Halvbibel - onsdag 21/5
1 Sam 7
1Och Kirjat-Jearims män kom och hämtade upp Herrens (Jahvehs) ark och förde in den i Avinadavs hus på kullen (hebr. givah), och helgade hans son Elazar till att vakta (skydda, bevara) Herrens (Jahvehs) ark.Samuel som domare
2Och det hände från den dagen att arken bodde i Kirjat-Jearim under en lång tid, det var 20 år, och hela Israels hus längtade efter Herren (Jahveh). 3Och Samuel talade till hela Israels hus och sa: "Om ni återvänder till Herren (Jahveh) med hela ert hjärta och tar bort de främmande gudarna och aserorna [pålar för avgudadyrkan] från ibland er, och vänder era hjärtan till Herren (Jahveh) och tjänar enbart honom, då ska han befria er ur filistéernas hand." 4Då tog Israels söner bort baalerna och aserorna [pålarna för avgudadyrkan] och tjänade enbart Herren (Jahveh).
5Och Samuel sa: "Samla hela Israel till Mitspah [drygt 1 mil norr om Jerusalem] och jag ska be för er till Herren (Jahveh)."
[Flera städer delar detta namn som betyder "vakttorn" och används för olika platser som fungerade som militärposter. Denna mitspah har identifierats med Tell en-Nasbeh som var 8 hektar stad som bevakade huvudvägen från norr till söder mellan judeiska bergen och Efraims bergstrakt.]
6Och de samlades tillsammans i Mitspah och drog upp vatten och hällde ut det inför Herrens (Jahvehs) ansikte och fastade den dagen och sa där: "Vi har syndat mot Herren (Jahveh)." Och Samuel dömde Israels söner i Mitspah.
7Och när filistéerna hörde att Israels söner hade samlats i Mitspah drog filistéernas ledare upp mot Israel. Och när Israels söner hörde det var de rädda för filistéerna. 8Och Israels söner sa till Samuel: "Sluta inte att ropa till Herren vår Gud (Jahveh Elohim) för oss, så att han räddar oss ur filistéernas hand." 9Och Samuel tog ett dilamm och offrade det som ett helt brännoffer till Herren (Jahveh). Och Samuel ropade till Herren (Jahveh) för Israel, och Herren (Jahveh) svarade honom.
10Medan Samuel offrade brännoffret kom filistéerna nära för att strida mot Israel, men Herren (Jahveh) dundrade med ett stort dån över filistéerna den dagen och förvirrade dem (förorsakade panik) den dagen och de slogs ner inför Israel. 11Och Israels män gick ut från Mitspah och jagade filistéerna och slog dem tills de kom till Beit-Kar.
12Sedan tog Samuel en sten och satte den mellan Mitspah och Shen och gav den namnet Even-Ezer [Hjälpens sten] och sa: "Hitintills har Herren (Jahveh) hjälpt oss." [Hebr. even betyder sten och ezer hjälp.] 13Så blev filistéerna underkuvade och de kom inte mer innanför Israels gräns, och Herrens (Jahvehs) hand var emot filistéerna alla Samuels dagar. 14Och de städer som filistéerna hade tagit från Israel återbördades till Israel, från Ekron till Gat, och dess gräns [ca 1 mil i nord-sydlig riktning från Ekron ner till Gat] tog Israel tillbaka från filistéernas hand. Och det var fred mellan Israel och amoréerna.
15Och Samuel dömde Israel alla dagar under sitt liv (så länge han levde). 16Och han gick år från år runt till Betel och Gilgal [strax öster om Jeriko] och Mitspah och han dömde Israel på alla dessa platser. 17Och han återvände till Rama för där hade han sitt hus, och där dömde han Israel. Och där byggde han ett altare till Herren (Jahveh).
Joh 11:55-12:19
55Den judiska påskhögtiden var nära, och många från landsbygden gick upp till Jerusalem för att rena sig [göra sig ceremoniellt rena och redo för att kunna delta i högtiden]. 56De letade efter Jesus och medan de stod i [förgården till] templet sa de till varandra: "Vad tror ni, ska han inte komma till högtiden?" 57Översteprästerna och fariséerna hade nu också gett order om att den som visste var Jesus var skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.Den sista påskhögtiden närmar sig
1[Johannes inleder och avslutar sitt evangelium med en helig vecka, se Joh 1:29-35, 43; 2:1. Sex dagar är det judiska uttrycket för "en vecka". Lukas använder det grekisk-romerska uttrycket "omkring åtta dagar" för samma tidsperiod, jämför Luk 9:28 och Matt 17:1. Det är antagligen på fredagseftermiddagen 8:e nisan innan sabbaten börjar som Jesus anländer från Jeriko till Betania, en sträcka på 2,5 mil. Betania betyder "träldomshuset", "sorgens hus" och "betryckets hus". Det var här Jesus inledde sin tjänst, se Joh 1:28. Nu avslutar han den här och fullbordar det judiska hoppet om att lämna träldomshuset, se 2 Mos 12.]
