Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - tisdag 26/5

1 Krön 26-29

Tempelvakter
¹När det gäller dörrvakternas avdelningar hörde Meshelemja, Kores son, av Asafs barn till koraiterna.

²Meshelemja hade söner:
    Sakarja var den förstfödde,
    Jediael den andre,
    Sebadja den tredje,
    Jatniel den fjärde,
     ³Elam den femte,
    Johanan den sjätte,
    Eljoenaj den sjunde.

⁴Obed-Edom hade söner:
    Shemaja var den förstfödde,
    Josabad den andre,
    Joach den tredje, Sakar den fjärde,
     ⁵Netanel den femte,
    Ammiel den sjätte,
    Isaskar den sjunde,
    Peulletaj den åttonde – för Gud hade välsignat honom [med många barn, se Ps 127:3-5].
⁶Åt hans son Shemaja föddes också söner som blev ledare inom sin familj, för de var dugliga män.
⁷Shemajas söner var Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans bröder, dugliga män, Eliho och Semakja. ⁸Alla dessa hörde till Obed-Edoms ättlingar, de själva och deras söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten, tillsammans sextiotvå ättlingar till Obed-Edom.

⁹Meshelemja hade också söner och bröder, dugliga män, tillsammans arton.

¹⁰Hosa av Meraris barn hade söner: Shimri var huvudmannen. Han var inte förstfödd, men hans far insatte honom till huvudman. ¹¹Hilkia (hebr. Chilqijaho) var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fjärde. Hosas söner och bröder var tillsammans tretton.

¹²I dessa avdelningar av dörrvakterna var det huvudmännens ansvar att tillsammans med sina bröder göra tjänst i Herrens (Jahvehs) hus.
     ¹³Om varje port kastade de lott, den minste såväl som den störste, efter sina familjer. ¹⁴Lotten för öster föll då på Shelemja. För hans son Sakarja, som var en klok rådgivare, kastade man lott, och för honom föll lotten ut för norr. ¹⁵För Obed-Edom blev det lotten för söder, medan hans söner fick förrådshuset på sin del. ¹⁶För Shoppim och för Hosa blev det lotten för platsen västerut, vid Salleketporten där vägen höjer sig uppåt, det ena vaktstället invid det andra. ¹⁷Österut stod sex leviter, norrut fyra för varje dag, söderut fyra för varje dag och vid förrådshuset två åt gången. ¹⁸Vid Parbar västerut stod fyra vid vägen och två vid själva Parbar. ¹⁹Dessa var dörrvakternas avdelningar av koraiternas barn och av Meraris barn.

Övriga uppgifter i templet
²⁰Av leviterna hade Ahia ansvar för skatterna i Guds hus och över förråden av det som helgats åt Herren (Jahveh). ²¹Ladans barn, nämligen gershoniternas barn av Ladans släkt, huvudmännen för gershoniten Ladans familj, jehieliterna, ²²det vill säga jehieliternas söner, Setam och hans bror Joel, hade ansvar för skatterna i Herrens (Jahvehs) hus.
     ²³Beträffande amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ossieliterna,
     ²⁴var Shebuel, son till Gershom, son till Mose, överuppsyningsman över skatterna. ²⁵Hans bröder av Eliesers släkt var dennes son Rehabja, dennes son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son Shelomit.
     ²⁶Denne Shelomit och hans bröder hade ansvar för alla förråd av det som helgats åt Herren av kung David, av huvudmännen för familjerna, av överbefäl och underbefäl. ²⁷Från krigen och av bytet hade de helgat detta för att hålla Herrens (Jahvehs) hus i stånd. ²⁸Och likaså allt som siaren Samuel och Saul, son till Kish och Abner, Ners son, och Joav, Serujas son, hade helgat. Var och en som helgade något lämnade det i Shelomits och hans bröders vård.

Övriga leviters uppgifter
²⁹Av jishariterna togs Kenanja och hans söner till de världsliga sysslorna i Israel, till att vara förmän och domare.
     ³⁰Av hebroniterna togs Hashabja och hans bröder, 1 700 dugliga män, till ämbetsförvaltningen i Israel på andra sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt Herren och till kungens tjänst.
     ³¹För hebroniterna var Jeria huvudman, för hebroniterna efter deras ättföljd och familjer. I Davids 40:e regeringsår gjordes en undersökning beträffande dem och bland dem fanns då dugliga män i Jaazer i Gilead. ³²Hans bröder var dugliga män, 2 700 till antalet och familjeöverhuvuden. Dem satte kung David över rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam för att ombesörja alla Guds och alla kungens angelägenheter.

