"Se, jag ber dig, du är ofruktsam och föder inte, men du ska bli gravid och föda en son. ⁴Och i denna tid ska du hålla (vakta, skydda, bevara), jag ber dig, och inte dricka vin och starka (alkoholhaltiga) drycker och du ska inte äta något (rituellt) orent, ⁵eftersom se, du ska bli gravid och föda en son. Ingen kniv ska komma över hans huvud, eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet och han ska börja att rädda Israel från filistéernas hand."

[Nasirlöftena finns beskrivna i 4 Mos 6:1-21. Det vanliga var att dessa var frivilliga, här ges nasirlöftet redan före befruktningen. Det innebär att även modern ska avhålla sig från vin redan under graviditeten. Att inte äta något orent är ett tillägg som är unikt för Simsons nasirlöfte. Exakt betydelse av det är oklart, eftersom ingen jude ska äta oren mat enligt föreskrifterna i Torah. Men detta visar att renheten är väldigt viktig för Simson]

Och kvinnan kom och sa till sin man, till sin man sa hon:

"En man från Gud (Elohim) kom till mig [frasen antyder att hon tror att det är en profet] och hans utseende var som utseendet hos en Guds (Elohims) ängel, mycket respektingivande, och jag frågade honom inte vem han var och han berättade inte sitt namn för mig, ⁷men han sa till mig:

'Se, du ska föda en son och nu ska du inte dricka vin och inte dricka starka drycker och inte äta något orent eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet till den dag han dör.' "

[I en jämförelse mellan hennes rapport och det första budskapet i vers 3b-5 finns några skillnader. Hon utelämnar den sista delen att hans uppdrag har att göra med att börja rädda Israel från filistéernas hand. Hon tar inte heller med frasen att "ingen kniv ska komma över hans huvud". Detta tillsammans med hennes tillägg "tills han dör" är illavarslande och leder till sist till hans död, se Dom 16:17]

⁸Och Manoach vädjade (bad – hebr. atar) till Herren (Jahveh) och sa: "O, Herre (Adonai), låt mannen från Gud (Elohim) som du sände, komma, jag ber dig, igen till oss, och undervisa oss vad vi ska göra med ynglingen som ska födas." [Här används ett ovanligare ord för bön som ofta också involverade ett offer. Upprepningen av "oss" antyder att han var avundsjuk för att budbäraren hade kommit till hans fru och inte till honom.]
     ⁹Och Gud (Elohim) lyssnade på Manoachs röst och Guds (Elohims) ängel kom igen till kvinnan och hon satt på fältet, men Manoach hennes man var inte med (hos) henne. ¹⁰Och kvinnan skyndade sig och sprang och berättade för sin man och sa till honom: "Se [han är här]! Mannen som visade sig för mig häromdagen har just visat sig för mig igen."
     ¹¹Manoach steg då upp och gick efter sin hustru och kom till mannen och frågade honom: "Är du mannen som talade till kvinnan (min hustru)?"
    Han svarade: "Jag." [Det är jag.]
     ¹²Manoach sa: "Nu när ditt ord kommer (förverkligas, det som du har sagt sker), vad är påbudet (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för ynglingen och det vi ska göra [med honom]?"
     ¹³Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till Manoach: "Av allt som jag sagt till kvinnan, låt henne hålla (vakta, skydda, bevara) det. ¹⁴Från allt som växer från vinrankan ska hon inte äta och vin och starka drycker ska hon inte dricka och allt orent ska hon inte äta, allt som jag befallde henne ska hon hålla (vakta, skydda, bevara)."
     ¹⁵Och Manoach sa till Herrens (Jahvehs) ängel: "Stanna, jag ber dig, så att vi kan göra i ordning en killing inför ditt ansikte."
     ¹⁶Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till Manoach: "Även om du håller kvar mig ska jag inte äta av ditt bröd och om du gör i ordning ett brännoffer måste du offra det till Herren (Jahveh)." Eftersom Manoach inte visste att han var Herrens (Jahvehs) ängel.
     ¹⁷Och Manoach sa till Herrens (Jahvehs) ängel: "Vilket är ditt namn? För när dina ord kommer (det du sagt går i fullbordan) kan vi ära dig (ordagrant "och vi kan ge dig härlighetstyngd" från ordet kavod)."
    

Vid foten av Tel Tsora finns ett altare som kallas "Manoachs altare".

¹⁸Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till honom: "Varför frågar du efter mitt namn? Det är obeskrivligt (underbart – hebr. pili)."

