Khirbet Qeiyafa – En stad som visar på Davids växande rike
Fram tills fyndet i Tell Dan 1993 i norra Israel som nämner "Davids hus" fanns det inga arkeologiska belägg för att David har funnits. Utgrävningar 2007-2013 i Khirbet Qeiyafa, som ligger i Elah-dalen (nära Azeka där David slog Goliat), visar hur det enade riket Israel under Davids tid (ca 1010–970 f.Kr.) expanderade och stärkte sin ställning genom att nya befästningsstäder byggdes som försvar mot filistéerna. Staden var bebodd endast en kort period på 20-30 år under den senare delen av Davids regeringstid. Staden förstördes 980-970 f.Kr. Ofta har dateringar gjorts endast med hjälp av keramikfynd, men i Khirbet Qeiyafa fann man ett 20-tal olivkärnor som man kunde analysera med hjälp av kol-14-metoden vilket möjliggjorde en så exakt datering. Det som även var avgörande för dateringen är det faktum att staden var bebodd endast en kort period varefter den övergavs under lång tid.

Staden visar alla tecken (typ av mur, stadsplanering, frånvaro av benrester från gris, typ av lerkärl, osv) på att vara en judisk stad och inte en filisteisk eller kanaaneisk. Platsen är strategiskt viktig, den ligger en dagsmarsch både från Jerusalem och Hebron. Den är en gränsstad mot filistéerna (12 km till Gat västerut). Fynden har lett till att arkeologer nu också bättre kan identifiera städer från samma period vid andra utgrävningar. Några av dem är: Beit-Shemesh (lager 4), Tell en-Nasbeh, Chirvet ed-Davara, Chirvet al-Raj (2019) och Lachish (lager 5, 2023).

Muren är en så kallad kasemattmur (dubbelmur). Den tekniken användes i israeliska städer, men inte i filisteiska eller kanaaneiska. Specifikt för Juda är att muren var integrerad i boningshusen där den kunde användas som förrådsrum. En tjockare mur är visserligen starkare, men fördelen med denna ihåliga konstruktion (i detta fall var bredden på den yttre 1,5 meter och den inre 1 meter) är att den går snabbare att bygga. Fynd visar att fyra grupper byggde muren och utgick från var sin sida av de två portarna. Allt pekar på en central administration som planerade byggandet av staden.

Mellan 2007 och 2013 har en fjärdedel av staden grävts fram (vilket är mycket i arkeologiska sammanhang). Över 400 000 lerskärvor och 693 handtag från stora lerkärl har hittats. Sådana kärl användes av en central administration, där tomma kärl skickades ut för att fyllas, och fungerade som en slags beskattning. Här i Elah-dalen odlades mycket av den spannmål som behövdes för att försörja det växande riket. Bland de mer spektakulära fynden är en inskription med namnet Esh-Baal, samma namn som Sauls fjärde son (1 Krön 8:33). Av de tusentals namn som hittats på andra inskriptioner från platser i Israel, är det första gången detta namn upptäckts. Det stämmer även in tidsmässigt med de personer i Bibeln som har det namnet. Personnamn som innehåller Baal, som betyder "herre" men även användes om kanaanéernas gud, förekommer inte längre efter 900-talet f.Kr. i Bibeln.

Man har även hittat 12 mycket små vikter som alla har en rundad överdel och en platt bas. De användes för att väga dyrbart material, som metaller, juveler eller kryddor. De är alla olika fraktioner av vikten shekel (11,5 gram). Innan det här fyndet, var en vanlig uppfattning att det här exakta måttsystemet började användas först under 600-talet i Juda. Andra tecken på att staden hade en aktiv och välutvecklad kommers är vackra kärl från Cypern och skarabéer från Egypten. Dessutom har även många metallföremål hittats, bl.a. 15 dolkar, 10 pilspetsar, 3 svärd samt en bronsyxa.

Många arkeologer identifierar den höga trappstegsliknande förstärkningen med den konstruktion som kallas Millo.

