Helbibel - lördag 25/4
Dom 4:1-5:31, Ps 94:1-23, Ords 14:3-4, Luk 22:35-53
Dom 4:1-5:31
Deborah – den tredje domarenInledande förtryck
1Och Israels söner gjorde åter det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon när Ehud var död. 2Och Herren (Jahveh) gav dem i Kanaans kung Javins hand, som regerade i Chatsor [i övre Galileen, norr om Galileiska sjön]. Härförare för hans armé var Sisera som bodde i Charoshet-Hagojim ("hednafolkens skogsland").
[Namnet Sisera återfinns inte i Mellanöstern vilket gör att det kan härstamma från staden Sassari i Sardinien. Han kan ha varit del av det sjöfolk som kom från de grekiska öarna (Jer 47:4). Rent betydelsemässigt är namnet sammansatt av häst (hebr. sus) och att se (hebr. raa) vilket ger betydelsen av någon som är snabb och ser.
Charoshet betyder "skogsland" och ha-gojim är "hedningarna". Det sammansatta namnet Charoshet-Hagojim kan vara en stad eller det område som låg under Siseras kontroll. Inga arkeologiska fynd har ännu hittats som knyter någon plats till detta namn. Det kan tala för att namnet syftar på ett skogsområde, då troligtvis kring bergskedjan Karmel i västra Jezereldalen. Bäcken Kishon, som rinner genom Jezereldalen och mynnar ut i dagens Haifa, nämns i samband med namnet, se vers 13.]
3Och Israels söner ropade till Herren (Jahveh), för han [Javin] hade 900 vagnar av järn [under hans befälhavare Siseras ledning] och i 20 år förtryckte han Israels söner kraftfullt.
Herrens ingripande
Namnet Deborah betyder bi på hebreiska.
en kvinna [hebr. isha – en kvinnlig]
profetissa,
en kvinna [hebr. eshet – kvinna av/med]
facklor [hebr. lappidot – "en eldig kvinna"].
Hon dömde (hon var en domare i) Israel vid den här tiden.
[De första fem orden är alla i feminin form och bildar en kiasm där det centrala ordet "profetissa" betonas genom att det ramas in av ordet kvinna på var sin sida. Den yttre ramen, det första och det sista ordet, är namnet Deborah resp. hebr. lappidot, som betyder facklor och ljus. En tolkning är att Lappidot är Deborahs man, men till skillnad från t.ex. Huldahs man Shallum (som omnämns som Tikvas son, dvs. i maskulin form, se 2 Kung 22:14) är ändelsen i lappidot i feminin plural. Att detta ändå tolkats som ett mansnamn är inte så konstigt – av de 98 ggr formen eshet (en kvinna av/med) används i GT är det flesta i just betydelsen någons man. Dock finns det 10 undantag som t.ex. i 5 Mos 21:11 där eshet jafat-toar beskriver en egenskap hos kvinnan: "en vacker kvinna". Detta gör att uttrycket här i Domarboken eshet lappidot kan uttryckas som att Deborah var en "lappidot-kvinna" – en facklornas kvinna! Denna tolkning är varken ovanlig eller osannolik. Enligt en tidig judisk tradition tillverkade och förberedde hon ljusen till tabernaklet i Shilo.
Kiasmens form gör det också troligt att uttrycket är en beskrivning av Deborahs personlighet. Det är intressant att notera att i den berättelse som följer så är det Deborah som sänder Barak (som betyder blixt), se vers 6, 14. Hon är facklan som antänder blixten. Enligt en annan judisk tradition är Barak också hennes man. Det finns också en språklig koppling till Gideon och Simson som senare i boken just använder facklor för att besegra fienden (totalt fem gånger används ordet – fyra ggr i den maskulina pluralformen lappidim, se Dom 7:16, 20; 15:4-5, och centralt maskulin singular lappid i Dom 15:4). Den dubbla rollen som Deborah har som profetissa och domare blir tydlig i hur hon var som ett bi och en fackla för israeliterna. På samma sätt som bin svärmar kring drottningen som bygger kolonin (Ords 14:2), följer folket profetissan som leder dem. Ett bi samlar in pollen och producerar söt honung, men kan också stinga inkräktare. Devorah är den feminina formen av hebreiskans davar – vilket betyder "ord". Härigenom kopplas också hennes namn ihop med Guds ord, som är ett ljus och en lykta (Ps 119:105).]