Civila ledare – schema för tjänstgöring
¹Detta är förteckningen på Israels barn, efter deras antal, med huvudmännen för deras familjer och med överbefäl och underbefäl och med deras förmän, vilka tjänade kungen i allt som rörde krigsfolkets avdelningar, som kom och gick växelvis för var och en av årets alla månader. Varje avdelning bestod av 24 000 man.

Nisan
²Över den 1:a avdelningen,
som tjänstgjorde under 1:a månaden [aviv/nisan – mars/april], hade
    Jashobam [en av Davids tre hjältar, se 1 Krön 12:11], Sabdiels son [1 Krön 11:11; 2 Sam 23:8], befälet.
        I hans avdelning fanns 24 000.
     ³Han hörde till Perets [från Juda stam, se 1 Krön 2:4] barn och var huvudansvarig för alla befäl
som tjänstgjorde under 1:a månaden.

[Den första av de tolv avdelningarna ramas in av orden "1:a månaden". Den första månaden är på hebreiska aviv och betyder "månaden då axen mognar", det babyloniska namnet är nisan. Det nya året börjar på våren med att komma ihåg uttåget från Egypten, se 2 Mos 12:2.]

Ijar
⁴Över den 2:a månadens [ijars – april/maj] avdelning hade ahoaiten Dodaj befälet, det var hans avdelning. Där fanns också fursten Miklot [från Benjamins stam, se 1 Krön 8:32; 9:37], och i hans avdelning fanns 24 000.

Sivan
⁵Den 3:e befälhavaren, som tjänstgjorde under 3:e månaden [sivan – maj/juni], var
    Benajaho, översteprästen Jojadas son. I hans avdelning fanns 24 000.
⁶Denne Benajaho var en hjälte bland de 30 och hade befälet över de 30. Vid hans avdelning fanns hans son Ammizavad.

Tamuz
⁷Den 4:e, som tjänstgjorde under 4:e månaden [tamuz – juni/juli], var
    Asahel, Joavs bror, och efter honom hans son Sebadja. I hans avdelning fanns 24 000.

Av
⁸Den 5:e, som tjänstgjorde under 5:e månaden [av – juli/aug], var
    befälhavaren Shamhut, jisraiten. I hans avdelning fanns 24 000.

Elul
⁹Den 6:e, som tjänstgjorde under 6:e månaden [elul – aug/sept], var
    tekoaiten Ira, Ickeshs son. I hans avdelning fanns 24 000.

Tishri
¹⁰Den 7:e, som tjänstgjorde under 7:e månaden [tishri – sept/okt], var
    peloniten Heles av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24 000.

Cheshvan
¹¹Den 8:e, som tjänstgjorde under 8:e månaden [cheshvan – okt/nov], var
    husatiten Sibbekaj, som hörde till zerachiterna. I hans avdelning fanns 24 000.

Kislev
¹²Den 9:e, som tjänstgjorde under 9:e månaden [kislev – nov/dec], var
    anatotiten Abieser, som hörde till benjaminiterna. I hans avdelning fanns 24 000.

Tevet
¹³Den 10:e, som tjänstgjorde under 10:e månaden [tevet – dec/jan], var
    netofatiten Mahraj, som hörde till zerachiterna. I hans avdelning fanns 24 000.

Shvat
¹⁴Den 11:e, som tjänstgjorde under 11:e månaden [shvat – jan/feb], var
    pirgatoniten Benajaho av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24 000.

Adar
¹⁵Den 12:e, som tjänstgjorde under 12:e månaden [adar – feb/mars], var
    netofatiten Cheldaj, som hörde till Otniels släkt. I hans avdelning fanns 24 000.

Stamhövdingar
¹⁶Israels stamhövdingar var dessa:

Furste för rubeniterna var Elieser, Sikris son,
för simeoniterna Shefatja, Maachas son,
¹⁷för Levi Hashabja, Qemoels son,
för Arons släkt Tsadoq,
¹⁸för Juda Eliho, en av Davids bröder,
för Isaskar Omri, Mikaels son,
¹⁹för Sebulon Jishmaja, Obadjas son,
för Naftali Jerimot, Asriels son,
²⁰för Efraims barn Hosea, Asasjas son,
för ena hälften av Manasse stam Joel, Pedajas son,
²¹för andra hälften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son,
för Benjamin Jaasiel, Abners son,
²²för Dan Asarel, Jerohams son.