⁶[Jerusalem, även omnämnt som Jevus (Jos 15:8), ligger strategiskt längs med den östvästliga vägen från Jeriko till hamnstaden Joppe och den nordsydliga patriarkernas väg från södra Juda till Galileen i norr. Under domartiden hade staden blivit slagen och delvis nerbränd av Juda (Dom 1:8). Direkt efteråt, i Dom 1:9-10, berättas dock att de drog vidare för att strida i andra områden. Staden kunde därför återtas och byggas upp igen av jevusiterna. När David nu drog upp mot staden var den 10-15 hektar stor och låg på den sydöstra bergsryggen söder om tempelberget (utanför de medeltida murarna som idag omsluter staden). Antalet invånare innanför murarna var ett par tusen, men i dåtidens städer var det vanligt att en betydande del av invånarna bodde utanför de egentliga stadsmurarna, endera i enkla hus eller som semi-nomader. Det betyder att antalet människor som hade den jevusitiska staden som sitt "hem" kan ha varit betydligt fler. Att det var så, vittnar de enorma befästningsverken man lyckades bygga redan på patriarktiden om. Staden var väl befäst med vattenförsörjning från Gichonkällan på den östra sidan. De branta dalsidorna ingick i stadens försvarsverk. Den enda sidan av staden som inte hade något naturligt försvar var den som vette mot norr, och här hade man byggt särskilt starka murar.]

Och kungen [David] och hans män gick till Jerusalem mot jevusiterna, invånarna i landet. [Efter Davids kröning i Hebron vill han återta Jerusalem.] Men de talade till David och sa [arrogant och självsäkert]: "Du ska inte komma in hit, för om [du gör det] kommer [till och med] blinda och halta att driva bort dig!" De tänkte att David kommer aldrig att ta sig in [i staden]. ⁷Men David tog Sions borg (starka fäste – hebr. matsodah), det är Davids stad.

Gihon-källan var väl befäst och försörjde Jerusalem med vatten. Illustration baserad på fynd från arkeologiska utgrävningar.

⁸Ja, David sa den dagen [när han attackerade Jerusalem]: "Den som vill slå jevusiterna, han ska via tunneln (kanalen – hebr. tsinor) nå fram till de halta och blinda som David med sin hela varelse (själ) hatar!" [David lovar också att den som först tar sig upp ska leda hans armé, se 1 Krön 11:6.] Därför säger man: "Den blinde och den halte ska inte komma in i huset." [Huset kan syfta på Davids palats eller den administrativa byggnaden, se vers 8, 9 och 11.]

[David använder antagligen uttrycket "de blinda och halta" om alla jevuséer som står och hånar honom uppe vid murarna. Det gör han i respons på vad de ropat, det är ingen allmän attack mot blinda och halta. David behandlar till exempel Jonatans handikappade son Mefivoshet mycket väl, se 2 Sam 4:4; 9:10.
    Ordet tsinor kan betyda rör, tunnel eller kanal. Det passar in på den delvis underjordiska tunnel som gick från den mycket välbefästa Gichonkällan in till staden. Gichonkällan omgavs av ett försvarstorn med väggar som var 4-7 meter breda, intill källan fanns en befäst stor pool/bassäng där vattnet från Gichonkällan samlades upp och man kunde hämta vatten stående på en plattform över poolen. Från Källtornet och poolen gick två parallella murar upp mot den yttre ingången till det som brukar kallas Warrens schaktsystem. Murarna är än idag bevarade upp till 8 meters höjd och är 3 meter breda. Därefter kunde man komma in i staden via en tunnel grävd genom berget. Tunneln är 1-2 meter bred och på sina ställen över 3 meter hög. Det är kanske via den här tunneln (hebr. tsinor) Joav lyckades ta sig in, se 1 Krön 11:6.]

Överst: Det aeoliska kapitälet som hittades 1963. Nederst: En konstnärs illustration av David som lutar sig mot en pelare i sitt palats och blickar söderut ut över Davids stad med Olivberget till vänster.

⁹Och David bodde i borgen [som syftar på den välbefästa staden som i sin helhet var en fästning] och kallade den för Davids stad. Och David byggde runtom [utanför den befintliga staden] utgående från Millo (förstärkningsvallen; ordagrant "fyllning"), samt dess hus.

