Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 29/5

1 Sam 15, Joh 18:1-24

1 Sam 15

Gud avvisar Saul
1Och Samuel sa till Saul: "Herren (Jahveh) har sänt mig till att smörja dig till kung över hans folk, över Israel, lyssna nu därför till rösten av Herrens (Jahvehs) ord. 2Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot): Jag kommer ihåg det som Amalek gjorde mot Israel, hur han ställde sig i vägen för honom på vägen när de kom upp, ut ur Egypten. [2 Mos 17:8-16; 5 Mos 25:17-18] 3Gå nu och slå Amalek och förgör allt de har fullständigt och skona dem inte, utan utrota från män ända till kvinnor, från barn ända till dibarn, från oxar och ända till får, från kameler och ända till åsnor." [4 Mos 20:15-18]

[Amalekiterna var ett nomadfolk som bodde i södra Juda och Negevöknen. På samma sätt som edomiterna härstammade de från Esau. De var Israels ärkefiende. Det startade redan i 2 Mos 17:8-13, när de ville hindra israeliterna att passera från Egypten västerut. Senare uppmanar Mose dem att inte glömma att förgöra amalekiterna utan verkligen komma ihåg detta, se 5 Mos 25:19. I Esters bok är den onde Haman ättling till en amalekit, se Est 3:1. Han vill utrota alla judar men misslyckas. Amalek är också den andemakt som genom historien har stått för/representerat all slags antisemitism, dvs. en önskan att utrota judarna. Den har tagit sig många uttryck genom historien och även ersättningsteologin (som lär att judarnas roll helt ersatts av kristendomen) är en variant av antisemitismen.]

4Och Saul samlade folket och räknade dem i [staden] Telaim [söder om Hebron i Negevöknen, troligtvis samma som Telem längs med Judas södra gräns mot Edom, se Jos 15:21, 24], 200 000 fotfolk och 10 000 män från Juda. [Totalt 210 000 män, den näst största hären under Sauls karriär. Den största var tidigare, se 1 Sam 11:8.] 5Och Saul kom till Amaleks stad [deras huvudstad] och låg och väntade på honom i dalen. [Troligtvis i Egyptens bäck som huvudvägen korsade, nuvarande Wadi el-Arish.] 6Och Saul sa till keniterna [1 Mos 15:19; 4 Mos 24:21-22; Dom 4:11; 5:24]: "Gå, lämna, gå ner från amalekiterna, annars fördärvar vi er med dem, för ni visade nåd (kärleksfull omsorg) till hela Israels hus, när de kom upp, ut ur Egypten." Så keniterna lämnade från amalekiterna.
     7Och Saul slog amalekiterna från Chavila som man går till Shor, det är framför Egypten. 8Och han tog Agag, amalekiternas kung, levande och förgjorde fullständigt hela folket med svärdsegg. 9Men Saul och folket skonade Agag och det bästa av fåren och oxarna och tvååringarna och lammen av hankön och allt som var gott och förstörde det inte fullständigt, men allt värdelöst och svagt förstörde de fullständigt.
     10Och sedan kom Herrens (Jahvehs) ord till Samuel. Han sa: 11"Jag ångrar (sörj-tröstar – hebr. nacham) att jag har gjort Saul till kung, för han har vänt om (vänt sig bort) från att följa mig och mitt ord, han har inte fullgjort befallningarna." Och det bedrövade Samuel och han ropade till Herren (Jahveh) hela natten.

[Hebr. nacham i vers 11, 29 och 35 översätts ibland till "ångra", men ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och också själva "ändringen" i själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot (nhm), se även Nah 3:7; Ps 23:4; 71:21. Gud känner sorg över att Saul föll i synd, men börjar nu processen att trösta och ge en ny kung. I vers 29 är det just den "mänskliga aspekten" av att ändra sig, som betonas – nej, sådan är inte Gud!]