Dessa var Israels stamhövdingar.

²³Men i förteckningen tog David inte upp dem som var under 20 år, eftersom Herren hade lovat att han skulle föröka Israel som stjärnorna på himlen. ²⁴Joav, Serujas son, började räkningen men fullbordade den inte, eftersom vrede genom den drabbade Israel. Antalet togs inte upp i någon förteckning i kung Davids krönika.

Anställda i hovet
²⁵Uppsikt

över kungens skatter hade Asmavet, Adiels son,
över förråden på fälten, i städerna och byarna och fästningstornen Jonatan, Ussias son,
²⁶över dem som arbetade på fälten med jordbruket Esri, Kelubs son,
²⁷över vingårdarna ramatiten Shi-mei,
över vingårdarnas vinförråd shifmiten Sabdi,
²⁸över olivlundarna och mullbärsfikonträden i Låglandet gaderiten Baal-Hanan,
över oljeförråden Joash,
²⁹över korna som betade i Saron saroniten Shitraj
och över korna i dalarna Shafat, Adlajs son,
³⁰över kamelerna ismaeliten Obil,
över åsnorna meronotiten Jedeja,
³¹över småboskapen hagariten Jasis.

Alla dessa var förvaltare för kung Davids ägodelar.

³²Jonatan, Davids farbror, var rådgivare. Han var en förståndig och skriftlärd man. Jehiel, Hakmonis son, var hos kungens söner. ³³Ahitofel var kungens rådgivare och arkiten Choshaj var kungens vän. ³⁴Efter Ahitofel kom Jojada, Benajahos son, och Evjatar. Joav var kungens överbefälhavare.

David samlar folket
¹David samlade till Jerusalem alla Israels hövdingar, stamhövdingar och häravdelningarnas befälhavare, dem som var i kungens tjänst, överbefäl och underbefäl och förmännen över alla kungens och hans söners ägodelar och boskap, samt hovmännen, hjältarna och alla tappra stridsmän.
     ²Kung David steg upp från sin plats och sa: "Hör mig, mina bröder och mitt folk! Jag hade själv tänkt att bygga ett hus som viloplats för Herrens förbundsark och fotpall för vår Gud (Elohim), och jag gjorde förberedelser för byggnadsverket. ³Men Gud (Elohim) sa till mig: Du ska inte bygga ett hus åt mitt namn, för du är en stridsman och har spillt blod. ⁴Ändå utvalde Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), mig ur hela min fars hus till att vara kung över Israel för alltid. Han utvalde Juda till furste och i Juda hus min fars hus, och bland min fars söner visade han nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah, hade han behag) till mig och gjorde mig till kung över hela Israel. ⁵Bland alla mina söner – för Herren har gett mig många söner – utvalde han min son Salomo till att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel. ⁶Han sa till mig: Din son Salomo är den som ska bygga mitt hus och mina förgårdar, för jag har utvalt honom till min son, och jag ska vara hans far. ⁷Jag ska befästa hans kungamakt för evigt, om han står fast vid att följa mina bud och föreskrifter, som han nu gör. ⁸Nu säger jag inför hela Israel, Herrens (Jahvehs) församling, och inför vår Gud (Elohim) som hör det: Håll fast vid alla Herrens (Jahvehs), er Guds (Elohims), bud, och följ dem noga så att ni får besitta det goda landet och lämna det i arv till era barn efter er till evig tid.
     ⁹Och du, min son Salomo, lär känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, för Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt. ¹⁰Var nu uppmärksam, för Herren har utvalt dig att bygga ett hus till helgedom. Var stark och gå till verket."
     ¹¹David gav sin son Salomo en mönsterbild av förhuset och tempelbyggnaderna och förrådskamrarna, de övre salarna och de inre rummen och rummet för nådastolen. ¹²Han gav honom en mönsterbild av allt som han hade fått genom Anden för förgårdarna till Herrens (Jahvehs) hus och alla kamrarna runt omkring för skatterna i Guds hus och förråden för det som helgats åt Herren (Jahveh).
     ¹³Han gav också föreskrifter om prästernas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle utföras vid tjänstgöringen i Herrens (Jahvehs) hus och alla kärl som skulle användas vid tjänstgöringen i Herrens (Jahvehs) hus, ¹⁴om guldet med uppgift på vikten i guld för varje särskilt kärl till tjänstgöringen, och alla silverkärl med uppgift på vikten för varje särskilt kärl till tjänstgöringen. ¹⁵Han angav vikten på de gyllene ljusstakarna med tillhörande lampor av guld, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, så även för silverljusstakarna, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, beroende på hur varje ljusstake skulle användas. ¹⁶Likaså angav han vikten på guldet till skådebrödsborden, varje bord för sig, och på silvret till silverborden. ¹⁷Han gav föreskrifter om gafflarna, skålarna och kannorna av rent guld och guldbägarna, med uppgift om vikten av varje särskild bägare, och om silverbägarna, med uppgift på varje bägares vikt. ¹⁸Likaså för rökelsealtaret av renat guld, med uppgift på vikten, dessutom en mönsterbild av vagnen, de gyllene keruberna som skulle breda ut sina vingar och täcka över Herrens förbundsark.
     ¹⁹Han sa: "Allt detta har Herren visat mig genom en skrift av sin hand, allt som ska utföras enligt mönsterbilden."
     ²⁰David sa till sin son Salomo: "Var stark och frimodig och gå till verket. Var inte rädd eller modlös, för Herren Gud, min Gud, ska vara med dig. Han ska inte lämna dig och inte överge dig, ända tills allt arbete för tjänstgöringen i Herrens (Jahvehs) hus är avslutat. ²¹Och se, här är prästernas och leviternas avdelningar som ska förrätta allt slags tjänst i Guds hus. Till allt som ska utföras har du folk hos dig som alla är villiga och kunniga till allt slags arbete. Dessutom är hövdingarna och hela folket redo att göra allt du befaller."

