²Detta är landet som återstår: Hela filistéernas område och hela geshureerna³från Shichor som är framför Egypten till gränsen mot Ekron norrut som räknas som kanaanéernas, de fem filisteiska ledarna, Gaza och Ashdod och Ashkelon och Gittit och Ekron, även Avim. ⁴I söder, hela kanaanéernas land och Mera som tillhör sidonierna [Kanaans ättlingar från Tsidon, se 1 Mos 10:15 – från Sidon i nuvarande Libanon] till Afek till amoréernas gräns, ⁵och gevaleernas land och hela Libanon österut (mot soluppgången) från Baal-Gad under berget Hermon till Chamats ingång [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tell Dan, se Dom 18:28],

alla invånare i bergsbygden från Libanon till Misrefot-Maim, alla sidonier, dem ska jag driva ut från Israels söner, du ska bara fördela det som ett arv åt Israel som jag har befallt dig. ⁷Dela nu detta land som ett arv till de nio stammarna och halva Manasse stam."

[De andra två stammarna (Ruben och Gad) och den andra halvan av Manasse hade sin arvedel öster om Jordan, se vers 8-33 och 4 Mos 32.]

Uppdelning av landet öster om Jordan
⁸Med honom tog rubeniterna och gaditerna emot deras arv som Mose gav dem på andra sidan Jordan österut som Mose, Herrens (Jahvehs) tjänare, gav dem⁹från Aroer som är på randen av Arnons dal och staden som är mitt i dalen och hela låglandet från Medeva till Divon ¹⁰och alla Sichons städer, amoréernas kung, som regerade i Cheshbon, till Ammons söners gräns ¹¹och Gilead och gränsen mot geshureerna och maachateerna och hela berget Hermon och hela Bashan till Salcha ¹²hela Ogs kungarike i Bashan som regerade i Ashstarot och i Edreij, samma som Refaims kvarleva, för dem slog Mose och drev ut dem. ¹³Likväl drev inte Israels söner ut geshureerna och inte maachateerna, därför bor geshureer och maachateer i Israel till denna dag. ¹⁴Bara till Levi stam gav han inget arv. Herrens (Jahvehs), Israels Guds (Elohims), eldsoffer [hebr. isheh, se 3 Mos 1:9] är deras arv som Herren (Jahveh) talat till honom.

Ruben
¹⁵Och Mose gav till Rubens söners stam efter deras familjer. ¹⁶Och deras gräns är från Aroer som ligger på randen av Arnons dal och staden som är mitt i dalen och hela låglandet till Medeva, ¹⁷Cheshbon och alla hennes städer som är i låglandet, Divon och Bamot-Baal och Beit-Baal-Meon, ¹⁸och Jahats och Kedemot och Mefaat, ¹⁹och Kirjatajim och Sivma och Tseret-Shachar i dalens berg, ²⁰och Beit-Peor och Pisgas sluttningar och Beit-Jeshimot, ²¹och alla städer i låglandet och hela Sichons kungarike, amoréernas kung, som regerade i Cheshbon, som Mose slog med Midjans ledare, Evi och Rekem och Tsor och Hur (hebr. Chor) och Reva, Sichons furstar som bodde i landet, ²²och Bileam, Beors son, siaren, slog Israels söner med svärd bland resten av de slagna. ²³Och Rubens söners gränser, Jordan är deras gräns. Detta är arvet för Rubens söner efter deras familjer, städerna och dess byar.

Gad
²⁴Och Mose gav till Gads stam till Gads söner efter deras familjer. ²⁵Och deras gräns var Jaazer och alla Gileads städer och hälften av Ammons barns land till Aroer som är framför Rabbah, ²⁶och från Cheshbon till Ramat-Mitspe och Betonim och från Machanajim till Lidvirs gräns, ²⁷och i dalen Beit-Haram och Beit-Nimra och Sukkot och Tsafon och resten av Sichons, Cheshbons kungs, kungarike, vars gräns är Jordan till den yttersta delen av sjön Kinneret bortom Jordan österut. ²⁸Detta är Gads söners arv efter deras familjer, städerna och dess byar. ²⁹Och Mose gav arv till halva Manasse stam och det var för hälften av Manasses söner efter deras familjer.

³⁰Och gränsen var från Machanajim, alla Ogs, Bashans kungs, kungariken, och Jairs byar, som är i Bashan, 60 städer. ³¹Och halva Gilead och Ashtarot och Edreij, Ogs kungarikens städer i Bashan, var för Manasses son Machirs söner, till hälften av Machirs söner efter deras familjer. ³²Detta är arvet som Mose fördelade på Moabs slätt bortom Jordan vid Jeriko österut. ³³Men till Levi stam gav Mose inget arv. Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), är deras arv, som han talat till dem.

