Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - onsdag 6/5

2 Sam 24, Joh 4:4-42

2 Sam 24

Plågan – orsakad av Davids folkräkning
1[Detta stycke hör tematiskt ihop med den hungersnöd som orsakades av Sauls krig mot givoniterna.]

Och igen upptändes Herrens (Jahvehs) vrede mot Israel och han [Herren (Jahveh) tillät att Satan] lockade (förledde, eggade, hetsade) David mot dem och sa: "Gå och räkna Israel och Juda."

[I parallellreferensen (1 Krön 21:1) är det en åklagare (hebr. Satan) som uppmanade David att räkna folket, men det är också tydligt att Herren (Jahveh) tillåter Satan att pröva David. Det var tillåtet enligt Torah att göra en folkräkning, men det finns en varning om pest om den inte genomfördes på rätt sätt (2 Mos 30:12). Eftersom det var tillåtet och också ibland uppmuntrades (4 Mos 1:2; 4:2, 22; 26:2) talar för att Davids synd inte handlade om att han räknade folket. Problemet var antingen Davids motiv för folkräkningen eller sättet på vilket den genomfördes. Kanske var syftet att upphöja sig själv och lita mer på sin egen styrka än på Herrens. Alternativt uppfyllde inte David kravet att alla inskrivna män skulle betala en halv shekel som lösen som krävdes (2 Mos 30:13-16). Vad som talar för det andra alternativet är att David vid ett tidigare tillfälle inte följt alla bestämmelser för en annars tillåten handling – transporten av förbundsarken – vilket fick katastrofala följder (1 Krön 6:7).]

2Och kungen sa till Joav, arméns general [härförare i singular], som var med honom: "Gå nu fram och tillbaka bland alla Israels stammar från Dan [i norr] till Beer-Sheva [i söder] och räkna folket, så att jag vet folkmängden."
     3Och Joav sa till kungen: "Och Herren, din Gud (Jahveh Elohim), ska låta folket (armén) bli hundra gånger fler mitt framför min herre kungens ögon. Men varför behagar det min herre kungen att göra detta?"
     4Men kungens ord stod fast (starkt, säkert) mot Joav [Davids general] och mot arméns härförare. Och Joav och arméns härförare gick ut från kungens närvaro (ansikte) och räknade Israels folk.
     5Och de passerade över Jordan och slog läger i Aroer på den högra sidan om staden som är mitt i Gads dal och till Jaazer. 6Och de kom till Gilead och till Tachtim-Chadshis land, och de kom till Dan-Jaan och runt om till Sidon, 7och kom till Tyros fästning och till alla hivéernas och kanaanéernas städer och de gick ut till södra Juda vid Beer-Sheva.
     8Och när de gått fram och tillbaka genom hela landet, kom de till Jerusalem efter 9 månader och 21 dagar.
     9Och Joav uppgav antalet på det räknade folket till kungen, och där var i Israel 800 000 tappra (modiga) män som kan dra svärdet, och Juda män var 500 000.
     10Och Davids hjärta slog honom efter att han hade räknat folket. Och David sa till Herren (Jahveh): "Jag har syndat stort i det jag har gjort, men nu Herre (Jahveh) ta bort, jag ber dig, synden från din tjänare för jag har handlat mycket dåraktigt."
     11Och när David steg upp på morgonen kom Herrens (Jahvehs) ord till profeten Gad, Davids siare (profet – hebr. chozeh) [här används inte det vanliga ordet nevi], han sa: 12"Gå och tala till David: Så säger Herren (Jahveh): Jag lägger på dig tre ting, välj en av dem som jag ska göra mot dig."
     13Och Gad kom till David och berättade för honom och sa: "Ska sju år av hungersnöd komma till dig i landet? Eller vill du fly tre månader framför dina fiender när de jagar dig? Eller ska det vara tre dagar med pest i landet? Ta nu råd och tänk igenom vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig."
     14Och David sa till Gad: "Jag är i stor vånda, låt oss falla i Herrens (Jahvehs) hand för hans nåd (evig nåd, barmhärtighet – hebr. rachamim) är stor och låt mig inte falla i en människas hand."
     15Och Herren (Jahveh) sände en pest i Israel från morgonen till den utsatta tiden, och det dog folk från Dan till Beer-Sheva, 70 000 män. 16Och när ängeln (budbäraren) sträckte ut sin hand mot Jerusalem för att fördärva det sörjde (ångrade, sörj-tröstade) Herren (Jahveh) det onda och sa till ängeln som fördärvade folket: "Det är nog, stoppa din hand." Och Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare) var vid jevusiten Aravnahs tröskplats.
     17Och David sa till Herren (Jahveh) när han såg ängeln som slog folket och sa: "Se jag har syndat och jag har handlat orättfärdigt, men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand, jag ber dig, vara mot mig och mot min fars hus."