Gåvor till tempelbygget
¹Kung David sa till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, för detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud. ²Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som ska vara av guld i min Guds hus, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxer och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar och alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd. ³Och fortfarande har jag nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah) i min Guds hus, det finns egendom till mig, guld och silver ger jag till min Guds hus, utöver allt som jag har bestämt (förut har skaffat) till det heliga huset: ⁴3 000 talenter [100 ton] av guld från Ofir, och 7 000 talenter [240 ton] renat silver till att överdra byggnadernas väggar med, ⁵för att göra av guld det som ska vara av guld och för att göra av silver det som ska vara av silver, till allt slags arbete som utförs av konsthantverkare. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?"
     ⁶Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom ledarna för kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor. ⁷De gav till arbetet på Guds (Elohims) hus 5 000 talenter [170 ton] guld, 10 000 dariker [persiskt guldmynt och viktenhet – motsvarar totalt 8,6 kg], 10 000 talenter [340 ton] silver, 18 000 talenter [612 ton] koppar och 100 000 talenter [3 400 ton] järn. ⁸Var och en som hade ädelstenar gav dem till skatten i Herrens (Jahvehs) hus under gershoniten Jehiels vård. ⁹Då gladde sig folket över deras [ledarnas] frivilliga gåvor, för de bar fram sina frivilliga gåvor åt Herren (Jahveh) av hängivet hjärta. Också kung David gladde sig mycket.

Davids lovprisning
¹⁰[En insamling har gjorts till bygget av templet, och folket har först och främst gett sig själva och sina hjärtan till Herren, se vers 5. Man har sedan frikostigt gett av sina medel till bygget. Utöver den stora gåva David redan har gett tillkommer nu 168 ton guld, 337 ton silver, 606 ton brons och 3 365 ton järn, se 1 Krön 28:7.]

Därför [överväldigad av folkets hängivenhet till Herren och deras generösa gåvor] välsignade David Herren (Jahveh) inför hela församlingen. David sa:

