
Vägen från Filippi till Thessalonike.
1[Paulus påminner de troende i Thessalonike om hur de hade tagit emot honom, Silas och Timoteus. Lukas skriver detaljerat om händelserna i [Apg 17:1-10]. När thessalonikerna tänker tillbaka på Paulus tjänst och hur de själva har förvandlats av evangeliet så förstår de att deras besök inte varit förgäves.]
För ni vet ju själva, kära syskon (bröder och systrar i tron), att vår ankomst till er inte var förgäves (fruktlös, meningslös, utan fyllde ett syfte och gör det fortfarande). 2Som ni redan vet hade vi tidigare fått lida och blivit skamligt behandlade i Filippi, men i Gud [som gav oss styrka] blev vi frimodiga och predikade Guds evangelium för er [i Thessalonike] trots hårt motstånd (hård kamp).
[Paulus och Silas arresterades i Filippi, och utan något åtal blev de slagna och fängslade. Trots detta prisar de Gud och sjunger lovsånger, se [Apg 16:11-40]. Fortfarande värkte Paulus och Silas ryggar från piskslagen när de kom fram till Thessalonike efter 3-4 dagars vandring, se [Apg 16:23].]
3Bakom vår uppmuntran (uppmaning, undervisning) [att ta emot evangeliet] finns inte
lögn (villfarelse, falska läror),
orenhet [felaktiga, orena motiv som egen vinning och makt] eller
svek (tvivelaktiga metoder, trick, smickrande ord för att lura er).
4Tvärtom, vi talar därför att Gud har prövat (testat, undersökt) oss [och ansett oss värdiga, godtagit oss] att framföra evangeliet, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar (testar, undersöker) våra hjärtan.
5Vi uppträdde aldrig med smickrande tal (anpassade inte sanningen utifrån den allmänna opinionen),
det vet ni.
Vi agerade inte med dold girighet som motiv (utnyttjade inte er för vår egen ekonomiska vinning),
det är Gud vårt vittne till.
6Vi sökte inte mänsklig ära vare sig av er eller av andra,
7även om vi som den Smordes (Messias, Kristi) apostlar kunde ha ställt krav (använt vår auktoritet).
I stället uppträdde vi milt likt en vårdande mor som ömt sköter om sina barn,
8så mycket längtade vi efter er.
Vi var glada att dela inte bara Guds evangelium,
utan också våra liv med er.
Så älskade har ni blivit för oss.
9[Paulus växlar nu bild från en mor, se vers 8, till en far. Han använde liknande språkbruk till de troende i Korint, där han nu befann sig, se [1 Kor 4:15]. På samma sätt var han en andlig far till de troende i Thessalonike. Han arbetade för deras försörjning, se vers 9; levde ett rättfärdigt liv, se vers 10 och uppmuntrade dem, se vers 11-12.]
Syskon (bröder och systrar i tron), ni minns ju vår möda (hårda arbete) och vårt slit. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. [Paulus arbetade med läder och tillverkade bl.a. tältdukar, se [Apg 18:3].]
10Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur
heligt och
rätt och
rent
vi uppträdde bland er troende.
11Ni vet också hur vi behandlade var och en av er, som en far är mot sina egna barn [när han ger uppmuntran och vägledning], 12hur vi:
uppmuntrade (tröstade, hjälpte, gick tillsammans vid er sida, förmanade) och
motiverade (talade uppmuntrande och stödjande) och
vädjade till (manade) er
att vandra (vanemässigt leva ert liv) värdigt Gud, som ständigt kallar er till sitt rike och sin härlighet.