Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 15/4

Jos 15, Luk 17:11-37

Jos 15

Leahs son Juda
1[Nu följer uppdelningen för Juda stam. I det kiastiska mönstret beskrivs nu de som inte är Rakels barn, dvs. Juda och Simeon. Stycket hör ihop med det stycke som handlar om Simeon, som inte heller är Rakels barn, se Jos 19:1-48]

Och lotten för Juda söners stam efter deras familjer var till gränsen mot Edom till öknen Tsin söderut till den yttersta gränsen i söder.
     2Och deras södra gräns var från änden av Salthavet (Döda havet), från dess södra vik (mot Negev). 3Och den går söderut längs Akrabims sluttningar och passerar utefter Tsin och går upp söder om Kadesh-Barnea och passerar längs Chetsron och går upp till Adar och vänder mot Karkaa, 4Och den går till Atsmon och vidare till Egyptens bäck och gränsen går ut till havet [Medelhavet]. Detta ska vara er södra gräns.
     5Och den östra gränsen är Salthavet (Döda havet) till slutet av Jordan.
    Och gränsen på den norra sidan är från viken (ordagrant: tungan) av havet [Döda havet] vid slutet på Jordan. 6Och gränsen går upp till Beit-Chogla och passerar norr om Beit-Arava och gränsen går till Bohans sten, Rubens son. 7Och gränsen går upp till Devir från Achors dal och norrut och mot Gilgal, det är mittemot Adumims sluttning som är den södra sidan av bäcken, och gränsen passerar längs Ein-Shemesh vatten och går därifrån till Ein-Rogel, 8och gränsen går upp i Hinnoms sons dal till sidan av jevusiterna söderut, det är Jerusalem, och gränsen går upp till toppen på berget som ligger framför Hinnoms dal västerut som är den yttersta gränsen av Refaims dal norrut. 9Och gränsen är dragen från bergets topp till källan med Neftoachs vatten och går ut till städerna på berget Efron och gränsen är dragen till Baalah, det är Kirjat-Jearim [13 km väster om Jerusalem]. 10Och gränsen vänder från Baalah västerut till berget Seir och passerar längs sidan av berget Jearim i norr, det är Chesalon, och går ner till Beit-Shemesh och går vidare till Timnah. 11Och gränsen går till sidan av Ekron norrut och gränsen är dragen till Shikrona och passerar till berget Baalah och går ut vid Javneel och gränsen går ut vid havet [Medelhavet].
     12Och den västra gränsen, Stora havet [Medelhavet] är dess gräns. Detta är gränsen för Juda söner runtomkring efter deras familjer.

13Och till Kaleb, Jefunnes son, gav han en del bland Juda söner i enlighet med Herrens befallning till Josua, Kirjat-Arba, den Arba vars far var Anak, det är Hebron. 14Och Kaleb drev ut Anaks tre söner, Sheshaj och Achiman och Talmaj, Anaks söner. 15Och han gick upp mot invånarna i Devir [söder om Hebron, se Jos 11:21]. Devir hette tidigare Kirjat-Sefer [böckernas stad]. [Devir var en viktig helig kanaaneisk stad där också register förvarades. Att den har flera namn indikerar dess betydelse, se även Jos 15:49.] 16Och Kaleb sa: "Han som slår Kirjat-Sefer och tar det, till honom ska jag ge min dotter Achsa till hustru." 17Och Otniel, Kenaz son, bror till Kaleb, tog det och han gav honom sin dotter Achsa till hustru.
     18Och det skedde när hon kom till honom att hon övertalade honom att be hennes far om ett fält, och hon steg ner från sin åsna och Kaleb sa till henne "Vad behöver du?"
     19Och hon svarade: "Ge mig en välsignelse, eftersom du har satt mig i sydlandet, ge mig därför en vattenkälla." Och han gav henne den Övre källan och den Nedre källan.

20Detta är arvet till Juda söners stam efter deras familjer.

Södra städerna
21Och städerna i de yttersta delarna av Juda söners stam mot gränsen till Edom i söder är:
Kavtsel och Eder och Jagor 22och Kina och Dimona och Adad 23och Kedesh och Chatsor och Itnan, 24Zif och Telem och Bealot 25och Chatsor och Chadata och Keriot och Chetsron, det är Chatsor 26Amam och Shema och Molada 27och Chatsar-Gadda och Cheshmon och Beit-Pelet 28och Chatsar-Shoal och Beer-Sheva och Biziotja, 29Baalah och Ijim och Etsem 30och Eltolad och Chesil och Chorma 31och Tsiklag och Madmanna och Sansanna 32och Levaot och Shilchim och Ajin och Rimmon
    – tillsammans 29 städer med sina byar.
Låglandet
33I Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]:
Eshtaol och Tsorah [25 km väster om Jerusalem, strax norr om Beit-Shemesh], och Ashna 34och Zanoach och Ein-Gannim, Tappoach och Enam 35Jarmot och Adullam, Socho och Azeka 36och Shaarajim och Aditajim och Gedera och Gederotajim
    – 14 städer med sina byar.
37Tsenan och Chadasha och Migdal-Gad 38och Dilan och Mitspeh [vakttorn – en militär utpost] och Joktel 39Lachish och Botskat och Eglon 40och Kabbon och Lachmas och Kitlish 41och Gederot, Beit-Dagon och Naama och Mackedah
    – 16 städer med sina byar.