"Välsignad vare du, Herre (Jahveh), Israels Gud (Elohim), vår fader
    från evighet till evighet.
¹¹Herre (Jahveh), din är [ordagrant: 'till dig JHVH']
    storheten (hebr. gedullah)
    och makten (styrkan, kraften – hebr. geburah)
    och härligheten (äran, ståten, skönheten – hebr. tifarah)
    och glansen (evigheten, segern – hebr. netsach) [den klart lysande fjärran ifrån, se Upp 22:16]
    och majestätet (prakten, storslagenheten – hebr. hod).
Ja, allt [som är] i himlarna och på jorden.
Ditt är riket (dig tillhör kungariket), Herre (Jahveh),
    och du är den upphöjde härskaren (han som lyfter upp sig själv till huvud) över allting.
¹²Både rikedom och ära kommer från dig,
    och du råder över allt.
I din hand är kraft och styrka,
    det står i din hand att göra vad som helst,
    stort och starkt.
¹³Nu (därför) tackar vi dig vår Gud (Elohim),
    och vi prisar (hebr. halal) ditt härliga namn."
[Bönen som Jesus lärde sina lärjungar att be har likheter med denna bön av David, se vers 10b och "vår Fader" i Matt 6:9. Delar av vers 11 "ditt är riket och makten och äran i evighet" återfinns också som doxologi (lovprisning av Gud) i många böner, bl.a. Herrens bön i Matt 6:9-13.]

¹⁴[David fortsätter i bönen:] "Men vem är jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana [stora] frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt. Det vi gett dig har vi ju fått ur din hand. ¹⁵För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden [Job 8:9; Ps 144:4], och utan hopp (hebr. miqveh) [hopp om att bli ren, se 3 Mos 11:36]. ¹⁶Herre vår Gud, alla dessa gåvor som vi skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn – från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans. ¹⁷Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och ger nåd (villkorad nåd; har behag – hebr. ratsah) till vad som är rätt. Med ärligt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram sina frivilliga gåvor till dig. ¹⁸Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig. ¹⁹Ge min son Salomo ett hängivet hjärta så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger templet som jag förberett."

²⁰Därefter sa David till hela församlingen: "Lova Herren (Jahveh) er Gud (Elohim)!" Då lovade hela församlingen Herren (Jahveh), sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen. ²¹Dagen därpå slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel. ²²De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung. De smorde honom till en Herrens furste och Tsadoq till präst. ²³Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin far David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom. ²⁴Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. ²⁵Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som varit kung över Israel före honom.

David dör
²⁶David, Jishajs son, hade regerat över hela Israel.

²⁷Den tid han regerade över Israel var 40 år [1010–970 f.Kr.].
Han regerade 7 år i Hebron (hebr. Chevron)
och 33 år i Jerusalem. [2 Sam 5:4-5]

²⁸Han dog i en god ålder [drygt 70 år], mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom. ²⁹Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid och hans sista, det finns skrivet i siaren Samuels krönika [Samuelsböckerna], i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. ³⁰Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som mötte honom och Israel och alla andra länder och riken.

Tillbaka upp

Ps 127

Psalm 127 – Om inte Herren bygger huset …

Detta är den åttonde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmens författare Salomo är känd för sin visdom och att han byggde det första templet i Jerusalem, de två temana i denna psalm. Psalmen ger instruktioner för att leva ett rättfärdigt liv och kategoriseras som en av visdomspsalmerna, se även Ps 128.

Författare: Salomo

Struktur:
1. Huset, vers 1-2
2. Barn, vers 3-5

¹En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) Salomo.

Om inte Herren (Jahveh) bygger huset (familjen; templet – hebr. bajit) [Salomo byggde templet, se 2 Kung 22:3]
    arbetar (sliter) de som bygger på det fåfängt (i tomhet; förgäves).
Om inte Herren (Jahveh) bevarar (beskyddar; vakar över) staden,
    vaktar (vakar) väktarna fåfängt.
    [Deras insats blir misslyckad och är inte till någon nytta om inte Gud är med.]
²Det är meningslöst för dig att stiga upp tidigt
    stanna uppe sent [arbeta hårt hela dagen],
att du äter mödans bröd –
    detta [välsignelser] ger han till dem han älskar (sina vänner) medan de sover.

³[Till en början kan vers 1-2 och 3-5 verka inte höra samman, men i hebreiskan är ordet för hus bajit och ordet för barn (plural) banim snarlika.]

Se, barn (hebr. banim) är ett arv från Herren (Jahveh),
    livmoderns frukt är en belöning.
⁴Som pilar i en mäktig mans (krigsmans) hand
    är barn som man får när man är ung.
⁵Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
    som har sitt koger fyllt av dem.
De ska inte komma på skam
    när de talar med sina fiender i porten.

[Stadsporten var den plats där man möttes när man hade något som behövde avgöras inför domstol. Fiende här bör kanske i första hand ses som en motpart i ett rättsfall, men har också en utvidgad betydelse.]

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng