Halvbibel - söndag 12/4
Rut 4
Boaz återlöser Rut
Porten till den antika staden Dan i norra Israel. Innanför porten fanns rum där stadens äldste kunde mötas för att döma i olika juridiska mål och affärer kunde förhandlas. Det antika Betlehem har inte blivit utgrävt så vi vet inte hur det såg ut. Det var en mindre stad än Dan, så det är möjligt att det inte fanns särskilda hallar för detta utan att själva torget innanför porten fungerade som samlingsplats.
[Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boaz går upp dit; jämför med hur Rut går "ner" till tröskplatsen, se Rut 3:3, 6. Uttrycket "upp till porten" är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar "att ta upp ett ärende i en domstol". Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boaz, han är fast besluten att ta sig an Noomis och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I det antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se 2 Sam 15:2; Jer 21:12; Ps 101:8; Sef 3:5.]
Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i Rut 2:4] kom den återlösare som Boaz talat om [nämnt för Rut] förbi. Boaz sa till honom: "Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!"
[Frasen "du den där", hebreiskans peloni almoni, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets nomen nescio som betyder "jag vet inte namnet". 1 Sam 21:2 och 2 Kung 6:8 översätts uttrycket "på den och den" platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimelechs namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpah fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boaz.]
Så han satte sig ned. 2Boaz samlade tio av stadens äldste och sa till dem: "Sätt er här." och de satte sig.
3Sedan sa han till återlösaren: "Den åkermark som tillhörde vår släkting (broder, halvbror) Elimelech överlåter nu Noomi nyttjanderätten för, hon som kom tillbaka till oss från Moab. 4Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför dem som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så berätta det för mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig."
[Drygt tio år tidigare hade Elimelech och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se Rut 1:1, 4. Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelech säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se 3 Mos 25:30. Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se 3 Mos 25:47-55, eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet machar i vers 3 översätts ibland "sälja", men har också betydelsen att "överlämna". I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelech hade sålt. Enligt Moses undervisning säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se 3 Mos 25:23. Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart 50:e år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se 3 Mos 25:28.]
Han svarade: "Jag vill återlösa det."
5Sedan förklarade Boaz [att situationen är komplex och att det finns mer åtaganden]: "Den dag du förvärvar åkermarken från Noomi, måste du också förvärva [gifta dig med] moabitiskan Rut, vår döda släktings fru. [Det är då ditt ansvar att se till att hon får barn.] Det för att hennes avlidne mans namn (ära, minne) ska bli bevarat på arvslotten."
[Det sista uttrycket är ett citat från 5 Mos 25:7 som just talar om leviratäktenskap. Rent tekniskt sett finns det dock inget i denna stadga som tvingade varken Boaz eller den närmsta inte namngivna återlösaren att gifta sig med Rut. Situationen blottlade dock återlösarens motiv och hjärta. På nytt beskrivs nåden (hebr. chesed). Boaz var beredd att ta ett steg i kärlek, längre än vad föreskrifterna krävde. Frågan är om den närmsta återlösaren var villig att göra det?]
6Återlösaren svarade: "Då kan jag inte återlösa, jag vill inte sätta mitt eget arv på spel. Ta du min rätt att återlösa, för jag kan inte göra det."
[Anledningen till att återlösaren tackar nej kan vara att han redan är gift, eller är änkeman. Fler barn skulle minska arvet till hans barn och hans släkt. En annan anledning kan vara Ruts nationalitet. Det kan vara ordet i 5 Mos 23:3-6 som vägde tyngre än omtanken om Noomi och Rut.]
Gravering av en chalitzah-ceremoni med vittnen. Synagogor har en speciell chalitzah-sko som kvinnan tar av mannen.
Men vad gällde inlösen (återlösning) och ägarbyte i forna tider [fanns en sed] i Israel: för att stadfästa (fastställa, ratificera) något (hela saken/uppgörelsen) [allt som man muntligt hade kommit överens om] tog (drog) en man [den ena parten] av sig sin sandal (sko) och gav den åt den andre och detta gällde som bekräftelse [därmed blev transaktionen bindande och intygad av/bekräftad inför vittnen] i Israel.
