Halvbibel - lördag 24/5
1 Sam 10,
Joh 13:31-14:14
1 Sam 10
1Sedan tog Samuel oljehornet och hällde det över hans huvud och kysste honom och sa [vers 1b-8 är Samuels längsta nedtecknade tal till en person, 147 hebreiska ord]:
"Är det inte Herren (Jahveh) som har smort dig till att bli furste över hans arv? 2När du har lämnat mig idag ska du finna två män vid Rakels grav på gränsen till Benjamin vid Tseltsach, och de ska säga till dig: 'Åsnorna som du gick för att leta efter är upphittade, och din far har slutat bekymra sig för åsnorna och är orolig för dig och säger vad ska jag göra för min son?'
3Sedan ska du gå vidare därifrån och du ska komma till Tavors terebint, och där ska tre män möta dig som går upp till Gud (Elohim) i Betel. En har med sig 3 killingar och en annan bär på 3 brödkakor och en annan bär en kanna vin. 4Och de ska hälsa dig och ge dig 2 brödkakor som du ska ta emot från deras hand.
5Därefter ska du komma till Guds (Elohims) Giva ("Guds kulle" – hebr. Giva haElohim) där filistéernas här är [[1 Sam 13:3]] och det ska ske när du har kommit dit till staden att du ska möta en grupp profeter som kommer ner från den höga platsen med en psaltare, en tamburin och en flöjt och en kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) framför sig, och de ska profetera. 6Och Herrens (Jahvehs) Ande ska komma mäktigt över dig och du ska profetera med dem, och du ska förvandlas till en annan man. 7Och låt det ske när dessa tecken kommer till dig, att du gör vad du finner för handen, för Gud (Elohim) är med dig.
8Och du ska gå ner före mig till Gilgal, och se, jag ska komma ner till dig för att offra brännoffer och offra offer och shalomoffer (gemenskapsoffer), 7 dagar ska du vänta tills jag kommer till dig och talar om för dig vad du ska göra."
Saul blir kung
9Och det blev så att när han [Saul] vände sin skuldra (hebr. shechem) för att gå iväg från Samuel, förvandlade (omstörtade) Gud (Elohim) honom och gav honom ett annat hjärta, och alla dessa tecken skedde samma dag. [Ordet skuldra (hebr. shechem) används här och i [1 Sam 9:2; 10:23]. Saul blir förvandlad i sitt inre, dock är det inte permanent, se [1 Sam 16:14].] 10Och när de kom dit till Giva, se, en grupp profeter mötte honom och Guds (Elohims) Ande kom över honom och han profeterade bland dem. 11Och det skedde när alla som kände honom sedan tidigare såg det, se, han profeterade med profeterna, då sa folket till varandra: "Vad är detta som kommer till Kishs son? Är Saul bland profeterna?"
12Och en man på samma plats svarade och sa: "Och vem är deras far?" Därför blev det ett talesätt: "Är Saul också bland profeterna?" 13Och när han slutat att profetera kom han till den höga platsen.
14Och Sauls farbror sa till honom och till hans tjänare: "Vart gick ni?" Och han sa: "Till att söka efter åsnorna, och när vi såg att de inte var funna kom vi till Samuel."
15 Och Sauls farbror sa: "Berätta för mig, jag ber dig, vad Samuel sa till dig."
16Och Saul sa till sin farbror: "Han berättade rakt ut att åsnorna var upphittade." Men angående det Samuel talat om kungariket berättade han inget för honom.
17Och Samuel kallade samman folket till Mitspah [strax norr om Jerusalem där Samuel tidigare samlat folket, se [1 Sam 6:5]].
[Flera städer delar detta namn som betyder "vakttorn" och används för olika platser som fungerade som militärposter. Denna mitspah har identifierats med Tell en-Nasbeh som var 8 hektar stad som bevakade huvudvägen från norr till söder mellan judeiska bergen och Efraims bergstrakt.]
18Och han sa till Israels söner: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Jag förde upp Israel ur Egypten och jag befriade er ut ur egyptiernas hand och ut ur handen på alla kungariken som förtryckte er. 19Men ni har idag förkastat er Gud (Elohim) som själv frälste er ut ur alla olyckor och era trångmål (ångest), och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Visa nu därför upp er själva inför Herrens (Jahvehs) ansikte efter era stammar och era tusenden."