[När David intog Jerusalem drev han inte ut de jevusiter som bodde där. Aravnah som ägde marken har ibland identifierats som en guvernör för jevusiterna. De räknas till folkslaget hurriterna, vars ord för guvernör är snarlikt araona, vilket gör att det kan vara en titel snarare än ett namn. Det är också signifikant att ordet Jevos betyder tröskplats, så här finns en tydlig koppling.]

David bygger ett altare

Illustration av den skotske konstnären William Hole, 1846-1917.

18Och Gad kom den dagen till David och sa till honom: "Gå upp, sätt upp ett altare till Herren (Jahveh) på jevusiten Aravnahs tröskplats." 19Och David gick upp i enlighet med vad Gad sagt, som Herren (Jahveh) befallde. 20Och Aravnah tittade upp och såg kungen och hans tjänare komma mot honom, och Aravnah gick ut och böjde sig ner framför kungen med sitt ansikte mot marken.
     21Och Aravnah sa: "Varför har min herre kungen kommit till sin tjänare?" Och David sa: "För att köpa tröskplatsen av dig till att bygga ett altare till Herren (Jahveh) så att plågan håller sig borta från folket."
     22Och Aravnah sa till David: "Låt min herre kungen ta och offra det som är gott i dina ögon. Se, här är oxen till brännoffer och tröskredskapen och oxens verktyg som ved." 23Allt detta gav kungen Aravnah till kungen [David] och Aravnah sa till kungen [David]: "Herren din Gud (Jahveh Elohim) ska ge dig nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah)."
     24Men kungen [David] svarade Aravnah: "Nej, men jag ska köpa det av dig för ett bestämt pris, jag ska inte offra brännoffer till Herren min Gud (Jahveh Elohim) som inte har kostat mig något."
    David köpte tröskplatsen och oxen för 50 shekel [0,6 kg] silver. [En relativt liten summa. Abraham köpte Sarahs begravningsplats för 400 shekel silver (1 Mos 23:14-16). Senare blir priset för hela Jerusalem 600 shekel guld, se 1 Krön 21:25.] 25Och David byggde där ett altare till Herren (Jahveh) och offrade brännoffer och shalomoffer. [1 Krön 22:1] Och Herren (Jahveh) rördes av enträgen bön för landet och plågan var borta från Israel.