[Seden med en sko kan jämföras med vår tids husaffär där ett kontrakt skrivs under och den nya ägaren får nycklarna till huset. Den som räckte över sin lädersko, överlämnade rätten till köparen att trampa på marken som han just tagit över. Här finns även en koppling till chalitzah-ceremonin (hebr. chalitzah betyder "ta bort" och beskrivs i 5 Mos 25:5-10). Ett leviratäktenskap var frivilligt, se vers 5. Om den närmsta släktingen inte ville uppfylla sitt uppdrag kunde kvinnan gå upp till porten och ta upp sitt fall. De äldste kallade då på återlösaren som öppet fick säga att han inte ville ta på sig det ansvaret. Som en följd av detta löstes kvinnan och hon blev fri att gifta om sig med vem hon ville. Än idag sker 10-20 sådana ceremonier i Israel varje år. Synagogan använder en speciell chalitzah-sko som mannen får ta på sig. Under ceremonin tar kvinnan av honom skon, kastar iväg den och spottar i marken. Ganska tidigt i den judiska historien blev chalitzah att föredra framför leviratäktenskap och har sedan dess varit normen inom judendomen.]
8Så återlösaren sa till Boaz: "Förvärva den du." Och han tog av sig sin sandal.
9Då sa Boaz till de äldste och allt folket [som fanns där på torget]: "Ni är mina vittnen (hebr. edim) idag. Jag har förvärvat (köpt) från Noomi allt som har tillhört Elimelech och det som tillhört Kiljon och Machlon. 10Jag har också förvärvat (tagit ansvar för) Rut, kvinnan från Moab som var gift med Machlon. Hon blir min fru. Jag gör detta för att hennes avlidne makes arvedel ska stanna kvar inom familjen, så att hans namn blir ihågkommet bland hans släktingar och vid porten till hans stad. Ni är alla här i dag vittnen till detta."
Med 49 bokstävers intervall finns namnen Boaz, Rut, Oved, Jishaj och David kodade i just Första Moseboken kapitel 38!
Må Herren (Jahveh) göra den kvinna som nu går in i ditt hus [hem här i Betlehem] lik Rakel och Leah, de två kvinnor som byggt upp Israels hus. [Jakob, som Gud senare gav namnet Israel, födde tolv söner genom dem och deras bihustrur, se 1 Mos 29:31-30:24.]
Må du bli mäktig (ärbar, stark, segerrik, framgångsrik) [jfr Rut 2:1; 3:11]12Må ditt hus (din familj) bli som Perets [Boaz förfader, se vers 18], som Tamar födde åt Juda [genom just ett leviratäktenskap], genom det barn (den säd) som Herren (Jahveh) ska ge dig genom denna unga kvinna."
i området Efratah [området kring Betlehem]
och ditt namn bli vida känt (ordagrant 'namnge en person')
i Betlehem. [Mika 5:2; Matt 2:1, 5]
[Stycket är väl strukturerat som en kiasm med en central vers där det profeteras att staden Betlehem i regionen Efratah ska ha en viktig roll i framtiden. Här ska en son födas vars namn ska bli högt ärat, se Mika 5:2; Matt 2:1, 5! Stycket ramas in av två kvinnor i vers 11, Rakel och Leah, och Tamar och Rut i vers 12.
Judas och Tamars berättelse återfinns i 1 Mos 38. Den gemensamma nämnaren med Boaz och Rut är leviratäktenskapet, dock är Judas karaktär milsvid från Boaz. Perets mor var Tamar och är ett exempel på en familj som inte fullföljde leviratäktenskapet på det sätt som det var tänkt. Tamar var först gift med Judas äldsta son Er, men han var en ond man och dog innan de fått några barn, se 1 Mos 38:6-7. Juda beordrar sin andra son Onan (hebr. Ónan) att ge Tamar en son, just enligt leviratäktenskapets regler. Onan är dock som sin bror också ond och utnyttjar Tamar sexuellt, men tar inte på sig ansvaret att ge henne en son. När han också dör vågar inte Juda ge sin tredje, sista och yngsta, son Shela till Tamar. Juda struntar i sin svärdotter Tamar, ljuger för henne och skickar hem henne till hennes familj. Han borde tagit ansvar och frigjort Tamar så hon kunde gifta sig med någon annan genom en chalitzah-ceremoni, se 5 Mos 25:5-10. När Tamar inser att hon har blivit lurad tar hon saken i egna händer och klär ut sig till en prostituerad och får barn genom sin svärfar Juda, se 1 Mos 38.