[Millo används alltid i bestämd form (hebr. ha-millo). Det som avses är antagligen trappstegskonstruktionen strax norr om den ursprungliga staden. Flera utgrävningar sedan 1920-talet har synliggjort delar av den imponerande konstruktion som byggdes för att bredda bergsryggen på dess smalaste ställe strax norr om den ursprungliga jevusitiska staden som David intog. Integrerad i och delvis byggd på denna konstgjorda konstruktion har arkeologen Eilat Mazar (1956-2021) grävt fram grunden till den byggnad som hon menade var Davids palats. Byggnaden är större än det palats man funnit i t.ex. Megiddo. Vid utgrävningar vid Millo 1963 hittades ett aeoliskt kapitäl. Sådana användes som utsmyckning vid ingångar eller fönster vid palats, t.ex. vid palatset i Megiddo. Detta är det mest skickligt utförda av alla kapitäl som hittills hittats i hela Mellanöstern. Den östra ytterväggen vid Millo är hela 7 meter bred, så byggnaden utgjorde även en förbättrad del av stadens försvar. Om det är Davids palats som avses så började David byggandet, senare (vers 11) rapporteras att han får hjälp av Hirams skickliga hantverkare för att slutföra bygget och utsmycka det.
    Den imponerande byggnaden fungerade också som ett administrativt center. Man har funnit tiotals sigill vid Millo vilket är ett tecken på att det fanns officiella arkiv i byggnaden. Sigill, även kallad bulla, är en tillplattad lerklump med namn eller bild, ca 1 cm i diameter, som användes för att försegla viktiga dokument. Byggnaden förblev i bruk ända till Jerusalems förstörelse. Det vet man på grund av namn man hittat på tre av sigillen. Det är namnen på skrivare som nämns i Jeremia, nämligen Gemarjahu (Shafans son, se Jer 36:10), Jehuchal (Shelemjas son, se Jer 37:3) samt Gedaljahu (Pashurs son, se Jer 38:1). I den sistnämnda versen nämns till och med Jehuchal och Gedaljahu tillsammans! Även andra kända namn som kung Hiskia och profeten Jesaja har hittats här 2015 och 2018.]

¹⁰Och David växte sig mäktigare och mäktigare, för Herren (Jahveh), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), var med honom. [David fick mer auktoritet, riket växte och ryktet om honom spred sig.] ¹¹Och Chiram, Tyros kung, sände budbärare till David, och cederträ och timmermän och stenhuggare. Och de byggde på [förfärdigade] Davids hus [palatset eller den administrativa byggnaden vid Millo].

[Ett spår av deras skickliga hantverk är antagligen det aeoliska kapitäl man funnit vid Millo.]

På Mesha-stelen (daterad till 840 f.kr.) beskriver moabiterna sitt uppror mot Israel. Stenen hittades 1868 i Dibon i Jordanien och nämner "Omri kung av Israel" på rad 4-5. Den 31:a raden är skadad, men nya analyser 2022 med hjälp av 3D-teknik gör att fler och fler forskare bekräftar att det står "Davids hus".

¹²Och David visste [han förstod att när en av dåtidens stora kungar sänder en delegation och bidrar till palatset] att Herren (Jahveh) hade gjort honom till kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungarike för sitt folk Israels skull.

[Drygt hundra år efter Davids tid skriver Moabs kung Mesha ner sin beskrivning av kriget med israeliterna. Stenen som kallas Mesha-stelen hittades i Dibon i Jordanien 1868. Den dateras till 840 f.Kr. Beskrivningen är i full harmoni med Bibelns version och har 34 rader. Rad 4-5 beskriver striderna med "Omri Israels kung", han var Nordrikets 6:e kung och regerade 884-873 f.Kr. Rad 31 nämner troligtvis "Davids hus", två av de fem bokstäverna är skadade, men ny 3D-teknik pekar på att det verkligen står Davids hus. Stenen finns i Paris på Louvren.]

¹³Och David tog sig fler konkubiner och hustrur från Jerusalem efter att han kommit från Hebron och det föddes söner och döttrar till David. ¹⁴Och dessa är namnen på dem som föddes åt honom i Jerusalem:

Shamoa
och Shovav
och Natan
och Salomo [dessa fyra var Batshevas söner, se 1 Krön 3:5]

¹⁵och Jivchar
och Elishoa
och Nefeg
och Jafia
¹⁶och Elishama
och Elijada
och Elifalet.

