Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - måndag 2/6

1 Sam 19, Joh 21:1-25

1 Sam 19

David spelar harpa för Saul – Saul vill döda honom
1Saul talade till Jonatan, sin son, och till alla sina tjänare att de skulle [komma på ett sätt att] döda David. [Detta är Sauls femte försök att döda David.] Men Sauls son Jonatan tyckte mycket om (beundrade verkligen, var mycket fäst vid) David. 2Så Jonatan berättade detta för David [varnade honom] och sa: "Saul, min far, söker efter att döda dig, därför ber jag dig, var på din vakt (skydda dig) i morgon. Stanna på en undanskymd plats och göm dig. 3Och jag ska gå ut och stå bredvid min far på fältet där du är, och jag ska tala med min far om dig, och om jag ser något ska jag berätta det för dig."

[Jonatan förblir lojal mot sin vän David (1 Sam 18:3), men förråder sin far. Saul refererar till denna händelse senare, se 1 Sam 20:30. Jonatan och David har ett vänskapsförbund, detta leder till att en av Jonatans söner senare kommer att äras, se 2 Sam 9:6-11.]

4Och Jonatan talade gott om David till sin far Saul och sa till honom: "Låt inte kungen synda mot sin tjänare, mot David, för han har inte syndat mot dig och hans arbete har varit mycket gott för dig [och för hela riket]. 5Han har lagt sitt liv i din hand och slagit filistén [Goliat, se 1 Sam 17] och Herren (Jahveh) gjorde en stor seger för hela Israel, du såg det och gladde dig. Varför vill du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan anledning?"
     6Och Saul lyssnade till Jonatans röst (tog till sig hans ord) och Saul lovade (gav sin ed): " [Så sant] Herren (Jahveh) lever, han ska inte dödas."
     7Jonatan kallade på David och berättade för honom allt som blivit sagt. Och Jonatan förde David till Saul och han var i hans närvaro som tidigare [och tjänstgjorde både militärt och med musik, se vers 8-9].
     8Och det blev krig igen och David drog ut och stred mot filistéerna, och slog dem med en stor slakt och de flydde för honom.
     9Och en ond ande från Herren (Jahveh) var över Saul [igen, se 1 Sam 16:14] när han satt i sitt hus med sitt spjut i sin hand och David spelade [på lyran] med sin hand. [Att sitta med "sitt spjut i sin hand", fullt redo för krig inne i sitt eget palats, visar på Sauls rädsla och mentala obalans. David var väl medveten om Sauls tidigare utbrott, se 1 Sam 18:10-11 och beredd.] 10Och Saul försökte spetsa fast David vid väggen med spjutet, men David gled undan från Sauls åsyn (ansikte) och han slog in spjutet i väggen och David flydde [till sitt hus] och kom undan den natten. [Sauls sjätte försök att döda David.]
     11Saul sände budbärare till Davids hus för att bevaka det och sedan döda honom på morgonen. [Sauls sjunde försök att döda David.] Men Michal, Davids hustru berättade för honom [på samma sätt som sin bror Jonatan] och sa: "Om du inte räddar ditt liv i natt, kommer du i morgon att bli dödad." 12Sedan firade Michal ner David genom fönstret och han begav sig iväg, flydde och undkom. 13Michal tog husguden (figurinen – hebr. terafim) och lade den i sängen och lade en gethårsfilt på dess huvud och svepte in den i tyg.

[De husgudar/figuriner som hittats i utgrävningar är ofta mindre, men här verkar det vara en som är i mänsklig storlek. Att det fanns en husgud att tillgå så nära Michal kan antyda att hon blandade omgivande religioners tillbedjan, men texten uttrycker varken att hon gjorde eller inte gjorde det. Däremot är det tydligt i 2 Sam 6:16-23 att hon inte hade full förståelse av sann tillbedjan.]

