Psalmen har tre sektioner som alla har att göra med ord och någon som talar. Flera olika hebreiska ord för att tala, proklamera, osv. används. Psalmen börjar med ord om Gud, fortsätter med ord av Gud och avslutas med ord till Gud. Det är skapelsen som inleder och talar om att det finns en högre makt (vers 1-7). Den andra sektionen (vers 8-12) visar att det är Guds ord som ger full uppenbarelse och glädje åt den inre människan. Allra sist (vers 13-15) gensvarar David och bjuder in var och en att tillsammans med honom uttrycka sin önskan om att låta varje ord och tanke behaga Gud. Det finns också en ökad grad av uppenbarelse. När skapelsen talar används det allmänna ordet för Gud, hebreiska El (vers 2). När Gud uppenbarar sig i Ordet gör han det under sitt personliga namn, Jahveh (vers 8-10). I alla tre sektionerna berörs både det yttre och inre livet – vårt tal och vår kommunikation med andra människor och vårt hjärta och våra tankar. På samma sätt som Gud talar och det blir (1 Mos 1:3), är det viktigt att hjärtats tankar är behagliga inför Gud eftersom det påverkar talet, se Matt 12:34.

Författare: David

Citeras: Vers 5 citeras av Paulus i Rom 10:18

Struktur:
1. Skapelsen talar, vers 1-7
2. Guds ord talar, vers 8-12
3. Människan talar, vers 13-15

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

Skapelsen talar

Vintergatan

²Himlarna återger (dokumenterar med matematisk exakthet – hebr. safar)
    Guds (Els) härlighet (ära, tyngd, dignitet),
skyn (utsträckningen, himlavalvet) [himlens vidd] berättar om (proklamerar, visar på)
    hans händers verk [står synligt och frimodigt upp för hans hantverk].

[Skapelsen vittnar om Skaparen och hans verk, se Rom 1:19-20. Det hebreiska ordet safar, som här översätts förkunnar, används ofta för matematiska beräkningar och antal, t.ex. i 1 Mos 15:5 där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna.]

Svindlande avstånd
Vår galax, Vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 ljusår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser, när vi tittar på stjärnan, strålade ut från den för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Om avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, då skulle vi ha passerat månen redan efter några få millimeter på vår färd mot Rom!

³Dag efter dag
    flödar de [himlarna och himlavalvet] av tal (ord – hebr. omer),
natt efter natt
    uppenbarar de kunskap (vishet).

[Det finns en koppling mellan dag och ord i kontrast till natt och kunskap. Under dagens ljusa timmar används ord för att kommunicera med andra människor, medan det på kvällen och natten ofta ges tillfälle att bearbeta dagens intryck vilket ger kunskap. När mörkret sänker sig bleknar färgerna bort och då stjärnorna framträder är det svårt att inte reflektera över de eviga frågorna. Kopplingen mellan ord och kunskap – hur vi interagerar och reflekterar – återkommer i psalmens alla tre sektioner, se vers 11 och 15.]

⁴Utan tal (ord), utan ord [mänskligt språk] –
    deras röst hörs inte.
⁵Deras röst [tält-linor] går [ändå] ut [som bevis på Guds storhet] över hela jorden,
    deras prat (hebr. milah) till världens ände.

Han har satt upp ett tält för solen i dem [i himlarna – där den vilar under natten],
     ⁶den [solen] är som en brudgum som går ut från sin bröllopsbaldakin (skydd, kammare, sänghimmel) [Jes 4:5],
    och gläder sig åt att som en stark atlet [tapper hjälte] löpa sin bana.
⁷Den går upp från ena sidan av himlarna,
    följer sin omloppsbana till den andra sidan,
    och ingenting undgår (är dolt för) dess hetta.

Guds ord talar
⁸[I vers 8-10 ges nu sex punkter där David använder Guds personliga namn JHVH (Jahveh). Fem ord för Guds ord används, se även Ps 119.]