Joh 4:4-42

Kvinnan vid Sykars brunn

Jesus samtalar med en samaritisk kvinna
4[De flesta judar valde att gå en omväg runt Samarien på grund av konflikten mellan judar och samarier/samaritaner som funnits i århundraden. Orsaken var att på 700-talet f.Kr. ockuperade assyrierna detta område och förde bort de flesta israeliter (de tio nordliga stammarna) som bodde där. Man tvångsförflyttade sedan fem hedniska folkslag dit (2 Kung 17:24) och det blandfolk som uppstod mellan de kvarvarande israeliterna och dessa folk kallades samarier. När templet i Jerusalem byggdes upp igen 538 f.Kr. tilläts inte de delta eftersom de beblandat sig med andra folk, se Esra 4. Då byggde man sitt eget tempel i Shechem på berget Gerizim ca 425 f.Kr. En egen samaritisk riktning som förkastade allt som hade med Jerusalem att göra utvecklades. Det är inte någon hednisk tro, utan den bygger på Torah, skriven på gammalhebreiska, men istället för Jerusalem är platsen för tillbedjan Gerizim. Namnet härstammar från hebr. shamar (bevara, hålla) – de var bevarare av Mose undervisning. Johannes sätt att beskriva kvinnan "från Samarien" (vers 7) och sedan gr. samaritis (vers 9) visar på betydelsen av att hon var från Samarien, men också en utövare av den samaritiska religionen. Hon var inte bara en samarisk kvinna utan också en samaritisk kvinna.
    Olika utspel från båda sidor gjorde att hatet mot varandra växte. Hundrafemtio år innan Jesus kommer till staden Sykar (128 f.Kr.), jämnade den judiska kungen (Hyrcanus II) samaritanernas tempel på Gerizim med marken och lät den dagen bli en helgdag. Drygt tjugo år innan Jesus kom dit hade samaritaner strött ut döda ben i templet i Jerusalem under påskfirandet, och på så vis orenat templet, så att de judiska prästerna inte kunde tjäna där.]

Det var nödvändigt [för att uppfylla Guds plan] att Jesus passerade igenom Samarien. 5Därför kom han till en stad i Samarien som kallades Sykar, nära det fält som Jakob gav åt sin son Josef. [Josef begravdes nära Shekem, se Jos 24:32.]

I området vid Sykar finns många brunnar, men en av dem är djup och är med största sannolikhet Jakobs brunn. En trappa ned i den grekisk ortodoxa-kyrkan som är uppförd finns brunnen som än i dag har friskt källvatten!

©Jeremiah K Garrett

6Där fanns Jakobs brunn [drygt en kilometer utanför staden]. Trött efter fotvandringen satte sig Jesus ner vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen (mitt på dagen). [Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen. Det var mitt på dagen, dock inte varmaste tiden som är klockan tre på eftermiddagen. Det är ingen ovanlig tid att hämta vatten. Ett exempel är Sippora och hennes systrar. De kommer hem tidigare än vanligt när Mose hjälpt dem dra upp vatten mitt på dagen, se 2 Mos 2:16-21.]
     7Då kom en kvinna från Samarien för att hämta vatten. [Helt oväntat och mot alla kulturella traditioner inleder Jesus ett samtal.] Jesus sa till henne: "Ge mig [lite vatten] att dricka." 8Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat.
     9Den samaritiska (gr. samaritis) kvinnan sa till honom: "Hur kan du som är jude fråga mig som är en samaritisk kvinna om vatten?" Judarna ville inte ha något med samaritanerna [utövarna av den samaritiska trosriktningen] att göra.

[Jesus går emot flera religiösa och kulturella regler här. Män talade inte med kvinnor. Judar och samarier/samaritaner umgicks inte. Att dessutom dricka ur ett samaritiskt kärl (vers 11) ansågs som något orent av judarna.]

10Jesus svarade henne: "Om du kände till (hade en klar förståelse av) Guds fria gåva och vem det är som säger till dig, ge mig något att dricka, skulle du i stället ha frågat honom och han hade gett dig levande (färskt, flödande) vatten."
    

Den grekisk-ortodoxa kyrkan där brunnen finns.

11Kvinnan sa till honom: "Herre, du har inget att hämta upp det med [rep och hink] och brunnen är djup, så varifrån kommer detta levande vatten? 12Är du större än vår fader (förfader) Jakob? Han gav oss den här brunnen och drack själv från den, och så gjorde också hans söner och boskap."
     13Jesus svarade henne: "Alla som dricker av detta vatten blir törstiga igen. 14Men den som har druckit av det vatten som jag ger ska aldrig, nej, aldrig, bli törstig igen. Det vatten jag ger ska bli en källa inom honom med vatten som kontinuerligt flödar fram till evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]."
     15Kvinnan sa till honom: "Herre ge mig av detta vatten så jag aldrig mer behöver törsta och komma hela vägen hit för att hämta vatten."
     16Han sa till henne: "Gå och hämta din man och kom tillbaka hit."
    

