Helbibel - måndag 11/5
1 Sam 10:1-11:15, Ps 107:1-43, Ords 15:1-3, Joh 6:43-71
1 Sam 10:1-11:15
1Sedan tog Samuel oljehornet och hällde det över hans huvud och kysste honom och sa [vers 1b-8 är Samuels längsta nedtecknade tal till en person, 147 hebreiska ord]:"Är det inte Herren (Jahveh) som har smort dig till att bli furste över hans arv? 2När du har lämnat mig idag ska du finna två män vid Rakels grav på gränsen till Benjamin vid Tseltsach, och de ska säga till dig: 'Åsnorna som du gick för att leta efter är upphittade, och din far har slutat bekymra sig för åsnorna och är orolig för dig och säger vad ska jag göra för min son?'
3Sedan ska du gå vidare därifrån och du ska komma till Tavors terebint, och där ska tre män möta dig som går upp till Gud (Elohim) i Betel. En har med sig 3 killingar och en annan bär på 3 brödkakor och en annan bär en kanna vin. 4Och de ska hälsa dig och ge dig 2 brödkakor som du ska ta emot från deras hand.
5Därefter ska du komma till Guds (Elohims) Giva ("Guds kulle" – hebr. Giva haElohim) där filistéernas här är [1 Sam 13:3] och det ska ske när du har kommit dit till staden att du ska möta en grupp profeter som kommer ner från den höga platsen med en psaltare, en tamburin och en flöjt och en kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) framför sig, och de ska profetera. 6Och Herrens (Jahvehs) Ande ska komma mäktigt över dig och du ska profetera med dem, och du ska förvandlas till en annan man. 7Och låt det ske när dessa tecken kommer till dig, att du gör vad du finner för handen, för Gud (Elohim) är med dig.
8Och du ska gå ner före mig till Gilgal, och se, jag ska komma ner till dig för att offra brännoffer och offra offer och shalomoffer (gemenskapsoffer), 7 dagar ska du vänta tills jag kommer till dig och talar om för dig vad du ska göra."
Saul blir kung
9Och det blev så att när han [Saul] vände sin skuldra (hebr. shechem) för att gå iväg från Samuel, förvandlade (omstörtade) Gud (Elohim) honom och gav honom ett annat hjärta, och alla dessa tecken skedde samma dag. [Ordet skuldra (hebr. shechem) används här och i 1 Sam 9:2; 10:23. Saul blir förvandlad i sitt inre, dock är det inte permanent, se 1 Sam 16:14.] 10Och när de kom dit till Giva, se, en grupp profeter mötte honom och Guds (Elohims) Ande kom över honom och han profeterade bland dem. 11Och det skedde när alla som kände honom sedan tidigare såg det, se, han profeterade med profeterna, då sa folket till varandra: "Vad är detta som kommer till Kishs son? Är Saul bland profeterna?"
12Och en man på samma plats svarade och sa: "Och vem är deras far?" Därför blev det ett talesätt: "Är Saul också bland profeterna?" 13Och när han slutat att profetera kom han till den höga platsen.
14Och Sauls farbror sa till honom och till hans tjänare: "Vart gick ni?" Och han sa: "Till att söka efter åsnorna, och när vi såg att de inte var funna kom vi till Samuel."
15 Och Sauls farbror sa: "Berätta för mig, jag ber dig, vad Samuel sa till dig."
16Och Saul sa till sin farbror: "Han berättade rakt ut att åsnorna var upphittade." Men angående det Samuel talat om kungariket berättade han inget för honom.
17Och Samuel kallade samman folket till Mitspah [strax norr om Jerusalem där Samuel tidigare samlat folket, se 1 Sam 6:5].
[Flera städer delar detta namn som betyder "vakttorn" och används för olika platser som fungerade som militärposter. Denna mitspah har identifierats med Tell en-Nasbeh som var 8 hektar stad som bevakade huvudvägen från norr till söder mellan judeiska bergen och Efraims bergstrakt.]
18Och han sa till Israels söner: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Jag förde upp Israel ur Egypten och jag befriade er ut ur egyptiernas hand och ut ur handen på alla kungariken som förtryckte er. 19Men ni har idag förkastat er Gud (Elohim) som själv frälste er ut ur alla olyckor och era trångmål (ångest), och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Visa nu därför upp er själva inför Herrens (Jahvehs) ansikte efter era stammar och era tusenden."