14Och när Saul sände budbärarna för att ta David [till kungen] sa hon: "Han är sjuk."
     15[När Saul hörde detta gav han en ny order.] Saul sände [tillbaka] budbärarna för att se David och sa: "För hit honom i sängen så att jag kan döda honom." [Detta är Sauls åttonde försök att döda David. Saul var fortfarande i samma maniska tillstånd som kvällen innan. Om David var för sjuk för att inte kunna gå på egna ben för att bli dödad, då måste han bli förd "i sin säng" för att kunna dödas.] 16Och när budbärarna kom in [i David och Michals sängkammare och lyfte bort täcket], se, då [istället för David] var husguden i sängen och hade en gethårsfilt på sitt huvud. [Antingen då, eller efter ännu en vända till Saul, tog soldaterna med sig Michal till kungen.]
     17Saul sa till Michal: "Varför har du [min egen dotter] bedragit mig och låtit min fiende [David] gå, så att han kunde komma undan?"
    Michal svarade Saul: "Han [David] sa till mig: 'Låt mig gå, varför skulle jag döda dig?' [Uttrycket tolkas som ett hot från David att döda Michal.] "

[Saul kallar David "sin fiende". Michal låtsas som om David hotat henne och ljuger om vad som har hänt. Ingen kunde ifrågasätta henne, och detta gav Saul ännu mer skäl att döda David, eftersom han hotat en medlem av kungahuset.]

David flyr till Samuel i Rama
18Nu hade David flytt och undkommit. Han gick till Samuel i Rama [3 km öster om Giva] och berättade för honom allt vad Saul gjort mot honom. Han och Samuel gick [tillsammans, vilket beskriver att de hade gemenskap] och vistades i Najot [tältlägren vid profetskolan i Rama].

[Najot används bara i detta kapitel och är troligtvis inte en stad, utan beskriver en lägerplats i Rama. Hebr. nave används för herdetält och navah är boning och även fält. Det är troligtvis namnet på området där Samuels profetskola höll till. Troligtvis samma plats som omnämns i 1 Sam 9:22 med en matsal med plats för 30 personer.]

19Och man berättade för Saul och sa: "Se, David är i Najot [tältlägren, i Samuels boning] i Rama." 20Då sände Saul budbärare för att ta David. Men när de såg skaran av profeter som profeterade och Samuel stå som huvud (ledare) över dem, kom Guds (Elohims) Ande över Sauls budbärare och de profeterade också. 21När det berättades för Saul, sände han andra budbärare, även de profeterade. Och Saul sände budbärare en tredje gång och även de profeterade. [Det hebreiska ordet för att profetera, nava handlar om att tala inspirerat av Gud, proklamera hans ord, prisa och ära hans namn, inte bara om att förutse framtiden.]

Cisternen i Tell Chatzor med trappor längs med väggen för att kunna hämta vatten.

22Då gick även han [sträckan som tar 1,5 timme att gå] till Rama och kom till den stora cisternen (brunnen) som finns i Secho.

[I arkeologiska utgrävningar från alla perioder är cisterner för att samla regnvatten vanliga. I allt från hus till mer publika större reservoarer. Secho låg någonstans mellan Giva och Rama. Secho betyder "vakttornet" och antyder att det låg på en höjd. Den grekiska översättningen har "brunnen vid tröskplatsen i Sefi", där sefi är ett translittererat hebreiskt ord för ett berg utan träd – dvs. var en utsiktsplats.]

Han [Saul] frågade [de som var där]: "Var är Samuel och David?"
    Och en sa: "Se, de är i Najot i Rama."
     23Och han [Saul] gick dit till Najot [profetskolan] i Rama, och Guds (Elohims) Ande kom över även honom och han gick vidare och profeterade tills han kom till Najot i Rama. 24Och han [Saul] tog även av sig sina [kungliga] kläder, och även han profeterade framför Samuel och han låg ner oklädd (naken) [utan sina kungliga kläder] hela dagen och hela natten. Därför säger man: "Är även Saul bland profeterna?"

[Tre gånger hade Guds Ande kommit över de utsända tjänarna. Men Saul förstod inte att Gud var med David, utan gick då själv till Rama för att personligen ta livet av David. Detta är tolfte försöket att döda David. Det är inte troligt att Saul klädde av sig naken, istället tog han av sig sina kungliga kläder, se 2 Sam 6:20. Gud ödmjukade Saul. Berättelsen visar att det går att ha andliga erfarenheter, men det krävs omvändelse och ett verkligt överlämnade för att förvandla sitt liv. Frasen "Är även Saul bland profeterna" återfinns även i 1 Sam 10:10-12.]

