Halvbibel - onsdag 14/5
Dom 21
Benjamins stam bevaras1[Totalt hade 25 000 män från Benjamins stam dödats, och även alla kvinnor och barn, bara 600 män hade flytt och var vid liv. Allt detta hade hänt baserat på ett känslosamt beslut då leviten från Efraim skickat ut de tolv lemlästade delarna av sin fru som benjaminiterna i Gibea våldfört sig på. Från hat kastas alla de elva stammarna nu till medömkan för benjaminiterna som höll på att bli utrotade. Jakobs fruktan flera hundra år tidigare hade slagit in, se 1 Mos 42:36.]
Och Israels män hade avlagt en [förhastad] ed i Mitspah och sagt: "Ingen av oss ska ge sin dotter till Benjamin som hustru."
[I samband med mötet i Mitspah (Dom 20:1) då man beslutade att hämnas benjaminiterna i Giva hade man också gett en ed. Se även Dom 11:30-31 där Jefta gav en förhastad ed, se 4 Mos 30:2-15.]
2Och folket kom till Betel [eller "Guds hus" som var Shilo] och satt där inför Guds (Elohims) ansikte till kvällen och lyfte upp sina röster och grät bittert.
3Och de sa: "Varför, Herre (Jahveh), Israels Gud (Elohim), har detta fått ske i Israel? Att det idag saknas (fattas) en stam i Israel?"
[Läsaren hade önskat att sorgen varit över Israels synd. Tidigare hade man gråtit över sårad stolthet (Dom 20:26) nu är det en sentimental sorg över en förlorad stam, se vers 6 och 15. Frågan "varför" här är mer en anklagelse mot Gud än en ärlig fråga.]
4Och det skedde nästa morgon att folket steg upp tidigt och byggde ett altare där och offrade brännoffer [3 Mos 1:1-17] och shalomoffer [3 Mos 3:1].
5Och Israels söner sa: "Vem finns som inte kom upp i församlingen från alla Israels stammar till Herren (Jahveh)?" eftersom de hade avlagt en stor ed angående den som inte kom upp till Herren (Jahveh) till Mitspah och sagt: "Den ska säkerligen dödas."
6Och Israels söner ångrade (ordagrant tröstade) sig över Benjamin, sin bror, och sa: "Det är en stam som har tagits bort (huggits av) från Israel idag. 7Vad ska vi göra för dem till att ge dem [som är kvar] fruar, då vi har gett en ed vid Herren (Jahveh) att vi inte ska ge dem våra döttrar till hustrur?" 8Och de sa: "Finns det en från Israels stammar som inte har kommit till Herren (Jahveh) i Mitspah?" Och se, det kom inte en man till lägret från Javesh-Gilead till församlingen. 9Och folket uppbådades (räknades) och se, där var ingen man från Javesh-Gileads invånare.
10Och församlingen sände dit 12 000 män från soldaternas män och befallde dem och sa: "Gå och slå dem, Javesh-Gileads invånare, med svärdsegg och kvinnorna och de små.
11Och detta ting som ni ska göra, alla män och alla kvinnor som har delat säng [haft sexuellt umgänge] med en man ska förintas." 12Och de fann från Javesh-Gileads invånare 400 unga jungfrur som inte haft sexuellt umgänge med en man genom att ligga i hans säng. Och de förde dem till lägret i Shilo som är i Kanaans land.
13Och hela församlingen sände och talade till Benjamins söner som var i Rimmons klippa och ropade ut frid (shalom) till dem. 14Och Benjamin återvände vid den tiden och de gav dem kvinnorna som de hade sparat från Javesh-Gilead, men de räckte inte till dem (var för få). [Det var totalt 600 benjaminiter (Dom 20:47), så 200 var kvar som inte hade fått någon hustru.]
