Halvbibel - måndag 28/4
Dom 5
Deborahs sång
Mosaik från en 1600 år gammal synagoga i staden Chokoka (Jos 19:34) i Galileen är den äldsta avbildningen av Deborah. Fyndet gjordes under utgrävningar sommaren 2022.
Då sjöng Deborah och Barak, Avinoams son, denna sång:
när folket offrar sig frivilligt
– välsigna Herren (Jahveh).
[Upprepningen av hebreiska ordet parot förstärker, och kan översättas "när ledarna i Israel tar upp sitt ledarskap", dvs. tar sitt ledarskap på allvar, eller syfta på dem som låter håret växa, vilket betyder att de väljer att gå in i en period som nasir. Det senare är ett frivilligt offer, vilket passar bra in i sammanhanget i resten av meningen. Samtidigt är det ett dubbelt budskap här som handlar både om ett ansvarstagande ledarskap och att de blir, eller uppträder i likhet med, nasirer. Det vill säga att de verkligen både frivilligt och seriöst går in i det som Gud vill.]
3Lyssna, ni kungar [israel hade ingen kung ännu, så detta riktar sig till hedniska nationer, se Ps 2:2],
ge ert öra, ni furstar,
jag – till Herren (Jahveh);
jag ska sjunga (hebr. shir),
jag ska spela (slå an strängar – hebr. zamar)
till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim).
[Sista delen av versen formar en kiasm som ramas in av Herren och centralt står verben sjunga och spela. Hebr. zamar används ofta med anknytning till stränginstrument, se Ps 33:2; 147:7. Miriam använde tamburin, se 2 Mos 15:20.]
4Herre (Jahveh), när du drar ut från Seir,
när du marscherar ut från Edoms fält, bävar jorden,
himlarna dryper,
även molnen dryper vatten.
5Bergen darrar av Herrens (Jahvehs) närvaro,
liksom Sinai av Herrens (Jahvehs) närvaro, Israels Gud (Jahveh Elohim).
[Här jämförs striden med hur Herren mötte Mose på Sinai efter uttåget ur Egypten.]
6I Shamgars dagar, Anats son,
i Jaels dagar tystnar stigarna [karavanerna är borta]
och de som vandrar måste gå slingriga omvägar.
7Furstarna tystnar i Israel,
de tystnar till dess du står upp, Deborah,
då du står upp, en moder i Israel.
8De valde nya gudar,
då blev det krig i portarna [fienden kom ända till våra städer].
Fanns där en sköld eller ett spjut
att se bland 40 000 i Israel?
9Mitt hjärta är vänt till Israels ledare,
som villigt offrar sig själva bland folket.
Välsigna Herren (Jahveh).
10Ni som rider på vita åsnor,
ni som sitter i dyrbara kläder
och ni som vandrar på vägarna, berätta om det.
11Högre än bågskyttens röst, [hörs det] mellan vattentrågen,
där ska de öva Herrens (Jahvehs) rättfärdiga gärningar,
de rättfärdiga gärningarna med hans ledare i Israel.
Sedan går Herrens (Jahvehs) folk ner till portarna.
12[Kiasm med Deborahs namn centralt i första strofen och Barak ramar in den andra:]
Vakna upp (triumfera),
vakna upp (triumfera)
Deborah,
vakna upp,
vakna upp – tala (sjung) en sång!
Stå upp Barak
och led dina fångar i fångenskap,
du Avinoams son [vilket är Barak, se vers 1].
13Sedan lät han kvarlevan råda
över de förnäma [Israel],
Herren (Jahveh) lät mig råda
över stridsmännen (män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft).
14Ut från Efraim kom de vars rötter är i Amalek,
efter dig Benjamin bland ditt folk,
ut från Machir kom furstar ner och ut från Sebulon
de som hanterade härskarstaven.
[Det finns inga biologiska rötter mellan Amalek och Efraim, detta syftar på att Josua besegrade Amalek. Josua är efraimit och Amalek den första fienden som stred mot Israel i Refidim efter uttåget.]
15Och Isaskars furstar var med Deborah,
som Isaskar så var Barak,
in i dalen rusade han fram på sina fötter.
Bland Rubens skaror
var det stor beslutsamhet i hjärtat.
16Varför sitter du bland fårfållorna
för att lyssna på flöjtspelet för hjordarna?
