Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - torsdag 10/4

Jos 10, Luk 13:22-14:6


Jos 10

De södra kungarna besegras


Fem kungar planerar att attackera Givon

Vy över Jerusalem från Olivberget.

1[Detta är första gången namnet Jerusalem används i Bibeln, även om andra namn (Salem) har benämnt staden, se 1 Mos 14:18; 22:14. Det hebreiska namnet för Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska. I Uppenbarelseboken är det helt tydligt (Upp 21:2, 10), men även profeterna antyder det (Jes 26:1-3) och den åsikten finns också i många av de rabbinska tolkningarna av dessa verser. I antika egyptiska källor kallas staden Ursalimmu vilket betyder "fridens fundament/fredens grund". Jerusalem kommer att bli Israels viktigaste stad, men det dröjer några hundra år tills Davids tid innan det sker, se 2 Sam 5:6-19.]

Och det hände sig att när Jerusalems kung Adonitsedek [betyder "min herre är rättfärdighet", synonym med Melkisedek, se 1 Mos 14:18] hörde hur Josua hade intagit Ai och fullständigt ödelagt staden – hur han [Josua] hade gjort med Ai och dess kung på samma sätt han gjort med Jeriko och dess kung och hur invånarna i Givon hade ingått (gjort) fred med Israel och var (vistades) ibland dem –

2då blev de [invånarna i Jerusalem] mycket rädda (fruktade de storligen) eftersom Givon var en stor stad [bara 15 km nordväst om dem], som en av de kungliga städerna, större än Ai och alla dess män var mäktiga stridsmän.

3Därför sände Adonitsedek, Jerusalems kung (bud) till
Hoham, kung i Hebron,
och till Piram, kung i Jarmot,
och till Jafija, kung i Lachish,
och till Devir, kung i Eglon
och sa: 4"Kom upp till mig och hjälp mig och låt oss slå Givon, för de har gjort (ingått) fred med Josua och med Israels söner."

Vy över ruinerna där den stora staden Givon låg.

5Därför samlade sig de fem kungarna från amoréerna:
    Jerusalems kung,
    Hebrons kung,
    Jarmots kung,
    Lachishs kung,
    Eglons kung
tillsammans och gick upp, de och deras härar och slog läger mitt emot Givon och krigade mot dem.

Striden om Givon – första fasen
6Och Givons män sände (bud) till Josua till lägret i Gilgal [intill Jeriko] och sa: "Släpp inte dina händer från dina tjänare, kom upp till oss snabbt och rädda oss och hjälp oss, för alla amoréernas kungar som bor i bergsbygden [Jerusalem, Hebron, Jarmot, Lachish och Eglon] har samlat sig tillsammans mot oss."
     7Så Josua gick upp från Gilgal, han och allt krigsfolket med honom och alla mäktiga stridsmän. 8Och Herren (Jahveh) sa till Josua: "Frukta inte för dem för jag har gett dem i din hand, inte en enda man av dem ska stå dig emot."
    

Vid utgrävningarna i Givon har man hittat en stor vattenreservoar.

9Därför kom Josua över dem plötsligt, eftersom han vandrade upp från Gilgal hela natten. [En sträcka på 3 mil, med brant stigning från Jordandalen.] 10Och Herren (Jahveh) förvirrade dem (panik och tumult bröt ut) inför Israel som slog dem med en stor slakt vid Givon, och de jagade dem längs vägen upp mot Beit-Choron och slog dem ända till Azeqa [vid Elladalen] och till Mackedah.

[Jakten gick först nordväst och sedan sydväst, en sträcka på 3 mil. Mackedah ligger halvvägs mellan Lachish och Hebron, och inte så långt från Eglon, dvs. centralt mellan de tre södra städerna.]

11Och det hände när de flydde undan (från framför) Israel när de var på väg ner från Bet Choron, att Herren (Jahveh) kastade ner stora stenar [hagel] från himlarna över dem ända till Azeqa och de dog. Det var fler som dog av haglet än de som Israels söner slog med svärdet.

[Samma ord för hagel (hebr. barad) används även om den sjätte plågan i Egypten, se 2 Mos 9:18-33; Ps 18:14-15.]

