5Och profeten Gad sa till David: "Dröj inte i borgen, lämna och gå in i Juda land." Då lämnade David och kom till Cherets skog.
Saul dödar prästerna i Nov
6Och Saul hörde att David hade hittats och att männen var med honom. Saul satt nu i [sin hemstad, se 1 Sam 10:26] Giva under tamarisken på höjden (hebr. ramah) med spjutet i sin hand [som en spira], och alla hans tjänare stod runtomkring honom.
[Saul utförde sina kungliga sysslor utomhus, vilket inte var ovanligt, se 1 Sam 14:2; Dom 4:5. Tamarisken växte i ökenlandskap och var en ovanlig syn i bergstrakten kring Giva. Kanske var detta en kultplats. Saul hade tidigare beordrat att David skulle dödas, se 1 Sam 19:1. När han nu får höra var David är, går han igång och brister ut till alla sina män kring sig. Han kallar dem "Benjamins söner" vilket indikerar att han insatt personer från sin egen stam i ledande positioner. Han anspelar nu på deras lojalitet till sin stam och deras girighet.]
7Och Saul sa till sina tjänare som stod runt honom: "Lyssna, jag ber er Benjamins söner, ska Jishajs son [från Juda stam] ge fält och vingårdar till er alla, ska han göra er till ledare över 1 000 och ledare över 100, 8så att ni alla konspirerar mot mig, och det var ingen som avslöjade för mig när min son skar ett förbund med Jishajs son, och det är ingen av er som tycker synd om mig eller avslöjar för mig att min son har eggat upp mina tjänare mot mig för att ligga i bakhåll som han gör denna dag?"
9Då svarade edomiten Doeg, som var satt över Sauls tjänare, och sa: "Jag såg Jishajs son [David] komma till Nov [levitisk stad strax nordost om Jerusalem på berget Scopus, se vers 19], till Achimelech, Achitovs son. [1 Sam 21:7; Ps 52:2] 10Och han frågade Herren (Jahveh) för honom och gav honom proviant och gav honom filistén Goliats svärd."
11Och kungen sände efter Achimelech, Achitovs son, och hela hans fars hus, prästerna som var i [staden] Nov, och de kom till kungen. 12Och Saul sa: "Lyssna jag ber dig, Achitovs son."
Han svarade: "Här är jag, min herre." [Här är jag – hebr. hineni, betyder "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se 1 Mos 22:1.]
13Och Saul sa till honom: "Varför har ni konspirerat mot mig, du och Jishajs son, när du gav honom bröd och ett svärd och har frågat Gud (Elohim) för honom, så att han ska resa sig upp emot mig och ligga i bakhåll som denna dag?"
14Och Achimelech svarade kungen och sa: "Vem bland alla dina tjänare är lika betrodd som David, som är kungens svärson, och ger akt på kungens påbud och är ärad i ditt hus? 15Har jag idag börjat fråga Gud (Elohim) för honom? Låt det vara långt från mig. Låt inte kungen tillskriva sina tjänare någonting, inte till hela min fars hus, för din tjänare visste inget av allt detta, smått eller stort."
16Och kungen sa: "Du ska döden dö Achimelech, du och hela din fars hus." [Saul använder liknande språkbruk som Gud använder, se 1 Mos 2:17; 20:7.]
17Och kungen [Saul] sa till löpande vakterna [livvakterna som sprang framför vagnen, se 1 Sam 8:11] som stod bredvid honom: "Vänd om och döda Herrens (Jahvehs) präster, för deras hand är också med David [de har valt hans parti]. De visste att han flydde, men avslöjade inte det för mig."
Men kungens tjänare ville inte sträcka fram sina händer för att döda Herrens (Jahvehs) präster.
[Detta är andra gången som det nämns att de som stod under Sauls ledarskap vägrade lyda hans order, se 1 Sam 14:44-45. Detta styrker hur israeliterna ansåg att en jordisk kung hade begränsad makt och det var viktigt att lyda Gud mer än människor, se Apg 5:29.]