15Och folket ångrade (ordagrant tröstade) till Benjamin eftersom Herren (Jahveh) hade gjort en rämna (lucka, ett hål) i Israels stammar. 16Och församlingens äldste sa: "Vad ska vi göra för att det ska finnas (ordagrant till att bli kvar) kvinnor eftersom kvinnorna saknas (är fördärvade, utrotade) från Benjamin?" 17Och de sa: "De som har flytt måste bli till ett arv till Benjamin. Så att en stam inte utrotas från Israel. 18Men vi kan inte ge dem fruar från våra döttrar." Eftersom Israels söner hade avlagt en ed och sagt: "Förbannad är den som ger en hustru till Benjamin."
[Av de 600 benjaminiterna som flytt återstod fortfarande 200 som inte fått några fruar. De äldste resonerade om hur de skulle kunna hålla det förhastade löftet och hjälpa benjaminiterna att fortsätta existera. Detta leder till ännu en ogudaktig plan som involverar att unga kvinnor kidnappas. Festhögtiden i Shilo beskrivs vagt, den enda högtiden med dans är sukkot, men det är nog mer troligt en kanaaneisk fertilitetshögtid för att fira vinskörden på hösten. Att högtiden specificeras vagt visar också på den gudsfrånvändhet som rådde vid den här tiden.]
19Och de sa: "Se, det är en årlig (dagarnas dagar) Herrens (Jahvehs) högtid i Shilo – som ligger norr om Betel, öster (solens uppgång) om huvudvägen som går upp från Betel (till) Shechem och söder om Levona."
20Och de befallde Benjamins söner [de 200 som saknade fruar] och sa: "Gå och lägg er i bakhåll i vingårdarna, 21och bevaka dem. När ni får se Shilos döttrar gå ut för att dansa i festivalen (i danserna), då går ni ut från vingårdarna. Var och en, grip (fånga) var sin hustru från Shilos döttrar och gå sedan hem till Benjamins land. 22Och det ska ske eftersom deras fäder eller deras bröder kommer till att kämpa med oss, att vi ska säga till dem: 'Var nådiga (ge dem oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot dem eftersom vi inte tog till dem [benjaminiterna] varje man en hustru i striden. Inte heller gav ni till dem så att ni nu skulle vara skyldiga [och bryta mot eden, se vers 18].' "
23Och Benjamins söner gjorde så och tog sig hustrur efter deras antal av dem som dansade som de tog med sig. [Totalt var det 200 unga kvinnor som rövades bort, se Dom 20:47; 20:12.] Och de gick och återvände till sin arvedel och byggde städer och bodde i dem.
24Och Israels söner återvände därifrån vid den tiden, varje man till sin stam och till sin familj. Och de gick därifrån varje man till sin arvedel.
Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.
Joh 8:1-20
1Men Jesus gick till Olivberget [som låg tre kilometer öster om Jerusalem där han övernattade, se Luk 21:37].Kasta första stenen
Templet i Jerusalem bestod av flera olika avdelningar. En skiljemur separerade den inre delen som bara fick beträdas av judar. Den första delen i tempelbyggnaden kallades "kvinnornas förgård" där både judiska kvinnor och judiska män kunde offra i offerkistorna, se Mark 12:42. Innanför den, via Nikanorporten, låg männens förgård och de inre delarna av templet där endast prästerna fick tillträde.
[Det är nu den nionde dagen i lövhyddohögtiden, se Joh 7:37. Han var på kvinnornas förgård, se vers 20.]
3Då förde de skriftlärda [översteprästerna] och fariséerna fram en kvinna till honom som [just] blivit gripen för äktenskapsbrott, och när de ställt henne i mitten, 4säger de till honom: "Lärare, denna kvinna blev gripen just då hon begick äktenskapsbrott. 5I lagen [5 Mos 22:22] befaller Mose att en sådan kvinna ska stenas. [Där står även att mannen ska straffas, vilket de skriftlärda verkar ha glömt.] Vad säger du?" 6Detta sa de för att pröva (snärja) honom för att kunna få något att anklaga honom för. Men Jesus som böjt sig ner, började skriva (rita) på marken med sitt finger.