12Och Samuel steg upp tidigt för att möta Saul på morgonen. Och man berättade för Samuel och sa: "Saul kom till Karmel och se, han har satt upp ett monument åt sig och har gått vidare och gått ner till Gilgal."
     13Och Samuel kom till Saul och Saul sa till honom: "Välsignad är du av Herren (Jahveh)! Jag har gjort befallningarna som Herren (Jahveh) har sagt."
     14Och Samuel sa: "Vad betyder då bräkandet av får i mina öron och bölandet av oxar som jag hör?"
     15Och Saul sa: "De har tagit dem från amalekiterna, för folket skonade det bästa av får och av oxar, för att offra det till Herren (Jahveh) din Gud (Elohim), och det övriga har vi fullständigt förstört."
     16Och Samuel sa till Saul: "Stopp! Och jag ska berätta för dig vad Herren (Jahveh) sa till mig i natt."
    Och han sa till honom: "Tala."
     17Och Samuel sa: "Trots att du är liten i dina egna ögon är du huvud över Israels stammar. Och Herren (Jahveh) har smort dig till kung över Israel, 18och Herren (Jahveh) sände dig på en resa och sa: 'Gå och förgör fullständigt syndarna, amalekiterna, och strid mot dem till dess de är helt förtärda.' 19Varför har du då inte lyssnat till Herrens (Jahvehs) röst, utan slagit ner på bytet och gjort det som är ont i Herrens (Jahvehs) ögon?" 20Och Saul sa till Samuel: "Jag har lyssnat till Herrens (Jahvehs) röst och jag har gått den väg som Herren (Jahveh) sänt mig, och har fångat Agag, amalekiternas kung, och har fullständigt förstört amalekiterna. 21Men folket tog av det tillspillogivna får och oxar, det bästa av de avskilda sakerna för att offra till Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) i Gilgal."
     22Men Samuel svarade [Saul]:
"Har Herren (Jahveh) lika stort behag i brännoffer och offer
    som till att man lyssnar till (lyder) Herrens (Jahvehs) röst?
Se [nej], lydnad (att lyssna och lyda) är bättre än offer
    och hörsamhet (ett aktivt lyssnande med återföljande handlade) bättre än baggars fett [den bästa delen av offerköttet].
23För upproriskhet (bitterhet – hebr. meri) är trolldomssynd (ordagrant att synda med häxkonster – hebr. chatat qesem)
    och envishet är avgudadyrkan (ordagrant ingenting, fåfänga, men även en avgud – hebr. aven) och husgudsdyrkan (hebr. terafim).
Eftersom du har förkastat Herrens (Jahvehs) ord,
    ska han också förkasta dig från att vara kung."

[Intressant nog skulle Saul och en medlem av hans familj förknippas med både spådom (1 Sam 28:7-19) och en husgud (1 Sam 19:13).]

24Sedan sa Saul till Samuel: "Jag har syndat, för jag har överträtt Herrens (Jahvehs) mun och dina ord, eftersom jag fruktade för folket och lyssnade till deras röst. 25Och nu, jag ber dig, förlåt min synd och återvänd med mig, så att jag kan tillbe Herren (Jahveh)."
     26Men Samuel svarade Saul: "Jag ska inte återvända med dig, för du har förkastat Herrens (Jahvehs) ord och Herren (Jahveh) har förkastat dig från att vara kung över Israel."
     27Och Samuel vände om för att gå sin väg, och han (Saul) tog ett stadigt grepp (här används ordet chazaq som betyder stark, fast säker och tapper) om vingen (hörnet) på hans mantel och den brast (rämnade, gick sönder). 28Och Samuel sa till honom: "Herren (Jahveh) har ryckt bort Israels kungadöme från dig idag, och har gett det till en annan som är bättre än du. 29Och även Israels Evige ska inte ljuga eller ångra (hebr. nacham) sig, för han är inte en människa till att ångra (hebr. nacham) sig."
     30Och han sa: "Jag har syndat, hedra mig nu, jag ber dig, inför mitt folks äldste och inför Israel, och återvänd med mig så att jag kan tillbe Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). 31Och Samuel återvände efter Saul och Saul tillbad Herren (Jahveh).
     32Och Samuel sa: "För hit till mig Agag, amalekiternas kung."
    Och Agag kom till honom i kedjor. Och Agag sa: "Sannerligen dödens obevekliga bitterhet."
     33Men Samuel sa:
"Som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa,
    så ska din mor bli barnlös bland kvinnor."
Och Samuel högg Agag i bitar inför Herrens (Jahvehs) ansikte i Gilgal.
     34Sedan gick Samuel till Rama och Saul gick upp till sitt hus till Givat-Shaol. 35Och Samuel såg aldrig Saul igen till den dag han dog, för Samuel sörjde (hebr. aval) över Saul. Och Herren (Jahveh) ångrade (sörj-tröstade – hebr. nacham) att han gjort Saul till kung över Israel. [Se kommentar i vers 11.]

Joh 18:1-24

Jesus blir förrådd och grips

Jerusalem på Jesu tid, till höger på bilden syns Olivberget. Modell av Ingemar Eklöv.