Joh 21:1-25

EPILOG

Jesus uppenbarar sig för lärjungarna vid Galileiska sjön

Ett tomt nät längs med strandkanten.

1Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön [som även kallas Galileiska sjön, se Joh 6:1]. Det gick till så här:
2Följande [sju] personer var samlade:

Simon Petrus,
Tomas, som kallades Tvillingen (gr. Didymus),
Natanael, från Kana i Galileen,
Sebedeus söner [Jakob och Johannes]
och två andra av Jesu lärjungar.

[De två andra lärjungarna som inte namnges kan ha varit Andreas och Filippus. De nämns tillsammans i Joh 6:7-8 och Joh 12:22.]
3Simon Petrus sa till dem: "Jag ger mig ut och fiskar."
    De svarade: "Vi följer med dig." Så de gick ut och steg i en större båt (gr. ploion), men den natten fångade de ingenting. 4Tidigt på morgonen stod Jesus vid strandkanten, men lärjungarna förstod inte att det var Jesus.
     5Så Jesus sa till dem: "Pojkar (små barn, fortfarande under föräldrarnas uppsikt och behov av träning), har ni ingen fisk?" De svarade: "Nej."
     6Han sa till dem: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten så ska ni få." [Inom judisk tolkningstradition representerar den högra sidan nåd och den vänstra dom, se Matt 25:33-34, 41.] De kastade ut nätet och fick en så stor mängd fiskar att de inte kunde (var inte starka nog att själva) dra upp nätet.
     7Den lärjunge som Jesus osjälviskt älskade [syftar på Johannes] sa till Petrus: "Det är Herren!" När Petrus hörde detta knöt han om sig ytterrocken (överklädnaden, en fiskares kappa), för han hade inget på sig under den [han knöt troligen fast rocken i midjan för att lättare kunna röra sig i vattnet] och kastade sig i sjön [och sprang vadande mot land]. 8De andra lärjungarna kom med den lilla båten (en mindre roddbåt – gr. ploiarion) med fångsten på släp. De var inte långt från land, bara ungefär 200 alnar [ca 90 meter]. [Två olika ord för båt används i vers 3 och 8. Kan syfta på samma båt, men också att de bytte från den större båten till en mindre roddbåt för att ta sig i land.]

Det var en tryckt stämning under frukosten den där morgonen då Petrus skulle upprättas, först efter måltiden bryter Jesus tystnaden.

9När de steg i land fick de se en koleld med fisk som låg ovanpå [och grillades], och bröd.

[Ordet för koleld används bara en gång till i hela Bibeln och det är för kolelden på översteprästens gård, där Petrus värmde sig när han förnekade Jesus tre gånger, se Joh 18:18. Att Johannes använder samma ord stärker kopplingen till Petrus upprättelse och hur han får bekänna sin kärlek till Jesus tre gånger.]

10Jesus sa till dem: "Ta med några av de småfiskar ni fångat." 11Då steg Simon Petrus i båten och drog upp nätet på land, och det var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Trots att det var så många hade nätet inte gått sönder.

[Två olika ord för fisk används i vers 10 och 11. Stora fiskar är grekiska ichthys med förstärkningen mega för att beskriva att de är extra stora. Småfiskar är grekiska opsarion som beskriver en mindre fisk, se också vers 9 och 13. Tidigare användes också samma ord om de två småfiskarna vid matundret med 5 000, se Joh 6:9. Lärjungarna uppmanas ta med några av dessa nyfångade småfiskar till kolelden. Genom tiderna har många olika symboliska tolkningar gjorts på talet 153. Jerome (en av kyrkofäderna på 300-talet e.Kr.) antog att det var antal språk i världen. Andra förslag är att det handlar om antal folkslag i världen eller fiskarter som då fanns i Gennesarets sjö. Bibeltexten ger ingen förklaring, men poängen verkar vara att visa att det var en ovanligt stor fångst och att nätet trots detta inte hade brustit. Johannes, som var med, kanske var den som räknade fisken, tar med antalet i sin ögonvittnesskildring av händelsen. Han nämner även antalet stenkrukor i Kana, se Joh 2:6, som har viss symbolisk tolkning. Det kan noteras att talvärdet 153 återfinns i namnet Betsalel, den förste personen som omnämns bli fylld med Guds Ande (2 Mos 31:2-3). Även hebr. haPesach (påsken) (2 Mos 12:21) och frasen "Jag är Gud" hebr. Ani Elohim har detta talvärde.]

