"Lyft nu dina ögon! Och blicka ut från platsen där du är
    – mot norr och mot söder [längden]
    och mot öster och mot väster [bredden].
¹⁵Ja, allt (hela) det land som du ser, åt dig ska jag ge det och åt din säd [alla dina efterkommande barn], till evig tid.

¹⁶Jag ska göra din säd

som stoftet på jorden;
kan någon räkna stoftet på jorden,

då ska din säd också [kunna] räknas.

¹⁷Stå upp! Vandra genom landet [Jos 1:3]
    – i hela dess längd och dess bredd.
Ja, till dig ska jag ge det!"

[Vers 14b-17 formar en inclusio som ramas in av två parallella satser i vers 14b-15a och vers 17. Uppmaningen att lyfta upp ögonen och blicka ut över landet hör ihop med att stå upp och vandra genom landet, som båda avslutas med ett löfte att det ska ges. Centralt i vers 16 finns en kiasm som ramas in av ordet säd (hebr. zera) som jämförs med "stoftet på jorden" som är ett uttryck som beskriver allt finfördelat material (som sand, jord och grus) över hela jorden! Poängen är att lika oräkneliga ska Abrams efterkommande bli!]

Matt 9:18-38

¹⁸[Nu följer en serie med tre händelser där Jesus helar människor. Jesu makt blir ofta tydligt manifesterad mitt i vardagen i mötet med människor.]

Medan Jesus talade till dem, kom en föreståndare [Jairus, som var föreståndare för synagogan i Kapernaum, se Luk 8:41] och föll ner för (tillbad – gr. proskuneo) honom och sa: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." ¹⁹Jesus steg upp och gick med honom och hans lärjungar följde också med.

I trängseln kring Jesus rör kvinnan vid Jesu manteltofs. Målningen som kallas "Encounter" (möte) finns i ett kapell i Magdala. Kapellet är utformat som en synagoga och finns i undervåningen på den stora kyrkan "Duc In Altum" (latin för "lägg ut på djupet", från Luk 5:4), byggd 2014. Golvet i kapellet är den stenbeläggning som grävts fram från den flera tusen år gamla stadens fiskmarknad.

²⁰Plötsligt kom en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon närmade sig honom bakifrån [i den täta folkhopen kring Jesus] och rörde vid hörntofsen [hebr. tsitsit] på hans mantel, ²¹för hon sa gång på gång till sig själv, om jag bara får röra vid hans mantel så blir jag helad (frälst, fri).

[Både den döda flickan och kvinnan var ceremoniellt orena enligt de judiska lagarna. För kvinnan var detta ett nog så stort problem som sjukdomen i sig, eftersom allt hon rörde vid blev orent, se 3 Mos 15:19-33. Hon blev exkluderad från samhället och det är inte otroligt att hennes man också skilt sig från henne på grund av hennes sjukdom.
    Som alla judar bar Jesus tofsar i de fyra hörnen på sin yttermantel. Tofsarna, hebreiska tsitsit, var alltid synliga för att påminna om de 613 buden i Torah, se 4 Mos 15:38-39. Som många andra föreskrifter hade tofsarna ibland bara blivit en religiös statussymbol, vilket Jesus fördömde, se Matt 23:5.
    Orsaken till att kvinnan ville röra vid tofsen kan vara bibelordet i Mal 4:2 där det står att "rättfärdighetens sol", som syftar på den kommande Messias, "ska gå upp med läkedom under sina vingar". Ordet som ofta översätts "vinge" är samma ord som används för "hörn" i 4 Mos 15:38 där budet om att bära fyra tofsar på "hörnen" av sin klädnad instiftas. Hörntofsen är också en symbol på makt och auktoritet. När David skar av hörntofsen på Sauls mantel hade han tagit kungens auktoritet, se 1 Sam 24:1-7. Ett annat exempel är Rut som bad Boas breda ut sin manteltofs över henne, se Rut 3:9. När kvinnan med blödningar rörde vid Jesu manteltofs rörde hon vid Jesu makt och auktoritet. Normalt sett skulle den som kvinnan rörde vid bli oren; i stället är det kvinnan som blir helad och ren.]

Än i dag bär judar tsitsit. Dagens tofsar består av 8 trådar med 5 knutar. Anledningen är att talvärdet för det hebreiska ordet tsitsit är 600, vilket adderat med 8 och 5 blir just 613.

