Halvbibel - torsdag 30/4
2 Sam 18
Avshalom besegras1[Stycket ramas in av hur David väntar vid porten, se vers 4 och vers 19.]
Och David räknade folket som var med honom och satte ledare över 1 000 och ledare över 100. 2Och David skickade ut folket, en tredjedel under Joavs hand och en tredjedel under Avishaj, Tserojahs sons hand, Joavs bror, och en tredjedel under gititen Itajs hand. Och kungen sa till folket: "Även jag själv ska säkert gå med er."
3Men folket sa: "Du ska inte gå med, för om vi måste fly bryr sig ingen om ett hjärta och om hälften av oss dör bryr sig ingen om ett hjärta, men du är som 10 000 och nu är det bättre att du undsätter oss ut från staden."
4Och kungen sa till dem: "Vad är det bäst att jag gör i era ögon?"
Och kungen stod bredvid porten och hela folket gick ut (i grupper) om 100 och om 1 000. 5Men kungen befallde Joav och Avishaj och Itaj och sa: "För min skull, behandla ynglingen Avshalom varsamt." Och hela folket hörde när kungen gav alla ledare befallning om Avshalom.
6Och folket gick ut på fältet mot Israel och striden ägde rum i Efraims skog. 7Och Israels folk blev slagna där inför Davids tjänare och det var en stor slakt den dagen, 20 000 män. 8Och striden blev där utspridd över hela landets ansikte (yta) och skogen slukade mer folk än svärdet slukade den dagen.
Avshaloms död, trägravyr från 1877 av Julius Schnorr Carolsfeld.
10Och en man såg detta och berättade för Joav och sa: "Se, jag såg Avshalom hängande i en terebint."
11Och Joav sa till mannen som berättat för honom: "Och se, du såg det och varför slog du inte ner honom till marken? Jag skulle ha gett dig 10 stycken silver och ett bälte."
12Och mannen sa till Joav: "Även om jag skulle få 1 000 stycken silver i min hand skulle jag inte sträcka ut min hand mot kungens son, för vi hörde kungen befalla dig och Avishaj och Itaj och säga: ’Var noga med att inte röra ynglingen Avshalom.’13Om jag hade agerat lögnaktigt mot min själ, och det finns ingen sak som är dold för kungen, då skulle du själv ha stått på avstånd."
14Och Joav sa: "Jag kan inte stanna här med dig." Och han tog tre pilar i sin hand och kastade dem genom Avshaloms hjärta medan han fortfarande levde, hängande i terebinten. 15Och tio ynglingar som bar Joavs rustning omringade och slog Avshalom och dödade honom.
16Och Joav blåste i shofaren och folket återvände från att jaga efter Israel, för Joav höll tillbaka folket. 17Och de tog Avshalom och slängde honom i en stor grop i skogen och samlade en stor hög med stenar över honom. Och hela Israel flydde var och en till sitt tält.
18Och Avshalom hade under sin livstid rest upp en pelare åt sig som finns i Kungadalen, för han sa: "Jag har ingen son som bevarar mitt namn i hågkomst." Och han gav pelaren sitt eget namn och den kallas Avshaloms hand till denna dag.
David sörjer
19Och Achimaats, Tsadoqs son sa: "Låt mig löpa och bära nyheten till kungen hur Herren (Jahveh) har hämnats honom hans fiender."
20Men Joav sa till honom: "Du ska inte bära några nyheter idag, men du ska bära nyheter en annan dag, men idag ska du inte bära några nyheter eftersom kungens son är död."
21Och Joav sa till kushiten: "Gå och berätta för kungen vad du har sett." Och kushiten böjde sig ner inför Joav och sprang iväg.
22Och en gång till sa Achimaats, Tsadoqs son till Joav: "Varför låter du inte mig, jag ber dig, låt även mig springa efter kushiten." Och Joav sa: "Varför vill du springa min son, du kommer inte att få någon belöning för dessa nyheter?"
23"Vad hindrar att jag springer?"
Men han [Joav] svarade honom: "Spring." Och Achimaats sprang vägen över slätten och hann före kushiten.
24Under tiden David satt mellan de två portarna, gick väktaren upp på taket till porten på muren och lyfte upp sina ögon och såg, och se, en man sprang ensam. 25Väktaren ropade och berättade för kungen.
Kungen sa: "Om han är ensam har han nyheter i sin mun." Och han kom i snabb takt närmare.
26Och väktaren sa: "Se, en annan man springer ensam."
Och kungen sa: "Han har också nyheter."
27Och väktaren sa: "Det ser ut som löpstilen hos den främre är som Achimaats, Tsadoqs sons löpstil." Och kungen [David] sa: "Han är en bra man och kommer med goda nyheter."
28Och Achimaats ropade och sa: "Shalom (allt är väl)!" Sedan böjde han sig ner inför kungen med sitt ansikte mot marken och sa: "Välsignad är Herren, din Gud (Jahveh Elohim), som har överlämnat männen som reste sig (lyfte sina händer) mot min herre kungen."