©Anna Carlsson

1När Jesus hade sagt detta [bett bönen i kapitel 17 högt] gick han tillsammans med sina lärjungar ut [från Jerusalem] till andra sidan av bäcken Kidron [Kidrondalen (hebr. nachal Qidron) öster om Jerusalem]. Där låg en trädgård [Getsemane, se Matt 26:36; Mark 14:32] som han och lärjungarna gick in i. 2Judas som förrådde honom kände också till det stället, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade mötts (träffats) där. 3Judas fick tag i (tog med sig) en romersk bataljon [kohort – som bestod av omkring 600 romerska soldater, se Apg 10] och tempeltjänare [judiska män tjänstgjorde som ordningsvakter i templet] från översteprästerna och fariséerna. De kom dit med facklor, lyktor och vapen.

4Jesus, som visste om allt som väntade (skulle komma över) honom, gick fram till dem och frågade: "Vem söker ni?" 5De svarade honom: "Jesus från Nasaret." Jesus svarade dem: "Det är jag (Jag Är)." Judas som förrådde honom var också där bland dem.

[Detta är sjunde gången frasen "Jag Är" används i Johannesevangeliet, se Joh 4:26. Det finns en tydlig koppling till hur Gud uppenbarar sig för Mose som den evige, se 2 Mos 3:14. Ordet "förrådde" är i en verbform som indikerar att det inte var första gången Judas förrådde Jesus, utan något som han hade som vana att göra.]

Petrus drar sitt svärd.

©FreeBibleImages.org

6När Jesus sa till dem: "Jag Är", ryggade de tillbaka (retirerade de) och föll till marken.
     7Han frågade dem igen: "Vem söker ni?"
    De svarade: "Jesus från Nasaret."
     8Jesus svarade: "Jag har sagt er att "Jag Är", om det är mig ni söker, så låt dessa [mina lärjungar] gå!" 9Han sa detta för att ordet skulle fullbordas: "Jag har inte förlorat en enda av dem som du har givit mig." [Joh 6:39; 17:12] 10Då drog Simon Petrus ett kort svärd som han hade, och högg till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. [Läkaren Lukas beskriver hur Jesus helar honom i Luk 22:51.]
     11Då sa Jesus till Petrus: "Stoppa tillbaka svärdet i skidan! Skulle inte jag dricka den bägare (kalk) som min Fader har gett mig?"

Jesus hos översteprästen
12Den romerska bataljonen (kohorten) med sin kapten och de judiska tempeltjänarna grep nu Jesus och band honom. 13De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året. 14Det var Kaifas som hade gett rådet till judarna att det var bättre att en man dog i folkets ställe [Joh 11:50].

Petrus förnekar Jesus
15Simon Petrus och en annan lärjunge [Johannes ödmjuka sätt att inkludera sig själv] följde efter Jesus. Den lärjungen var känd av översteprästen och gick tillsammans med Jesus in till översteprästens gård [en gårdsplan utan tak, med murar runt omkring]. 16Men Petrus stod utanför intill porten. Den andre lärjungen som var känd av översteprästen gick ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten, och släppte in Petrus.
     17Tjänsteflickan [13-20 år] som vaktade porten sa till Petrus: "Visst är du en av den där mannens lärjungar, eller hur?"
    Han svarade: "Nej, det är jag inte."
     18Tjänarna [som arbetade i huset] och vakterna (tempelvakterna) stod och värmde sig vid kolelden de gjort upp, eftersom det var kallt. Petrus var också tillsammans med dem och värmde sig.

Jesus förhörs hos översteprästen

Jesus inför översteprästen Hannas.

©FreeBibleImages.org

19Översteprästen [Hannas] frågade (begärde svar från) Jesus om hans lärjungar och om hans lära (doktrin).

[Detta verkar vara ett preliminärt förhör. Inga vittnen förs fram och normala procedurer följs inte. Hannas var ökänd för sin girighet, rovlystnad och sitt maktmissbruk. Alla hans fem söner blev överstepräster. I Talmud, det judiska kommentarverket till Torah, finns ett stycke som fördömer familjen: "Ve över Hannas familj! Ve över deras ormliknande väsande." Den första frågan Hannas ställde till Jesus gällde hans lärjungar. Trogen sin karaktär verkar Hannas vara mer intresserad av hur stort inflytande Jesus hade, än vad han lärde.]

20Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet för världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet [tempelområdet] där judarna brukar samlas, jag har inte sagt något i hemlighet. 21Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har sagt till dem. De vet ju vad jag har sagt."
     22När Jesus sa detta, gav en av vakterna (tempelvakterna) som stod bredvid honom ett slag i ansiktet och sa: "Är det så man svarar översteprästen?"
     23Jesus svarade: "Om jag har sagt någonting fel (orätt, grovt, talat ondska) så bevisa att det är fel! Men om det är sant (rätt, gott), varför slår du mig?" 24Hannas sände sedan Jesus, fortfarande bunden, till översteprästen Kaifas.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)