Från början var första och andra Samuelsboken en bok. Boken handlar om Davids liv, och visar på att David var en man efter Guds hjärta och det rätta valet för Israels tron. Boken är uppbyggd av flera sektioner som var och en fokuserar på en era i Davids liv. Det finns olika sätt att se på strukturen men ser man första och andra boken som en helhet så framträder sju sektioner:

1. Samuels födelse och styre (1 Sam 1-7)
2. Sauls styre och felsteg (1 Sam 8-15)
3. David i Sauls kungahus (1 Sam 16-20)
4. David som en politisk flykting (1 Sam 21-31)
5. David som kung över Israel – vänlighet mot Sauls familj (2 Sam 1-8)
6. Davids misstag och ödesdigra konsekvenser (2 Sam 9-20)
7. Davids sista år – Salomo tar vid (2 Sam 21-24 och 1 Kung 1-2)

Berör tidsperioden: 1070 – 970 f.Kr.
Samuels födelse fram till Davids sista tal i 2 Sam 23:1-7

Skrivet: ca 970 f.Kr.

Författare: Enligt judisk tradition Samuel fram till hans död i 1 Sam 25, resten av Gad och Nathan.

Flera utgrävningar i Shilo har gjorts sedan den första 1926. Stenmuren till tabernaklet markerad i rött. Måtten är 25 x 50 meter, vilket överensstämmer med dimensioner som nämns i Bibeln.

¹Det fanns en man från Ramatajim-Tsofim i Efraims bergsbygd, och hans namn var Elkana [betyder: "Gud har skapat"],
    Jerochams son,
    Elihos son [Eliel, se 1 Krön 6:34],
    Tochos son [Toah, se 1 Krön 6:34],
    Tsofs son,
en efraimit.

[Ramatajim betyder "två kullar" och Ramatajim-Tsofim tros vara Arimatea, 25 km väster om Shilo. Senare nämns att Samuels hemstad är Rama, se vers 19.]

²Och han hade två fruar, den ena hette Hannah [hebr. Channah, från hebr. chanan som betyder nåd] och den andra hette Peninnah [betyder: "juvel"], och Peninnah hade barn men Hannah hade inga barn.

[Den förste polygamisten som nämns i Bibeln är Lemech (i den sjätte generationen från Adam och en ättling till brodermördaren Kain) som skröt över att ha dödat en människa, se 1 Mos 4:19-24. Guds grundplan var en man och en kvinna i ett äktenskap, se 1 Mos 2:24; Mark 10:2-9; Ef 5:22-23; 1 Tim 3:2; Tit 1:6. En kung ska inte ta många fruar, se 5 Mos 17:14-20; 1 Kung 11:3-4. Även om Bibeln inte säger "det var fel" vid varje tillfälle, så visar varje exempel på den avundsjuka och alla de problem som polygami för med sig, se 1 Mos 16:3; 2 Sam 12:10.]

³Och denne man [Elkana] gick upp, ut från sin stad år efter år (ordagrant: ´från dagar till dagar´) [dvs. varje Herrens (Jahvehs) bestämda dagar – de tre årliga Herrens (Jahvehs) högtider], för att tillbe och offra till Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) i Shilo [1,5 mil norr om Betel, se Jos 18:1]. Elis två söner Chofni och Pinchas var präster till Herren (Jahveh) där.

[Här är första gången Guds namn Herren Sebaot används. Jahveh är Guds personliga namn. Sebaot är den feminina formen av det hebreiska ordet Tsava, som betyder armé, strid eller krig. I kombinationen av dessa två namn beskrivs en allsmäktig och i allt kraftfull och mäktig Gud.]

Målning över hur tabernaklet i Shilo såg ut.

⁴Och det hände en dag när Elkana offrade att han gav till sin hustru Peninnah och till alla hennes söner och hennes döttrar delar (portioner av offret), ⁵men till Hannah (hebr. Channah) gav han en dubbel (enda) del, för han älskade Hannah, fastän Herren (Jahveh) hade stängt hennes livmoder.