[Detta är den kortaste av de tre uppräkningarna av barn som föddes till David i Jerusalem, se 1 Krön 3:5-9; 14:4-6. Samtidigt som författaren visar på hur Davids rike stärktes och hur han blir välsignad med många barn, det föds fem fler barn i Jerusalem än i Hebron, anas också att detta kan orsaka problem i framtiden, se 5 Mos 17:17.]

David slår filistéerna
¹⁷När filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, gick alla filistéer upp och sökte David, och David hörde om det och gick ner till borgen (starka fästet – hebr. matsodah).

[Filistéerna kom från städerna Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan och rörde sig höjdmässigt upp mot Jerusalem. En del menar att denna borg refererar till den i Adullam i närheten av Betlehem som är på lägre höjd (2 Sam 23:14), men troligare utifrån den geografiska positionen nära Refaim och Givon (vers 18, 22 och 25) är att David flyttar sitt högkvarter från palatset som nu är byggt på högre höjd, ner till borgen innanför murarna i Jerusalem.]

¹⁸Filistéerna kom och spred ut sig i Refaims dal [gränsen mellan Juda och Benjamin sydväst om Jerusalem]. ¹⁹Då frågade David Herren (Jahveh) och sa: "Ska jag dra ut mot filistéerna? Ska du ge dem i min hand?"
    Och Herren (Jahveh) sa till David: "Dra ut, för jag ska med säkerhet ge filistéerna i din hand."
     ²⁰Så David kom till Baal-Peratsim ["bräckandets herre"; strax utanför Jerusalem] och David slog dem där och han sa: "Herren (Jahveh) har brutit mina fiender framför mig, som vattnet bryter igenom." Därför kallas den platsen Baal-Peratsim. [Hebr. Peratsim är plural av hebr. perets – att bryta, rämna, slå en bräsch i.] ²¹Där lämnade de sina avgudar och David och hans män tog bort dem.
     ²²Men filistéerna kom upp igen och spred sig i Refaims dal. ²³När David då frågade Herren (Jahveh) svarade han: "Du ska inte dra ut, gör en kringgående rörelse bakom dem och kom över dem mittemot bachaträden ("de gråtande träden" – hebr. bachaim). [David ska blockera deras reträtt tillbaka västerut via Refaims dal. Trädet är troligtvis ett balsamträd (Meckabalsam, Gileadbalsam) som droppar sav när grenar och löven bryts av. Namnet kommer från verbet för att gråta (hebr. bacha), se även 1 Krön 14:14-15; Ps 84:7.] ²⁴Och det ska ske när du hör ljudet av en marscherande armé i bachaträdens toppar, då ska du göra dig redo, för då har Herren (Jahveh) gått ut framför dig och slagit filistéernas armé." ²⁵Och David gjorde som Herren (Jahveh) hade befallt honom och han slog filistéerna från Geva [betyder "höjd"; just väster om Jerusalem] till dess de kom till Gezer [längs med Ajiondalen västerut, halvvägs till Medelhavskusten].

Guds ark förs till Jerusalem
¹[Israeliterna hade tagit med arken ut i striderna eftersom man trodde Guds kraft och närvaro skulle vara med dem, men den blir istället tagen som segerbyte av filistéerna (1 Sam 4:4, 10). Under 7 månader finns den i Ashdod, Gat och Ekron (1 Sam 5), men när deras gud Dagon faller ner och invånarna blir sjuka med bölder skickar de iväg arken till Beit-Shemesh. Där hanterar folket arken på ett ovärdigt sätt, så den sänds vidare till Kirjat-Jearim (13 km väster om Jerusalem, nära Abu Gush) där den blir stående i 20 år i Avinadavs hus (1 Sam 7:1-2). Där förblir den under Sauls styre (40 år) och omkring 10 år in i Davids styre. Totalt har det alltså gått 70 år sedan arken lämnade tabernaklet i Shilo. Nu vill David föra arken till Jerusalem. Hans tal till de samlade återges i 1 Krön 13:2-3.]

