Halvbibel - onsdag 23/4
Jos 23,
Luk 21:29-22:13
Jos 23
Sammanfattning 1Och det hände efter många dagar, när Herren (Jahveh) hade gett Israel vila från alla deras fiender runt omkring och Josua var gammal och kommen i dagar, 2att Josua kallade på hela Israel, på deras äldste och på deras huvuden (ledare) och på deras domare och på deras hövdingar och sa till dem: "Jag är gammal och har nått hög ålder (är kommen i dagar). 3Och ni har sett allt som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har gjort mot alla dessa hednafolk för er skull, för Herren vår Gud (Jahveh Elohim), det är han som har stridit för er. 4Se, jag har tilldelat er ett arv, efter era stammar, de länder som är kvar från Jordan med alla folk som jag har utrotat (huggit av) ända till Stora havet [Medelhavet] mot solnedgången [västerut]. 5Och Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) han ska kasta ut dem framför er och driva bort dem från era ansikten (er åsyn), och ni ska besätta landet som Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) har talat till er. 6Därför ska ni vara mycket starka (fasta, säkra, tappra) och hålla (vakta, skydda, bevara) och göra allt som är skrivet i boken med Moses undervisning (hebr. Torah), så att ni inte viker av därifrån till höger eller till vänster, 7så att ni inte kommer [blir assimilerade] bland dessa folk som finns kvar bland er, inte nämner namnen på deras gudar, inte svär (avlägger ed) vid dem och inte tjänar dem och inte tillber dem, 8utan håller er (klamrar er fast vid, klistrar er) till Herren er Gud (Jahveh Elohim) som ni har gjort till denna dag.
9Därför har Herren (Jahveh) drivit ut framför er stora och mäktiga folk och ingen man har stått emot er till denna dag. 10En man av er har jagat tusen, eftersom Herren er Gud (Jahveh Elohim) är den som stridit för er som han har talat till er. 11Vakta (skydda, bevara) er själva mycket, så att ni älskar Herren er Gud (Jahveh Elohim). 12Om ni på något sätt går tillbaka och håller er till kvarlevan av dessa länder, av de folk som finns kvar bland er, och ingår äktenskap med dem och går in hos dem och de till er, 13vet då med säkerhet att Herren er Gud (Jahveh Elohim) inte ska driva bort dessa folk från ditt ansikte (din åsyn) längre, utan de ska bli en snara och en fälla för er, och ett gissel i er sida [slavdrivares piska], och taggar i era ögon [som förblindar] till dess ni förgås från det goda land som Herren er Gud (Jahveh Elohim) har gett er.
14Se, jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå [[1 Kung 2:2]], betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud (Jahveh Elohim) talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas. 15Och det ska ske att så som allt gott har kommit över er som Herren er Gud (Jahveh Elohim) har talat över er, så ska Herren (Jahveh) föra alla onda ting över dig till dess han har förgjort er från detta goda land som Herren er Gud (Jahveh Elohim) har gett er, 16när ni begår överträdelser mot Herren er Guds (Jahveh Elohims) förbund som han har befallt er och går och tjänar andra gudar och tillber dem. Då ska Herrens (Jahvehs) vrede upptändas mot er och ni ska förgås med hast från det goda land som han har gett till er."
Luk 21:29-22:13
Fikonträdet – en bild av nationen Israel
29Jesus berättade sedan en liknelse för dem [lärjungarna]: "Titta på fikonträdet och alla andra träd. 30När bladen börjar knoppas, så ser ni det och förstår att nu är sommaren nära. 31På samma sätt kan ni veta (klart och tydligt se) att Guds kungarike är nära när ni ser detta börja hända. [När tecken visar sig i skyn och havet dånar, när ångest, förvirring och rädsla tilltar hos människorna, se vers 25-26.]
32Sannerligen (Amen), säger jag er: Denna generation (släkte) ska inte gå under (byta skepnad, förändras) innan allt detta sker. 33Himmel och jord ska gå under, men mina ord ska aldrig förgås (byta skepnad, förändras)."
[Denna generation kan syfta på detta onda människosläkte, eller den generation som händelserna som beskrivs i vers 25-27 och får se människosonen komma. Templets förstörelse 70 e.Kr. (ca 40 år senare efter att Jesus uttalade dessa ord, se vers 20) var en del av denna uppfyllelse, den generationen människor som hörde Jesus säga dessa ord, fick också vara med och se templet förstöras. Det går också att se texten så att denna generation syftar på det judiska folket, att de inte ska förgås.]