Det finns även en annan koppling till detta kapitel i Första Moseboken. I den hebreiska texten, med 49 bokstävers intervall, kan man läsa ut namnen Boaz, Rut, Oved, Jishaj och David i 1 Mos 38:11-28. De fem namn som leder upp till David i släkttavlan i avslutningen i Ruts bok, se Rut 4:21-22, återfinns alltså i exakt rätt ordning med 7 x 7 bokstävers intervall i just det stycket som handlar om Perets, fem släktled före Boaz. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det är ändå ett märkligt sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]
Noomi får ett barnbarn
Före 1993 fanns inga arkeologiska bevis på att David funnits. Detta förändrades när en sten hittades vid porten till staden Dan med en inskription där Arams kung Hasael nämner "Davids hus".
[Talet sju står för fullkomlighet, se 1 Sam 2:5. Uttrycket återspeglar också den dåtida uppfattningen om den ideala judiska familjen med sju söner. Att Rut nu på en gång blir gravid och föder en son är också anmärkningsvärt. Rut hade ju varit gift med Machlon i tio år utan att kunna få något barn, se Rut 1:4. Även här blir Guds försyn och omsorg tydlig.]
16Noomi tog barnet och höll honom i sina armar (lade honom i sin famn) och blev den som vårdade (skötte om) honom. 17Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: "En son har fötts till Noomi!" De gav honom namnet Oved [betyder "en som tjänar"]. Han blev far till Jishaj, Davids far.
[Den hebreiska bokstaven bet uttalas antingen "b" eller "v" beroende på placering i ordet. Inleder bet ordet uttalas det oftast "b", annars "v". Ruts sons namn stavas Obed men uttalas "Oved" och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Jishaj, men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse.
Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, vers 13-17, har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, vers 1-5. Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!]
Avslutande släkttavla
18[Nu följer en släkttavla med tio namn som avslutas med David som är central i den messianska släkttavlan.]
Detta är Perets [vars mor var Tamar, som nekades ett leviratäktenskap, se kommentar i vers 12] fortsatta historia (hans genealogi/släkttavla – hebr. toledot):
Perets blev far till Chetsron [4 Mos 26:21],
19Chetsron [blev far] till Ram,
Ram [blev far] till Amminadav,
20Amminadav [blev far] till Nachshon,
Nachshon [blev far] till Salmah (Salmon).
[Salmah och Salmon i nästa vers är samma person. I NT används den grekiska varianten Salmon i Matt 1:4-5 (i 1 Krön 2:11 används Salma). Namnet betyder att täcka eller en klädnad. Ordets rot är nära besläktad med ordet shalom som betyder frid. Salmon gifte sig med Rahab (hebr. Rachav), en hedning från Jeriko, se Jos 2, ca 1400 f.Kr.]
21Salmon [blev förfader] till Boaz [som gifte sig med Rut, ca 1120 f.Kr.],
Boaz [blev far] till Oved [född ca 1120 f.Kr.],
22Oved [blev far] till Jishaj [född ca 1080 f.Kr.]
och Jishaj [blev far] till David [född ca 1040 f.Kr.].
[Höjdpunkten i släkttavlan är det sista namnet David, se Matt 1:3-6; Luk 3:31-33.
Mellan Salmon och David är troligtvis inte alla släktled med. Josua intar Jeriko omkring 1400 f.Kr. och David föds omkring 1040 f.Kr. Mellan dessa händelser är det alltså 360 år, men bara tre personer nämns. Om det inte saknas några led måste Boaz, Oved och Jishaj alla varit över 120 år när de födde sina söner, vilket inte är troligt då livslängden vid den här tiden var 70-80 år. Början och slutet på släkttavlan finns beskriven i andra böcker. Glappet är därför antingen mellan Salmon och Boaz, eller mellan Oved och Jishaj. Eftersom vi har flera detaljer kring Oved och Boaz, hur Noomi höll honom i sin famn och alla kvinnor i staden bevittnar händelsen i Rut 4:13-17, är det högst sannolikt att Oved är Boaz och Ruts son. Slutsatsen blir att glappet måste vara mellan Salmon, som levde under Josuas tid, och Boaz som levde då händelserna i denna bok utspelade sig.