29Och kungen sa: "Är det väl med ynglingen Avshalom?" Och Achimaats svarade: "När Joav sände kungens tjänare och mig, din tjänare såg jag ett stort tumult, men jag vet inte vad det var."
30Och kungen sa: "Stig åt sidan och stå där." Och han gick åt sidan och stod still.
31Och se, kushiten kom och kushiten sa: "Nyheter till min herre kungen, för Herren (Jahveh) har hämnats dig idag på alla dem som reste sig upp mot dig."
32Och kungen sa till kushiten: "Är det väl med ynglingen Avshalom?"
Och kushiten svarade: "Min herre kungens fiender och alla som reste sig mot dig för att skada dig är som den ynglingen är."
33Och kungen blev mycket upprörd och gick upp i kammaren ovanpå porten och grät och när han gick sa han: "Min son Avshalom, min son, min son Avshalom! Om jag hade fått dö i ditt ställe Avshalom min son, min son!"
Luk 24:13-53
Emmausvandrarna
Vid arkeologiska utgrävningar i Kirjat-Jearim (just intill Abu Gush) där arken stod 20 år innan den fördes in till Jerusalem av David, hittades 2018 fynd som visar att staden även var bebodd under romartiden. Det gör denna stad, 13 km väster om Jerusalem, till en mer trolig plats än den traditionella platsen Emmaus Nicopolis som ligger 26 km väster om Jerusalem.
[En grekisk stadie motsvarar omkring 192 meter som var längden på löparbanan på den antika stadion i Olympia. Sträckan som anges tar två timmar att vandra till fots från Jerusalem. Enligt tradition är platsen Emmaus Nicopolis, 26 km väster om Jerusalem, men det kan inte stämma. Mer troligt är i så fall Kirjat-Jearim 13 km väster om Jerusalem. Den ene av lärjungarna var Kleopas, se vers 18. Kleopas är troligen en kortform av det grekiska mansnamnet Kleopatros som betyder: ´av en berömd far´. Den andre är okänd, det skulle kunna vara hans hustru Maria som var med vid korset när Jesus dog, se Joh 19:25.]
14De samtalade med varandra (delade sina upplevelser, känslor, och tankar) om allt det som hade hänt. 15Under tiden de samtalade och förde en livlig diskussion med varandra, hade Jesus kommit nära dem och gick med dem, 16men något hindrade deras ögon från att känna igen honom.
17Jesus sa till dem: "Vad är det ni diskuterar med varandra medan ni går här (vad är det ni argumenterar för och emot)?" Då stannade de upp och såg bedrövade (ledsna) ut. 18Den ene, som hette Kleopas, svarade: "Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar."
19Han frågade dem vad som hänt, och de svarade: "Det som har hänt med Jesus från Nasaret. Han var en profet och bevisade det genom de mäktiga saker han gjorde och sa inför Gud och alla människor. 20Hur våra överstepräster och ledare [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] utlämnade honom till [de romerska makthavarna för] att bli dömd till döden, och sedan korsfäste honom. 21Vi hoppades (såg fram emot) att han var den som skulle befria (återlösa) Israel [från romarnas förtryck]. Förutom detta så är det nu den tredje dagen sedan detta hände. 22Dessutom har några kvinnor i vår grupp förvånat oss. De var vid graven tidigt i morse, 23och när de inte hittade hans kropp kom de tillbaka och sa att de hade sett änglar (budbärare) i en syn, som sa att han levde! 24Några av dem som var med oss begav sig då till graven, och det som kvinnorna sagt stämde [graven var tom], men de såg inte Jesus."
25Då sa han till dem: "Förstår ni inte (varför är ni okunniga om detta)? Varför är ni så tröga i hjärtat att tro på det som profeterna har sagt? 26Måste inte den Smorde (Messias) lida [allt] detta innan han går in i sin härlighet (sitt majestät)?" [Den negativa partikeln i grekiskan förväntar sig ett underförstått svar – "ja, det var helt nödvändigt att han led på korset innan han förhärligades."]
27Sedan började han från början med Moseböckerna och gick vidare genom alla profeterna och förklarade för dem vad som står om honom i Skrifterna.
[Några av de referenser som Jesus tog upp var kanske:
1 Mos 22 – Berättelsen som inom judendomen kallas Akedah – "bindandet" av Isak (hebr. aqad). Här finns många profetiska skuggbilder mellan Isak och Jesus. Abraham förde sin ende son Isak till Moria berg, vilket är samma plats som tempelberget i dagens Jerusalem dit Fadern förde sin ende Son Jesus. Isak bar själv veden, Jesus bar korset; båda var i 30-årsåldern; en bagge fastnade med huvudet i ett törnsnår och fick bli ett ställföreträdande offer, Jesus kröntes med en törnekrona och dog en ställföreträdande död för hela mänskligheten.
2 Mos 12 – Påskhögtiden instiftas. Klockan tre på eftermiddagen offrades det felfria ettårslammet, samma klockslag som Guds Lamm dog på korset.
