"Det är Herren (Jahveh) som har valt (ordagrant gjort) Mose och Aron, och som fört era fäder upp ur Egyptens land. ⁷Var nu därför stilla, så att jag kan gå till rätta med er inför Herrens (Jahvehs) ansikte vad gäller alla Herrens (Jahvehs) rättfärdiga gärningar som han har gjort mot er och mot era fäder.
     ⁸När Jakob kommit till Egypten [2 Mos 12:31-37, 51] då ropade era fäder till Herren (Jahveh) och Herren (Jahveh) sände Mose och Aron som förde ut era fäder från Egypten, och de lät er bo på denna plats.
     ⁹Men de glömde bort Herren (Jahveh), sin Gud (Elohim), och han gav dem i Siseras hand, härföraren över Chatsor [i norra Galileen, se Dom 4:1-2], och i filistéernas hand [Dom 13:1] och i kungen i Moabs hand [öster om Döda havet, se Dom 3:12] och de stred mot dem. ¹⁰Och de ropade till Herren (Jahveh) och sa: 'Vi har syndat eftersom vi har övergivit Herren (Jahveh) och har tjänat baalerna och aserorna [pålar för avgudadyrkan]. Men befria oss nu ur vår fiendes hand och vi ska tjäna dig.' ¹¹Då sände Herren (Jahveh) Jerubaal [Gideon, se Dom 6:11] och Bedan [troligtvis annat namn på Barak, se Dom 4:6] och Jefta [Dom 11] och Samuel [han nämner sig själv som den siste domaren, några grekiska manuskript av Septuaginta och den syriska översättningen skriver Simson, se Dom 13-16] och befriade er ur era fienders hand på alla sidor, och ni bodde i trygghet.
     ¹²Och när ni såg att Nachash, Ammons söners kung kom emot er [1 Sam 11], sa ni till mig: 'En kung ska regera över oss', trots att Herren er Gud (Jahveh Elohim) är er kung. ¹³Och nu, se kungen som ni har valt [Saul] och som ni har bett om; och se Herren (Jahveh) har satt en kung över er.

¹⁴Om ni vördar (fruktar – hebr. jare) Herren (Jahveh)
och tjänar (arbetar för – hebr. avad) honom
och lyssnar (lyder – hebr. shama) till hans röst
och inte gör uppror mot Herrens (Jahvehs) befallningar (mun),

och om både ni och kungen som regerar över er blir Herren er Guds (Jahveh Elohims) efterföljare ... [Meningen avslutas inte, här lämnas en paus för läsaren att tänka på vad som händer om man väljer att följa Gud.]

¹⁵Men om ni inte lyssnar till Herrens (Jahvehs) röst utan gör uppror mot Herrens (Jahvehs) befallningar, då ska Herrens (Jahvehs) hand vara emot er och mot era fäder.

¹⁶Var därför nu stilla och se denna stora sak som Herren (Jahveh) ska göra framför era ögon. ¹⁷Är det inte veteskörd idag [maj/juni – tiden för att bärga korn och vete]? Jag ska ropa till Herren (Jahveh) att han ska sända åska och regn och ni ska veta (personligen få erfara) och se att er ondska är stor, som ni har gjort i Herrens (Jahvehs) ögon, genom att be om en kung [och inte velat ha mig som kung]."

Sedan ropade Samuel till Herren (Jahveh), och samma dag sände Herren (Jahveh) åska och regn, och hela folket blev mycket rädda (greps av stor fruktan; bävade stort) inför Herren (Jahveh) och Samuel.

[Normalt sett faller det aldrig någon nederbörd i Israel under skördeperioden, därför är detta något mycket anmärkningsvärt. Skyfallet förstörde troligtvis också årets spannmålsskörd, se Ords 26:1.]

¹⁹Och hela folket sa till Samuel: "Be för dina tjänare till Herren din Gud (Jahveh Elohim) att vi inte dör, för vi har lagt denna ondska till våra synder, att be om en kung." [Här säger folket inte "vår Gud" utan "din Gud" och gör alltså skillnad mellan sig själva och Samuel.]
     ²⁰Och Samuel sa till folket: "Frukta inte, ni har verkligen gjort all denna ondska, men vänd er inte bort från att följa Herren (Jahveh) och tjäna Herren (Jahveh) med hela ert hjärta, ²¹och vänd er inte bort, för då går ni efter tomheten (fåfängliga ting – hebr. ha-toho) [avgudar, se Jes 41:29; 1 Kor 8:4] som inte kan ge vinning eller befria, för de är tomhet (ingenting – hebr. tóho). ²²För sitt stora namns skull ska Herren (Jahveh) inte överge sitt folk, eftersom det har behagat Herren (Jahveh) att göra er till ett folk åt sig själv. ²³Även för mig, vare det fjärran från mig att jag skulle synda mot Herren (Jahveh) genom att sluta be för er, men jag ska undervisa er i den goda och den rätta vägen. ²⁴Endast vörda (frukta) Herren (Jahveh) och tjäna honom i sanning med hela ert hjärta, och begrunda hur stora ting han har gjort för er. ²⁵Men om ni fortfarande gör det onda, ska ni bli bortsvepta, både ni och er kung."