Sex dagar [en vecka] före påskhögtiden [som började 14:e nisan] kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som varit död men Jesus hade uppväckt från de döda.
Jesus smörjs
2[Johannes fokus är Konungen Jesus. Han inleder inte den sista veckan som de övriga evangelierna med intåget i Jerusalem, utan med hur Jesus smörjs. Notera att Johannes inte anger i vilket hus eller vilken dag middagen hålls. Eftersom nyheten om hans ankomst hann sprida sig till Jerusalem, se vers 9, är det troligt att det inte är samma kväll. Det kan vara nästa dag eller rent av två dagar före påsken, och då är det samma händelse som Matt 26:6 och Mark 14:3 beskriver. Förutom att han blir smord här i Jerusalem före sin död, blev han också smord något år tidigare i Galileen, se Luk 7:36-50.]
Där ordnade de en middag (kvällsmat) för Jesus. Marta betjänade (passade upp) dem, och Lasarus var en av dem som hela tiden var med runt bordet. 3Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta (ren, oförfalskad) nardusbalsam. [Denna exklusiva parfym importerades från norra Indien och var värd en årslön, se vers 5. En flaska vägde en romersk "litra", vilket är 325 gram och motsvarar en halv liter.] Hon smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. [Doften satt i hela veckan efter denna händelse. Jesus blev ett väldoftande offer, se Ef 5:2.]
4Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar som var på väg att utlämna (förråda) honom, sa: 5"Varför såldes inte oljan för 300 denarer [motsvarade en årslön], och gavs till de fattiga (de som är oförmögna att arbeta)?" 6Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han ständigt varit en tjuv (kleptoman, en som stjäl i smyg). Han hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] och brukade ta från det som lades i den [för eget bruk].
7Jesus sa: "Låt henne vara (lämna henne ifred). Hon har behållit (bevarat, sparat) den för min begravningsdag (för min balsamering). [Vad hon har gjort kommer att bli ihågkommet, se Matt 26:13.] 8De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid hos er."
9En stor mängd judar (många av de judiska invånarna i Judeen) fick reda på att Jesus var där och de kom dit, inte bara på grund av Jesus, utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda. 10Då planerade översteprästerna att också döda Lasarus, 11eftersom många av Jerusalems invånare lämnade dem [gick bort från de judiska ledarna] och trodde på Jesus.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
12[Johannes verkar antyda att Jesus rider in i Jerusalem den 10:e nisan, den dag då husfadern valde ut och offentligt visade vilket lamm som skulle bli årets påskalamm, se 2 Mos 12:3-6. Den himmelske Fadern visar världen Guds Lamm – det lamm som ska ta bort världens synd, se Joh 1:29.]
Nästa dag [efter sabbaten], när den stora folkhopen som kommit till högtiden hörde att Jesus var på väg till (in i) Jerusalem, 13tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom och de ropade [sjöng från Ps 118:25]:
"Hosianna (rädda, fräls, befria nu)!14Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, [precis] som det står skrivet [i Sak 9:9]:
Välsignad är han som kommer i Herrens namn – Israels kung."
[Att vifta med palmkvistar betecknade ett varmt välkomnande. Hosianna är ursprungligen ett hebreiskt och arameiskt bönerop – här ett hyllningsrop i glädje och förväntan. Ordet har samma rot som Jesu namn på hebreiska – Jeshua.]
1516Detta förstod inte hans lärjungar då, men senare, när Jesus blivit förhärligad (upphöjd) [och var tillbaka hos Fadern i himlen] kom de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man gjort så mot honom. 17Alla som var med när han kallade Lasarus ut från graven och uppväckte honom från de döda fortsatte att berätta om det. 18Av den anledningen kom skarorna ut för att möta honom, eftersom de hört att han hade gjort det tecknet (undret, miraklet). 19Därför sa fariséerna till varandra: "Se noga hur vi inte kommer någon vart (hur våra ansträngningar är lönlösa). Hela världen följer (springer) efter honom.""Frukta inte, dotter Sion!
Se, din Konung kommer,
ridande på en åsnas föl."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