Igen samlade David alla de utvalda i Israel, 30 000 man. ²Och David steg upp och gick med hela folket som var med honom från Baalah i Juda [även kallat Kirjat-Jearim, 13 km väster om Jerusalem] för att därifrån föra upp Guds (Elohims) ark, över vilken Namnet är uppkallat, namnet Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) som sitter på keruberna. [På arkens lock fanns två keruber, se 2 Mos 25:18-19.] ³Och de satte Guds (Elohims) ark på en ny vagn och förde ut den ur Avinadavs hus på kullen (hebr. givah), och Uzza och Achjo, Avinadavs söner (ättlingar) [barnbarn], drog den nya vagnen. [Enligt Moses föreskrifter skulle leviter bära arken, se 4 Mos 4:15. Davids metod att föra upp arken liknar mer filistéernas sätt, se 1 Sam 6:7, 10. Istället för att undersöka Skrifterna gör David på samma sätt som ett hedniskt folk gjort.] ⁴Och de förde den ut ur Avinadavs hus som var på kullen med Guds (Elohims) ark, och Achjo gick före arken. [Och troligtvis gick Uzza bakom.] ⁵Och David och hela Israels hus spelade inför Herrens (Jahvehs) ansikte med alla slags instrument gjorda av cypressträ och med kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor) och med nevel-lyror (psaltare) och med tamburiner och med skallror och med cymbaler.
     ⁶Och när de kom till Nachons tröskplats sträckte Uzza ut handen mot Guds (Elohims) ark och tog tag i den för oxarna snavade. ⁷Då upptändes Herrens (Jahvehs) vrede mot Uzza, och Gud (Elohim) slog honom där för hans misstag, och han dog där vid Guds (Elohims) ark.
     ⁸Men David blev upprörd eftersom Herren (Jahveh) hade brutit ner (hebr. perets) Uzza, så han kallade den platsen Peres-Uzza, som den heter än i dag.

[Perets betyder bryta sönder och Uzza betyder stark. Platsen ligger bara 1 km väster om Jerusalem. Arken symboliserar Guds närvaro, person och hans löften. I den guldbelagda trälådan (1,2 m lång och 0,6 m bred och hög) låg stentavlorna med budorden, se 2 Mos 25:10-22. Bara översteprästen fick gå in till arken en gång om året under strikta restriktioner, att bryta mot det var förenat med döden, se 3 Mos 16:2; 4 Mos 4:15. Leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, var de som skulle sköta sysslorna vid arken (4 Mos 4:4, 15, 17-20). Arken skulle bäras (inte köras på en vagn) och vara täckt med ett förhänge (2 Mos 40:19). När arken fördes över Jordan var det leviter som bar arken och folket skulle hålla sig på 900 meters avstånd, se Jos 3:4.
    Avinadavs hus var i Juda, så han och hans söner var troligtvis inte leviter och än mindre kehatiter. Även om de var så, fraktades arken helt fel. Bröderna Uzza och Achjo hade växt upp med arken i sitt hus, det finns en risk att de i sin familjaritet inte hade tillräcklig vördnad för Guds helighet.]

⁹Och David blev rädd för Herren (Jahveh) den dagen och han sa: "Hur ska Herrens (Jahvehs) ark komma till mig?" ¹⁰Så David flyttade inte Herrens (Jahvehs) ark till sig i Davids stad, utan bar den åt sidan in i gititen Oved-Edoms hus. ¹¹Och Herrens (Jahvehs) ark förblev i gititen Oved-Edoms hus tre månader, och Herren (Jahveh) välsignade Oved-Edom och hela hans hus.
    

David dansar när arken förs in till Jerusalem, målning av James Tissot (1896–1902), finns på judiska museet i New York.