[Hebreiskan är ordagrant: "en del av de två ansiktena (näsborrarna)", vilket kan tolkas som mat för två personer, eller att hon bara fick en del, och det upprörde Elkana. Den grekiska översättningen har "bara en enda". Det beror på hur man tolkar "ansikte" som här är i dual-form. Antingen två personer, eller ilska och vrede.]

⁶Och hennes [Hannahs] rival (hebr. sarah; från ordet för fiende) retades smärtsamt för att få henne att tappa humöret (ordagrant: dundra/åska), eftersom Herren (Jahveh) hade stängt hennes livmoder. ⁷Och han gjorde så [Elkana gick upp till Shilo med sin familj] år efter år [här står det år till skillnad från vers 3 som har dagar]. Varje gång hon [Hannah] gick upp till Herrens (Jahvehs) hus så retade den andra [Penina] henne, därför grät hon och kunde inte äta. ⁸Och Elkana sa till henne: "Hannah, varför gråter du? Och varför äter du inte? Och varför sörjer ditt hjärta? Är inte jag bättre för dig än tio söner?" ⁹Hannah reste sig efter att de hade ätit i Shilo och efter att de hade druckit. Nu satt prästen Eli på sin stol [säte; ett tecken på hans ämbete] vid dörrposten vid Herrens (Jahvehs) byggnad (palats, tempel – hebr. hechal).

¹⁰Och hennes själ var bitter (sörjde, var i djup nöd) och hon bad till Herren (Jahveh) och grät av smärta. ¹¹Och hon gav ett löfte [som hennes man Elkana också var med på, se 4 Mos 30:8] och sa: "Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), om du verkligen vill se på din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma bort din tjänarinna, men vill ge din tjänarinna en son, då ska jag ge honom till Herren (Jahveh) för hela hans liv, och ingen rakkniv ska komma på hans huvud." [Han ska bli en Guds nasir, se 4 Mos 6:1-21.]
     ¹²Och det hände när hon bad länge till Herren (Jahveh) att Eli såg (ordagrant vaktade) hennes mun. ¹³Men Hannah talade i sitt hjärta, hennes läppar rörde sig bara, men hennes röst hördes inte, därför tänkte Eli att hon var berusad, ¹⁴och han sa till henne: "Hur länge ska du vara (bete dig som en) berusad? Gör dig av med ditt vin."
     ¹⁵Men Hannah svarade och sa: "Nej, min herre, jag är en kvinna med en djupt bedrövad ande, jag har inte druckit vin och inga starka drycker, men utgjutit min själ inför Herren (Jahveh). ¹⁶Räkna inte din tjänarinna för en usel kvinna (dotter av Balial – "Satans dotter") för hela tiden har jag talat ur min stora ångest och oro." [Balial betyder ordagrant "den värdelöse", men är även ett judiskt namn på Satan.]
     ¹⁷Då svarade Eli och sa: "Gå i frid (shalom). Israels Gud (Elohim) ska ge dig vad du frågat (bett) honom om."
     ¹⁸Och hon sa: "Låt din tjänarinna finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon." Så gick kvinnan sin väg och åt, och hennes ansiktsuttryck var inte längre sorgset.
     ¹⁹Och de steg upp tidigt på morgonen och tillbad inför Herrens (Jahvehs) ansikte och återvände och kom till sitt hem i Rama, och Elkana kände (hade samlag med) sin hustru Hannah och Herren (Jahveh) kom ihåg henne. ²⁰Och det hände när tiden kom att Hannah var gravid och födde en son, och hon gav honom namnet Samuel [betyder "Gud hör bön" – hebr. Shmoel] – "eftersom jag har utbett mig honom av Herren (Jahveh)."