20Så Samuel förde alla Israels stammar nära och Benjamins stam träffades [lotten föll på den stammen]. [Troligtvis används lottkastning, se [Jos 7:16-17; 14:2].] 21Och han förde Benjamins stam nära efter deras familjer, och Matris familj träffades [lotten föll på den familjen], och Saul, Kishs son träffades [lotten föll på honom], men när de sökte honom kunde de inte hitta honom. 22Därför frågade de Herren (Jahveh) vidare: "Har mannen ännu kommit hit?" Och Herren (Jahveh) svarade: "Se, han har gömt sig bland redskapen (bagaget)."
23Och de sprang och hittade honom där. Och när han stod bland folket var han högre än någon av folket, från hans skuldror och uppåt. 24Och Samuel sa till hela folket: "Ser ni honom som Herren (Jahveh) har valt, att där är ingen som han bland allt folket?"
Och hela folket ropade och sa: "Länge leve kungen."
25Sedan talade Samuel om påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen för folket, och skrev det i en bok och lade den inför Herrens (Jahvehs) ansikte. Och Samuel sände iväg hela folket, var man till sitt hus.
26Och Saul gick också till sitt hus i [sin hemstad] Giva, och med honom gick de tappra männen (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft), vars hjärtan Gud (Elohim) hade berört. 27Men några män sa: "Hur ska denne man rädda (frälsa) oss?" Och de föraktade honom och gav honom ingen gåva. Men han behöll sitt lugn (ignorerade dem).
Joh 13:31-14:14
Ett nytt bud – älska varandra
31När nu Judas gått ut sa Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad (fått Guds majestät, ära, glans, makt), och Gud har blivit förhärligad i honom. 32Om Gud är förhärligad i honom, ska Gud också förhärliga honom i sig själv, och han ska förhärliga honom på en gång. [När Jesus uppstår ska han genast få sitta på Faderns högra sida.] 33Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion (diminutiv form av teknon), se [1 Joh 2:1]], bara en kort stund till är jag med er. Ni kommer att leta efter mig, men det jag sa till de judiska ledarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
34Ett nytt bud (ett annat slags bud) ger jag er: att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande] – precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er, för att också ni ska (så att även ni skulle) älska varandra. [[Joh 15:12, 17; 1 Joh 3:11; 4:21]] 35Genom detta ska alla förstå [av egen personlig erfarenhet veta] att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek till varandra (skulle ha inbördes kärlek)."
[I [3 Mos 19:18] finns grunden för detta bud: "älska din nästa som dig själv". Det nya här är "precis som jag älskade er" (se vers 34) istället för "som dig själv". Mänskligt sett är detta omöjligt, men Jesus ger en ny ande i det förnyade förbundet, se [Hes 36:26; 37:14; Jer 31:32-33]. Se även [Rom 12:9-10; Ef 5:1-2; 1 Thess 4:9; Heb 13:1; 1 Pet 1:22].]
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
36Simon Petrus frågade honom: "Herre, vart går du?"
Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men du ska följa mig senare." [Jesus förutsäger att Petrus också ska dö martyrdöden.]
37Petrus sa till honom: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag vill lägga ner (kommer att ge) mitt liv för dig."
38Jesus svarade: "Vill du [verkligen] ge ditt liv för mig? Jag säger dig sanningen (amen, amen): Innan tuppen gal ska du ha förnekat (frånsagt dig allt samröre med) mig tre gånger."
[Petrus, som annars är den som brukar vara först att prata och ställa frågor, blir nu helt tyst. Under resten av måltiden ställer Tomas, Filippus och Jakob frågor som Jesus svarar på.]
Var inte oroliga
1[Jesus har just berättat att Petrus kommer att förneka honom och lärjungarna blir oroliga för vad som kommer att hända. Jesus tar till orda på nytt och säger:]
"Låt inte ert hjärta oroas (förfäras). [Hjärta i singular poängterar vars och ens hjärta individuellt, men pekar också på de elvas enhet. Jesus manar dem att inte låta sig skrämmas av situationen.] Tro (lita, förtrösta) på Gud, tro (lita, förtrösta) också på mig. [Kan också översättas: 'Ni tror på Gud, tro också på mig.'] 2I min Faders hus [himmelska boning, se [Upp 21-22]] finns många rum (boningar). [Det grekiska ordet för rum mone används bara två gånger i NT, här och i [Joh 14:23] och har innebörden 'boning' och permanent boplats.] Om det inte vore så, skulle jag ha sagt det till er, för jag går bort för att bereda (iordningställa) en plats åt er. 3Om jag nu går bort [vilket jag gör] och bereder en plats åt er, så kommer jag tillbaka (igen) och ska ta er till mig (ta emot er till mig själv), så att ni också ska (kan) vara där jag är. 4Och dit (till den plats) jag går – ni känner (har sett) vägen [dit]."
