Psalmen är ett rop på hjälp när fiender sprider falska rykten för att smutskasta och förgöra. Den används ofta som en morgonbön eftersom morgonen nämns i vers 4. Ordet morgon associerar också till domstolsbeslut. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se 2 Sam 15:2; Jer 21:12; Ps 101:8; Sef 3:5. Morgonen följer en mörk natt och kan också symbolisera förnyat hopp. Psalmen har också messianska undertoner, Jesus är rotskottet från Davids rot, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16.

Författare: David

Citeras: Vers 10 citeras i Rom 3:13

Struktur: I psalmen finns tre tydliga kiasmer, två i början och en på slutet. Tre rader börjar med "för", det hebreiska ordet ki. Dessa tre "för" föregås av tre böner:

1. Hör min röst, vers 2-4
   ...för du finner inte behag i ondska, vers 5-7

2. Gör din väg för mig rak, vers 8-9
   ...för de ogudaktiga är opålitliga, vers 10

3. Döm de skyldiga och låt dem som älskar dig fröjda sig, vers 11-12
   ...för du välsignar den rättfärdige, se vers 13

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till nechiloth (den som får ärva; blåsinstrument). En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

[Det hebreiska ordet ha-nechiloth används bara här i hela Bibeln och betydelsen är inte känd. Ordet är i plural och bestämd form. Det kan vara förknippat med ordet för flöjt (hebr. chalil). I så fall syftar det på att psalmen ska framföras med inslag av någon form av blåsinstrument. Det snarlika verbet nachal beskriver hur någon får ett arv. Fadern säger till Sonen i Ps 2:8 att begära hednafolken i arv. Den tolkningen gör den grekiska översättningen Septuaginta och den latinska Vulgata som båda skriver "för henne som ärver". Då åsyftas Jesu brud, församlingen, som genom honom har ett löfte om ett arv – evigt liv, se Ef 5:27; Upp 19:7; 21:9. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "till slutet" istället för "till den strålande ledaren".]

Bön 1 – Hör min röst
²[Både vers 2 och 3 formar varsin kiasm med Gud i centrum. Totalt finns fyra verb i dessa två verser. Strukturellt börjar och slutar vers 2 med substantiv och vers 3 med verb. Kiasmerna förstärker budskapet att mitt i lidandet finns en närvarande Gud. Endast här i vers 2 och i Ps 39:4 används det ovanliga hebreiska ordet hagig för suckan. Det beskriver en ärlig hjärtfylld bön. Ordet har samma rot som hebreiskans hagah som används i Ps 1:2 om att "begrunda" Guds undervisning.]

Mina ord,
    lyssna (vänd ditt öra) till dem,
        Herre (Jahveh),
    förstå (tänk på, urskilj)
min suckan (viskning).

³Ge akt (lyssna uppmärksamt)
    på mitt rop på hjälp,
        min kung och min Gud (Elohim),
    för det är till dig
jag vädjar (faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan – hebr. palal).

[Psalmens tre första verb står i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska lyssna, förstå och ge akt på psalmistens rop på hjälp. Det fjärde verbet vädjar (hebr. palal) bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Ordet är ovanligt och har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se Ps 106:30; Luk 18:1-5.]

⁴Herre (Jahveh),
    på morgonen hör du min röst,
    på morgonen riktar jag mig till dig (förbereder och framlägger mina planer),
        och väntar (håller utkik, är som en vaktpost som aktivt spejar) [på bönesvaret]!

[Den sista delen av meningen är svår att översätta. Verbet förbereder (hebr. arak) står utan objekt. Ordet används för hur prästerna tände offeraltaret och förberedde offret, se 3 Mos 1:7; 2 Mos 40:23. Det används också om att duka ett bord, se Ps 23:5, eller strukturera och ordna i rader, se Dom 20:20. Betydelsen här är troligtvis att på morgonen då den kommande dagen struktureras med allt som ska göras, ber David om Guds hjälp, men eftersom ordet så ofta används inom tempelgudstjänsten finns även aspekten av att morgonbönen är en gudstjänst och offer som förbereds. I vers 9 beskrivs innehållet i dessa böner.]

⁵För du är inte en Gud (El) som finner behag (har glädje) i ondska (ogudaktighet – hebr. resha),
    ondska (hebr. ra) kan inte bo hos dig [stå under ditt beskydd].
⁶De högmodiga (arroganta, skrytaktiga) kan inte stå (bestå) inför dina ögon [få din välsignelse],
    du hatar alla som gör orätt (praktiserar ondska, skadar och bryter ner).
⁷Du förgör den som talar inbillning (falskhet, osanning),
    Herren (Jahveh) avskyr den blodtörstige och svekfulle (som förför och missleder andra).

Bön 2 – Gör din väg rak för mig
⁸Men vad gäller mig, på grund av din stora (överflödande) nåd (omsorgsfulla och trofasta kärlek)
    får jag komma till (gå in i) ditt hus. [Du välkomnar mig!]
Jag böjer mig ner i fruktan (vördnad, beundran)
    mot ditt heliga tempel.
⁹Herre (Jahveh), led mig i din rättfärdighet (visa mig vad som är rätt),
    för mina fienders skull (de som ligger på lur) [som väntar på ett felsteg].
Gör din väg rak (jämn) för mig (visa tydligt hur du vill att jag ska leva).

¹⁰För det finns ingen pålitlighet (karaktärsfasthet) i deras [lögnarens och den blodtörstiges, se vers 7] mun,
    deras innersta är fördärv [djupaste mörker likt dödsriket],
    deras strupe en öppen grav,
    deras tunga är hal.

