²När de flyttade österut hittade de en slätt i Shinear och bosatte sig där. [Området är den bördiga dalen mellan floderna Eufrat och Tigris, det som senare kom att bli Babylon, nuvarande Irak.]

³Sedan sa de till varandra: "Kom, låt oss göra tegel (hebr. lavan) och bränna det (härda det ordentligt)." Man använde tegel i stället för sten, och jordbeck i stället för murbruk. [Jmf 2 Mos 20:25.]

⁴De sa: "Kom, låt oss bygga en stad och ett torn (hebr. migdal) som når ända upp i himlen. Då ska vårt namn bli känt, och vi behöver inte bli kringspridda över hela jorden."

[Detta går helt emot vad Gud sagt om att de skulle uppfylla hela jorden, se 1 Mos 9:1, 7. Ett ziggurat är ett religiöst tempeltorn. Det är byggt på liknande sätt som en pyramid, men med en trappa som leder till toppen. Högst upp var den plats som kallades Babilu – "Porten till Gud". Här fanns ett rum med en bädd och ett bord. Man ville hålla sig väl med sina gudar genom att ge dem en plats där de kunde vila och äta. Både bokstavligt och bildligt försöker människan själv nå Gud på sina villkor genom att bygga ett torn med en trappa upp till Gud.]

⁵ [Kiasmens centrum:]
Men Herren steg ner för att se

staden och tornet som människorna hade börjat bygga.

[Detta är en satirisk kommentar från författaren för att belysa att till och med mänsklighetens högsta torn var så obetydligt att Gud var tvungen att stiga ner bara för att kunna se det.]

⁶Herren sa: "Folket är helt enat och de talar alla ett och samma språk. Detta är bara början på vad de kommer att göra [som går emot min vilja]. Ingenting de beslutar sig för att göra kommer att vara omöjligt för dem. [Det finns inga gränser för hur långt de kommer att fortsätta i sin synd.] ⁷Kom, låt oss gå ner och förvirra (röra ihop – hebr. balal) deras språk så att de inte förstår varandra."

[Resultatet av en enhet som utesluter Gud är förvirring. I vers 3 säger folket: ”Kom, låt oss tillverka tegelstenar” (hebr. nilbena). Här är de centrala rotkonsonanterna omvända och bildar formen nabela. Detta är bara en av de fantastiska detaljerna i detta chiastiska mönster!]

⁸Så spred Herren (Jahveh) människorna över hela jorden, och de slutade att bygga staden.

Därför fick den namnet Babel, eftersom det var där Herren (Jahveh) förvirrade jordens [gemensamma] språk till ett obegripligt "babbel", och därifrån spred Herren (Jahveh) ut människorna över hela jorden. [Hebr. bavel betyder att "förvirra" och är snarlikt det babyloniska ordet babilu som betyder "porten till Gud". Vårt svenska ord "babbel" kommer just från detta ord.]

Judiska rabbiner påpekar att vers 3 utmärker sig på grund av sin unika ordföljd: folket tillverkar tegelstenarna redan innan de ens har fått visionen att bygga staden. I Bibeln har ordet ”tegelsten” ofta en negativ innebörd och symboliserar människoskapade system, slaveri och påtvingad konformitet. I Egypten stod tegelstenar för träldom. I Babylon stämplade kung Nebukadnessar miljontals tegelstenar med sitt namn – precis som han försökte ”stämpla” och hjärntvätta unga israeliter som Daniel. Sekulära samhällen försöker fortfarande massproducera människor som identiska tegelstenar. Gud bygger dock med ”ohuggna, levande stenar”. I 2 Mos 20:25 befaller Gud att hans altaren ska byggas av obearbetade stenar, och Petrus beskriver de troende som ”levande stenar” (1 Petr 2:4–5), vilket värdesätter vår unika identitet. Medan tegelstenar formas artificiellt kräver unika stenar en mästerbyggare. Passande nog betyder Jesu grekiska titel tekton (snickare) också ”stenhuggare”. Han är den yttersta hantverkaren, som formar var och en av oss på ett unikt sätt till sitt andliga hus.