Bland Rubens skaror
utforskar (rannsakar) man hjärtat mycket.
17Gilead hade sin hemvist på andra sidan Jordan,
och Dan, varför uppehåller han sig med skeppen?
Asher bor vid havets strand
och har sin hemvist vid dess bukt.
[Asher har sitt område runt Haifabukten och norrut utefter kusten upp mot Libanon.]
18Sebulon är ett folk som riskerar sina liv ända in i döden,
och Naftali på fältets höga höjder.
19Kungarna kommer, de strider,
sedan strider Kanaans kungar,
i Taanach vid Megiddos vatten,
de har ingen vinning av silver.
20De strider från himlarna, stjärnorna
från deras vägar strider mot Sisera.
21Kishons bäck sveper bort dem,
den gamla bäcken, bäcken Kishon.
Min själ, trampa ned med styrka.
22Sedan stampar hästhovarna avsiktligt i dans,
de dansar för de mäktiga.
23"Förbanna Meroz", säger Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare),
"ja, förbanna dess invånare
eftersom de inte kom Herren (Jahveh) till hjälp,
Herren (Jahveh) till hjälp mot de mäktiga."
[Meroz kan vara ett uttryck för en ond andemakt, eller namnet på en stjärna. "Förbanna den som är emot oss" är andemeningen i detta uttryck.]
24Välsignad över (mer än) kvinnor ska Jael vara,
Chevers hustru, keniten,
över (mer än) kvinnorna i tältet
ska hon vara välsignad.
25Han bad om vatten – hon gav honom mjölk;
hon tog fram smör (ost) i högtidsskålen.
[Högtidsskålen här är en segerpokal som härföraren eller kungen brukade använda när de firade segern efter en strid.]
26Hon satte sin hand till tältpluggen
och sin högra hand till hantverkarens hammare,
och med hammaren slog hon Sisera, hon slog genom hans huvud,
ja, hon genomborrade och slog genom hans tinning.
27Mellan hennes fötter sjönk han ihop,
han föll,
han låg,
mellan hennes fötter
sjönk han,
han föll,
där han sjönk,
där föll han ner död.
[Versen formar en dubbel kiasm med parallellism!]
28Genom fönstret såg hon ut och kikade, Siseras mor,
genom gallret:
"Varför är hans vagn så sen att komma?
Varför dröjer stegen [ljudet av hästarnas hovar] från hans vagn?"
29Hennes klokaste hovdamer svarar henne,
hon återger svaret (ordet) för sig själv:
30"De har säkert funnit byte, och nu delar de bytet.
Ett sköte (moderliv), två sköten till varje stridsman,
till Sisera ett byte med färgade kläder, ett byte med färgade, broderade kläder,
två färgade broderade klädnader till nacken på varje plundrare."
[Sexuella övergrepp var inte ovanligt i krig, men Siseras mors objektifierande, nästan vulgära uttryck, står ut och chockar läsaren.]
31Så må alla dina fiender förgås, Herre (Jahveh),
men de som älskar honom ska vara som solen när den går fram i sin makt.
Luk 23:44-24:12
Jesus dör44Det var nu omkring den sjätte timmen (mitt på dagen). Då kom ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen (klockan tre), 45och solen förmörkades. [Detta profeterades i Amos 8:9.] Förhänget i templet brast (delades) mitt itu.
[Förlåten avskilde den allra heligaste delen av templet, se Heb 9:3. Matteus noterar att det revs itu uppifrån och ända ner (Matt 27:51) vilket betonar att det var Gud som öppnade vägen för människan att ha gemenskap med honom. Förlåten var vävd i ett stycke och broderad med blå och purpurröda färgtoner, se 2 Mos 26:30-33. Den judiska historieskrivaren Josefus beskriver tyget som magnifikt och hur mönstret och färgerna blev som en bild av universum. De exakta dimensionerna på förlåten är inte kända, men den bör ha haft samma mått som Salomos tempel, vars ytterbredd var 10 meter, se 1 Kung 6:2. Herodes den store ökade höjden, så draperiet kan ha haft en storlek på omkring 9 x 15 meter. Enligt tidig judisk tradition var tjockleken en decimeter. Även om just det måttet troligen är en överdrift, var draperiet enormt och kunde omöjligt rivits isär av mänsklig hand. Att förlåten brast måste ha gjort djupt intryck på prästerna i templet. Det är intressant att i den judiska skriften Talmud nämns flera oförklarliga händelser i templet 40 år innan det förstördes 70 e.Kr.]