Soluppgång från Tell Burna (bibliska Livna). I bakgrunden mot öster syns Jerusalem, Betlehem och Hebron i bergsbygden.

42Livna och Eter och Ashan 43och Jefta (hebr. Jiftach; betyder: "han öppnar", troligtvis vid en dal, jfr med Jos 19:14; 19:27) och Ashna och Netsiv 44och Keila och Achziv och Maresha
    – 9 städer med sina byar.
45Ekron med sina städer och sina byar, 46från Ekron till havet [Medelhavet] allt som fanns vid sidan om Ashdod med sina byar. 47Ashdod, dess städer och dess byar, Gaza, dess städer och dess byar till Egyptens bäck. Stora havet [Medelhavet] är dess gräns.
Bergsbygden
48Och i bergsbygden:
Shamir och Jattir och Socho 49och Dana och Kirjat-Sanna [palmträdens stad], det är Devir [Jos 15:15] 50och Anav och Eshtemo och Anim. 51Och Goshen och Cholon och Gilo
    – 11 städer med sina byar.
52Arav och Roma och Eshan 53och Janom och Beit-Tappoach och Afeka 54och Chumta och Kirjat-Arba, det är Hebron och Tsior
    – 9 städer med sina byar.
55Maon, Karmel och Zif och Jotta 56och Jizreel och Jakdeam och Zanoach, 57Kain, Giva och Timnah
    – 10 städer med sina byar.
58Chalchol, Beit-Tsor och Gedor 59och Maarat och Beit-Anot och Eltekon
    – 6 städer med sina byar.
60Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim och Rabbah
    – 2 städer med sina byar.
Öknen
61I öknen:
Beit-Arava, Middin och Sechacha 62och Nivshan och Saltstaden och Ein-Gedi
    – 6 städer med sina byar.
63Men jevusiterna, Jerusalems invånare, kunde inte Juda söner driva ut, utan jevusiterna bor med Juda söner i Jerusalem till denna dag.

Luk 17:11-37

Den tacksamme samariern

En samarisk präst på väg till det årliga samariska påskfirandet på berget Gerizim, en tvåtusenårig tradition som praktiseras än i dag.

©Emanuel Gillberg

11[Jesus hade lämnat Kapernaum och var på väg till Jerusalem för att bli upptagen till himlen, se Luk 9:51. Han går inte raka vägen dit utan rör sig i området kring Judeen.]

På färden mot Jerusalem gick Jesus över [eller vandrade längs med] gränsen mellan Samarien och Galileen. 12När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd 13och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss [ha medlidande och hela oss]!" [De spetälska följde budet i 3 Mos 13:46 och bodde utanför byn.]
     14När han såg dem sa han: "Gå [på en gång] och visa er för prästerna." [Det normala sättet att bekräfta att ett helande hade ägt rum, se 3 Mos 13:2-3.]

[De tio männen uppmanas att gå till sina präster. Eftersom Jesus var inne på samariskt område, och de besökte en mindre by, går de troligtvis inte in i den byn. I stället är det närmsta samariska synagoga i en större stad, kanske Scythopolis, nuvarande Beit-Shean, eller ner till det samariska religiösa centret kring berget Gerizim.]

Medan de var på väg dit blev de rena. [Verbformen för "blev de rena" är första aorist aktiv indikativ. Det beskriver en händelse som skett i det förflutna, till skillnad från en pågående process, dvs. när de tog ett steg i tro och började gå blev de helade på en gång.]
     15När en av dem såg att han hade blivit botad återvände han [antagligen på en gång, innan de kom fram till prästerna] och prisade Gud högt 16och föll ner vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samaritan (gr. samarites) [samarier och utövare av den samaritiska trosriktningen].
     17Jesus frågade honom: "Visst blev alla tio rena, eller hur? Var är de andra nio? 18[Jesus vänder sig nu till lärjungarna och frågar dem:] Var det bara den här främlingen som vände tillbaka för att ge Gud ära?" 19Sedan sa han till mannen som blivit ren: "Res dig upp och gå, din tro har frälst (befriat, räddat, helat, upprättat) dig." [Medan de andra nio blev helade fick denne samaritan/samarier också uppleva frälsning och syndernas förlåtelse.]