Genom att jämföra med uppteckningen av levitiska präster från samma tidsintervall kan vi se att det måste ha varit fler släktled, se 1 Krön 6:4-8. Det är 9 generationer mellan Elazar, som var präst under Salmons och Rahabs tid, och Tsadoq, som var präst på Davids tid. Senare i samma kapitel finns en uppteckning av tempelmusiker med 18 generationer från Korach, en generation före Josua, till Heman på Davids tid, se 1 Krön 6:33-37; 2 Mos 6:16-27; 1 Krön 15:16-27. Salmon är alltså Boaz förfader och däremellan är det 5-12 släktled som inte tecknas upp här.
Att det saknas släktled är inte konstigt och visar inte på att det är felaktigheter i Bibeln. Både det hebreiska och det grekiska ordet för "far" kan också betyda "förfader" eller "släkting". Beroende på författarens syfte är det vanligt att ibland hoppa över några led för att visa på det övergripande släktskapet. Här är målet att visa hur Perets är släkt via Boaz till David. Ett annat exempel är Matteus som ibland hoppar över några led för att få en litterär symmetri med 3 grupper med 14 generationer i varje grupp, se Matt 1:1-17.]
Luk 14:7-35
En liknelse till gästerna7När han märkte hur gästerna valde ut de bästa platserna [närmast värden], berättade han en liknelse: 8"När du blir bjuden till bröllopsfest, så ta inte de förnämsta platserna vid bordet. Kanske är någon av gästerna mer ansedd än du? 9Då kommer den som bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Ge honom din plats!' Då får du skamsen gå och ta den lägsta platsen. 10Nej, när du är bjuden, gå och ta den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: 'Min vän, sätt dig högre upp!' Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. 11Den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."
[Kanske hade Jesus mannen som nyss blivit helad i åtanke. Han var i närheten av huset men verkade inte vara inbjuden att dela måltidsgemenskapen, se vers 4.]
En liknelse till värden
12Han sa också till den som bjudit honom [Jesus hade nyss talat till gästerna, nu vänder han sig till värden]: "När du bjuder på lunch [ordagrant 'dagens första måltid', frukost eller tidig lunch] eller till kvällsmål (större festmåltid), bjud då inte bara dina vänner, syskon, släktingar eller rika grannar, som du har för vana att göra. De bjuder ju tillbaka och det blir din belöning. 13Nej, när du bjuder in till fest, bjud fattiga, handikappade, lama och blinda. 14Salig (lycklig, välsignad) är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Du ska få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."
En liknelse om måltiden i Guds rike
Jesus berättar en liknelse om en festmåltid i Guds kungarike dit alla som vill är inbjudna!
16[Jesus tar tillfället i akt och berättar en liknelse om en stor fest, troligtvis en bröllopsfest. Bakgrunden är att enligt den dåtida seden skickade värden i god tid ut en inbjudan om att en fest skulle hållas. Utifrån antalet som svarat gjordes förberedelser. En andra inbjudan skickades när allt var klart. Att då tacka nej, när man redan sagt ja, var väldigt ofint. En snarlik liknelse finns i Matt 22:1-14 om en bröllopsfest. Det finns även ett exempel där Jesus och lärjungarna är bjudna till ett bröllop i Kana, se Joh 2:1-2.]
Han [Jesus] sa då till honom: "En man (en viss person) ordnade en stor festmåltid och bjöd många [gäster]. 17När tiden för festen var inne sände han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: 'Kom, nu är allt färdigt!' [Detta var den andra inbjudan, se Matt 22:2-3.] 18Men en efter en började de alla ursäkta sig.
Den förste sa till honom: 'Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på [inspektera] den. Jag är ledsen att jag inte kan komma. Var vänlig ta emot min ursäkt.' [Åkern var redan köpt, men han verkar orolig att han gjort en dålig affär.]21Tjänaren kom tillbaka och berättade för sin herre vad de svarat. Då greps husbonden av vrede och sa till sin tjänare: 'Skynda dig ut på gator och gränder i staden [det är bråttom eftersom allt är klart för festen] och för hit fattiga, lemlästade (krymplingar), blinda och lama.'
19En annan sa: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag ska ut och pröva (undersöka och godkänna) dem. Var vänlig ta emot min ursäkt.' [Vanligtvis ägde man en eller två oxar, så detta var en förmögen man som skaffat tio till.]
20En annan sa: 'Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.' [Hustrun hade nog glatt sig åt att få gå på festen, och det fanns plats för fler.]