5Hon satt under Deborahs palmträd (dadelpalm – hebr. tomer) mellan Rama [betyder: "höjd"] och Betel [betyder: "Guds hus"] i Efraims bergsbygd [1-2 mil norr om Jerusalem], och Israels söner kom upp till henne för juridiska beslut.
[Deborahs dubbla roll som profetissa och domare återkommer språkligt i att saker beskrivs i två. Texten nämner två höjder: Rama (profeten, domaren och prästen Samuels födelseplats) och Betel (där Jakob brottades med Gud). Efraim betyder "dubbelt fruktsam" och ordet för dadelpalm tomer delar rot med Tamar som födde tvillingar till Juda (1 Mos 38:27-30).]
Bilden är tagen strax utanför Nasaret där man blickar ut åt öster och ser berget Tabor (Tavor) ensamt resa sig på Jisreelslätten.
8Och Barak sa till henne: "Om du går upp med mig då ska jag gå, men om du inte går med mig går inte jag heller."
9Och hon sa [hennes andra tal]: "Jag ska verkligen gå med dig, trots detta ska resan som du ska företa dig inte bli till din ära, för Herren (Jahveh) ska ge Sisera i en kvinnas hand."
Truppen samlas – går upp
Och Deborah steg upp och gick med Barak till Kedesh. 10Och Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och de gick upp 10 000 män till fots och Deborah gick upp med honom.11Chever, keniten, hade isolerat sig från keniterna, från Chovavs söner, Moses svärfar, och han slog ner sitt tält så långt bort som Elon-Betsananim, som ligger vid Kedesh.
12Och de berättade för Sisera att Barak, Avinoams son, hade gått upp till berget Tavor. 13Och Sisera samlade ihop alla sina vagnar, 900 vagnar av järn, och allt sitt folk som var med honom från Charoshet-Hagojim ("hednafolkens skogsland") till Kishons bäck [som rinner genom Jisreelslätten och mynnar ut i dagens Haifa].
Herren ger seger
14Och Deborah sa till Barak [tredje talet]: "Upp! Detta är dagen som Herren (Jahveh) har utlämnat Sisera i din hand, har inte Herren (Jahveh) gått ut framför dig?"
Truppen flyr
Vid utgrävningar i El Awhat (2,5 mil öster om Caesarea vid Medelhavskusten) hittades denna bronsdetalj, som är 2 cm i diameter och 5 mm tjock, i slutet på 1990-talet. Den antas vara en del av en sprint som har suttit på ett vagnshjul, och platsen och dateringen gör att denna utsmyckade sprint kan ha suttit på någon av Siseras vagnar!
Deborahs förutsägelse blir sann
17Sisera flydde dock till fots till Jaels tält, Chevers hustru, keniten, för det rådde fred mellan Javin, Chatsors kung och Chevers hus, keniten.
18Och Jael gick ut och mötte Sisera och sa till honom: "Kom in, min herre, kom in till mig, frukta inte." Och han gick in till henne i hennes tält och hon täckte honom med en filt.
19Och han sa till henne: "Ge mig, jag ber dig, lite vatten att dricka för jag är törstig." Och hon öppnade ett mjölkkrus och gav honom att dricka och täckte över honom.
20Och han sa till henne: "Stå i tältöppningen [och håll vakt]. Om någon kommer och frågar dig om det finns någon man här, så svara nej."
21Sedan tog Chevers hustru Jael en tältpinne och tog en hammare i sin hand och gick sakta till honom och slog tältpinnen genom hans tinning och genomborrade honom ner till marken, för han låg i djup sömn. Så blev han medvetslös och dog.
22Och se, medan Barak jagade Sisera kom Jael ut och mötte honom, och sa till honom: "Kom och jag ska visa dig mannen som du söker." Och han kom till henne, och se, Sisera låg död och tältpinnen satt (kvar) i hans tinning.
Slut på förtrycket
23Så underkuvade Gud (Elohim) den dagen Javin, Kanaans kung, inför Israels söner. 24Och Israels söners hand segrade mer och mer mot Javin, Kanaans kung, till dess de ödelagt Javin, Kanaans kung.