Guds rike är redan här
20En gång frågade fariséerna Jesus när Guds rike (Guds kungavälde som inte är begränsat till en plats, utan är överallt där kungens befallningar råder) skulle komma. Han svarade: "Guds rike kommer inte på ett sätt som kan observeras. [Det grekiska ordet för observeras (gr. parateresis) används bara här i Nya testamentet. Det beskriver hur en vetenskapsman iakttar fysiska fenomen, eller hur en doktor observerar olika sjukdomssymtom. Fariséerna hade föreställningen att Guds rike skulle resas upp och befria Israel från romarna.] 21Ingen kommer att kunna säga:
'Titta, här är det' eller 'Titta, där är det.'
Guds rike är [just nu] mitt ibland er."

[Jesus, som är Kung i Guds rike är där mitt ibland dem. Guds rike finns redan nu i personen Jesus, men kommer att bli helt synligt i framtiden i tusenårsriket. Frasen kan också översättas "Guds rike är inom er", dvs. att det inte är ett yttre rike utan Jesus bor i människors hjärtan, se också Rom 14:17. Det som talar emot denna tolkning är att Jesus riktar sig till fariséerna. Överallt annars karaktäriseras de för sitt fokus på det yttre, och Jesus avslöjar deras inre ondska.]

Jesus kommer tillbaka
22Sedan sa Jesus till lärjungarna: "Det ska komma dagar då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar [då han regerar här på jorden fullt ut], men ni ska inte få det. [Det kommer svåra tider med förföljelse och prövningar då ni önskar att han var här på jorden i sin härlighet med sitt rike.] 23Man kommer att säga till er:
'Titta, där är han' eller 'Titta, här är han.'
Gå inte ut dit, följ inte efter dem. 24För på samma sätt som blixten flammar till och lyser upp hela himlen från ena sidan till andra sidan, [lika plötsligt och helt synligt för alla] ska Människosonen visa sig på sin dag. 25Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte (denna generation).

26I Människosonens dagar [då han kommer tillbaka för att regera här på jorden fullt ut]:
Då ska det vara som på Noas dagar. [1 Mos 7] 27Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Sedan kom floden och gjorde slut på dem alla.
[Att äta, dricka och gifta sig är i sig inte fel – synden var att man bara levde för detta och ignorerade Gud.]

28Då ska det också vara som på Lots dagar. Folk åt, drack, köpte, sålde, planterade, byggde. 29Den dagen då Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.

[Samhället hade förändrats sedan Noas dagar: utöver att äta och dricka så köpte, sålde, planterade och byggde man också. Det var en ekonomisk välfärd och överflöd. Detta är inte fel i sig, men synden var att man inte ville veta av Gud. Det fanns inte ens tio rättfärdiga i staden, se 1 Mos 18:20-32. Notera att "gifte sig och blev bortgifta" inte finns med här. Det antyds att man inte längre gifte sig och lovade varandra trohet, utan levde i lösa förhållanden.
    Slutsatsen av dessa två exempel var att människor levde på som vanligt. Den dagen då Noa gick in i arken och den dag då Lot gick ut ur staden, var som vilken dag som helst. Det var inget speciellt tecken på himlen just den morgonen. Gemensamt är också att de rättfärdiga räddas undan innan domen kommer.]

30På samma sätt ska det ske den dag då Människosonen uppenbarar sig. [Då Jesus kommer tillbaka för att döma jorden.]
     31Den dagen ska den som är på taket, och har sina tillhörigheter i huset, inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på fälten inte vända tillbaka. [Så snabbt och plötsligt kommer det att ske.] 32Kom ihåg Lots hustru. [I 1 Mos 19:26 berättas hur hon vände sig om och längtade tillbaka till Sodom, vilket blev hennes fall.] 33Den som försöker bevara sitt liv [detta jordeliv] ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det. 34Jag säger er:
Den natten ska två ligga i samma säng.
    Den ene ska tas med och den andre ska lämnas kvar.

35Två ska mala tillsammans.
    Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar.

36Två ska vara på fältet.
    Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar." [Vers 36 finns inte med i den grekiska texten av Nestle Aland och de äldsta handskrifterna, men i några grekiska, latinska och syriska från medeltiden. Det kan vara ett tillägg från en skrivare för att motsvara Matt 24:40.]

["Tas med" kan syfta på att tas med rent bokstavligt och tillfångatas under invasion av en fiendehär. Andligt sett kan man tas med till domen, eller till Guds rike. Oavsett vad "tas med" syftar på så kommer människor att skiljas åt då Guds rike och Människosonen kommer.]

37Då frågade de honom: "Var, Herre?"
    Han svarade: "Där [den döda] kroppen ligger, där samlas örnarna (gamarna)."

[Detta ordspråk är baserat på Job 39:29-33. Poängen är att man på långt håll kan se örnar, eller gamar som ordet också kan betyda, cirkla runt sitt byte. När Jesus kommer tillbaka kommer man att se det på långt håll och det blir uppenbart. I parallellstället i Matteus används också bilden av blixten som är synlig för alla på himlen, se Matt 24:27-28.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)