¹²Och man berättade för kung David och sa: "Herren (Jahveh) har välsignat Oved-Edoms hus och alla som vistas hos honom på grund av Guds (Elohims) ark." Och David gick och hämtade Guds (Elohims) ark från Oved-Edoms hus till Davids stad med glädje. ¹³Och det skedde att när de som bar Herrens (Jahvehs) ark hade gått sex steg offrade han en oxe och en gödkalv. ¹⁴David dansade med hela sin kraft inför Herren (Jahveh), och David var iklädd en linneefod. [David hade tagit av sig sin kungliga mantel, och var klädd som alla andra präster.] ¹⁵Och David och hela Israels hus förde upp Herrens (Jahvehs) ark med rop och med ljudet av shofarer.
     ¹⁶Och det skedde när Herrens (Jahvehs) ark kom in i Davids stad att Michal, Sauls dotter, tittade ut genom fönstret och såg kung David hoppa och dansa inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och hon föraktade honom i sitt hjärta.
     ¹⁷Och de förde in Herrens (Jahvehs) ark och ställde den på sin plats mitt i tältet som David hade satt upp för den. Och David offrade brännoffer och shalomoffer inför Herrens (Jahvehs) ansikte. ¹⁸Och när David hade avslutat brännoffret och shalomoffret, välsignade han folket i Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) namn. ¹⁹Och han delade ut bland hela folket, till hela Israels folkskara, både män och kvinnor, till varenda en, ett runt bröd [brödkaka, se 3 Mos 8:26], en dadelkaka (hebr. eshpar, ett ovanligt ord, kanske kött eller bröd bakat i form) och en russinkaka [ett sött bröd, se Höga V 2:5; Hos 3:1]. Och hela folket lämnade, var och en till sitt hus. [1 Krön 16:3]
     ²⁰Sedan återvände David för att välsigna sitt eget hushåll. Och Michal, Sauls dotter, kom ut och mötte David och sa: "Hur har inte Israels kung gett sig ära idag, som har klätt av sig själv idag inför ögonen på sina tjänares tjänstekvinnor, som en av de fåfänga männen som skamlöst klär av sig!"

[David var inte naken, han hade tagit av sig sin kungliga mantel, i ödmjukhet inför Gud, se 2 Sam 6:16, och var som en bland folket, detta retade Michal för hon gillade statusen att vara kungens fru.]

²¹Och David sa till Michal: "Inför Herrens (Jahvehs) ansikte som valt mig framför din far och över hela hans hus, till att utse mig till furste över Herrens (Jahvehs) folk, över Israel, inför Herrens (Jahvehs) ansikte har jag fröjdat mig. ²²Och jag ska ödmjuka mig mer än så, jag ska bli lätt i mina egna ögon, och angående tjänstekvinnorna som du talade om, av dem ska jag bli ärad."
     ²³Och Michal, Sauls dotter, fick inga barn till sin dödsdag.

Tillbaka upp

---

Ps 119:17-32

ג – gimel

Bokstaven Gimel avbildar en kamel med dess höga huvud och två framben. Den utvecklades till den latinska bokstaven G (som är spegelvänd på grund av skillnaden i läsriktning).

¹⁷[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel (hebr. gamal). Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.]

Handla generöst med din tjänare,
    så att jag får leva och jag ska lyda ditt ord (hebr. davar).

[Det första verbet gamal är ett rikt ord som används för att skörda, avvänja ett barn, kompensera och ge lön. Det kopplas ihop med verben "leva" och "lyda". Orden avtäck och ta bort, i vers 22, har samma rot.]

¹⁸Avtäck (öppna) mina ögon,
    så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). [Apg 9:18]

¹⁹ En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag –
    göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.

²⁰ Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person),
    i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim).

²¹Du har bestraffat de stolta som är förbannade,
    då de gjort fel mot dina budord (hebr. mitzvot).

[Upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.]

²²Ta bort (rulla undan) från mig hån och förakt,
    för jag har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) dina vittnesbörd (hebr. edot).

²³ Även då furstar sitter och talar emot mig,
    har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).

²⁴Ja (även, också), dina vittnesbörd (hebr. edot) är min njutning,
    de är mina rådgivare.

ד – dalet

Piktogrammet för bokstaven Dalet ser ut som en stängd tältdörr.

²⁵[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval.
    I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i vers 25 och 28. I vers 20 uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit till marken. Det första ordet här i vers 25 är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se Ps 22:16; 30:10; 104:29). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. Vers 25-28 formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och davar.]

Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],
    skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).

²⁶ Jag återberättar om mina vägar och du svarar mig –
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
²⁷Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.

²⁸Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,
    upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).