18Och kungen sa till Doeg: "Vänd dig och döda prästen." Så edomiten Doeg vände sig om och dödade prästen, och han dödade den dagen 85 personer som bar en linne-efod. [Linnevästen som bars av prästerna var lätt att känna igen, se 2 Mos 28:6-14.] 19Och Nov, invånarna i prästernas (leviternas) stad, dödade han
med svärdsegg,[Ironiskt nog beskrivs här just vad Saul misslyckades att göra mot amalekiterna, se 1 Sam 15, vilket blev anledningen att han förlorade sitt rike. Istället för att förgöra ett ogudaktigt folk, förgör han nu Guds smorda heliga präster.]
från män till kvinnor,
från barn [ända ner] till spädbarn
och oxar
och åsnor
och får,
med svärdsegg.
20En av Achimelechs söner, Achitovs son, som hette Evjatar, undkom och flydde till David. [Början på uppfyllelsen av 1 Sam 2:33, se 1 Kung 2:26.] 21Och Evjatar berättade för David att Saul hade slagit Herrens (Jahvehs) präster. 22Då sa David till Evjatar: "Jag visste den dagen när edomiten Doeg var där att han säkert skulle berätta för Saul [1 Sam 21:7]. Jag har dragit död över alla själar i din fars hus. 23Stanna du hos mig. Var inte rädd, för han som söker mitt liv, söker ditt liv. Med mig är du i trygghet."
Apg 3:1-26
En lam man helas
Här på den södra sidan av tempelområdet finns än i dag trapporna kvar som ledde upp till de södra portarna.
[Det är troligtvis fortfarande högtidsdagar och många människor var i rörelse i Jerusalem. Det var vanligt att be tre gånger under dagen, se Ps 55:18; Dan 6:10; Apg 10:1-6. Två av dessa bönetillfällen sammanföll med morgon- och eftermiddagsoffret i templet: bönen vid tredje och nionde timmen, se Dan 9:21. Den judiske historikern Josefus omnämner också dessa två bönetillfällen (morgon och nionde timmen) i sitt verk Judiska fornminnen (bok 14, 4:3).]
2Man höll just på att bära dit en man som varit förlamad [i benen] från födseln (ordagrant: ´från sin mors liv´). [Mannen var drygt 40 år, se Apg 4:22.] Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas Sköna porten för att tigga av dem som gick in i templet.
[Rabbinerna lärde att det var tre pelare i den judiska tron: Torah-studier, bön/tillbedjan och välgörenhet. Som tiggare var de bästa platserna nära offerkistorna och vid huvudingångarna där många passerade.
Porten som kallas "Sköna porten" kan syfta på den utsmyckade Nikanorporten i templet. Den stod mellan kvinnornas förgård, där offerkistorna fanns, och innergården. Ett annat alternativ är den mest trafikerade södra dubbelporten, som ledde in till själva tempelområdet. Eftersom de "går in i tempelområdet" och sedan befinner sig vid Salomos pelarhall, är det troligt att det är den yttre södra dubbelporten som är Sköna porten, se vers 8 och 11.]
Södra ingången till templet, sett från öster. Besökaren gick in genom den ena porten och vandrade genom en tunnel och ytterligare trappor som ledde upp till den yttre förgården i tempelområdet.
©Tony Larsdal
4Då fäste de blicken på honom, och Petrus sa: "Se på oss!" 5Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något.
6Då sa Petrus: "Silver och guld [mynt] har jag inte, men vad jag har det ger jag dig. I Jesu den Smordes (Messias, Kristi), nasaréns, namn, res dig upp och gå (verbformen är en uppmaning att börja gå och sedan fortsätta att gå)!" 7Han tog ett stadigt tag i mannens högra hand och reste honom upp. På en gång fick mannen styrka i fötter och vrister. [Lukas använder medicinska termer för musklerna i foten, vristerna och speciellt fotlederna. I vers 16 förklarar Petrus att det var genom tron på Jesus som helandet kom.]
8Och han flög upp (tog ett språng upp) [gr. exallomai kan också betyda att det hände ´på en gång´], stod upprätt, sedan började han gå och följde med dem in i templet, där han gick runt hoppande (sprudlande, som ett källflöde) medan han prisade Gud. 9Allt folket [som var samlat där för eftermiddagsbönen i tempelområdet] såg hur han gick omkring och prisade Gud. 10När de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten vid templet, fylldes de av förundran (blev de mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla). De tappade fattningen (var helt utom sig, i extas – gr. ekstasis) över det som hade hänt med honom.