[Dessa tre ursäkter berörde tre områden: ägodelar, arbete och familj. På sin rätta plats är allt detta gott och välsignat av Gud, se Matt 6:33. I Jesu första liknelse om jordmåner liknas törnet med sådant som kväver Guds ord. Jesus säger att denna liknelse är grunden för förståelsen av alla andra liknelser, se Mark 4:13. I förklaringen om törnet ges tre orsaker som sammanfaller med de tre ursäkterna i denna liknelse. De slutför inte vad de påbörjat, på grund av oro, rikedom och njutningslystnad, se Luk 8:14.]
22Sedan sa tjänaren: 'Herre, vad du befallde är utfört, men det finns fortfarande plats.'
23Då sa herren till tjänaren: 'Gå ut på huvudvägar och landsvägar [utanför staden] och övertala (uppmana) människorna att komma in, så att mitt hus blir fullt. 24För jag säger er att ingen av dem som var bjudna ska smaka min måltid.' "
Frälsningen är fri – ett liv i lärjungaskap kostar allt!
25[Frälsningen är fri men kostar ändå allt. Direkt efter liknelsen om den fria inbjudan till festmåltiden, följer en sektion som handlar om kostnaden av att följa Jesus.]
Stora skaror följde Jesus. [Många människor flockades kring Jesus av olika skäl. Jesus är mer intresserad av kvalitet än kvantitet.] Han vände sig om och sa till dem:
26"Om någon kommer till mig och inte hatar (älskar mig mer än)
sin far och sin mor,
sin hustru och sina barn [eller väljer att avstå från att gifta sig, se Matt 19:10-12],
sina bröder och systrar
och även sitt eget liv [detta jordeliv],
kan han inte vara min lärjunge.
[I den judiska kulturen är dessa talesätt, som är överdrifter, vanliga och kallas hyperboler. Även på svenska kan man t.ex. säga att man älskar röda hus men hatar gula och på så sätt uttrycka att man föredrar en viss färg mer utan att för den skull bokstavligen hata den andra. Matteus översätter ett liknande sammanhang "den som är mer vän med", se Matt 10:37. Ändå är orden väldigt skarpa och tvingar oss att fundera över var vi har vår lojalitet. Vem förtröstar vi ytterst på, är Jesus främst? Det är typiskt Lukas att ta med fyra punkter, se Luk 6:17.]
27Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
[Tidigare i Luk 9:23 säger Jesus att för att följa honom måste man "förneka sig själv och dagligen ta upp sitt kors". Nu följer två liknelser som visar att detta inte är något impulsivt beslut utan kräver eftertanke.]
28Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han kan slutföra det? 29Annars, om han lagt grunden men inte bygger färdigt, kan alla som ser det börja håna honom 30och säga: 'Den där mannen började bygga men kunde inte bli klar.'
31Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och fundera över om han med 10 000 man kan attackera den som kommer emot honom med 20 000? 32Kan han inte det, skickar han en delegation och ber om fred medan den andre ännu är långt borta.
33Därför kan ingen av er vara min lärjunge om han inte ger upp (försakar, tar farväl av) allt han har.
Var salt!
En kristen liknas vid salt och är tänkt att påverka sin omgivning.
[Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag förlorar inte sin sälta. Däremot kunde den typ av salt, som man producerade från Döda havet och som Jesus troligen refererade till, förlora sin sälta, eftersom det också innehöll andra mineraler. Utsattes det för omgivningens fukt kunde det urlakas. Det är när salt blandas upp med annat som det förlorar sin kraft. Ordet för "mister sin sälta" kan också betyda "dårskap" och översätts så i Rom 1:22 och 1 Kor 1:20. Den betydelsen förstärker då hur ett oövervägt beslut att följa Jesus blir till en dårskap, på samma sätt som den som började bygga ett torn eller den som förhastat gick ut i krig, se vers 28-32.
Detta stycke började med "stora skaror", se vers 25. På samma sätt som det räcker med lite salt för att smaksätta hela maträtten, är det inte antalet lärjungar som avgör om de påverkar omvärlden, utan det är kvaliteten som är avgörande.]
Lyssna, du som har öron att höra med." [Denna fras används ofta när ett stycke kan vara svårt att förstå utan hjälp av den helige Ande.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- > 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