²⁹Falskhetens (lögnens) väg – vänd mig bort från (ta bort) den,
    och låt din undervisning (Torah) ge mig nåd (oförtjänt kärlek).
³⁰Sanningens väg har jag valt,
    dina domar (hebr. mishpat) har jag inför mig (vill jag likna, är jag engagerad i – hebr. shavah) [Ps 16:8].

[Falskhet (hebr. sheqer) i vers 29 och sanning (hebr. emet) här i vers 30 är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]

³¹Jag håller fast vid (följer efter, "är som limmad mot" – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot).
    Herre, låt mig inte komma på skam!
³²Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg,
    för du har vidgat mitt hjärta.

[Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.]

Tillbaka upp

---

Ords 15:31-32

³¹Det öra som lyssnar på livgivande tillrättavisning
    kommer att bli kvar bland de visa.

³²Den som vägrar ta emot tillrättavisning (tuktan, disciplin) föraktar (ogillar, tar avstånd ifrån) sig själv,
    men den som tillåter sig att bli tillrättavisad (tar emot korrigering) växer i förståelse (insikt).

Tillbaka upp

---

Joh 13:31-14:14

Ett nytt bud – älska varandra
³¹När nu Judas gått ut sa Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad (fått Guds majestät, ära, glans, makt), och Gud har blivit förhärligad i honom. ³²Om Gud är förhärligad i honom, ska Gud också förhärliga honom i sig själv, och han ska förhärliga honom på en gång. [När Jesus uppstår ska han genast få sitta på Faderns högra sida.] ³³Kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion (diminutiv form av teknon), se 1 Joh 2:1], bara en kort stund till är jag med er. Ni kommer att leta efter mig, men det jag sa till de judiska ledarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
     ³⁴Ett nytt bud (ett annat slags bud) ger jag er: att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande] – precis som jag [aktivt] har älskat (älskade) er, för att också ni ska (så att även ni skulle) älska varandra. [Joh 15:12, 17; 1 Joh 3:11; 4:21] ³⁵Genom detta ska alla förstå [av egen personlig erfarenhet veta] att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek till varandra (skulle ha inbördes kärlek)."

[I 3 Mos 19:18 finns grunden för detta bud: "älska din nästa som dig själv". Det nya här är "precis som jag älskade er" (se vers 34) istället för "som dig själv". Mänskligt sett är detta omöjligt, men Jesus ger en ny ande i det förnyade förbundet, se Hes 36:26; 37:14; Jer 31:32-33. Se även Rom 12:9-10; Ef 5:1-2; 1 Thess 4:9; Heb 13:1; 1 Pet 1:22.]

Jesus förutsäger Petrus förnekelse
³⁶Simon Petrus frågade honom: "Herre, vart går du?"
    Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu, men du ska följa mig senare." [Jesus förutsäger att Petrus också ska dö martyrdöden.]
     ³⁷Petrus sa till honom: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag vill lägga ner (kommer att ge) mitt liv för dig."
     ³⁸Jesus svarade: "Vill du [verkligen] ge ditt liv för mig? Jag säger dig sanningen (amen, amen): Innan tuppen gal ska du ha förnekat (frånsagt dig allt samröre med) mig tre gånger."

[Petrus, som annars är den som brukar vara först att prata och ställa frågor, blir nu helt tyst. Under resten av måltiden ställer Tomas, Filippus och Jakob frågor som Jesus svarar på.]

Var inte oroliga
¹[Jesus har just berättat att Petrus kommer att förneka honom och lärjungarna blir oroliga för vad som kommer att hända. Jesus tar till orda på nytt och säger:]

"Låt inte ert hjärta oroas (förfäras). [Hjärta i singular poängterar vars och ens hjärta individuellt, men pekar också på de elvas enhet. Jesus manar dem att inte låta sig skrämmas av situationen.] Tro (lita, förtrösta) på Gud, tro (lita, förtrösta) också på mig. [Kan också översättas: 'Ni tror på Gud, tro också på mig.'] ²I min Faders hus [himmelska boning, se Upp 21-22] finns många rum (boningar). [Det grekiska ordet för rum mone används bara två gånger i NT, här och i Joh 14:23 och har innebörden 'boning' och permanent boplats.] Om det inte vore så, skulle jag ha sagt det till er, för jag går bort för att bereda (iordningställa) en plats åt er. ³Om jag nu går bort [vilket jag gör] och bereder en plats åt er, så kommer jag tillbaka (igen) och ska ta er till mig (ta emot er till mig själv), så att ni också ska (kan) vara där jag är. ⁴Och dit (till den plats) jag går – ni känner (har sett) vägen [dit]."