Tillbaka upp

---

Joh 15:1-27

Förbli i mig så bär ni frukt

Jesus liknar sig själv vid ett vinträd.

©godasagardener.com

¹[Måltiden har just avslutats (Joh 14:31). Jesus och lärjungarna är på väg från det övre rummet inne i Jerusalem till Kidrondalen och Getsemane som ligger strax utanför (Joh 18:1). I följande tre kapitel tar Johannes med ytterligare detaljer från samtalet denna kväll; dessa knyter troligtvis an till platser de passerar längs med vägen. När Jesus lite senare ber för lärjungarna lyfter han sin blick mot himlen, vilket också antyder att de är utomhus (Joh 17:1).
    Över porten till templet fanns en utsmyckning i guld som avbildade en vinranka med flera stora druvklasar. Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver detta i sina skrifter. Vinstocken var också en symbol på Israels folk och då speciellt deras särställning som Guds egendomsfolk (Ps 80:9; Jes 5:7; Matt 21:33-41). Vanligtvis stängdes portarna till tempelområdet på kvällen, men just på påsknatten var tempelområdet öppet eftersom det fanns så många pilgrimer i staden. Det är alltså möjligt att Jesus och lärjungarna tog den rakaste vägen till Getsemane över tempelområdet. I så fall utspelar sig följande tre kapitel där. Påsken (som de andra stora högtiderna) infaller alltid i mitten av den judiska månaden (den 14:e och 15:e dagen, se 3 Mos 23:5, 6, 34). Eftersom månaderna börjar vid nymåne är det alltid fullmåne under högtiderna (en praktisk detalj som underlättar att röra sig utomhus). Vid klart väder (vilket det oftast är vid den här tiden) glimrar de förgyllda vinrankorna ovanför porten i månljusets sken. Jesus säger att han är den äkta vinstocken, till skillnad från de konstgjorda vinrankorna. Även den prästerliga välsignelsen i kapitel 17 kan Jesus ha uttalat på just den platsen där folket tog emot översteprästens välsignelse.]

"Jag är den sanna (äkta, genuina) vinstocken [stammen med dess sav]
    och min Fader är vinodlaren (vingårdsarbetaren, jordbrukaren).

Ovanför ingången till templet hängde druvklasar av guld. Det var här prästerna uttalade den prästerliga välsignelsen. Illustration från Tempelinstitutet i Jerusalem.

²Varje gren i mig som inte bär frukt,
    tar han bort (lyfter han upp – gr. airo)
och varje gren som [kontinuerligt] bär frukt
    rensar (tuktar, ansar) han,
    så att den kan bära mer (bättre, rikare) frukt.

[Det grekiska ordet airo kan betyda att ta bort, ta upp, resa upp eller lyfta upp. I Joh 20:1 används det om stenen som var borttagen, medan det i Joh 5:8 översätts att lyfta upp om den lames bädd. Det är sammanhanget som avgör. Här kan det antingen betyda att grenen som inte bär frukt tas bort, eller att den lyfts upp från marken och stöttas så att den får en ny chans att bära frukt.]

³Ni [de elva lärjungarna] är redan ansade (beskurna, fostrade, renade) genom det ord (gr. logos) som jag har talat till er [den undervisning som jag gett er]. ⁴Förbli (var kvar) [lev] i mig, så förblir jag [också] i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir (skulle vara kvar) i vinstocken, så kan inte heller ni [bära frukt] om ni inte förblir [skulle vara kvar och kontinuerligt leva] i mig.

⁵Jag är vinstocken [se vers 1], ni är grenarna.

Den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i mig – och den som jag [också] förblir i – bär rikligt med frukt, för utan (vid sidan av; separerade från) mig kan ni inte göra någonting.

⁶Om någon inte förblir (skulle vara kvar) [kontinuerligt vill leva] i mig kastas han bort (ut) som en [avbruten] gren och förtorkar, och de samlar ihop dem och kastar dem [sådana grenar samlar man ihop och kastar] i (in i) elden, och den [just denna individuella gren – liksom de övriga förvissnade grenarna] bränns upp.

⁷Om ni förblir (skulle vara kvar) [vill leva] i mig, och mina ord (gr. rhemata) förblir (skulle vara kvar) i er, så fråga om (be om; begär, önska) vad ni vill, så ska det ske er [och ni ska få det]. [När Jesus talar om "mina ord" används rhema i plural till skillnad mot vers 3 där det står logos i singular.] ⁸Min Fader förhärligas (blir upphöjd, prisad) när ni bär rikligt med frukt och [på det sättet visar att ni] blir mina lärjungar.