46Och när Jesus hade ropat med hög röst sa han: "Fader, i dina händer överlämnar (anförtror, lägger) jag min ande." [Här citerar Jesus den inledande strofen i Ps 31:6 ur en förtröstansfull psalm av David.] När han hade sagt detta gav han upp andan (ordagrant: andades han ut) [i en sista kraftfull utandning, se även Matt 27:50; Joh 19:30].
47När officeren (centurionen) [som förde befälet vid Golgata] såg vad som skedde, prisade han Gud och sa: "Denne man var verkligen oskyldig (rättfärdig)!"
48Folkskaran som hade samlats som åskådare för att se på detta skådespel vände hem igen när det var över och slog sig för bröstet [som är ett tecken på sorg och ånger]. 49Och alla Jesu vänner (de som kände honom personligen), inklusive kvinnorna som hade följt honom från starten i Galileen, stod på avstånd och såg allt detta.
Jesus begravs i Josefs grav
50Nu fanns där en rådsherre [medlem av Stora rådet, Sanhedrin] som hette Josef. Han var en god och rättfärdig man 51som inte samtyckt till vad de beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea i Judeen och han väntade på Guds rike. 52Josef gick till Pilatus och frågade om han fick ta hand om Jesu kropp. [Han ville ge honom en värdig begravning.] 53Sedan tog han ner kroppen, svepte den i en linneduk och lade den i en uthuggen klippgrav där ingen ännu hade blivit lagd. 54Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. [Solen var på väg ned, vid den här tiden på året sker det vid 18-tiden. Sabbatshögtiden höll på att inledas.] 55Kvinnorna som hade följt Jesus från Galileen följde tätt efter [Josef från Arimatea och Nikodemus som tog Jesu döda kropp till en klippgrav nära Golgata] och såg graven och hur hans kropp lades i den. 56Sedan vände de hem och tillredde aromatiska (väldoftande) kryddor och balsam.
[De köper även mer kryddor på lördagskvällen efter veckosabbaten, se Mark 16:1. De ville slutföra det Josef och Nikodemus hade påbörjat och ge Jesus en fullständig judisk begravning, se Joh 19:38-42. Kryddorna användes för att dölja lukten från den döda kroppen.]
15:e – 16:e nisan (torsdag kväll – lördag eftermiddag)
[Jesus vilar i graven. År 30 e.Kr. är det två sabbater efter varandra. Den första dagen i det osyrade brödets högtid 15:e nisan är en höghelig sabbat. Den följs av veckosabbaten 16:e nisan som varar från fredag kväll till lördag eftermiddag, se Matt 28:1.]
På sabbaten höll de sig i stillhet efter lagens bud.
17:e nisan (lördag kväll – söndag eftermiddag)
Uppståndelsen
1På första dagen i veckan, tidigt vid gryningen [på söndagen vid sextiden] kom de [kvinnorna, se Luk 23:56] med de aromatiska kryddorna som de hade gjort i ordning. 2När de kom fram var stenen bortrullad från graven, 3och när de gick in kunde de inte se Herren Jesu kropp någonstans.
4När de förvånade funderade på vad de skulle tro om detta, stod plötsligt två män i ljusa skinande kläder nära dem. 5De blev förskräckta och böjde sina ansikten mot marken.
Då sa männen till dem: "Varför söker ni den levande bland de döda?
Han är inte här, han är uppstånden! I trädgårdsgraven i Jerusalem finns denna klippgrav daterad från 700-talet f.Kr. Eftersom Jesus lades i en nyligen uthuggen grav, se Matt 27:57-60, så var det inte denna.
9När de hade återvänt från graven berättade de allt detta för de elva och de andra [som var samlade, antagligen i det övre rummet där de tidigare firat påsken och nu hade för vana att träffas, se Apg 1:13]. 10Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor, och de andra kvinnorna som var med dem som talade om det för apostlarna. 11Men dessa ord lät som rena galenskapen (hysteriskt nonsens), och de trodde inte alls på kvinnorna. 12Men Petrus [och Johannes, se Joh 20:3-9] steg upp och sprang till graven. När han lutade sig in (böjde sig ner och tittade in), såg han bara linnebindlarna [men ingen kropp]. Han gick i väg, fylld av förundran över vad som hade hänt.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