[Genom att använda pronomenen mig, min och jag upprepade gånger i vers 1-4, betonar Jesus den nära personliga relationen mellan sig själv och lärjungarna – de tillhör honom. Jesus kommer tillbaka för att vara tillsammans med dem, även om han går bort för en tid. Här kan det finnas en avsiktlig dubbeltydighet där Jesus talar om flera saker. En troende kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus, se Fil 1:23; 1 Thess 4:13-18, och Jesus kommer en dag tillbaka till jorden, se Upp 1:7; 22:20.
    Lärjungarna, som Jesus speciellt riktar sig till här, får se Jesus redan på uppståndelsedagens kväll. Han visar sig även vid flera tillfällen fram till sin himmelsfärd, se Joh 20:19-22, 26; 21:1; 1 Kor 15:5-7. Svaret Petrus får på frågan om vart Jesus går, i Joh 13:36, och att Jesus säger att de snart ska få se honom, se Joh 14:19, pekar på att det är uppståndelsen Jesus talar om. I detta kapitel nämns också om den helige Ande som ska ta sin boning i den troendes hjärta, se Joh 14:16, 20, 23. Samma dag som Jesus uppstått säger Jesus till lärjungarna: "Ta emot den helige Ande", se Joh 20:22. På pingstdagen, 50 dagar senare, blir den helige Ande utgjuten över alla de troende, se Apg 2.]

Tomas frågar om vägen
⁵Tomas frågar (säger till) honom [och upprepar Petrus fråga, se Joh 13:36]: "Herre, vi vet inte (har inte sett) vart du går, så hur kan vi [då] känna (ha känt; förstått, sett) vägen?"
    

⁶Jesus svarar honom: "Jag är vägen och sanningen [verkligheten själv] och livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. [Den grekiska prepositionen pros, som översatts "till", indikerar en rörelseriktning mot ett mål under ömsesidig samverkan.] ⁷Om ni hade känt (haft en kunskap baserad på nära personlig erfarenhet av) mig hade ni också känt (sett; haft en inre förståelse av) min Fader. Från och med nu känner ni (har ni en kunskap baserad på nära personlig erfarenhet av) honom och har sett honom (urskilt honom tydligt)."

[Jesus är "vägen" till Gud. Här finns även koppling till ett av de hebreiska orden för väg derech. Första gången det används är i 1 Mos 3:24 där Gud "stänger" vägen till livets träd. Jesus är den som öppnar upp vägen tillbaka till Gud. De första kristna kallades också "vägen", se Apg 9:2.]

Filippus önskar att få se Fadern
⁸Filippus sa: "Herre, låt oss få se Fadern, sedan är vi nöjda (det är allt vi begär)."
     ⁹Jesus svarade honom: "Jag har varit så länge hos er och du har inte lärt känna mig (haft en personlig erfarenhet av mig), Filippus? Den som har sett (iakttagit, beaktat) mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? ¹⁰Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande] jag talar till er talar jag inte av mig själv (på eget initiativ), det är Fadern som bor i mig som utför sina gärningar [mäktiga mirakler].
     ¹¹Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig, men om ni inte tror på mig, tro på grund av gärningarna [miraklerna]. ¹²Jag säger er sanningen (amen, amen): Den som tror på (litar på, lutar sig emot) mig, han ska själv göra de gärningar [mäktiga mirakler] som jag gör, och ännu större (fler, starkare) än dessa, eftersom jag går till Fadern. ¹³Vad ni än frågar om (skulle be och begära) i mitt namn, det ska jag (kommer jag att) göra, så att Fadern blir förhärligad (må bli prisad, ärad) i Sonen. ¹⁴Om ni frågar mig om (skulle be mig om) något i mitt namn, så ska jag (kommer jag att) göra det.

Tillbaka upp