⁹Precis som Fadern älskade mig, så älskade jag också er [osjälviskt utgivande]. Förbli (var kvar) [lev] i min kärlek! ¹⁰Om ni håller mina bud [vill följa mina instruktioner] så kommer ni att förbli (vara kvar) [leva] i min kärlek, på samma sätt som jag har hållit min Faders bud och förblir (är kvar) [alltid lever] i hans kärlek [gr. agape – som är en osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek]. ¹¹Detta [allt detta] har jag talat till (sagt) er för att min glädje ska vara i er och [för att] er glädje ska bli fullkomlig (överflödande).

[Jesus undervisade ofta väldigt praktiskt och använde för lärjungarna välkända bilder. Jesus är vinstocken, Fadern är trädgårdsmästaren och hans lärjungar är grenarna. De som samlar ihop grenarna och kastar dem i elden är troligtvis änglar, se Matt 13:41-43, 49-50. Jesus är den som står mellan Fadern och grenarna, det är i honom livet flödar. Målet är att bära frukt, se vers 2, 4, 5, 8, 16. Johannes använder samma ord för frukt som han tidigare använt för gröda i Joh 4:36. Att bära frukt handlar om människors eviga frälsning.]

Älska varandra
¹²[Vers 12-17 bildar ett kiastiskt mönster. Det ramas in av uppmaningen att "älska varandra", se vers 12b-13 och 17b. I vers 14 och 17a används ordet "befaller". I vers 15 och 16b är temat relationen med Fadern och centralt finns vers 16.]

Detta är mitt bud: Att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande],
    precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er. [Joh 13:34]
¹³Ingen har större kärlek än den som offrar (ger, lägger ner) sitt liv för sina vänner. [Detta är det största exemplet på utgivande kärlek, se Jes 53:10; Joh 10:11; Rom 5:7-8.]

¹⁴Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er (följer mina instruktioner).

¹⁵Jag kallar er inte längre tjänare (slavar),
    för en tjänare vet inte (har ingen klar förståelse av) vad hans herre gör.
Jag kallar er vänner,
    för allt vad jag hört från Fadern har jag uppenbarat (gjort synligt, klargjort) för er.

¹⁶Ni har inte utvalt mig,
    utan jag har utvalt er.

Jag har satt er till [som utlöpare som slår rot] att gå ut [i världen]
    och ständigt bära frukt, och er frukt ska bestå [människor som blir frälsta och själva blir Jesu lärjungar],
då [resultatet av att ni är utvalda och lever i min vilja, är grenar i vinstocken, se vers 7]
    ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn.

¹⁷Detta är vad jag befaller (förmanar) er,

att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande]." [Joh 13:34]

Världens inställning
¹⁸"Om världen [med sitt ordnade samhällssystem, där föränderlig etik och moral råder] hatar er, så ska ni veta (ha en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att den redan har hatat mig [och fortfarande hatar mig] innan den hatade er. ¹⁹Om ni tillhörde världen, så skulle världen känna vänskap med er som med sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har utvalt er och kallat er ut ur världen. Därför hatar världen er. ²⁰Kom ihåg vad jag sa till er, en slav (tjänare) är inte större (förmer; har inte högre position) än sin herre.

Om de har förföljt (jagat) mig,
    kommer de att förfölja er också.
Om de bevarat (hållit fast vid) mitt ord,
    kommer de också bevara ert ord.

²¹Men de ska göra allt detta mot er [förfölja och jaga er] för mitt namns skull, för de känner inte (ser inte med sina hjärtans ögon, har ingen klar förståelse av) honom som har sänt mig.

²²Om jag inte kommit och talat till dem skulle de inte vara skyldiga till synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd [synd betyder ordagrant 'att missa målet'].
     ²³Den som hatar mig, han hatar också min Fader.

²⁴Om jag inte hade gjort de gärningar som ingen annan någonsin gjort, så skulle de inte vara skyldiga till synd. Men nu har de sett (erfarit) dem, och [trots att de med egna ögon sett alla dessa under och tecken har de] hatat både mig och min Fader. ²⁵Detta hände för att det ord som står skrivet i deras lära [gr. nomos syftar ofta på den första delen i GT (Torah), men här är det helheten och specifikt den tredje delen Skrifterna där Psaltaren ingår] skulle uppfyllas:
    De hatade mig utan orsak [citat från Ps 35:19; 69:5]."

Löftet om den helige Ande
²⁶"Men när Hjälparen (Advokaten, Rådgivaren) kommer (ska komma), som jag ska sända er från Fadern – sanningens Ande som utgår från (vid sidan av) min Fader – ska han [alltid] vittna om (ge ett gott vittnesbörd kring det som rör) mig. ²⁷Men ni vittnar [ju] också, eftersom ni är med mig från början.

Tillbaka upp