Samuel överlämnas åt Herren
²¹När sedan Elkana och hela hans familj gick upp för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer till Herren (Jahveh), ²²följde inte Hannah (hebr. Channah) med utan sa till sin man: "Jag väntar tills pojken blivit avvand. Då ska jag ta med mig honom och föra fram honom inför Herrens (Jahvehs) ansikte och sedan låta honom få stanna där för alltid." [Hebreiska barn ammades normalt tills de var två eller tre år gamla.]
     ²³Hennes man Elkana sa till henne: "Gör det du tycker är bäst, vänta tills han är avvand. Låt Herren (Jahveh) få uppfylla sitt löfte." Så stannade hustrun hemma och ammade sin son till dess han var avvand.
     ²⁴Nu när han var avvand tog hon honom dit upp, tillsammans med tre tjurar, en efa mjöl [35 liter] och en vinlägel. [Manuskript från Dödahavsrullarna och den grekiska översättningen skriver att det var en tre år gammal tjur, men enligt 4 Mos 15:8-10 skulle det i så fall ha räckt med en mycket mindre mängd mjöl.] Hon tog med honom in i Herrens (Jahvehs) hus i Shilo, och ynglingen var bara en yngling (han var bara ett barn).

[Språkbruket där ordet yngling (hebr. naar) upprepas (antanaclasis, en retorisk form där samma ord har olika betydelser) förstärker att Samuel var mycket ung när han kom till templet. Han var antagligen bara tre år gammal.]

²⁵De slaktade tjuren [kan också kollektivt syfta på flera tjurar om det var tre stycken] och förde sedan fram pojken till Eli. ²⁶Hon sa: "Hör på mig, min herre [Eli], lika säkert som det är att du lever, min herre, är jag den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren (Jahveh). ²⁷Jag bad om denna pojke, och Herren (Jahveh) har gett mig det jag bad honom om. ²⁸Därför vill jag nu ge honom tillbaka (lämna över/låna ut honom) till Herren (Jahveh). Så länge han lever ska han tillhöra (vara överlämnad/utlånad åt) honom."
    Sedan tillbad de (ordagrant: han) Herren (Jahveh) där.

[Grundbetydelsen av det hebreiska ordet shaal – som här används i samband med att ge tillbaka och att tillhöra, och som här förkommer två gånger – är att fråga, begära, be och söka.]

Tillbaka upp

---

Joh 8:21-30

Vem är du?
²¹Igen sa han till dem: "Jag går bort och ni kommer att söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. [Synd i singular, primärt deras otro, se vers 24.] Dit jag går är det omöjligt för er att komma."
     ²²Då började de judiska ledarna säga: Han tänker väl inte begå självmord? "Är det därför han säger: Dit jag går är det omöjligt för er att komma?"
     ²³Men han svarade: "Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är från denna världen (av denna världens ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral), jag tillhör inte den här världen. ²⁴Därför sa jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ja, ni ska dö i era synder eftersom ni inte tror att Jag Är." [Uttrycket "Jag Är" anspelar på hur Gud väljer att presentera sig, se 2 Mos 3:14. Uttrycket återkommer även i vers 28 och 58.]
     ²⁵Då frågade de honom: "Vem är du?"
    Jesus svarade: "Precis den jag från början sagt mig vara. ²⁶Det finns mycket jag kunde tala till er och döma er för, men han som sänt mig är sann. Jag talar [bara] det jag hört från (intill, bredvid) honom till världen."
     ²⁷De förstod inte (hade ingen kunskap baserad på personlig erfarenhet) att han talade om Fadern. ²⁸Då sa Jesus: "När ni har valt att lyfta upp Människosonen [på ett kors] kommer ni att förstå att det är jag (Jag Är), och att jag inte gör något av mig själv, utan jag talar [bara] det min Fader lärt mig. ²⁹Han som har sänt mig är alltid med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom."
     ³⁰Under tiden han talade dessa ord kom många till tro på honom.

Tillbaka upp