20Så Samuel förde alla Israels stammar nära och Benjamins stam träffades [lotten föll på den stammen]. [Troligtvis används lottkastning, se Jos 7:16-17; 14:2.] 21Och han förde Benjamins stam nära efter deras familjer, och Matris familj träffades [lotten föll på den familjen], och Saul, Kishs son träffades [lotten föll på honom], men när de sökte honom kunde de inte hitta honom. 22Därför frågade de Herren (Jahveh) vidare: "Har mannen ännu kommit hit?" Och Herren (Jahveh) svarade: "Se, han har gömt sig bland redskapen (bagaget)."
23Och de sprang och hittade honom där. Och när han stod bland folket var han högre än någon av folket, från hans skuldror och uppåt. 24Och Samuel sa till hela folket: "Ser ni honom som Herren (Jahveh) har valt, att där är ingen som han bland allt folket?"
Och hela folket ropade och sa: "Länge leve kungen."
25Sedan talade Samuel om påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen för folket, och skrev det i en bok och lade den inför Herrens (Jahvehs) ansikte. Och Samuel sände iväg hela folket, var man till sitt hus.
26Och Saul gick också till sitt hus i [sin hemstad] Giva, och med honom gick de tappra männen (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft), vars hjärtan Gud (Elohim) hade berört. 27Men några män sa: "Hur ska denne man rädda (frälsa) oss?" Och de föraktade honom och gav honom ingen gåva. Men han behöll sitt lugn (ignorerade dem).
Saul räddar staden Jabes
1Sedan kom ammoniten Nachash upp och slog läger mot Javesh-Gilead [troligtvis Tell Maqlub längs med Javisfloden]. Då sa alla män i Javesh till Nachash: "Skär ett förbund med oss och vi ska tjäna dig." [Ammoniterna hade stridit mot israeliterna över området öster om Jordanfloden under en lång tid, se Dom 11:33.]
2Och ammoniten Nachash sa till dem: "På detta villkor ska jag skära ett förbund med er, att allas högra öga sticks ut, och jag ska lägga det som en förebråelse över hela Israel." [Att stympa fiender var vanligt bland hednafolken, se Dom 16:21; 2 Kung 25:7. Folket skulle kunna se tillräckligt mycket för att kunna fungera som arbetskraft, men vara oförmögna att bli skickliga stridsmän och kunna göra uppror.]
3Och Javeshs äldste sa till honom: "Ge oss sju dagars betänketid så att vi kan sända budbärare till alla Israels gränser, och sedan om ingen kommer och hjälper oss, ska vi komma ut till dig."
4Sedan kom budbärarna till Sauls [stad] Giva och talade dessa ord i folkets öron, och hela folket lyfte upp sina röster och grät. 5Och se, Saul kom från fältet bakom sina oxar och Saul sa: "Varför gråter folket?" Och de återgav för honom vad mannen från Javesh sagt.
6Och Guds (Elohims) Ande kom över Saul när han hörde dessa ord, och hans vrede upptändes mycket. 7Och han tog ett ok av oxen och bröt det i delar och sände dem genom hela Israel i budbärares händer och sa: "Vemhelst som inte kommer efter Saul och efter Samuel, så ska det göras med hans oxe." Och fruktan för Herren (Jahveh) föll över folket och de drog ut som en man. 8Och han räknade dem i Bezek och Israels söner var 300 000 och Juda män 30 000.
9Och de sa till budbärarna som kom: "Så ska ni säga till männen i Javesh-Gilead: I morgon vid den tiden då solen är het [på eftermiddagen omkring tre-tiden] ska ni få hjälp." Och budbärarna kom och berättade för männen i Javesh och de var glada. [Mellan Bezek och Javesh-Gilead är det 21 km.] 10Männen i Javesh sa: "I morgon kommer vi ut till er och ni ska göra med oss allt som är gott i era ögon."
11Nästa dag fördelade Saul folket i tre grupper, och de trängde in i lägret vid morgonväkten [den sista av de tre nattväkterna – från klockan två till sex på morgonen] och slog ammoniterna ända till då det var som hetast på dagen [eftermiddagen]. De som undkom var så skingrade att inte två av dem kom undan tillsammans. [Amoréerna måste till en början gjort visst motstånd, striden pågår omkring 12 timmar.]
12Och folket sa till Samuel: "Vem är han som sa: Ska Saul regera över oss? För fram männen så att vi kan döda dem."
13Men Saul sa: "Ingen man ska dödas idag, för idag har Herren (Jahveh) gett befrielse i Israel."
14Sedan sa Samuel till folket: "Kom och låt oss gå upp till Gilgal och förnya kungariket där." 15Och hela folket gick till Gilgal och där gjorde de Saul till kung inför Herrens (Jahvehs) ansikte i Gilgal. Sedan offrade de shalomoffer (gemenskapsoffer) inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och Saul och alla Israels män var mycket glada.