Herrens (Jahvehs) undervisning (Torah) är fullkomlig (komplett, absolut, hel)
    – den ger själen nytt liv (ger omvändelse åt hela människan).

Herrens (Jahvehs) vittnesbörd (hebr. edot) är tillförlitligt (sant; står stadigt)
    – det gör enkla (okunniga, öppna, villiga) människor visa.

⁹Herrens (Jahvehs) föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) är rätta (rättfärdiga; leder rakt fram)
    – de ger glädje åt hjärtat (den inre människan orsak att fröjdas).

Herrens (Jahvehs) bud (budord – hebr. mitsvah) är klart (rent, strålande)
    – det ger ljus åt (upplyser) ögonen.

¹⁰Herrens (Jahvehs) fruktan (vördnad) är ren
    – den består för evigt. [Den är första steget och grunden för kunskap, se Ords 1:7.]

Herrens (Jahvehs) påbud (rättvisa domar, juridiska beslut – hebr. mishpatim) är sanna (utan fel; går att lita på)
    – de är alltigenom rättfärdiga,
¹¹mer dyrbara (önskvärda) än guld,
    ja, än mängder av rent guld.
De är sötare än honung,
    ja, än honung som droppar från bikakan. [Den sötaste honungen är den som självdroppar och inte pressas ut.]
¹²Av dem blir också din tjänare varnad (påmind, upplyst, instruerad),
    att hålla dem (bevara, skydda dem) ger stor lön.

[Herrens ord är mer värdefullt än finaste guld och sötaste honung. Förutom denna uppenbara bild, finns även en koppling till det återkommande mönster i psalmen som talar om människans yttre och inre liv, se vers 3 och 15. Guld har med relationer till våra medmänniskor att göra, medan honung handlar om det inre livet. Guld har bara ett värde om det efterfrågas bland människor. På en öde ö skulle ett fynd av guld inte förändra situationen, däremot skulle honung vara en värdefull livsavgörande upptäckt. Guds ord påverkar vårt tal, vilket ger god frukt till alla i vår omgivning och det ger styrka och energi åt den inre människan. Riktigt färsk honung har goda hälsofrämjande egenskaper. Att varje dag få hämta ny styrka och näring ur hans ord, främjar liv och ger kunskap och insikt om hans goda vilja.]

Människans respons
¹³[Nu kommer psalmens sista sektion. Först har naturen talat och vittnat om att det finns en Skapare, se vers 2-7. Sedan uppenbarar Bibeln mer detaljer om vem Gud är, se vers 8-12. Till sist kommer människans respons som blir en bön om att hela livet ska få harmonisera med universums ordning och rytm.]

Vem kan förstå (märka, uppfatta, se, urskilja) alla sina felsteg (brister)?

Frikänn (rena) mig från alla mina dolda (hemliga) brister [sådant jag felat i som jag kanske inte ens är medveten om],
     ¹⁴bevara också din tjänare [hjälp din livegne att avstå] från uppenbar synd (stolthet, arrogans, fräckhet).
Låt inte sådant [både dold och uppenbar synd, och då speciellt högmod] ha kontroll (makt) över mig,
    då ska jag vara ren och oskyldig från stor (påfallande, grov) synd (överträdelse).

[Ordet "sådant" syftar på synd såsom felsteg, brister och överträdelser, och då kanske främst på högmod, se Ords 16:18. Samma hebreiska ord för "dold" används medvetet både i vers 7 och 13b. Ingenting är dolt för solens hetta, värmen tränger ner i markens djup. På samma sätt tränger Guds ord in i människans inre och berör vårt samvete. Ordet för att "ha kontroll" är samma som i 1 Mos 4:7 där Gud vädjar till Kain att "kontrollera" och råda över sin ilska.]

¹⁵Låt min muns ord (tal – plural)
    och mitt hjärtas tankar (begrundan, eftertanke; lågmälda grubblande – singular) [det jag ofta reflekterar över]
    behaga (glädja; finna nåd inför) dig [som ett välbehagligt offer, se 3 Mos 1:3],
Herre (Jahveh), min Klippa (styrka)
    och min Återlösare (Förlossare) [den som alltid finns där, redo att betala priset för att rädda och befria mig].