12Jesus sa till dem: "Kom och ät (gr. aristeros)!" [Ordagrant: "dagens första måltid", se även Luk 11:37.] Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var, för de förstod att det var Herren. 13Jesus gick fram till dem och gav dem av brödet och fisken (gr. opsarion). 14Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för lärjungarna efter att han uppstått från de döda.

[Petrus är tillbaka vid samma sjö där han ungefär tre år tidigare fick kallelsen att lämna allt och följa Jesus. Enligt traditionen sker det också på samma plats, vid stranden utanför fiskebyn Tagba strax söder om Kapernaum. Då som nu hade han fiskat en hel natt utan att ha fått något, men på Jesu ord lagt ut näten och fått en mirakulöst stor fångst, se Luk 5:4-11. Det verkar som om Petrus efter Jesu död gett upp kallelsen och gått tillbaka till sitt tidigare yrke som fiskare. Jesu godhet är tydlig då han trots detta välsignar dem med en stor fiskfångst, se vers 11. Det verkar vara en tyst och spänd stämning under måltiden. Ingen vågade fråga honom vem han var, se vers 12. Det är också först efter att de ätit som Jesus inleder samtalet, se vers 15.]

Petrus upprättelse


Första frågan – Simon, älskar du mig?
15[Jesus vill upprätta Petrus att bli den ledare och klippa för församlingen som han var kallad till att vara. Två olika grekiska ord för älskar används i dialogen mellan Jesus och Petrus i vers 15, 16 och 17. Jesus börjar med att använda ordet agape – som står för den högsta formen av osjälvisk, utgivande kärlek, medan Petrus svarar med fileo – som mer beskriver en vänskapsrelation. Dessa ord kan användas synonymt i grekiskan. Kan ordvalet i en grekisk text ha någon betydelse i ett samtal som troligtvis skedde på arameiska? Det som talar för att nyanserna ändå spelar roll är att Johannes, som var med där vid elden, även tar med en annan skillnad. Petrus replik "du vet allt" ändras till det mer personliga "du känner allt" i hans tredje svar. Grekiska ginosko används i stället för oidas. Huvudpoängen är dock att Petrus tre gånger får bekänna Jesus som han förnekat tre gånger, se Joh 13:38; 18:25-27.]

När de nu ätit (frukosten) sa Jesus till Simon Petrus:
    "Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek] mer än dessa?"

[Det måste ha smärtat Petrus att Jesus nu tilltalar honom "Simon", det namn han hade innan han blev en lärjunge. Även tillägget "Johannes son" pekar på hans liv före kallelsen. Det var ju Jesus som hade gett honom namnet Petrus, se Mark 3:16; Matt 16:18.
    "Dessa" kan syfta på fiskarna och fiskaryrket som Petrus gått tillbaka till, eller de andra lärjungarna. Petrus hade tidigare jämfört sig med dem och sagt att han inte skulle svika Jesus även om de andra gjorde det, se Matt 26:33. Oavsett vad "dessa" syftar på så ställs Simon inför ett val att välja Jesus över allt annat.]

Han svarade honom:
    "Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sa till honom:
    "Fortsätt föda (ge mat åt) mina lamm!"

Andra frågan – Simon, älskar du mig?
16Jesus frågade honom en andra gång:
    "Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek]?"

[Jesus använder "älskar" ännu en gång, kanske för att ge Simon ännu en chans att säga "Ja, jag älskar dig"?]

Han svarade honom:
    "Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sa till honom:
    "Fortsätt vara en herde för (ta hand om, vakta) mina får!"

[Petrus svarar på samma sätt igen att han håller av Jesus. I vers 15 svarade Jesus att Petrus skulle "föda lamm", nu befordras Petrus till att vara en herde och ta hand om vuxna får.]

Tredje frågan – Simon, håller du av mig?
17Jesus frågade honom en tredje gång:
    "Simon, Johannes son, håller du av (har ett starkt vänskapsband med) mig?"

[Den tredje gången väljer Jesus det svagare uttrycket "håller du av mig". Jesus går ner på Petrus nivå och möter honom där. Frågan som Jesus verkar ställa är: "Håller du åtminstone av mig?"]