Tillbaka upp

---

Luk 16:1-18

Den orättfärdige förvaltaren

Det var inte ovanligt att rikare familjer på Jesu tid hade tjänstefolk. En av tjänarna hade det övergripande ansvaret för hushållet och de andra tjänarna.

¹Jesus sa också till lärjungarna:

[Jesus har just berättat liknelsen om den yngre sonen som vände tillbaka hem. Frågan som hänger i luften är: Vad hände med den äldre sonen? Ordagrant är meningen på grekiskan "och han sa också till lärjungarna", där orden "och" och "också" tydligt kopplar ihop denna berättelse med den tidigare. Liknelsen handlar om faran med kärleken till pengar, och hör även ihop med nästa liknelse om den rike mannen och tiggaren Lasarus. Hur vi hanterar pengar i den här världen påverkar var vi tillbringar evigheten.]

"Det var en rik man som hade en förvaltare. [Den rike mannen ägde mark med olivträd och åkrar, förvaltaren skötte ägarens alla affärer.] När den rike mannen [en dag] ryktesvägen fick höra anklagelser att förvaltaren slösade bort (förskingrade, spred ut) hans egendom [samma ord som används för yngre sonens slösande, se Luk 15:13], ²kallade han till sig förvaltaren och sa:
    'Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning [av mina affärer], för du kan inte längre vara [min] förvaltare.'

[Ryktet att förvaltaren levde i lyx på ett orättfärdigt sätt hade nått ägaren. Förutom pengarna som förskingrats hade förvaltaren gjort att hans herre förlorat sitt anseende. I den här kulturen var hedern viktigare än pengarna. Att han hade anförtrott sin förvaltning till en potentiell tjuv skadade hans rykte och var en stor skam.]

³Då tänkte förvaltaren: 'Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Jag är inte stark nog för att gräva, och jag skäms för att tigga. ⁴Nu vet jag vad jag ska göra så att de [som arrenderar min arbetsgivares mark och har skulder till honom] välkomnar mig i sina hem, när jag avskedats från min tjänst.'
     ⁵Han kallade till sig en efter en av dem som hade skulder till sin herre, och frågade den förste: 'Hur mycket är du skyldig min herre?'
     ⁶Han svarade: 'Hundra bat-mått olivolja.' [Ett bat-mått var ca 30 liter. Skulden motsvarade skörden från 150 olivträd och värdet var 1 000 denarer – närmare tre årslöner för en arbetare.]
    Förvaltaren sa: 'Ta ditt skuldebrev, sätt dig ner på en gång och skriv femtio.' [50 % mindre skuld, en rabatt på 500 denarer.]
     ⁷Sedan frågade han nästa: 'Hur mycket är du skyldig?'
    Han svarade: 'Hundra kor-mått vete.' [Ett kor-mått var en tunna på ca 390 liter. Skulden motsvarade en skörd från 100 hektar (1 km²) och värdet var 2 500 denarer – åtta årslöner för en arbetare.]
    Då sa han: 'Ta ditt skuldebrev och skriv åttio.' [20 % mindre skuld, en rabatt på 500 denarer.]

⁸Hans herre [arbetsgivaren, den rike mannen] lovordade den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet (skicklighet, hans praktiska sätt att agera)."

[Detta är liknelsens höjdpunkt och överraskning – hur kan ägaren lovprisa den ohederlige förvaltaren som har minskat hans intäkter? Liknelsen berättar inte exakt hur förvaltaren gick till väga, men han sänkte skulderna vilket gjorde att hans herre kom i bättre dager hos dem som stod i skuld till honom. Kanske strök han räntan från skulden eller tog bort sin egen andel. Ordet "finurlighet" här är ett neutralt ord som inte lägger någon moralisk värdering utan bara att det var logiskt och smart tänkt.]

Använd pengar för att göra gott
"Denna världens (tidsålders) människor handlar finurligare (skickligare, klokare) mot sitt släkte [sina egna] än vad ljusets människor gör. ⁹Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga mammon (förrädiska rikedomar, pengar), så att de [människor ni hjälpt här i jordelivet] välkomnar er i de eviga boningarna, den dag mammon förlorar sitt värde.

[Det "finurliga" och kloka som förvaltaren gör, se vers 8, är att han inte längre slösar pengarna på sig själv genom att leva i lyx utan säkrar sin framtid med dem. Att samla skatter i himlen handlar om att vara givmild.]