Ps 107:1-43
FEMTE BOKEN (Psalm 107-150)Den femte boken i Psaltaren består av 44 psalmer, Psalm 107-150.
Psalm 107 – Guds godhet
1
Psalmen är en av de längre i Psaltaren. Den innehåller upprepade uppmaningar till tacksägelse över att Gud i sin godhet och nåd samlat sitt folk som varit långt borta. Psalmisten lär oss att bön fungerar i alla situationer: i den torraste öken, i fångenskap, på sjukbädden eller mitt på ett stormande hav.
Författare: Okänd
Struktur: Centralt finns fyra sektioner med flera gemensamma återkommande fraser. Vers 6 återges snarlikt i vers 13, 19 och 28. Vers 8 återges exakt i vers 15, 21 och 31. De fyra delarna följer ett liknande mönster med introduktion, bön, beskrivning av befrielsen och avslutande tacksägelse.
Inledande uppmaning till tacksägelse, vers 1-3
1 – Vilsna ökenvandrare, vers 4-9
2 – Fångar som blivit fria, vers 10-16
3 – Sjuka som blivit helade, vers 17-22
4 – Sjömän som räddats, vers 23-32
Gud förser, vers 33-42
En sista uppmaning, vers 43
I den hebreiska texten finns ett inverterat nun (׆) i marginalen på sju verser, se vers 21-26 och vers 40. Det var något med dessa verser som gjorde att skrivarna som kopierade texten markerade dessa verser. Bara på ett ställe till i Bibeln används detta tecken och det är i 4 Mos 10:34-35. Där tolkar många rabbiner att det stycket (där arken går före folket) kommer att få sin uppfyllelse när Messias kommer tillbaka. Applicerar vi denna messianska tolkning även här, är det intressant att just vers 23-26 anspelar på Jona, och hur Jesus nämner om sin död och uppståndelse som just Jona tecken, se Matt 12:39.
Inledande uppmaning
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh),
för han är god [Gud har den bästa välviljan och är riklig på allt gott],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
[Psalmen inleds med ett verb (hebr. jada) som härrör från det hebreiska ordet för en öppen hand, här finns betydelsen att lyfta händerna i lovprisning, men även att bekänna. Hebreiskans ord för god, tóv, beskriver adjektivet i dess vidaste bemärkelse.]
2Så ska de återlösta (befriade) säga,
de som Herren (Jahveh) har återlöst (befriat) från fiendens hand,
3och samlat från [avlägsna] länder:
från öster (där solen går upp),[Här förväntar man sig de fyra väderstrecken, men det sista ordet är havet som i vanliga fall brukar syfta på väst. Det kan vara en referens till Röda havet och uttåget ur Egypten, och då är det syd som avses. Oavsett tolkning av havet, så leder dessa fyra ord här upp till de fyra sektioner som nu följer: Öknen öster om Israel, se vers 4-9; fångenskapen (också bildligt för mörker) motsvaras av väst där solen går ner, se vers 10-16; sjuka som blivit helade i norr (kan syfta på gudaberget Tsafon i norr och avgudadyrkan), se vers 17-22 och till sist havet och sjömännen, se vers 23-32.]
från väster (där solen går ner),
från norr (hebr. tsafon) [Ps 48:3]
och från havet.
1. Vilsna ökenvandrare tackar
4De vandrade genom öknen på en öde väg,
de fann ingen stad att bo i.
5De var hungriga och törstiga,
deras själ försmäktade (de gick under av utmattning).
6[Bön:]
och han räddade (ryckte upp; förde ut) dem från deras svårigheter (trångmål).
[Frasen återkommer snarlikt i vers 13, 19 och 28.]
7[Befrielse:]
så att de kunde hitta en stad där de kunde bo.
8[Tacksägelse:]
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Exakt samma fras återkommer i vers 15, 21 och 31.]
9För han har överflödande gett vatten till den själ (person; även "strupe") som törstat,
och mättat den själ som hungrar med sitt goda. [Jes 58:10-11; Jer 31:25; Luk 1:53]
2. Fångar som blivit fria tackar
10Som den som sitter i mörkret och i dödens skugga,
som är bunden i lidande och järnkedjor.
11Eftersom de gjorde uppror mot Guds ord,
och föraktade den Högstes (Elions) råd.
12Därför har han ödmjukat deras hjärtan med födslovåndor,
de snubblade och där fanns ingen som kom till hjälp.