²²Jesus vände sig om och när han fick syn på henne sa han: "Var vid gott mod (var glad och frimodig), min dotter. Din tro har gjort dig frisk." På en gång var kvinnan frisk (frälst, räddad, befriad, trygg, bevarad).

[Frasen "var vid gott mod" säger Jesus även till den lame mannen, se Matt 9:2. Detta är enda tillfället i evangelierna där Jesus tilltalar någon "dotter". De kärleksfulla orden lugnar kvinnans rädsla som beskrivs mer detaljerat i Mark 5:33.]

²³När Jesus kom fram till föreståndarens hus och såg flöjtspelarna och folkskaran som höll dödsklagan [ett högljutt tumult, människor hade samlats i huset och på yttergården av medkänsla, men också bara för att ta del av mat och dryck], ²⁴då sa han: "Gå härifrån! Flickan [som var tolv år, se Mark 5:42] är inte död, hon sover." Då hånskrattade de åt honom. ²⁵Men när folket hade visats ut (ordagrant "kastats ut"), gick han in och tog flickans hand [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren], och hon steg upp. ²⁶Ryktet om detta gick ut över hela det området [Galileen och även närbelägna områden].

2 (av 3) Två blinda män får sin syn
²⁷När Jesus fortsatte därifrån [från synagogföreståndaren Jairus hus] följde två blinda efter och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son." ²⁸När han kom till huset [Petrus hus i Kapernaum där han bodde] kom de blinda männen fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." ²⁹Då rörde han vid deras ögon och sa: "Som gensvar på er tro (förtröstan) ska det ske." ³⁰Deras ögon öppnades. Jesus sa strängt till dem: "Se till att ingen får veta detta." ³¹Men de [trotsade hans bud och] gick ut och spred ryktet om honom i hela det området.

[Varken detta helande eller uppväckandet av Jairus dotter skedde öppet bland folket utan i avskildhet, se Matt 9:23-25. Det verkar som om Jesus inte ville sprida ryktet om helandena som bekräftade att han var "Davids son", den Messias som skulle komma. Jesus visste att de med våld ville göra honom till kung, se Joh 6:15.]

3 (av 3) En stum botas
³²Just som de var på väg ut fördes en man som var demoniserad och stum till honom. ³³När han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme.

[Samma symtom kan ha olika orsaker. Bibeln särskiljer demoniskt inflytande från rent fysiska åkommor och sjukdomar, se Matt 4:24. Orsaken till den här mannens talsvårigheter var demonisk. Det grekiska ordet kophos refererar till både dövhet och stumhet. Här syftar det på talförmågan, eftersom mannen börjar tala när han blivit befriad.]

Folket var förundrat (chockat) och sa: "Aldrig har man sett något sådant i Israel." ³⁴Men fariséerna sa: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna."

Arbetare till skörden

Städer och vägar i Galileen på Jesu tid. Kartan över romerska riket baseras på data från Pelagios och finns på www.bibelatlas.se.

³⁵Jesus gick omkring i alla städer och byar.

[Det grekiska ordet för stad är polis, och beskriver en stad med mur, till skillnad från byarna runtomkring utan någon befästning. Jesus gick inte bara till de stora städerna utan också till de mindre platserna i Galileen.]

Han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och alla slags krämpor (tillfälliga sjukdomar). ³⁶När han såg folkskarorna, fick han en innerlig medkänsla med dem, eftersom de var ansatta (besvärade, rivna) [av dem som skulle leda dem] och hjälplösa (slagna till marken; skingrade), som får utan herde. [4 Mos 27:17] ³⁷Då [när han ser misären hos folkskarorna] säger han till sina lärjungar: "Ja, skörden är stor (riklig), men arbetarna är få. ³⁸Bönfall därför skördens Herre att han ska sända (driva) ut arbetare till sin skörd."

[Det grekiska verbet deomai innebär att vädjande be (för ett stort personligt behov) och detta är enda gången Matteus har med detta starka uttryck för bön, se även Luk 5:12; Apg 4:31; 8:24. Verbet deo betyder "att binda/klistra ihop". Här finns en antydan om att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. Samtidigt med uppdraget ger Jesus också kraft och auktoritet att bärga in skörden, se nästa vers Matt 10:1. Det grekiska ordet för att sända ut, ekballo, betyder ordagrant "att driva/kasta ut". Även de som redan är kallade behöver förnyad glöd och iver att gå ut på fälten.]

Tillbaka upp