[Den avslutande bönen i denna vers berör både vårt yttre och vårt inre liv – orden som vi talar till andra människor och orden som formas inom oss, se även hur ord förmedlas och beskrivs i vers 3 och 11. Davids avslutande ord "min Klippa och min Återlösare" knyter ihop psalmens tre delar. Klippa är något konkret som associerar till skapelsen och återlösare är ett abstrakt ord som sammanfattar huvudbudskapet i Skriften: att Gud vill återupprätta relationen med människan genom sin Son.]

Tillbaka upp

---

Joh 13:31-14:14

Ett nytt bud – älska varandra
³¹När nu Judas gått ut sa Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad (fått Guds majestät, ära, glans, makt), och Gud har blivit förhärligad i honom. ³²Om Gud är förhärligad i honom, ska Gud också förhärliga honom i sig själv, och han ska förhärliga honom på en gång. [När Jesus uppstår ska han genast få sitta på Faderns högra sida.] ³³Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion (diminutiv form av teknon), se 1 Joh 2:1], bara en kort stund till är jag med er. Ni kommer att leta efter mig, men det jag sa till de judiska ledarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
     ³⁴Ett nytt bud (ett annat slags bud) ger jag er: att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande] – precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er, för att också ni ska (så att även ni skulle) älska varandra. [Joh 15:12, 17; 1 Joh 3:11; 4:21] ³⁵Genom detta ska alla förstå [av egen personlig erfarenhet veta] att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek till varandra (skulle ha inbördes kärlek)."

[I 3 Mos 19:18 finns grunden för detta bud: "älska din nästa som dig själv". Det nya här är "precis som jag älskade er" (se vers 34) istället för "som dig själv". Mänskligt sett är detta omöjligt, men Jesus ger en ny ande i det förnyade förbundet, se Hes 36:26; 37:14; Jer 31:32-33. Se även Rom 12:9-10; Ef 5:1-2; 1 Thess 4:9; Heb 13:1; 1 Pet 1:22.]

Jesus förutsäger Petrus förnekelse
³⁶Simon Petrus frågade honom: "Herre, vart går du?"
    Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men du ska följa mig senare." [Jesus förutsäger att Petrus också ska dö martyrdöden.]
     ³⁷Petrus sa till honom: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag vill lägga ner (kommer att ge) mitt liv för dig."
     ³⁸Jesus svarade: "Vill du [verkligen] ge ditt liv för mig? Jag säger dig sanningen (amen, amen): Innan tuppen gal ska du ha förnekat (frånsagt dig allt samröre med) mig tre gånger."

[Petrus, som annars är den som brukar vara först att prata och ställa frågor, blir nu helt tyst. Under resten av måltiden ställer Tomas, Filippus och Jakob frågor som Jesus svarar på.]

Var inte oroliga
¹[Jesus har just berättat att Petrus kommer att förneka honom och lärjungarna blir oroliga för vad som kommer att hända. Jesus tar till orda på nytt och säger:]

"Låt inte ert hjärta oroas (förfäras). [Hjärta i singular poängterar vars och ens hjärta individuellt, men pekar också på de elvas enhet. Jesus manar dem att inte låta sig skrämmas av situationen.] Tro (lita, förtrösta) på Gud, tro (lita, förtrösta) också på mig. [Kan också översättas: 'Ni tror på Gud, tro också på mig.'] ²I min Faders hus [himmelska boning, se Upp 21-22] finns många rum (boningar). [Det grekiska ordet för rum mone används bara två gånger i NT, här och i Joh 14:23 och har innebörden 'boning' och permanent boplats.] Om det inte vore så, skulle jag ha sagt det till er, för jag går bort för att bereda (iordningställa) en plats åt er. ³Om jag nu går bort [vilket jag gör] och bereder en plats åt er, så kommer jag tillbaka (igen) och ska ta er till mig (ta emot er till mig själv), så att ni också ska (kan) vara där jag är. ⁴Och dit (till den plats) jag går – ni känner (har sett) vägen [dit]."

