Psalmen är en individuell bön om hjälp. Psalmisten upplever det som om Gud har lämnat honom. Känslor av förkastelse, sorg och svaghet beskrivs i starka ord. Den inre smärtan och känslomässiga stormen kombineras också med yttre hot. Allt detta kan sammanfattas i frågan i vers 3: "Hur länge?" David har kommit till slutet av sig själv. Ingen specifik bakgrund anges, något som gör att bönen kan appliceras i många olika situationer i en troendes liv när Gud upplevs långt borta. Psalmen ingår i den dagliga morgon- och eftermiddagsbönen för ortodoxa judar. Gudstjänstdeltagarna läser denna psalm tyst med nedböjt huvud sedan 2 Sam 24:14 har citerats.

Författare: David

Citeras:
Vers 4a citeras i Joh 12:27
Vers 9 citeras i Matt 7:23; Luk 13:27

Struktur: Det går att se tre sektioner:
1. Inledande bön till Gud, vers 2-4
2. Upprepad bön till Gud, vers 5-8
3. Avslutande tilltal till fienderna, vers 9-11

Sjusträngad harpa vid ingången till Davids stad i Jerusalem.

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Med stränginstrument till den åttonde. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

[Den åttonde (hebr. sheminit) kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I 1 Krön 15:20-21 används sheminit i kontrast till alamot. Ordet alamot kommer från hebr. almah, ung kvinna, och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan sheminit då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa.
    Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Även inom musiken är en oktav då skalan upprepar sig åtta toner. Från tonen C till B är det sju toner, den åttonde tonen är nästa C och skalan börjar på nytt. I en av de judiska samlingarna med kommentarer, Arakhin 13b:11, står det att harporna i templet har sju strängar, men i den messianska tidsåldern kommer harporna att ha åtta strängar. Symboliskt kan "den åttonde" förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används här och i Psalm 12 som har liknande tema, se Ps 12:1.]

Inledande bön om nåd
²Herre (Jahveh),
    i din vrede – straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte,
    i din glöd – disciplinera mig inte!

[Orden vrede och glöd kommer först i den hebreiska ordföljden. Skrivsättet betonar dessa ord som blir framträdande. Formuleringen gör det tydligt att David är medveten om att han syndat och ber om nåd.]

³Ge mig nåd (oförtjänt kärlek), Herre (Jahveh),
    för jag tynar bort (är svag) [som en planta som vissnar].
Hela mig, Herre (Jahveh),
    för mina ben skakar.

[Uttrycket kan bildligt beskriva känslor och hur någon är förskräckt in i det innersta, i Hes 7:27 beskrivs hur händer skakar av fruktan. Uttrycket kan också rent fysiskt beskriva hur någon skakar av feberfrossa.]

⁴Min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh) är djupt oroad,
    men du Herre (Jahveh) ... hur länge ...

[Versen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på psalmistens djupa känslomässiga engagemang. David är så rörd att det blir ett avbrott.]

Upprepad bön
⁵Vänd tillbaka, Herre (Jahveh),
    rädda mitt liv (min själ, mitt innersta – hebr. nefesh),
    rädda mig på grund av din nåd (omsorg, trofasta kärlek).
⁶För de döda tänker inte på dig [hebr. zecher – kan inte åberopa ditt namn, se Ps 30:5; 97:12].
    Vem i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) tackar (prisar) dig?
⁷Jag är alldeles utmattad av min klagan (mitt suckande).
    Min bädd flyter i väg (flödar) varje natt,
    mina tårar dränker min säng.
⁸Mitt öga [singular – syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart),
    det har åldrats (blivit svagt) på grund av alla mina fiender.

Avslutande tilltal till de onda
⁹[Nu sker ett skifte i psalmen och de onda tilltalas direkt.]

Ge er i väg, alla ni som gör det onda (planerar ondska och svårigheter; bereder sorg),
    för Herren (Jahveh) har hört mina tårars dropp (gråt).

¹⁰Herren (Jahveh) har hört
    min åkallan (mitt rop på hjälp),
    min bön har
Herren (Jahveh) tagit emot.

[Verben hört och tagit emot fungerar som ett inclusio och ramar in substantiven åkallan och bön.]

¹¹Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna,
    de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade).

[De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I vers 3 var det psalmistens ben som skakade – i vers 11 är det fienderna som är skräckslagna. I vers 5 var bönen att Herren skulle vända tillbaka – i vers 11 är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är "plötsligt" och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan "hur länge" i vers 4 får här sitt svar. Bön förändrar allt, se vers 11.]