[Ordet "obeskrivligt" används bara här och i Ps 139:6 där det beskriver något som går över mänskligt förstånd. Ordet kommer från verbet att göra under. Det används om Isaks födelse (1 Mos 18:14), befrielsen från Egypten (1 Mos 3:20), korsandet av Jordan (Jos 3:5), osv. Det beskriver något som är alldeles för underbart och omöjligt för oss att förstå, det är något som tillhör det himmelska och bara kan förstås i den himmelska dimensionen.] ¹⁹Och Manoach tog killingen med matoffret och offrade det på klippan till Herren (Jahveh) och det obeskrivliga gjordes och Manoach och hans hustru såg det. ²⁰Och det skedde när flamman steg upp mot himlarna från över altaret att Herrens (Jahvehs) ängel steg upp i altarets flamma. Och Manoach och hans hustru såg det och de föll ner på sina ansikten på marken. ²¹Och Herrens (Jahvehs) ängel visade sig inte igen för Manoach och för hans hustru. Vid den tiden visste Manoach att han var en Herrens (Jahvehs) ängel.
     ²²Och Manoach sa till sin hustru: "Vi ska döden dö eftersom vi har sett Gud (Elohim)."
     ²³Och hans hustru sa till honom: " [Om] Herren (Jahveh) har behag till att döda oss skulle han inte ta emot ett brännoffer och ett matoffer från vår hand och han skulle inte låta oss se alla dessa ting och inte vid denna tid låtit oss höra dessa ting."
     ²⁴Och kvinnan födde en son och hon gav (kallade) honom namnet Simson (hebr. Shimshon; betyder "som solen") och ynglingen växte upp och Herren (Jahveh) välsignade honom. ²⁵Och Herrens (Jahvehs) Ande började röra vid (verka, oroa, skaka, "hamra på" – hebr. paam) honom i Machane-Dan [Dans läger – distriktet dit Dans stam immigrerade, se Dom 18:12] mellan Tsorah och Eshtaol.

[Det hebreiska ordet för att röra vid har betydelsen av en hammare som upprepade tillfällen hamrar och formar en metall på ett städ. Ordet återfinns bara 5 ggr i GT och översätts ofta oroa (1 Mos 41:8; Ps 77:5; Dan 2:1, 3). I berättelsen som följer nämns åtminstone sju tillfällen då Simson fylls av Guds kraft, se Dom 14:6, 19; 15:4-5, 8, 14-15; 16:3, 30.]

Tillbaka upp

---

Joh 4:43-54

Vidare till Galileen
⁴³Nu, efter de två dagarna [i den samariska staden], gick han därifrån [vidare norrut] till Galileen. ⁴⁴För Jesus hade själv vittnat om att en profet inte är ärad (aktad, respekterad) i sitt eget land [dvs. sin uppväxtort Nasaret som ligger i Galileen]. ⁴⁵När han nu kom till Galileen, välkomnade galiléerna honom, eftersom de sett allt han gjort i Jerusalem under högtiden, för de hade också varit där. [De tog emot honom bara på grund av undren, men ärade honom inte.]

Helandet av kungens tjänares son – det andra tecknet

Att gå från Kapernaum till Kana tar två dagar.

⁴⁶Så kom Jesus åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vatten till vin [Joh 2:1-11]. I Kapernaum fanns en kunglig ämbetsman (gr. basilikos). [Han tjänade under Herodes Antipas.] Hans son låg sjuk (var svag, utan styrka). ⁴⁷När han hörde att Jesus kommit tillbaka från Judeen till Galileen, gick han i väg [den två dagar långa resan till Kana] och bad (ivrade, bad enträget) att han skulle komma ned och bota hans son, för sonen var på väg att dö. ⁴⁸Då sa Jesus till honom: "Om ni [människor] inte får se tecken (gr. semeion) och under (mirakulösa underverk – gr. teras), så tror ni inte [skulle ni aldrig lita på Gud]." [Joh 2:18, 23; 1 Kor 1:22]
     ⁴⁹Ämbetsmannen [som stod i kungens tjänst] sa till honom: "Herre, kom ned innan mitt barn dör."
     ⁵⁰Jesus svarade honom: "Gå i frid, din son lever."
    Mannen trodde (lutade sig mot, förlitade sig) på Jesu ord och gick. ⁵¹Då han var på väg ner, mötte hans slavar (livegna tjänare) honom och sa: "Din son lever!"

[För att gå från Kana till Kapernaum gick man österut över bergen och sedan ner till Galileiska sjön. Den närmare fyra mil långa resan kunde inte göras på en dag, så det är på vägen nedför bergen på andra dagen som han möter sina tjänare.]

En av vägarna mellan Kapernaum och Kana.

⁵²Då frågade han dem vilken timme han hade börjat bli bättre. De sa: "I går eftermiddag vid sjunde timmen (klockan ett på eftermiddagen) lämnade febern honom." [Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen.] ⁵³Då förstod fadern att det hade skett vid just den tid (samma timma) som Jesus sagt till honom, "din son lever". Han kom till tro (lutade sig mot, förlitade sig på Jesus) liksom hela hans hushåll (hus, familj, de som bodde hos honom). [Alla hade sett hur sjuk pojken varit och förstod att Jesus måste vara Messias. Detta är första exemplet i Bibeln då en hel familj tar emot Jesus; nästa är fångvaktaren i Filippi, se Apg 18:8.]
     ⁵⁴Detta var nu åter ett tecken (mirakel – gr. semeion), det andra som Jesus gjorde sedan han kommit från (ut ur) Judeen till (in i) Galileen. [Det första tecknet var vinundret, också det i Kana i Galileen, se Joh 2:11; 4:46.]

Tillbaka upp