[Golvet i kvinnornas förgård var stenbelagt. Kanske skrev Jesus verkliga bokstäver i dammet på golvet, eller bara ritade i luften och anspelade på Jer 17:13 där "De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden." Detta i kontrast till att få ett namn inristat för evigt i klippan, se Job 19:24. Kanske skrev han på två golvstenar, och fick de närvarande att tänka på hur Gud skrev lagen på två stentavlor, se 2 Mos 31:18.]
Tempelplatsen var stenbelagd. Bilden är från utgrävningarna i södra delen av templet.
[Jesus hade nyligen undervisat om hur Mose gett dem budorden, men de höll dem inte, se Joh 7:19. Att Jesus nu på nytt skriver på stenplattorna kan vara för att få de som anklagade kvinnan att tänka tillbaka på hur Gud visade israeliterna nåd och skrev en ny uppsättning stentavlor, se 2 Mos 34:1.]
9När de hörde detta lämnade de platsen en efter en [vissa manuskript har här tillägget: överbevisade av samvetet], de äldste (äldsta) först [vissa handskrifter lägger till: först de äldste – ända till den siste] och Jesus blev lämnad ensam kvar med kvinnan som [fortfarande] stod kvar framför [honom]. 10När Jesus ställt sig upp sa han till henne: "Kvinna, var är de [de som är dina anklagare]? Har ingen dömt dig?"
11Hon svarade: "Nej, Herre."
Jesus sa till henne: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer." [Vissa handskrifter lägger till: från och med nu.]
Jesus är världens ljus
Detaljrik modell av Herodes tempel, skapad av den engelske bonden Alec Garrard. På bilden syns två av de fyra stora kandelabrarna som stod på kvinnornas förgård.
©Geoff Robinson
[Meningen börjar ordagrant med åter, på nytt eller igen (gr. palin) och knyter an till undervisningen från föregående dag (Joh 7:37-39), eller från morgonen (vers 2 – före händelsen med kvinnan som de skriftlärda och fariséerna släpat fram, se vers 3–11). Jesus undervisar på den del av tempelområdet som kallades "kvinnornas förgård" (se vers 20; här fick även männen vistas – kvinnorna fick dock inte gå in i själva templet). På förgården fanns fyra stora kandelabrar, tretton offerkistor och flera förrådsrum. Anledningen till att Jesus uttalar dessa profetiska ord om sig själv just här, kan vara att dessa fyra ljuskandelabrar hade en speciell roll under lövhyddohögtiden. De tändes första kvällen, och sedan alla följande kvällar i högtiden, utom på sabbaten. Ljuset påminde om hur Gud hade lett israeliterna genom öknen med en eldstod. Ljuständningen åtföljdes av musik, sång och dans. Jesus bekräftade där och då – just på denna dag och just på denna plats – att han är världens ljus, se Jes 42:6!]
13Då sa fariséerna till honom: "Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är ogiltigt."
14Jesus svarade dem: "Även om jag vittnar om mig själv så är mitt vittnesbörd sant, för jag vet varifrån jag har kommit och vart jag är på väg, men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag är på väg. 15Ni dömer efter det yttre (efter köttet, mänskligt), jag dömer ingen [på det sättet]. 16Även om jag skulle döma är min dom sann, för jag är inte ensam, utan med mig är Fadern som har sänt mig. 17I er lag står det att vittnesbörden från två personer är sant [5 Mos 17:6]. 18Jag är en som vittnar om mig, och min Fader som har sänt mig vittnar också om mig."
19Då började de fråga honom: "Var är din fader?"
Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände (hade en klar förståelse av) mig, så skulle ni också känna min Fader."
20Dessa ord talade Jesus vid tempelkistan [på det tempelområde där även kvinnorna vistades och där frivilliga offer togs upp], när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep (lade sin hand på) honom, eftersom hans stund inte var inne.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