Tillbaka upp

---

Joh 6:43-71

     ⁴³Jesus svarade och sa: "Sluta att viska (klaga, mumla) [om mig] er emellan. ⁴⁴Ingen kan komma till mig om inte Fadern som sänt mig drar (attraherar, leder) honom. Jag ska [sedan] låta honom uppstå på den yttersta dagen. [Det är Fadern som ger längtan i människor att söka Jesus!] ⁴⁵För det står i profeterna [Jes 54:13]: 'Alla ska bli undervisade av Gud.' Alla som lyssnat och lärt av Fadern kommer till mig. ⁴⁶Detta betyder att inte någon har sett Fadern, förutom han som kommer från Gud. Han har sett Fadern.
     ⁴⁷Jag säger er sanningen (amen, amen): Den som tror på mig (litar på, lutar sig emot mig), har nu (äger nu) evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. ⁴⁸Jag är livets bröd. ⁴⁹Era förfäder åt manna i öknen, och de dog, ⁵⁰men detta är brödet som kommer ner från himlen. Var och en som äter det ska aldrig dö. ⁵¹Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av detta bröd ska han leva för evigt. Brödet jag ska ge er är mitt eget kött, och jag ger det för att världen ska leva."
     ⁵²Då började de judar som var emot Jesus att öppet gräla med varandra [man hade tidigare mumlat, se vers 41] och sa: "Hur kan denne man ge oss sitt kött att äta?"
     ⁵³Jesus sa till dem: "Jag säger er sanningen (amen, amen), ni kan inte ha något liv i er om ni inte äter (gr. esthio) Människosonens kött och dricker hans blod. ⁵⁴Den som ständigt äter (tuggar – gr. trogo) mitt kött [nu används ett mer visuellt beskrivande ord för att äta än i föregående vers, verbformen beskriver också en pågående process] och ständigt dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta (sista) dagen. [Se vers 40.] ⁵⁵Mitt kött är äkta (verklig, sann, genuin) mat, och mitt blod är äkta (verklig, sann, genuin) dryck. ⁵⁶Den som äter (gång på gång tuggar) mitt kött och dricker mitt blod förblir (är kvar; lever) i mig och jag i honom. ⁵⁷På samma sätt som den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, så ska var och en som äter (tuggar; ständigt har sin föda i) mig leva genom mig. ⁵⁸Detta är det bröd som kom ner från himlen. Det är inte som det bröd som era förfäder åt, och sedan dog. Den som äter (kontinuerligt tuggar) detta bröd ska leva för evigt."
     ⁵⁹Detta sa han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

Många tar anstöt och lämnar Jesus
⁶⁰Många av hans lärjungar [syftar inte på de tolv utan en större grupp som till en början följde Jesus, se vers 66-67] som hörde det sa: "Detta är ett krävande tal (stötande, svårbegriplig undervisning). Vem kan lyssna på det?" [Vem förväntas lyssna till någon som säger att man ska "äta mitt kött och dricka mitt blod", se vers 53, och lyda det?]
     ⁶¹Jesus förstod (visste inom sig) att lärjungarna viskade (klagade) över detta, och sa till dem: "Tar ni illa upp av detta (är detta en stötesten, upprör detta era känslor)? ⁶²Vad skulle då er reaktion bli om ni fick se (tydligt fick se) Människosonen stiga upp där han var förut [i himlen]? ⁶³Det är Anden som ger liv (förnyar liv, ger förnyad kraft), mänsklig natur (köttet) är till ingen hjälp (gör ingen nytta, åstadkommer inget). De ord jag talar till er är ande och liv (ger ande och ger liv). ⁶⁴Men det är [fortfarande] några av er som inte tror." Jesus visste ju redan från början (begynnelsen) vilka som inte skulle tro och vem som skulle utlämna (förråda) honom.
     ⁶⁵Jesus fortsatte: "Ingen människa kan komma till mig om det inte ges honom (har tillåtits och gjorts möjligt) av Fadern."

⁶⁶Som ett resultat av detta gick många av hans lärjungar tillbaka [till sina tidigare sysslor] och vandrade (levde, följde) inte längre med honom.
     ⁶⁷Då sa Jesus till de tolv: "Vill inte ni också gå i väg?" ⁶⁸Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande]. ⁶⁹Vi har trott och vetat (förstått) [både satt vår förtröstan till och haft personlig kännedom om] att du är Guds Helige." ⁷⁰Jesus svarade dem: "Utvalde jag inte [själv] er tolv? Och en av er är en djävul!" ⁷¹Detta sa han om Judas, Simon Iskariots son. Judas var en av de tolv, men senare skulle han utlämna (förråda) Jesus.

[Namnet Iskariot kan härstamma från hebreiska Ish Kerioth som betyder "en man från Kerioth". Kerioth var en stad i södra Judeen. Kirjat är hebreiska för by (till skillnad från stad som hade en skyddande stadsmur), så en direktöversättning skulle kunna vara "byarnas man". En annan möjlig koppling till namnet Iskariot är att han var en sikarier. Denna radikala gren bland seloterna använde knivar (lat. sicari) i den väpnade kampen mot sina politiska motståndare.]

Tillbaka upp