Deborahs sång
Mosaik från en 1600 år gammal synagoga i staden Chokoka (Jos 19:34) i Galileen är den äldsta avbildningen av Deborah. Fyndet gjordes under utgrävningar sommaren 2022.
Då sjöng Deborah och Barak, Avinoams son, denna sång:
när folket offrar sig frivilligt
– välsigna Herren (Jahveh).
[Upprepningen av hebreiska ordet parot förstärker, och kan översättas "när ledarna i Israel tar upp sitt ledarskap", dvs. tar sitt ledarskap på allvar, eller syfta på dem som låter håret växa, vilket betyder att de väljer att gå in i en period som nasir. Det senare är ett frivilligt offer, vilket passar bra in i sammanhanget i resten av meningen. Samtidigt är det ett dubbelt budskap här som handlar både om ett ansvarstagande ledarskap och att de blir, eller uppträder i likhet med, nasirer. Det vill säga att de verkligen både frivilligt och seriöst går in i det som Gud vill.]
3Lyssna, ni kungar [israel hade ingen kung ännu, så detta riktar sig till hedniska nationer, se Ps 2:2],
ge ert öra, ni furstar,
jag – till Herren (Jahveh);
jag ska sjunga (hebr. shir),
jag ska spela (slå an strängar – hebr. zamar)
till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim).
[Sista delen av versen formar en kiasm som ramas in av Herren och centralt står verben sjunga och spela. Hebr. zamar används ofta med anknytning till stränginstrument, se Ps 33:2; 147:7. Miriam använde tamburin, se 2 Mos 15:20.]
4Herre (Jahveh), när du drar ut från Seir,
när du marscherar ut från Edoms fält, bävar jorden,
himlarna dryper,
även molnen dryper vatten.
5Bergen darrar av Herrens (Jahvehs) närvaro,
liksom Sinai av Herrens (Jahvehs) närvaro, Israels Gud (Jahveh Elohim).
[Här jämförs striden med hur Herren mötte Mose på Sinai efter uttåget ur Egypten.]
6I Shamgars dagar, Anats son,
i Jaels dagar tystnar stigarna [karavanerna är borta]
och de som vandrar måste gå slingriga omvägar.
7Furstarna tystnar i Israel,
de tystnar till dess du står upp, Deborah,
då du står upp, en moder i Israel.
8De valde nya gudar,
då blev det krig i portarna [fienden kom ända till våra städer].
Fanns där en sköld eller ett spjut
att se bland 40 000 i Israel?
9Mitt hjärta är vänt till Israels ledare,
som villigt offrar sig själva bland folket.
Välsigna Herren (Jahveh).
10Ni som rider på vita åsnor,
ni som sitter i dyrbara kläder
och ni som vandrar på vägarna, berätta om det.
11Högre än bågskyttens röst, [hörs det] mellan vattentrågen,
där ska de öva Herrens (Jahvehs) rättfärdiga gärningar,
de rättfärdiga gärningarna med hans ledare i Israel.
Sedan går Herrens (Jahvehs) folk ner till portarna.
12[Kiasm med Deborahs namn centralt i första strofen och Barak ramar in den andra:]
Vakna upp (triumfera),
vakna upp (triumfera)
Deborah,
vakna upp,
vakna upp – tala (sjung) en sång!
Stå upp Barak
och led dina fångar i fångenskap,
du Avinoams son [vilket är Barak, se vers 1].
13Sedan lät han kvarlevan råda
över de förnäma [Israel],
Herren (Jahveh) lät mig råda
över stridsmännen (män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft).
14Ut från Efraim kom de vars rötter är i Amalek,
efter dig Benjamin bland ditt folk,
ut från Machir kom furstar ner och ut från Sebulon
de som hanterade härskarstaven.
[Det finns inga biologiska rötter mellan Amalek och Efraim, detta syftar på att Josua besegrade Amalek. Josua är efraimit och Amalek den första fienden som stred mot Israel i Refidim efter uttåget.]
15Och Isaskars furstar var med Deborah,
som Isaskar så var Barak,
in i dalen rusade han fram på sina fötter.
Bland Rubens skaror
var det stor beslutsamhet i hjärtat.