Shems fortsatta historia
¹⁰[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den sjätte litterära enheten (av tolv) i Första Moseboken.]

Detta är Shems (Sems) fortsatta historia (hans genealogi/släkttavla – hebr. toledot). [Nu följer tio generationer från Shem fram till Abram.]

När Shem var 100 år gammal blev han far till Arppacheshad, två år efter floden [hade startat].
¹¹Och Shem levde 500 år efter att han blivit far till Arppacheshad.
Och han blev far till söner och döttrar. [Shem blev 600 år.]

¹²Och Arppacheshad levde 35 år innan han blev far till Shelach.
¹³Och Arppacheshad levde 403 [3 år och 400 år] efter att han blivit far till Shelach.
Och han blev far till söner och döttrar. [Arppacheshad blev 438 år.]

¹⁴Och Shelach levde 30 år innan han blev far till Ever.
¹⁵Och Shelach levde 403 år [3 år och 400 år] efter att han blivit far till Ever.
Och han blev far till söner och döttrar. [Shelach blev 433 år.]

¹⁶Och Ever levde 34 år innan han blev far till Peleg.
¹⁷Och Ever levde 430 år [30 år och 400 år] sedan han blivit far till Peleg.
Och han blev far till söner och döttrar. [Ever blev 463 år.]

¹⁸Och Peleg levde 30 år innan han blev far till Reo.
¹⁹Och Peleg levde 209 år [9 år och 200 år] efter att han blivit far till Reo.
Och han blev far till söner och döttrar. [Peleg blev 239 år.]

²⁰Och Reo levde 32 år innan han blev far till Serog.
²¹Och Reo levde 207 år [7 år och 200 år] efter att han blivit far till Serog.
Och han blev far till söner och döttrar. [Reo blev 239 år.]

²²Och Serog levde 30 år innan han blev far till Nachor.
²³Och Serog levde 200 år efter att han blivit far till Nachor.
Och han blev far till söner och döttrar. [Serog blev 230 år.]

²⁴Och Nachor levde 27 år innan han blev far till Terach.
²⁵Och Nachor levde 119 år [19 år och 100 år] efter att han blivit far till Terach.
Och han blev far till söner och döttrar. [Nachor blev 146 år.]

²⁶Och Terach levde 70 år innan han blev far till
    Abram,
    Nachor och Haran.

Teras fortsatta historia

Tera och hans familj
²⁷[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den sjunde litterära enheten (av tolv) i Första Moseboken.]

Detta är Terachs (Teras) fortsatta historia (hans genealogi/släkttavla – hebr. toledot).

Terach blev far till Abram, Nachor och Haran, och Haran blev far till Lot. ²⁸Haran dog inför sin far Terachs ansikte i landet där han föddes, i Ur i Kaldéen. ²⁹Abram och Nachor tog sig hustrur. Abrams hustru hette Saraj och Nachors hustru hette Milkah [betyder: "drottning"], Harans dotter – far till Milkah och far till Iskah [betyder: "någon som vakar och är observant"]. ³⁰Men Saraj var ofruktsam, hon hade ingen livsfrukt (avkomma – hebr. valad). [Ovanligt ord för livsfrukt som bara används här i GT. Det betonar en manlig avkomma som kan föra släkten vidare. Det vanliga ordet är hebr. jeled.] ³¹Terach tog Abram, sin son och Lot, Harans son, och Saraj, sin svärdotter, Abrams hustru, och de vandrade iväg från Ur i Kaldéen och de kom till Haran (hebr. Charan) där de vistades. ³²Alla dagar som Terach levde var 205 år, sedan dog Terach i Haran.

Tillbaka upp

---

Matt 8:18-34

Lärjungaskapets krav
¹⁸Jesus såg att en stor skara människor hade samlats omkring honom och han gav order om att fara över till andra sidan [av sjön].