Petrus predikan i Salomos pelarhall
En teckning över hur templet kunde sett ut omkring 60 e.Kr. Tempelområdet var stort, som 21 fotbollsplaner. Salomos pelarhall låg längs med den östra sidan mot Kidrondalen. Här var det vanligt att olika rabbiner undervisade. Det var här Petrus tog till orda och predikade om Jesus.
"Israeliter!
Varför är ni förvånade över det här?
Varför stirrar ni på oss som om vi gjorde det här undret av egen kraft, eller att det var vår egen helighet som fick den här mannen att börja gå?
13Nej [det var inte vi som gjorde undret], Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare (son) Jesus. [Det är genom Jesus mannen blivit helad.] Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom. 14Men ni förnekade (vägrade) den Helige och Rättfärdige och begärde istället att en mördare skulle friges åt er. 15Livets Källa (furste, upphovsman, pionjär) dräpte ni, men Gud uppväckte honom från de döda. Vi är själva vittnen till detta faktum. [Petrus och Johannes hade själva sett den uppståndne Jesus med sina egna ögon.]
16[Nu kommer svaret på frågan hur mannen blev helad:]
På grund av tro på hans [Jesu] namn, har denne [före detta lama] man som ni nu tittar på [med kritiska, granskande blickar], och som ni känner, fått styrka av hans namn. Den tro som utövades genom Jesus har mitt framför era ögon gett honom full hälsa (helt helat honom).
[Det är inte tydligt i grekiskan om det är mannens eller Petrus och Johannes tro som gjorde att mannen blev helad. Kanske är det Lukas poäng här, att det viktigaste är tron på Gud, och inte vems tro som utförde undret. Trons under fanns tillgängligt för alla som samlats där i Salomos pelargång den dagen.]
17[Avslutande uppmaning till omvändelse:]
Lyssna, syskon, jag vet att varken ni eller era ledare visste vad ni gjorde [när ni förnekade och förrådde Jesus]. [Det skedde i okunskap, se 4 Mos 15:27-31; 1 Kor 2:8.] 18Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Smorde (Messias, Kristus) skulle lida.
19Ångra (omvänd) er därför [tänk alltså annorlunda från och med nu, se Apg 2:38] och vänd tillbaka [till Gud], så att era synder blir utplånade (utsuddade; fullständigt borttagna), 20och att tider av förnyelse (vederkvickelse, återhämtning – ordagrant: 'en svalkande uppfriskande vind/utandning') från Herrens närvaro (ansikte) [på så sätt] kan komma, och han kan sända den som har utsetts åt (är bestämd för) er – [nämligen] den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. 21Himlen måste ta emot (välkomna) honom tills de tider kommer då den fullständiga återupprättelsen av allt sker, som Gud från urminnes tid har förkunnat genom sina heliga profeters mun. 22Mose har sagt:
'En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er. 23Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.'24Alla profeterna, från Samuel och framåt, har talat om och också förkunnat (profeterat om) dessa dagar. [Samuel var den första profeten efter Mose, se Apg 13:20.] 25Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sa till Abraham:
[Citat från 3 Mos 23:29; 5 Mos 18:15-20.]
'I din avkomma [singular] ska alla folk (släkten – gr. patria) på jorden bli välsignade.'26Det var först och främst för er [judarna som fick välsignelsen först och skulle bli en välsignelse för alla folk] som Gud lät sin tjänare [Jesus] uppstå, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en av er bort från era onda gärningar."
[Citat från 1 Mos 12:7; 22:18; 26:4. Ordet avkomma är singular, men kan också användas som ett kollektivt substantiv för att beskriva ett helt folk. Abrahams löfte gällde både Isak och hans efterkommande som blev det judiska folket. I sin djupaste mening syftar det på den Messias som skulle komma, vilket Paulus visar i Gal 3:16. Det är ingen skillnad på frälsningen i de båda förbunden. Abraham blev frälst genom att i tro blicka fram mot korset och frälsningen. Efter Jesu död och uppståndelse blir man frälst genom att i tro blicka tillbaka på vad Jesus gjort.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