16Varför sitter du bland fårfållorna
för att lyssna på flöjtspelet för hjordarna?
Bland Rubens skaror
utforskar (rannsakar) man hjärtat mycket.
17Gilead hade sin hemvist på andra sidan Jordan,
och Dan, varför uppehåller han sig med skeppen?
Asher bor vid havets strand
och har sin hemvist vid dess bukt.
[Asher har sitt område runt Haifabukten och norrut utefter kusten upp mot Libanon.]
18Sebulon är ett folk som riskerar sina liv ända in i döden,
och Naftali på fältets höga höjder.
19Kungarna kommer, de strider,
sedan strider Kanaans kungar,
i Taanach vid Megiddos vatten,
de har ingen vinning av silver.
20De strider från himlarna, stjärnorna
från deras vägar strider mot Sisera.
21Kishons bäck sveper bort dem,
den gamla bäcken, bäcken Kishon.
Min själ, trampa ned med styrka.
22Sedan stampar hästhovarna avsiktligt i dans,
de dansar för de mäktiga.
23"Förbanna Meroz", säger Herrens (Jahvehs) ängel (budbärare),
"ja, förbanna dess invånare
eftersom de inte kom Herren (Jahveh) till hjälp,
Herren (Jahveh) till hjälp mot de mäktiga."
[Meroz kan vara ett uttryck för en ond andemakt, eller namnet på en stjärna. "Förbanna den som är emot oss" är andemeningen i detta uttryck.]
24Välsignad över (mer än) kvinnor ska Jael vara,
Chevers hustru, keniten,
över (mer än) kvinnorna i tältet
ska hon vara välsignad.
25Han bad om vatten – hon gav honom mjölk;
hon tog fram smör (ost) i högtidsskålen.
[Högtidsskålen här är en segerpokal som härföraren eller kungen brukade använda när de firade segern efter en strid.]
26Hon satte sin hand till tältpluggen
och sin högra hand till hantverkarens hammare,
och med hammaren slog hon Sisera, hon slog genom hans huvud,
ja, hon genomborrade och slog genom hans tinning.
27Mellan hennes fötter sjönk han ihop,
han föll,
han låg,
mellan hennes fötter
sjönk han,
han föll,
där han sjönk,
där föll han ner död.
[Versen formar en dubbel kiasm med parallellism!]
28Genom fönstret såg hon ut och kikade, Siseras mor,
genom gallret:
"Varför är hans vagn så sen att komma?
Varför dröjer stegen [ljudet av hästarnas hovar] från hans vagn?"
29Hennes klokaste hovdamer svarar henne,
hon återger svaret (ordet) för sig själv:
30"De har säkert funnit byte, och nu delar de bytet.
Ett sköte (moderliv), två sköten till varje stridsman,
till Sisera ett byte med färgade kläder, ett byte med färgade, broderade kläder,
två färgade broderade klädnader till nacken på varje plundrare."
[Sexuella övergrepp var inte ovanligt i krig, men Siseras mors objektifierande, nästan vulgära uttryck, står ut och chockar läsaren.]
31Så må alla dina fiender förgås, Herre (Jahveh),
men de som älskar honom ska vara som solen när den går fram i sin makt.
Ps 94:1-23
Psalm 94 – Gud kommer att döma världenPsalmisten ber Gud döma de onda och förtröstar på Guds rättvisa dom.
Citeras:
Vers 11 citeras i 1 Kor 3:20
Vers 14 citeras i Rom 11:1-2
Författare: Okänd
Struktur:
1. Gud vedergäller, vers 1-7
2. Gud som lärare, vers 8-15
3. Gud är trofast, vers 16-26
Hämndens Gud (El), träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt)!
2Stå upp (lyft upp dig själv), du jordens domare,
ge de stolta deras vedergällning.
3Herre (Jahveh), hur länge ska de onda...
hur länge ska de onda jubla (triumfera, ropa i glädje)?
4De sprutar ur sig (okontrollerat, spyr ut) [en massa ord, se Ords 15:2], de talar arrogant (fräckt),
alla som ägnar sig åt överträdelse sätter sig själva högt.
5De krossar folket, Herre (Jahveh),
och hemsöker deras arv.
6De slår änkan och främlingen
och mördar den faderlöse.