13[Bön:]
Då ropade de till Herren (Jahveh) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
och han räddade (frälste) dem från deras svårigheter (trångmål).
[Se vers 6, 19 och 28.]
14[Befrielse:]
Han förde dem ut
ur mörkret och dödens skugga;
ja, deras bojor
slet han loss.
15[Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Jfr vers 8, 21 och 31.]
16För han har brutit sönder portarna av brons,
och huggit sönder bommarna av järn.
3. Sjuka som blivit helade tackar
17Dårar [moraliskt fördärvade var de], eftersom de vandrar på överträdelsens väg
och olyckliga på grund av sina synder.
18De tappade aptiten för all mat,
och drogs nära dödens portar.
19[Bön:]
Då ropade de till Herren (Jahveh) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
och han räddade (frälste) dem från deras svårigheter (trångmål).
[Se vers 6, 13 och 28.]
20[Befrielse:]
Han sände sitt ord och helade dem,
och räddade dem från fällan (gropen, graven) de var fångade i.
21[Tacksägelse:]
Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn). [Jfr vers 8, 15 och 31.]
22Låt dem bära fram tackoffer
och med starkt jubel återge [ropa ut] vad han gjort.
4. Sjömän som räddats tackar
23[I marginalen till följande sex verser (vers 23-28) finns ett inverterat nun (׆), se inledningen.]
De som går ner till havet i skepp,
som gör affärer (sjömännen) på de stora vattnen,
24de såg Herrens (Jahvehs) verk
och hans under i djupen.
25Han talade och frambringade stormvinden,
som lyfte upp dess (havets) vågor,
26de reste sig mot himlen, de kom ner i djupen.
Deras själ smälte bort på grund av skräck.
27De vinglade (rörde sig i cirklar, dansade) och raglade som en berusad (drucken man),
all deras vishet var uppslukad.
[Ordet för att smälta i vers 26 betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen. Hebreiskan växlar ofta mellan plural och singular. Genom att beskriva hur "de" betedde sig som "en berusad man" målas en inre detaljrik bild upp för läsaren av en berusad man som vinglar fram på en gata, inte en grupp berusade på avstånd.]
28[Bön:]
Då ropade de till Herren (Jahveh) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
och han förde ut (befriade) dem från deras svårigheter (trångmål).
[Se vers 6, 13 och 19.]
29[Befrielse:]
Han tystade stormen,
och stillade vågorna. [Jesus stillade stormen, se Matt 8:26]
30[Tacksägelse:]
Sedan blev de glada när sjön blev lugn,
och han förde dem säkert till den hamn dit de ville. [Jona 1:11-12; Joh 6:21]
31Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh)
för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
[Jfr vers 8, 15 och 21.]
32Må de upphöja honom i församlingen,
och prisa (lova) honom inför folkets ledare (de äldste).
Gud förser
33Han gjorde floder till öken
och vattenkällor till törstig mark.
34Ett fruktbärande land till saltavfall,
på grund av ondskan hos dem som bodde där. [1 Mos 19]
35Han gjorde öknen till en vattenrik sjö
och torrt land till vattenkällor.
36Där lät han de hungriga bo
och de gjorde en stad där man bor,
37de besådde fälten och planterade vingårdar,
som bar riklig frukt.
38Han välsignade dem så att de förökades rikligt
och deras boskap led inte av att bli färre (förminskades inte).
39Åter blev de svaga och krympte ihop
genom förtryck och ondska och sorg.
40Han utgöt förakt över furstar och lät dem vandra i meningslöshet,
där det inte fanns någon väg. [I marginalen finns ett inverterat nun (׆), se inledningen.]
41Han sätter de behövande högt över (långt ifrån) lidande,
och gör sin familj till en fårhjord (flock av småboskap).
42De med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade") ser det och är glada,
och all missgärning upphör (ordagrant: stoppar hennes mun).
En sista uppmaning
43Den som är vis, låt honom lägga märke till (bevara, skydda) dessa ting,
och låt dem förstå (uppfatta, se) Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek). [Hos 14:9]
Ords 15:1-3
Gud ser allt1Ett mjukt (stilla) svar tar bort vrede (ursinne, raseri),
men ett hårt (sårande) ord rör upp ilska.
2De visas tunga talar kunskap på ett rätt sätt,
men dårens mun spyr ut dårskap.
3Herrens (Jahvehs) ögon finns på varje plats,
och de ser både det onda och det goda.