¹⁰Den som är trogen (pålitlig, trofast) i det minsta (i en mycket liten sak) [i smått]
    är också trogen i mycket [i stort],
och den som är orättfärdig (orättvis, bedräglig, ohederlig) i det minsta (i en mycket liten sak) [i smått],
    är också orättfärdig i mycket [i stort].

¹¹Om ni inte har varit trogna i fråga om den orättfärdiga mammon (ägodelar, pengar),
    vem vill då anförtro er den sanna rikedomen [evangeliet, andliga gåvor]?
¹²Om ni inte har varit trogna med det som ägs av andra,
    vem vill då ge er vad som ska tillhöra er?

¹³Ingen tjänare [speciellt ord för slav som tjänade i hemmen] kan tjäna två herrar.
Antingen kommer han att hata den ene
    och älska den andre
eller hålla sig till den ene
    och förakta den andre.

Ni kan inte tjäna både Gud och mammon (rikedom)."

Självrättfärdighet imponerar inte på Gud
¹⁴[Jesus har berättat fyra liknelser. Tre där något borttappat återfinns och till sist liknelsen om den ohederlige förvaltaren, se Luk 15:1-16:13. Liknelserna var riktade till lärjungarna, men fariséerna lyssnade också.]

Allt detta hörde fariséerna som älskade pengar, och de hånade honom. [Här används ett mer fientligt ord än i Luk 15:2 där de muttrade irriterat. Ordet här är ordagrant "att lyfta näsan åt någon". De sa ingenting, men deras kroppsspråk visade deras förakt för Jesus.]
     ¹⁵Jesus sa till dem: "Ni är sådana som förklarar er själva rättfärdiga inför människorna [genom att visa upp en yttre fasad], men Gud känner era hjärtan. Det som är högt prisat av människor [pengar och status] är avskyvärt inför Gud."

¹⁶[Jesus fortsätter att tala till fariséerna som var experter på Mose undervisning och de profetiska skrifterna:]

"Undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos] och profeterna [förkunnade och profeterade om Messias]
    fram till Johannes [Döparen].

[Nomos är ett brett ord som betyder lära, norm, lag och kan syfta på hela Bibelns undervisning eller bara Moseböckerna. Denna första del av meningen saknar ett verb i grekiskan, så översättare fyller på med att nomos och profeterna "förkunnade", "hade sin tid", "gällde", "profeterade om Messias" osv. Eftersom nästa vers (vers 17) säger att nomos inte ska förgås, kan innebörden inte vara att det första förbundet och Mose undervisning blivit ogiltigt. Det har dock skett ett skifte i och med att Johannes Döparen började predika evangeliet, som är det glada budskapet. Det är troligt att verbet "förkunnas" – som används senare i meningen om evangeliet – också syftar på den första delen. I parallellstället används verbet "profeterade", se Matt 11:13. Skrifterna profeterade om Messias: Var och när han skulle födas, att han skulle födas av en jungfru och hur han skulle dö, se Mika 5:2; Dan 9:25; Jes 7:14; Jes 53.]

Sedan dess har de goda nyheterna (evangeliet) förkunnats,
    och alla försöker inta det (rycka det till sig med våld; tränga sig på).

[Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att "Guds rike har kommit nära", uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet "med våld" (som används i parallellstället i Matt 11:12) är samma ord som används i Joh 6:15 då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]

¹⁷Men det är lättare för himmel och jord att förgå, än att ens det minsta lilla streck [gr. keraia, som särskiljer de hebreiska bokstäverna] i undervisningen (gr. nomos) faller bort (förlorar sin betydelse).

[Det grekiska ordet keraia motsvarar det hebreiska ordet kotz, se Matt 5:18. En motsvarighet i det latinska alfabetet är t.ex. det nedre horisontella strecket som skiljer bokstaven E från F.]

¹⁸Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott."

[Nu tar Jesus upp ett ämne som diskuterades flitigt bland rabbinerna. Detta är inte en fullständig utläggning om skilsmässa. Anledningen till att han tar upp just detta kan vara att fariséerna, som såg sig själva vara så trogna Mose undervisning, helt hade missat hjärtat i frågan om äktenskapet. Vissa fariséer som t.ex. rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa för något så banalt som vidbränd mat, baserat på 5 Mos 24:1-5. Matteus hanterar mer ingående lagens intention i Bergspredikan, se Matt 5:21-48. Även undervisningen om skilsmässa är mer utförlig i Matteus. Den föregås av undervisning om förlåtelse, vilket alltid är Guds mål. Sedan, efter undervisningen om vad tanken var med äktenskap, följer en händelse där Jesus bryr sig om och välsignar barnen, de som främst drabbas vid en skilsmässa, se Matt 18:15-19:15.]

Tillbaka upp