[De mest utsatta i samhället, se 2 Mos 22:21; 5 Mos 24:17; Mal 3:5.]
7De säger: "Herren (Jah) ska inte se,
inte heller ska Jakobs Gud (Elohim) höra [vad vi håller på med]."
8Tänk efter, ni brutala (råa, djuriska) bland människor.
Och ni [oresonliga] dårar, när ska ni förstå?
9Han som formade örat,
skulle han inte höra?
Han som formade ögat,
skulle han inte se?
10Han som tuktar hednafolk (nationer),
skulle han inte korrigera?
Ja, han som lär människan kunskap?
11Herren (Jahveh) känner människans tankar,
att de är fåfängliga.
12Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
som du undervisar, Herre (Jah), och lär om din undervisning (hebr. Torah),
13så att du kan ge honom vila från de onda dagarna,
till dess avgrundsdjupet har blivit grävt för de onda.
14För Herren (Jahveh) ska inte förkasta sitt folk,
inte heller ska han överge sin arvedel.
15Rätten ska återvända till domarna,
och alla rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan) ska följa den.
16Vem ska stå upp för mig mot våldsverkarna?
Vem ska stå upp för mig mot överträdarna?
17Om inte Herren (Jahveh) hade varit min hjälp,
skulle min själ snart ha bott i tystnaden (graven).
18Om jag säger [tänker inom mig]: "Min fot vacklar",
då upprätthåller mig din nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Jahveh).
19När mina oroliga tankar är många inom mig (när mitt inre är fullt av bekymmer),
då gläder din tröst [plural – Guds flera sätt att trösta] min själ.
[Ordet för oroliga tankar och bekymmer (hebr. sarafim) används bara här och i Ps 139:23. Det hebreiska verbet för att glädja (shaa) beskriver en lekfull och sprudlande glädje som ett barn har, se även Jes 11:8; 66:12; Ps 119:16, 47, 70. Roten till det hebreiska ordet för tröst (tanhum) har att göra med att andas djupt och beskriver intensiva känslor av sorg och medlidande. Det finns hopp och lindring för varje orolig tanke då Gud genom sitt mångfacetterade tröstsätt vänder sorg till glädje, se Ps 30:12.]
20Ska fördärvets tron (ondskefulla domarsäten) [partiska domare], som främjar ont uppsåt med sina lagar,
ha gemenskap med dig?
21De samlar sig tillsammans mot den rättfärdige (hans själ, liv, person – hebr. nefesh)
och utgjuter (dömer) oskyldigt blod.
22Men Herren (Jahveh) har varit mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
och min Gud (Elohim) min tillflykts klippa.
23Han har fört deras egna överträdelser över dem,
och ska förgöra (hugga av) dem i deras egen ondska,
Herren (Jahveh) vår Gud (Elohim) ska förgöra (hugga av) dem.
Ords 14:3-4
3I en dåres mun växer högmod [lika snabbt] som en planta skjuter nya skott [de uppblåsta orden ger god näring för högmodet],men de visa beskyddas av sina [ödmjuka] ord.
4Utan oxar (dragdjur – hebr. alafim) är krubban skinande ren (hebr. bar),
men en stor skörd ges av en stark oxe (hebr. shor).
[Om man inte har oxar behöver man inte fylla på fodertråget så ofta (de mindre djuren äter inte lika mycket), men det är oxen som gör att bonden kan få in en bra skörd. Poängen är att man måste göra en investering (skaffa och utfodra oxarna) för att få en stor avkastning.]
Luk 22:35-53
35Han sa till dem: "När jag sände ut er utan börs [med pengar], lädersäck [med proviant och packning] och [ett extra par] sandaler, inte saknade ni något då?" [Jesus reflekterar tillbaka på när han sände ut lärjungarna för att förbereda hans väg, se Luk 9:3; 10:3-4.]
De svarade: "Nej, inget."
36[Förhållandena har förändrats, nu skulle lärjungarna möta mer motstånd och behövde vara förberedda.] Då sa han till dem: "Men nu däremot [är det andra tider], den som har en börs ska ta med den och även en lädersäck [med proviant]. Den som inte har ett svärd (mindre kortare svärd som användes i närstrid), ska sälja sin mantel och köpa ett. 37För jag säger er att detta som står skrivet [i Jes 53:12] måste uppfyllas på mig: 'Han blev räknad bland förbrytare'. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt."