Petrus blev bedrövad (ledsen och sårad) för att han frågade honom en tredje gång, "håller du av mig?"
Han svarade honom:
    "Herre, du känner till allting, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sa till honom:
    "Fortsätt föda (ge mat åt) mina får!"

[Petrus har helt kapitulerat och säger att Jesus känner till allting, hans misslyckanden men också hans längtan att bli upprättad. På nytt uppmanas Petrus att föda vuxna får. När Jesus förutsade Petrus förnekelse, se Luk 22:31-32, lovade Jesus att be för Petrus att han skulle behålla tron. Han sa också att efter Petrus upprättelse skulle han styrka de troende. I detta kapitel liknar Jesus det kristna uppdraget vid både fiske och fårskötsel. Lärjungarna blev kallade att gå ut i hela världen och vara människofiskare, se Matt 4:18-20; Matt 28:19. Fiskfångsten blev en påminnelse om den fångst som väntar. I samtalet med Petrus handlar det om den andra delen i missionsbefallningen; att "lära" de troende att hålla buden, se Matt 28:20. I Guds församling finns både lamm och får som behöver herdar som beskyddar och ger andlig mat. I dessa tre frågor från Jesus blir det också tydligt att motivet för kristet ledarskap måste vara kärleken till honom, Jesus.]

Jesus talar om Petrus död
18[Jesus fortsätter att tala till Petrus:] "Jag säger dig sanningen (amen, amen): När du var ung klädde du dig själv och gick vart du ville. Men när du blir gammal ska du sträcka ut dina händer och någon annan ska klä dig och föra dig dit du inte vill gå." 19Han sa detta för att indikera vilken typ av död Petrus skulle förhärliga (göra Guds namn stort, ära) Gud med.

[Enligt traditionen dog Petrus martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse på 60-talet e.Kr. Det äldsta omnämnandet finns i ett brev från biskop Clemens av Rom till församlingen i Korint omkring år 95. Den romerska historiken Tacitus skriver hur kristna under Neros förföljelse kläddes i ”elds-kläder” och brändes som facklor. Ordvalet att någon annan ska klä honom kan antyda att Petrus kan ha dödats på detta sätt, kanske på ett kors. I den apokryfiska texten "Petrus gärningar" (180-190 e.Kr.) beskrivs att Petrus korsfästes upp och ner. Anledningen kan ha varit att han inte ansåg sig värdig att dö på samma sätt som sin Herre.]

Sedan sa han till honom: "Följ mig!" [Jesus börjar gå i väg längs med stranden, och Petrus går med honom.]

Petrus och Johannes
20Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med) [Johannes] följde med. Det var samma lärjunge som lutat sig mot Jesu bröstkorg och frågat: "Herre, vem är det som ska utlämna (förråda) dig?"
     21Då Petrus såg honom sa han till Jesus: "Herre, vad kommer att hända med honom?"
     22Jesus svarade honom: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig (det är inte din sak att veta)? Följ du mig!" 23Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö, utan: "Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"

Slutord

Om allt som Jesus gjort skulle skrivas ner skulle inte ens hela världen rymma alla de böcker som då skulle behöva skrivas!

24Det är den lärjungen [Johannes själv som skriver detta brev] som vittnar (lägger fram fakta och bevis) om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.

[Johannes identifierar sig själv här. "Vi" kan syfta på de äldste i församlingen i Efesos där Johannes var den sista delen av sitt liv.]

25Nu finns det också många andra saker som Jesus gjorde. Om allt skulle bli nedskrivet [i detalj] tror jag inte ens hela världen skulle kunna rymma alla de böcker som då skulle behöva skrivas.

[Johannes fokuserar bara på några få händelser från Jesu liv. Allra sist kommer kanske just därför en reflektion som vill påminna om att det finns mer att hämta i de andra evangelierna. Trots dessa fyra redogörelser, har bara en bråkdel av allt som Jesus gjorde blivit nedtecknat. Evangelieförfattarna beskriver bara drygt sextio enskilda dagar under Jesu offentliga tjänst. Dock kan vi vara trygga att allt som är nödvändigt att veta för att få den gemenskap med Jesus som öppnar vägen till Fadern finns nedtecknat.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)