[En hal tunga är en omskrivning för lögnaktiga och smickrande ord, se Ps 12:3. Fiendernas innersta liknas också vid dödsriket Sheol. I bildspråk beskrivs vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe – tungan. Faller ner i en öppen grav – strupen, och landar slutligen i dödsriket – magen.]

Bön 3 – Skipa rättvisa
¹¹Döm (förklara) dem skyldiga, o Gud (Elohim)!
    Låt deras egna planer fälla dem.
    Kasta ut dem, för deras överträdelser (synder, brott),
        eftersom de har vänt sig (gjort uppror) mot dig.

¹²Men glädja sig må alla de som tar skydd (sätter sitt hopp och förtröstan) till dig;
    låt dem jubla (höja gälla triumferande jubelrop) för evigt!

[Verbet "glädja sig" står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången.]

Beskydda (täcka, överskugga, försvara) dem,
    så att de som älskar ditt namn kan fröjda sig!

¹³För du
    välsignar
        den rättfärdige, Herre (Jahveh),
        som med en stor [rektangulär] stridssköld
    med nåd (favör, välbehag, ömhet)
omger (skyddar, omsluter) du honom [på alla sidor].

[Den sista versen består av sju hebreiska ord. På samma sätt som psalmen inleddes med två kiasmer, avslutas den med en kiasm där Herrens personliga namn står centralt.]

Tillbaka upp

---

Joh 6:22-42

Brödet från himlen
²²Nästa dag förstod allt folket, som fortfarande var kvar på andra sidan sjön, att det inte funnits mer än en liten båt där, och att Jesus inte hade gått i den tillsammans med sina lärjungar, utan att de gett sig av själva. ²³Andra små båtar hade kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där de ätit brödet efter att Herren hade uttalat tacksägelsen. ²⁴När nu folket förstod att varken Jesus eller hans lärjungar var där, klev de i båtarna och kom till Kapernaum för att leta efter Jesus. ²⁵När de fann honom där på andra sidan sjön [på västra sidan i staden Kapernaum] frågade de honom: "Rabbi, när kom du hit?"
     ²⁶Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen (amen, amen): Ni letar inte efter mig därför att ni sett tecken (mirakler), utan för att ni fick äta [fritt] av bröden tills ni blev mätta. ²⁷Sluta sträva efter (producera, arbeta för) den mat som förgås [det som är temporärt], arbeta i stället för den mat som alltid består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill (auktoritet, godkännande)."
     ²⁸De frågade honom: "Vad ska vi göra (hur ska vi leva) för att utföra Guds gärningar (verk, tjäna honom)?" [Människan frågar sig vad hon "ska göra", man vill försöka förtjäna sin rättfärdighet.]
     ²⁹Jesus svarade och sa till dem: "Detta är Guds gärning [som Gud begär, eller det verk han gör], att ni tror på (förlitar er, lutar er mot) den som han har sänt."
     ³⁰Då sa de till honom: "Vilket tecken (mirakel) ska du visa så att vi kan förstå (se) och tro (förlita oss på, luta oss mot dig)? Vilken [spektakulär övernaturlig] gärning kan du göra? ³¹Våra förfäder åt manna i öknen, som Skriften säger: Han gav dem bröd från himlen att äta." [Dagen innan hade man hyllat honom som Messias och tänkte med våld göra honom till konung på grund av brödundret, se Joh 6:14-15. Nu när Jesus inte var den de tänkte sig, räcker inte det undret, eller något av alla de andra tecken som han gjort, som bevis.]

    

Brödundret illustrerar på ett praktiskt sätt att Jesus är livets bröd.

³²Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen (amen, amen): Det var inte Mose som gav er brödet från himlen. Det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen. ³³För Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv."
     ³⁴Då sa de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet."
     ³⁵Jesus svarade dem: "Jag är livets bröd [brödet som mättar med Guds överflödande och äkta liv]. Den som kommer (går) till mig ska aldrig (nej, aldrig) [behöver absolut inte] hungra, och den som tror (litar, förtröstar) på mig ska aldrig (nej, aldrig) någonsin törsta. ³⁶Men jag har sagt till er: Ni har sett mig och tror ändå inte. ³⁷Alla som min Fader ger (anförtror) mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig (nej, aldrig) kasta ut (driva bort, från familjen). ³⁸För jag har kommit ner från himlen, inte för mina egna syften utan för att göra hans vilja som har sänt mig (att utföra hans plan och syften).
     ³⁹Detta är nu hans vilja som har sänt mig, att jag inte ska förlora någon av alla dem som han gett mig, utan jag ska ge dem nytt liv (resa upp dem) på den yttersta (sista) dagen. ⁴⁰För detta är min Faders vilja (plan, syfte), att alla som ser (kontinuerligt undersöker, erfar) Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Honom [alla dem som tror på Jesus som Guds Son och ser honom som sin frälsare och räddare] ska jag låta uppstå på den yttersta (sista) dagen."

[Samma löfte att uppstå på den yttersta dagen återkommer i vers 54. Det antyder att frasen "äta och dricka Jesu blod" där, har en parallell i "se och tro" här i vers 40.]

⁴¹Nu började judarna [de judar som var emot honom] att mumla (viska, klaga i låg ton) därför att han sagt: "Jag är brödet som kom ner från himlen."
     ⁴²De sa: "Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju både hans far och mor? Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?"

Tillbaka upp