Utsikt från berget Gerizim över den moderna staden Balata. Här låg den gamla staden Shekem. På Nya testamentets tid var den övergiven, men strax intill låg den lilla byn Sykar.

17Kvinnan svarade: "Jag har ingen man."
    Jesus sa till henne: "Du talar sanning när du säger jag har ingen man. 18Fem män har du haft förut, och den man du nu har [lever hos] är inte din man. Det du sa var sant."

[Texten säger inte varför hon haft fem män. Det kan ha berott på skilsmässa, dock kunde den bara begäras av en man och behövde inte vara orsakad av otrohet från hennes sida (vissa rabbiner som Hillel ansåg att mannen kunde skilja sig för en sådan banal sak som vidbränd mat), se Matt 19:3. En annan förklaring är att hon drabbats av sorg upprepade gånger då hennes tidigare män har dött (Mark 12:19-22). Mannen hon bor hos nu kanske är en släkting som förbarmat sig över henne och gett henne tak över huvudet. Hon verkar vara en respekterad kvinna, eftersom folket lyssnade på hennes ord (vers 29-30, 39). Hennes djupa tro på Skrifterna (vers 10 och 25) talar för att hon levde ett rättfärdigt liv, och snarare var en kvinna drabbad av olyckliga omständigheter, än konsekvenserna av ett medvetet omoraliskt liv – en bild som senare utläggningar från 1500-talet ofta målat upp. Fram till reformationen var hon högt aktad och i predikningar kallas hon apostel och evangelist. Hon sågs som ett föredöme vad gäller att vittna om Jesus. Hennes prioriteringar skiftar från att hämta vatten till att vittna om Jesus när hon lämnar kvar krukan, se vers 28. Omnämnandet av Josef (vers 5) knyter också an till hur Josefs lidande fick leda till hela Israels räddning (1 Mos 45:7-8; 50:20) vilket har en parallell till händelserna här, se vers 39-42. Jfr även med Joh 8:3 där äktenskapsbrott uttryckligen nämns, det görs inte här.]

19Kvinnan sa till honom: "Herre, jag ser (förstår efter att ha noga granskat) att du är en profet. 20Våra förfäder har tillbett (böjt sig ner i ödmjukhet, fallit ner på knä) på detta berg [Gerizim], men ni [judar] säger att den rätta platsen där man ska tillbe är i Jerusalem."

[I dalen mellan berget Gerizim och det närbelägna Ebal låg de samariska städerna Sykar och Shechem. Även om templet på berget blivit förstört av judarna ansåg samaritanerna att det var den platsen man skulle tillbe på. Den centrala boken inom den samaritanska religionen var den samaritiska versionen av Torah. De samaritiska Moseböckerna har ungefär 6 000 skillnader jämfört med den masoretiska texten, där den största är att platsen för tillbedjan är berget Gerizim. I den samaritiska versionen är det tionde budet att man ska bygga ett altare på berget Gerizim.]

21Jesus sa till henne: "Kära kvinna, tro (luta dig mot, förlita dig på) mig, för det kommer en tid när ni alla ska tillbe Fadern (böja er ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) inte [bara] på detta berg eller [bara] i Jerusalem. [Jesus lyfter diskussionen från den religiösa konflikten om hur och var man ska tillbe, till att handla om hjärtats inställning och en personlig tro på honom.]

Än i dag offras det årliga samariska påskalammet på berget Gerizim, en tradition som pågått i över 2 000 år.

©Emanuel Gillberg

22Ni [samarier/samaritaner] tillber vad ni inte känner till (har en klar förståelse av), men vi [judar] tillber det vi känner till, eftersom frälsningen (befrielsen) kommer från (genom) judarna. 23Men den tid kommer, och den är redan här, då sanna (äkta, genuina) tillbedjare ska tillbe Fadern (böja sig ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare som Fadern söker (letar efter, vill ha). [Gud är mer intresserad av att vi tillber honom än av platsen där vi tillber.] 24Gud är Ande (till sin natur en andlig varelse) och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning (äkthet)."
     25Kvinnan sa till honom: "Jag vet (har en klar förståelse av) att Messias ska komma, han som kallas den Smorde (gr. Christos – translittererat Kristus), och när han kommer ska han berätta allt för oss (låta det bli helt tydligt och uppenbart)."
     26Jesus svarade henne: "Det är jag (Jag Är), den som talar med dig."