Var redo
34"Var på er vakt (var vaksamma, håll er vakna, undersök gång på gång er själva) så inte era hjärtan tyngs ner av:
omåttlighet (överkonsumtion som leder till dåsighet) [en medicinsk term för huvudvärk och illamående orsakad av för stort mat- eller alkoholintag],
och dryckenskap (fylleri, missbruk av droger),
och vardagslivets bekymmer (oro, att vara splittrad och dras åt olika håll),
annars överraskar den dagen [då Jesus kommer tillbaka] er, 35för som en snara ska den komma över alla som bor på jorden.
36Håll er vakna, och var alltid på er vakt. Var ständigt i bön (i alla situationer), så att ni har kraft att fly undan allt detta som måste hända, och kunna (vara värdiga att) stå inför Människosonen."
37På dagarna undervisade Jesus i tempelområdet, men på kvällarna gick han till det berg som kallas Olivberget och stannade där över natten. 38Tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att lyssna på honom.
Planer på att döda Jesus
1Det osyrade brödets högtid, som [också hade kommit att] kallas påsk (pesach), var nu nära. 2Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket.
[Under påsken var det många tillresta judar i Jerusalem. Ett öppet gripande av Jesus skulle kunna skapa upplopp och romersk militär skulle ingripa, se [Mark 14:2]. Visade det sig att de judiska ledarna var orsaken, skulle deras position och förmåner äventyras.
Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach, se [2 Mos 12:11-13]. Pesach inleds eftermiddagen den 14:e nisan. Några timmar senare efter solnedgången är det 15:e nisan och det osyrade brödets högtid (hebr. chag ha-masot) tar vid, se [2 Mos 12:17-20; 3 Mos 23:4-12]. På Jesu tid hade dessa två högtider vuxit samman och sågs som en enhet.]
13:e nisan (tisdag kväll – onsdag eftermiddag)
Judas förbereder förräderiet mot Jesus
3Då [efter måltiden i Betania, se [Mark 14:9-10]] for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv. [Djävulen hade gett tanken till Judas under en lång tid, se [Joh 13:2]. I stället för att stå emot frestelsen faller Judas för den, se [Jak 1:13-15].] 4Han gick i väg och samtalade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus (förråda och överlämna honom åt dem). 5De var glada och kom överens om att ge honom pengar. [Trettio silvermynt, se [Matt 26:15].] 6Judas gick med på detta och började söka efter ett lämpligt tillfälle att utlämna (förråda) honom utan att folket var med [för att förhindra upplopp och oroligheter].
7Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammen skulle slaktas.
[Fyra dagar tidigare hade varje judisk familj räknat efter hur många lamm man behövde. De hade valt ut ett felfritt lamm som togs med hem. Under dessa fyra dagar fäste sig hela familjen vid detta oskyldiga lamm som snart skulle dö. Den 14:e nisan tog man med sig lammet som slaktades av prästerna i tempelförgården på eftermiddagen. Samma kväll åt man påskmåltiden, som förutom lammet bestod av osyrat bröd och bittra örter för att påminna om slaveriet i Egypten.
Symboliken i hur Jesus blir detta offerlamm är tydlig. Samtidigt som tusentals lamm förs in till Jerusalem, går också Jesus upp till Jerusalem. Samtidigt som varje familj hade ett lamm hemma under fyra dagar, var Jesus öppet bland folket i templet och ingen kunde fälla honom för något han sagt, se [Luk 21:37]. Prästerna som offrade lammen, var de som drev på och som orsakade Jesu död.]
Påskmåltiden förbereds
8Jesus skickade i väg Petrus och Johannes och sa: "Gå och förbered så vi kan äta påskmåltiden."
9De frågade honom: "Var vill du att vi ska förbereda den?"
10Han svarade: "När ni kommer in i staden ska en man som bär en vattenkruka möta er. Följ honom till det hus där han går in. [Detta måste ha varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor, män bar vinsäckar.] 11Säg till ägaren av huset: 'Läraren frågar dig: »Var är gästrummet där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?»' 12Han kommer då att visa er ett stort rum på övervåningen som är möblerat och redo. [Sofforna vid borden var redan bäddade och i ordning för gästerna att lägga sig ned på. Antagligen samma rum som man samlades i även senare, se [Apg 1:13].] Förbered för oss där."
13De gick och de fann allt som Jesus hade sagt dem, och de förberedde påskmåltiden.
Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)