¹⁹En [ensam] skriftlärd kom fram och sa till honom [medan de var på väg att ge sig av]: "Lärare (gr. didaskalos), jag vill följa dig, vart du än går." ²⁰Då svarade Jesus honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot." [Jesus hade ett hem i Kapernaum, även om det inte var hans eget. På ett djupare plan handlar det om att vårt egentliga medborgarskap inte är här på jorden utan i himlen, se Fil 3:20.]

Gravar längs med sluttningen på Olivberget.

²¹En annan av hans lärjungar sa till honom: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." [Det är inte förrän i Matt 10:2-4 som de tolv lärjungarna utses, så detta är antagligen inte någon av dem, utan någon som visade visst intresse i att följa Jesus.] ²²Då svarade Jesus honom: "Följ mig och låt de döda [de som fortfarande lever, men är andligt döda i sin synd] begrava de döda [de som har dött fysiskt och är på väg att begravas]."

[Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista. Det är ytterst osannolikt att den här mannen skulle lämna familjen de få timmarna innan hans far var begravd eller ens samma vecka för att lyssna på Jesus, se vers 18. Händelsen inträffar i stället någon gång efter den första begravningen. Vad mannen egentligen säger är att han ber om uppskov på kanske upp till elva månader innan han tänker följa Jesus.
    Genom att upprepa samma ord, "död", en s.k. antanaclasis, så betonar Jesus att den som är andligt död är lika död som den som är fysiskt död. Utan frälsning är det ofrånkomligt att den andliga döden följs av fysisk död, medan den som är levande i sin ande har ett liv även efter den fysiska döden.]

Jesus har makt över Satan

1 (av 3) Jesus har makt över stormen
²³[De tre miraklerna i 8:23-9:8 visar på Jesu kraft över stormar, demoner och sjukdom.]

Jesus steg i båten (en större båt) och hans lärjungar följde honom. ²⁴Plötsligt uppstod en våldsam storm (ordagrant "jordbävning", betonar att det var en okontrollerbar kraft) på sjön, så att vågorna slog över båten. Trots detta sov Jesus. ²⁵De gick fram till honom och sa: "Rädda oss nu på en gång, vi går under."
     ²⁶Han sa till dem: "Varför är ni rädda? Vilken liten (kortvarig) tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev helt (fullständigt) lugnt. ²⁷Männen [lärjungarna i båten, och andra människor i andra båtar, se Mark 4:36] sa förundrat: "Vem är han (varifrån kommer han, vad är det för människa)? Till och med vindarna och sjön lyder honom!"

[Galileiska sjön är omgiven av berg och ligger tvåhundra meter under havsytan. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias.]

2 (av 3) Jesus har makt över demoner

Det var kanske här, strax söder om Kursi på den nordöstra sidan av Galileiska sjön, som Jesus befriade två män från demoner och svinhjorden rusade ner längs med de branta sluttningarna.

²⁸När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, kom två demoniserade män ut från gravarna och konfronterade honom. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. ²⁹Plötsligt vrålade (skrek) de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" ³⁰En bra bit därifrån gick en stor svinhjord och betade.

[Svinet var ett orent djur för judarna, så det är troligt att människorna som bodde här inte var judar.]

³¹De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss (vilket vi vet att du kommer att göra), skicka då in oss i svinhjorden." ³²Han sa till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. På en gång rusade hela hjorden utför branten och ner i sjön där de dog i vattnet. ³³De som vaktade svinen flydde och när de kom till staden berättade de allt som hänt, och speciellt vad som hade hänt med de besatta (som var plågade och ansatta av demoner). ³⁴Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och så fort de fick se honom bad de honom att han skulle lämna deras område.

[Markus beskriver händelsen med fler detaljer, se Mark 5:1-20. Där antyds även orsaken till varför man ville att Jesus lämnade dem, se Mark 5:16. Värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten än att plågade människor blivit helade. Huvudpoängen är att Jesus har auktoritet över hela andevärlden, över Satan, över demoner, och alla och allt som de kontrollerar. Att han drev ut de här demonerna visar den auktoriteten, och var en föraning om den slutgiltiga domen av dessa onda andar.]

Tillbaka upp