38Då sa de: "Herre, här är två mindre svärd."
Han svarade: "Det räcker." [Kan också översättas: "Nog pratat om det."]
I Getsemane
39[Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det är just på denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.]
Han [Jesus] gick ut och begav sig till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. 40När han kom till platsen sa han till dem: "Be att ni inte kommer i [ger efter för] frestelse."
[Jesus uppmuntrar dem inte att be att de inte ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en oundviklig del av det mänskliga livet. Istället uppmanar han sina lärjungar att inte "gå in i" eller "ge efter för" frestelse.]
41Han drog sig undan ("slet sig" bort) från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42"Fader! Om du vill (har för avsikt), så ta bort den här bägaren från mig. Men ske inte min vilja (önskan) utan din."
[Jesu lidande liknas här vid en bägare som han måste tömma. En herde gick aldrig längre än ett stenkast från sina får för att kunna försvara dem från rovdjur. Grekiskan uttrycker starka känslor. Jesus "sliter sig bort", "ber gång på gång", "säger i bönen" osv.]
43Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. [Han återfick styrka för att kunna gå igenom det som väntade.] 44Och då han kommit i svår ångest (vånda, kamp) bad han allt ivrigare [sträckte han sig till sitt yttersta i bön]. Hans svett blev som droppar av blod som föll ner på jorden (marken).
[Läkaren Lukas (Kol 4:14) använder grekiska orden hirdos (svett) och haima (blod). Detta beskriver exakt det ovanliga medicinska tillståndet hematidros (latin för att "svettas blod"), som kan uppträda vid extrem fysisk eller emotionell stress då kapillärblodkärl brister och kroppen svettas blod. Ordet för att "sträcka till sitt yttersta" (gr. ektenes), används bara en gång till om bön i NT. När Petrus är fängslad och riskerar att bli halshuggen nästa dag, är församlingen samlad och ber intensivt, se Apg 12:5. Vissa manuskript saknar vers 43-44.]
45När han rest sig upp från bönen och kom fram till lärjungarna, fann han att de hade somnat – [utmattade] av sorg. 46Då sa han till dem: "Varför sover ni? När ni stigit upp [rest på er] – be att ni inte skulle komma i (gå in i) frestelse." [Detta händer flera gånger, se Matt 26:39-44.]
Jesus fängslas
47Medan han ännu talade kom en folkskara [romerska soldater, se Joh 18:3, och tempelvakter, se Luk 22:52]. Den leddes av Judas, en av de tolv. Han gick fram till Jesus för att kyssa honom. 48Jesus sa till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" [Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.]
49När de som var omkring Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: "Herre, ska vi slå till med svärd?" 50En av dem gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare [innan Jesus hann svara] och högg av honom högra örat.
[Det var Petrus som utdelade hugget mot tjänaren som hette Malkus, se Joh 18:10. Petrus siktade troligen mot halsen, men Malkus duckar så att bara örat träffas. Att det bara är Johannes som tar med namnen kan bero på att han skriver sitt evangelium efter Petrus död. De andra evangelieförfattarna är försiktigare, och utlämnar inte hans namn eftersom det kunde få juridiska följder för Petrus.]
51Då sa Jesus: "Tillåt dem gå så långt [att de tillfångatar mig]." [I Matt 26:52-53 finns fler detaljer. Jesus säger till Petrus att lägga tillbaka sitt svärd och att alla som drar svärd ska dödas med svärd. Han nämner också att han skulle kunna be om mer än tolv legioner (vilket motsvarade mer än 72 000) änglar, men hur han måste låta sig bli tillfångatagen för att profetiorna skulle uppfyllas.]
Sedan rörde han vid tjänarens öra och helade honom. [Kontrasten går inte att missa – Petrus drar svärd och sårar, Jesus rör med sin hand och helar.]
52Sedan sa Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: "Tror ni att jag är en rånare (våldsman, revolutionär)? Är det därför ni gått ut med svärd och påkar? 53Jag har varit med er varje dag i tempelområdet utan att ni grep mig. Men detta är er stund [natten], nu är det mörkrets makt som råder."
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