3 Mos 16 – som talar om syndabocken som tog Israels skuld på sig och skickades ut i vildmarken.
4 Mos 21 – kopparormen i öknen, se Joh 3:14-16.
5 Mos 21:23 – där det sägs att förbannad är var och en som hängs upp på trä, se Gal 3:13-14.
Jes 53 – Han var föraktad, förtrogen med lidande, genomborrad, bar våra överträdelser, lagd i en rik mans grav, osv.]
28När de nu närmade sig byn [Emmaus] dit de var på väg, låtsades han som om han skulle gå vidare. [Jesus är artig och tvingar sig aldrig på någon, han låter oss välja om vi vill bjuda in honom.] 29Men de övertalade honom och sa: "Var kvar hos oss, det blir snart kväll och dagen är snart slut." Då gick han in och stannade kvar hos dem. 30När han låg till bords med dem, tog han ett bröd och tackade (välsignade) Gud, sedan bröt han det och gav det till dem. [Den inbjudne gästen Jesus, tar nu rollen som herre och leder måltiden.] 31Nu öppnades deras ögon och de kände igen honom. [Samma fras används bara en gång tidigare och det är efter syndafallet, då Adams och Evas ögon öppnas, se 1 Mos 3:5.] Då försvann han ur deras åsyn.
32De sa till varandra: "Blev vi inte rörda ända in i hjärtat (brann inte våra hjärtan inom oss) när han talade med oss på vägen och öppnade (förklarade meningen i) Skrifterna för oss?"
33De bröt omedelbart upp [från måltiden] och återvände till Jerusalem [samma kväll, se vers 29]. [De judiska högtiderna firas alltid mitt i månaden, då det är fullmåne. I månskenet vandrade de två timmar tillbaka, se vers 13.] De kom till de elva och de andra församlade, 34som sa: "Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon [Petrus]!" 35Då berättade också de [Emmausvandrarna] detaljerat om vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom när de bröt brödet.
Jesus visar sig för lärjungarna
36Medan de talade om detta [de olika rapporterna lärjungarna fått om att Jesus kanske var uppstånden], stod Jesus själv mitt ibland dem och sa: "Frid över er." [Den vanliga judiska hälsningsfrasen, en önskan om frid, välgång och allt gott på alla områden. Man kan tro att lärjungarna skulle bli glada över att se Jesus.] 37Men de blev rädda och skräckslagna och trodde (var helt övertygade, tänkte gång på gång) att de såg en ande. 38Då sa han: "Varför är ni så skrämda (bekymrade), varför reser sig tvivel (inre tankar och ifrågasättande resonemang) i era hjärtan? 39Se mina händer och mina fötter, det är verkligen jag. Ta på mig och se, en ande har ju inte kött och ben som ni ser att jag har."
[Jesus säger inte "kött och blod", eftersom blodet hör till den förgängliga kroppen, se 1 Mos 9:4. Kött och blod kan inte ärva Guds rike, se 1 Kor 15:50. Jesu blod är framburet i det allra heligaste i himmelen, se Heb 9:12. Uttrycket "kött och ben" visar att Jesus är samma person som tidigare, fast med en uppståndelsekropp.]
40När han sagt detta visade han dem sina händer (handleder) och sina fötter. 41Men då de upprymda av glädje och förundran ännu inte kunde tro frågade han: "Har ni något att äta (något ätbart här)?" 42De räckte honom en bit stekt fisk [i vissa manuskript står det att de också räckte honom en honungskaka], 43och han tog den och åt inför deras ögon.
44Sedan sa han till dem: "Detta är vad jag sa till er när jag ännu var hos er, att allt som står skrivet om mig i Moses undervisning [Torah – gr. nomos], hos profeterna och i psalmerna måste uppfyllas." 45Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna, 46och sa till dem:
"Det står skrivet att den Smorde (Messias, Kristus) ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47och att omvändelse till syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48Ni ska vittna om detta [Apg 1:8]. 49Och se, jag sänder er vad min Fader har lovat (ordagrant: löftet från min Fader över er) [den helige Ande, se Joh 14:16-17, 26]. Men stanna här i staden [Jerusalem] tills ni är iklädda (till dess att ni rustats med) kraft från höjden."
Jesus far upp till himlen
Olivberget på vänster sida med sluttningen till höger ner mot Kidrondalen och Jerusalem på höger sida. Längst till vänster skymtar tornet på det rysk-ortodoxa himmelsfärdsklostret.
[Lärjungarnas sorg över Jesu död var bytt i glädje, se Luk 24:17. Lukasevangeliet både börjar och slutar med att beskriva vad som sker i templet, se Luk 1:9. Berättelsen fortsätter på ett naturligt sätt i Lukas andra verk Apostlagärningarna. I Lukasevangeliet redogör han för vad Jesus började göra och lära, se Apg 1:1-2. I Apostlagärningarna är Jesus uppstånden men fortsätter att verka genom kristna i den helige Andes kraft.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