[De grekiska orden ego eimi kan översättas "det är jag" eller "jag är". Vanligtvis används uttrycket med en efterföljande beskrivning som t.ex. "jag är livets bröd", se Joh 6:35. När ego eimi används utan någon beskrivning anspelar det på Guds personliga namn JHVH, se 2 Mos 3:14. Exakt så översätts den hebreiska frasen till grekiska. Detta är den första av totalt nio gudomliga "Jag Är" i Johannesevangeliet, de övriga är Joh 6:20; 8:24, 28, 58; 13:19; 18:5, 6, 8. Det används även en gång i den enkla betydelsen "det är jag", av en man född blind, se Joh 9:9.]

Lärjungarna kommer tillbaka
27Just då kom hans lärjungar. De var chockade (förvånade, helt överraskade) över att han pratade med en kvinna. [De flesta rabbiner undvek kontakt med kvinnor, man pratade inte ens med sin egen hustru på allmän plats.] Trots detta frågade ingen [inte ens Petrus] honom: "Vad söker du (frågar du efter)?" [Kan vara en koppling till Jesu tidigare påstående att Fadern söker tillbedjare, se Joh 4:23.] eller "Varför samtalar du med henne?"
     28Kvinnan lämnade kvar sin vattenkruka och gick in i staden. [Att berätta om Jesus var nu viktigare än att hämta vatten.] Hon sa till folket: 29"Kom och se en man som har sagt till mig allt jag gjort! Han kanske är den Smorde (Messias, Kristus)?"
     30Då började de komma ut till honom.
     31Under tiden försökte lärjungarna övertala honom (tjatade de enträget på Jesus): "Rabbi (lärare, mästare), ät någonting." [De var hungriga och seden var sådan att läraren måste inleda måltiden innan de andra fick börja äta.]
     32Men han svarade: "Jag har mat (näring) som ni inte känner till (inte ser med era hjärtans ögon)."
     33Då började lärjungarna fråga varandra: "Kan någon ha kommit med mat till honom?"
     34Jesus sa till dem: "Min mat (näring) är att göra hans vilja (behaga den) som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35Är det inte så att ni säger [till varandra]: Fyra månader till, sedan är det skördetid [den vanliga tiden mellan sådd och skörd]? Men jag säger er: Lyft upp er blick och se på fälten! De är redan mogna (har vitnat i färgen) för skörd. [Många samaritaner redo att bli frälsta strömmade ut från staden för att höra på Jesus.] 36Den som skördar får redan nu ut sin lön, han bärgar grödan (samlar in frukt) till evigt liv. Detta så att både den som sår och den som skördar kan glädja sig tillsammans. 37Här gäller ordet [som var vanligt på den tiden]: en sår och en annan skördar. 38Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har gjort ett hårt arbete, och ni får gå in i deras arbete [och vara med och skörda resultatet av deras arbete]."

Många samariter frälsta
39Många samarier (gr. samarites) från den staden [många anhängare av den samaritiska trosinriktningen] trodde på honom [kom till tro på Jesus] på grund av vad kvinnan sagt när hon vittnade: "Han berättade allt jag gjort." 40När samarierna (samaritanerna) kom till Jesus bad de honom enträget att stanna kvar hos dem. Så han stannade där i två dagar. 41Långt fler kom till tro på grund av hans egna ord. [Ännu fler i jämförelse med de redan många i vers 39 kom till tro när de personligen fick möta Jesus. Även de som redan börjat tro på grund av kvinnans ord, växte djupare i sin tro.] 42De sa till kvinnan: "Nu tror vi inte [bara] på grund av vad du sagt. Vi har själva hört honom och vi vet (har förstått) att han verkligen (i sanning) är världens Frälsare."





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)