[Genom att använda pronomenen mig, min och jag upprepade gånger i vers 1-4, betonar Jesus den nära personliga relationen mellan sig själv och lärjungarna – de tillhör honom. Jesus kommer tillbaka för att vara tillsammans med dem, även om han går bort för en tid. Här kan det finnas en avsiktlig dubbeltydighet där Jesus talar om flera saker. En troende kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus, se [Fil 1:23; 1 Thess 4:13-18], och Jesus kommer en dag tillbaka till jorden, se [Upp 1:7; 22:20].
Lärjungarna, som Jesus speciellt riktar sig till här, får se Jesus redan på uppståndelsedagens kväll. Han visar sig även vid flera tillfällen fram till sin himmelsfärd, se [Joh 20:19-22, 26; 21:1; 1 Kor 15:5-7]. Svaret Petrus får på frågan om vart Jesus går, i [Joh 13:36], och att Jesus säger att de snart ska få se honom, se [Joh 14:19], pekar på att det är uppståndelsen Jesus talar om. I detta kapitel nämns också om den helige Ande som ska ta sin boning i den troendes hjärta, se [Joh 14:16, 20, 23]. Samma dag som Jesus uppstått säger Jesus till lärjungarna: "Ta emot den helige Ande", se [Joh 20:22]. På pingstdagen, 50 dagar senare, blir den helige Ande utgjuten över alla de troende, se [Apg 2].]
Tomas frågar om vägen
5Tomas frågar (säger till) honom [och upprepar Petrus fråga, se [Joh 13:36]]: "Herre, vi vet inte (har inte sett) vart du går, så hur kan vi [då] känna (ha känt; förstått, sett) vägen?"
6Jesus svarar honom: "Jag är vägen och sanningen [verkligheten själv] och livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. [Den grekiska prepositionen pros, som översatts "till", indikerar en rörelseriktning mot ett mål under ömsesidig samverkan.] 7Om ni hade känt (haft en kunskap baserad på nära personlig erfarenhet av) mig hade ni också känt (sett; haft en inre förståelse av) min Fader. Från och med nu känner ni (har ni en kunskap baserad på nära personlig erfarenhet av) honom och har sett honom (urskilt honom tydligt)."
[Jesus är "vägen" till Gud. Här finns även koppling till ett av de hebreiska orden för väg derech. Första gången det används är i [1 Mos 3:24] där Gud "stänger" vägen till livets träd. Jesus är den som öppnar upp vägen tillbaka till Gud. De första kristna kallades också "vägen", se [Apg 9:2].]
Filippus önskar att få se Fadern
8Filippus sa: "Herre, låt oss få se Fadern, sedan är vi nöjda (det är allt vi begär)."
9Jesus svarade honom: "Jag har varit så länge hos er och du har inte lärt känna mig (haft en personlig erfarenhet av mig), Filippus? Den som har sett (iakttagit, beaktat) mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? 10Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande] jag talar till er talar jag inte av mig själv (på eget initiativ), det är Fadern som bor i mig som utför sina gärningar [mäktiga mirakler].
11Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig, men om ni inte tror på mig, tro på grund av gärningarna [miraklerna]. 12Jag säger er sanningen (amen, amen): Den som tror på (litar på, lutar sig emot) mig, han ska själv göra de gärningar [mäktiga mirakler] som jag gör, och ännu större (fler, starkare) än dessa, eftersom jag går till Fadern. 13Vad ni än frågar om (skulle be och begära) i mitt namn, det ska jag (kommer jag att) göra, så att Fadern blir förhärligad (må bli prisad, ärad) i Sonen. 14Om ni frågar mig om (skulle be mig om) något i mitt namn, så ska jag (kommer jag att) göra det.