Chelef,
från Elon-Betsananim
och Adami-Nekev [kan vara en eller två städer, i så fall Tell Adami och Khirbet Bessum för Nekev]
och Javneel till Lakom
och därifrån till Jordan.

³⁴Och gränsen vände västerut till Aznot-Tavor
och gick därifrån till Chokoka
och nådde till Sebulon i söder
och nådde till Asher i väster
och till Juda vid Jordan mot soluppgången (österut).

³⁵Och de [15] befästa städerna var Tsidim-Tser
och Chamat
och Rakat
och Kinneret
³⁶och Adama
och Rama
och Chatsor
³⁷och Kedesh
och Edreij
och Ein-Chatsor
³⁸och Jiron
och Migdal-El
och Chorem
och Beit-Anat
och Beit-Shemesh [ordagrant: "solens by" – i Naftalis område].

Detta är Naftalis söners stams arv efter deras familjer, städerna med sina byar.

Bilhahs son Dan
⁴⁰Och den sjunde lotten föll på Dans söners stam efter deras familjer. ⁴¹Och gränsen till deras arv var:

Tsorah [25 km väster om Jerusalem, strax norr om Beit-Shemesh]
och Eshtaol
och Ir-Shemesh
⁴²och Shaalabin
och Ajalon
och Jitla
⁴³och Elon
och Timnah
och Ekron
⁴⁴och Elteke
och Gibbeton
och Baalat
⁴⁵och Jehud
och Bneibrak
och Gat-Rimmon
⁴⁶och Mejarkon
och Rakon med gränsen mitt emot Jaffa.

⁴⁷Men gränsen för Dans söner var för snäv (trång) för dem, så Dans söner gick upp och stred mot Leshem och tog det och slog det med svärdsegg och besatte det och bodde där och kallade Leshem Dan efter namnet på sin stamfar Dan. ⁴⁸Detta är Dans söners stams arv efter deras familjer, städerna med sina byar.

Personlig tilldelning – Josua
⁴⁹När de avslutat utdelandet av land som ett arv med dess gränser, gav Israels söner ett arv till Josua, Nuns son, i deras mitt. ⁵⁰Som Herren (Jahveh) hade befallt [4 Mos 14:30], gav de honom [Josua] den stad han begärde – Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Och han byggde en stad och bodde i den.

⁵¹Detta är arvslotterna som prästen Elazar och Josua, Nuns son, och Israels söners stammars ledare för sina fäders hus fördelade som arv i Shilo inför Herrens (Jahvehs) ansikte, vid mötestältets öppning. Så avslutade de uppdelningen av landet.

Tillbaka upp

---

Luk 19:28-48

10:e nisan (lördag kväll – söndag eftermiddag)

Jesus rider in i Jerusalem

På gården i Starby utanför Ängelholm finns norra Europas största modell av Jerusalem. Byarna Betfage och Betania ligger öster om Jerusalem på Olivberget.

²⁸När Jesus sagt detta [hemma hos Sackeus i Jeriko och antagligen stannat över natten där], gick han [nästa morgon] vidare framåt (framför lärjungarna), upp mot Jerusalem. ²⁹När han närmade sig [byarna] Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av sina lärjungar³⁰och sa: "Gå in i byn framför er! När ni kommer in ska ni hitta ett åsneföl stå bundet där som ingen ännu suttit på. Lossa det och för det till mig. ³¹Om någon frågar er varför ni löser det ska ni svara: 'Herren behöver det.' "
     ³²Sedan de gett sig av fann de [två] som sänts iväg att det var precis som han hade sagt till dem. ³³Medan de löste fölet frågade ägarna: "Varför löser ni fölet?"
     ³⁴De svarade: "Herren har behov av det."
     ³⁵De ledde det till Jesus och sedan de kastat sina mantlar på det [gjorde som en sadel] hjälpte de Jesus upp. ³⁶Medan han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen. ³⁷När han närmade sig vägen som leder ner från Olivberget [öster om Jerusalem] började hela skaran av lärjungar i glädje prisa Gud högt för alla de mäktiga kraftgärningar som de hade sett. ³⁸De sa:

"Välsignad är han som kommer, konungen,
    i Herrens namn! [Ps 118:26]
Frid (fred, fullständig harmoni) i himlen
    och ära (härlighet) i höjden [i de högsta himlarna]!"

[Under påskhögtiden sjöng man från Ps 113-118. Lukas lägger till "konungen" i citatet för att förtydliga vem det handlar om.]

Vid utgrävningarna av den södra delen av Västra muren finns än i dag de stenar kvar som de romerska soldaterna rev ner när templet förstördes 70 e.Kr.

³⁹Några fariséer i folkmassan sa då till honom: "Lärare, säg åt dina lärjungar att tiga." ⁴⁰Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa." [Hela skapelsen var medveten om vad som hände, medan fariséerna inte hade förstått det.]
     ⁴¹När Jesus kom närmare, och han fick se staden [Jerusalem, med templet i förgrunden] grät han [högt] över den ⁴²och sa: "Om du ändå i dag hade förstått, också du, vad som ger verklig fred (frid). Men nu är det dolt för dina ögon. ⁴³Det ska komma dagar då dina fiender ska bygga en belägringsvall runt dig och tränga dig på alla sidor. ⁴⁴De ska slå dig [Jerusalem] och dina barn till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig." [Jesus förutsäger Jerusalems förstörelse 70 e.Kr.]

11:e nisan (söndag kväll – måndag eftermiddag)

Jesus rensar templet
⁴⁵Jesus gick in i tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där. ⁴⁶Han sa till dem:

"Det står skrivet:
    'Mitt hus ska vara ett bönens hus.' [Jes 56:7]
Men ni har gjort det till
    'ett rövarnäste'." [Jer 7:11]

[Det religiösa ledarskapet hade rånat folket på flera plan. Dels rent ekonomiskt med stora mellanskillnader för att växla pengar och köpa offerdjur, men också andligt genom att inte leda människor till en personlig relation med Gud.]

⁴⁷Han fortsatte att undervisa (dag efter dag) på tempelplatsen. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att döda honom, ⁴⁸men de kunde inte komma på ett sätt att göra det, eftersom allt folket höll sig nära och lyssnade intensivt på honom (ordagrant "hängde på varje ord").

Tillbaka upp