Joh 6:43-71
43Jesus svarade och sa: "Sluta att viska (klaga, mumla) [om mig] er emellan. 44Ingen kan komma till mig om inte Fadern som sänt mig drar (attraherar, leder) honom. Jag ska [sedan] låta honom uppstå på den yttersta dagen. [Det är Fadern som ger längtan i människor att söka Jesus!] 45För det står i profeterna [Jes 54:13]: 'Alla ska bli undervisade av Gud.' Alla som lyssnat och lärt av Fadern kommer till mig. 46Detta betyder att inte någon har sett Fadern, förutom han som kommer från Gud. Han har sett Fadern.
47Jag säger er sanningen (amen, amen): Den som tror på mig (litar på, lutar sig emot mig), har nu (äger nu) evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. 48Jag är livets bröd. 49Era förfäder åt manna i öknen, och de dog, 50men detta är brödet som kommer ner från himlen. Var och en som äter det ska aldrig dö. 51Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av detta bröd ska han leva för evigt. Brödet jag ska ge er är mitt eget kött, och jag ger det för att världen ska leva."
52Då började de judar som var emot Jesus att öppet gräla med varandra [man hade tidigare mumlat, se vers 41] och sa: "Hur kan denne man ge oss sitt kött att äta?"
53Jesus sa till dem: "Jag säger er sanningen (amen, amen), ni kan inte ha något liv i er om ni inte äter (gr. esthio) Människosonens kött och dricker hans blod. 54Den som ständigt äter (tuggar – gr. trogo) mitt kött [nu används ett mer visuellt beskrivande ord för att äta än i föregående vers, verbformen beskriver också en pågående process] och ständigt dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta (sista) dagen. [Se vers 40.] 55Mitt kött är äkta (verklig, sann, genuin) mat, och mitt blod är äkta (verklig, sann, genuin) dryck. 56Den som äter (gång på gång tuggar) mitt kött och dricker mitt blod förblir (är kvar; lever) i mig och jag i honom. 57På samma sätt som den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, så ska var och en som äter (tuggar; ständigt har sin föda i) mig leva genom mig. 58Detta är det bröd som kom ner från himlen. Det är inte som det bröd som era förfäder åt, och sedan dog. Den som äter (kontinuerligt tuggar) detta bröd ska leva för evigt."
59Detta sa han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
Många tar anstöt och lämnar Jesus
60Många av hans lärjungar [syftar inte på de tolv utan en större grupp som till en början följde Jesus, se vers 66-67] som hörde det sa: "Detta är ett krävande tal (stötande, svårbegriplig undervisning). Vem kan lyssna på det?" [Vem förväntas lyssna till någon som säger att man ska "äta mitt kött och dricka mitt blod", se vers 53, och lyda det?]
61Jesus förstod (visste inom sig) att lärjungarna viskade (klagade) över detta, och sa till dem: "Tar ni illa upp av detta (är detta en stötesten, upprör detta era känslor)? 62Vad skulle då er reaktion bli om ni fick se (tydligt fick se) Människosonen stiga upp där han var förut [i himlen]? 63Det är Anden som ger liv (förnyar liv, ger förnyad kraft), mänsklig natur (köttet) är till ingen hjälp (gör ingen nytta, åstadkommer inget). De ord jag talar till er är ande och liv (ger ande och ger liv). 64Men det är [fortfarande] några av er som inte tror." Jesus visste ju redan från början (begynnelsen) vilka som inte skulle tro och vem som skulle utlämna (förråda) honom.
65Jesus fortsatte: "Ingen människa kan komma till mig om det inte ges honom (har tillåtits och gjorts möjligt) av Fadern."
66Som ett resultat av detta gick många av hans lärjungar tillbaka [till sina tidigare sysslor] och vandrade (levde, följde) inte längre med honom.
67Då sa Jesus till de tolv: "Vill inte ni också gå i väg?" 68Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande]. 69Vi har trott och vetat (förstått) [både satt vår förtröstan till och haft personlig kännedom om] att du är Guds Helige." 70Jesus svarade dem: "Utvalde jag inte [själv] er tolv? Och en av er är en djävul!" 71Detta sa han om Judas, Simon Iskariots son. Judas var en av de tolv, men senare skulle han utlämna (förråda) Jesus.
[Namnet Iskariot kan härstamma från hebreiska Ish Kerioth som betyder "en man från Kerioth". Kerioth var en stad i södra Judeen. Kirjat är hebreiska för by (till skillnad från stad som hade en skyddande stadsmur), så en direktöversättning skulle kunna vara "byarnas man". En annan möjlig koppling till namnet Iskariot är att han var en sikarier. Denna radikala gren bland seloterna använde knivar (lat. sicari) i den väpnade kampen mot sina politiska motståndare.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