[Genom att använda pronomenen mig, min och jag upprepade gånger i vers 1-4, betonar Jesus den nära personliga relationen mellan sig själv och lärjungarna – de tillhör honom. Jesus kommer tillbaka för att vara tillsammans med dem, även om han går bort för en tid. Här kan det finnas en avsiktlig dubbeltydighet där Jesus talar om flera saker. En troende kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus, se Fil 1:23; 1 Thess 4:13-18, och Jesus kommer en dag tillbaka till jorden, se Upp 1:7; 22:20.
    Lärjungarna, som Jesus speciellt riktar sig till här, får se Jesus redan på uppståndelsedagens kväll. Han visar sig även vid flera tillfällen fram till sin himmelsfärd, se Joh 20:19-22, 26; 21:1; 1 Kor 15:5-7. Svaret Petrus får på frågan om vart Jesus går, i Joh 13:36, och att Jesus säger att de snart ska få se honom, se Joh 14:19, pekar på att det är uppståndelsen Jesus talar om. I detta kapitel nämns också om den helige Ande som ska ta sin boning i den troendes hjärta, se Joh 14:16, 20, 23. Samma dag som Jesus uppstått säger Jesus till lärjungarna: "Ta emot den helige Ande", se Joh 20:22. På pingstdagen, 50 dagar senare, blir den helige Ande utgjuten över alla de troende, se Apg 2.]

Tomas frågar om vägen
⁵Tomas frågar (säger till) honom [och upprepar Petrus fråga, se Joh 13:36]: "Herre, vi vet inte (har inte sett) vart du går, så hur kan vi [då] känna (ha känt; förstått, sett) vägen?"
    

⁶Jesus svarar honom: "Jag är vägen och sanningen [verkligheten själv] och livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. [Den grekiska prepositionen pros, som översatts "till", indikerar en rörelseriktning mot ett mål under ömsesidig samverkan.] ⁷Om ni hade känt (haft en kunskap baserad på nära personlig erfarenhet av) mig hade ni också känt (sett; haft en inre förståelse av) min Fader. Från och med nu känner ni (har ni en kunskap baserad på nära personlig erfarenhet av) honom och har sett honom (urskilt honom tydligt)."

[Jesus är "vägen" till Gud. Här finns även koppling till ett av de hebreiska orden för väg derech. Första gången det används är i 1 Mos 3:24 där Gud "stänger" vägen till livets träd. Jesus är den som öppnar upp vägen tillbaka till Gud. De första kristna kallades också "vägen", se Apg 9:2.]

Filippus önskar att få se Fadern
⁸Filippus sa: "Herre, låt oss få se Fadern, sedan är vi nöjda (det är allt vi begär)."
     ⁹Jesus svarade honom: "Jag har varit så länge hos er och du har inte lärt känna mig (haft en personlig erfarenhet av mig), Filippus? Den som har sett (iakttagit, beaktat) mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? ¹⁰Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande] jag talar till er talar jag inte av mig själv (på eget initiativ), det är Fadern som bor i mig som utför sina gärningar [mäktiga mirakler].
     ¹¹Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig, men om ni inte tror på mig, tro på grund av gärningarna [miraklerna]. ¹²Jag säger er sanningen (amen, amen): Den som tror på (litar på, lutar sig emot) mig, han ska själv göra de gärningar [mäktiga mirakler] som jag gör, och ännu större (fler, starkare) än dessa, eftersom jag går till Fadern. ¹³Vad ni än frågar om (skulle be och begära) i mitt namn, det ska jag (kommer jag att) göra, så att Fadern blir förhärligad (må bli prisad, ärad) i Sonen. ¹⁴Om ni frågar mig om (skulle be mig om) något i mitt namn, så ska jag (kommer jag att) göra det.

Tillbaka upp