Solen står still
12[Denna vers inleds med hebr. az och beskriver en parallell händelse. Haglet och stenarna i vers 11 hör därför troligen samman med händelserna i vers 12-13.]

Vid den tiden talade Josua till Herren (Jahveh) på den dagen när Herren (Jahveh) gav amoréerna inför Israels söner, och han sa i Israels åsyn:
"Sol, stå stilla (var tyst – hebr. dom) över Givon,
    och du måne, i Ajalons dal."

13Och solen stod stilla ("var tyst" – hebr. damam)
    och månen stannade (stod kvar – hebr. amad)
    till dess folket hade hämnats på alla sina fiender.
Är inte detta skrivet (nedtecknat) i Jashars ["den rättfärdiges"] bok?

[Jashars bokrulle omnämns igen i 2 Sam 1:18 och även i den grekiska översättningen av 1 Kung 8:13. Händelsen här var något extraordinärt som även skrevs ner i andra sekulära krönikor. Än har inga kopior av den hittats. Jashar betyder "rättfärdig" så bokens namn är den rättfärdiges bokrulle.]

Och solen stannade mitt på himlarna [ordagrant på halva himlarna] och hade ingen brådska med att gå ner på en hel dag. 14Det har inte funnits någon dag som denna, varken förr eller senare, då Herren (Jahveh) lyssnade på en mans röst, för Herren (Jahveh) stred för Israel. 15Och Josua återvände, och hela Israel med honom, till lägret i Gilgal.

[Händelserna här inleds med att Josua har vandrat hela natten, se vers 9. Ett stort oväder med hagel, stora som stenar, har fallit över fiendehärarna. Sedan sker en märklig händelse som påverkar både solen och månen. Att solen och månen "blir tysta" kan beskriva att de slutar göra det de brukar. Ett förslag är att det är en soleklips där månen passerar framför solen, men det måste då också vara något unikt som gjort denna dag speciell, så det inte funnits någon sådan varken förr eller senare. Författaren verkar nästan mer än undret i sig lyfta fram att det stora var att Gud hörde en mans bön. De två tidigare stora miraklen – Jordanflodens vatten som stoppade i Adam (Jos 3:16) och segern över Jeriko (Jos 6:20) – hade varit på Guds initiativ. Denna gång var det som svar på en människas bön!]

De södra kungarna besegras

Mackedah ligger någon kilometer väster om Hebron.

16Men de fem kungarna hade flytt och gömde sig i grottan vid Mackedah. 17Och man berättade för Josua och sa: "De fem kungarna är funna, gömda i en grotta vid Mackedah." [Mackedah är nuvarande el-Qom mellan Lachish och Hebron, 14 km väster om Hebron.] 18Josua svarade: "Rulla stora stenar framför grottans öppning [ordagrant mun] och sätt män där att bevaka dem. 19Men ni [med emfas – i kontrast till månen i vers 13], ni ska inte stanna (vänta – hebr. amad)! Jaga efter era fiender och slå eftertruppen (ordagrant: 'skär av svansen'), tillåt dem inte att gå in i sina städer, för Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har gett dem i vår hand."

[Ordet för "gå in" (hebr. bo) är samma ord som används om hur solen inte hade brådska med att "gå ner" på en hel dag i vers 13b. Mackedah ligger bara några kilometer från Lachish, Eglon och Hebron. Josua vill hindra stridsmännen att komma tillbaka till sina befästa städer.]

20Och det hände när Josua och Israels söner hade gjort slut på att slakta dem i ett mycket stort slaktande, till dess de var uppslukade och kvarlevan av dem som var kvar hade gått in i sina befästa städer, 21att hela folket återvände till lägret till Josua i Mackedah i fred (shalom), ingen vässade sin tunga (vågade ens säga det minsta) mot någon av Israels söner.
     22Sedan sa Josua: "Öppna grottan [ta bort de stora stenarna från öppningen] och för fram de fem kungarna till mig från grottan." 23Och de gjorde så och förde fram dessa fem kungar till honom från grottan:
    Jerusalems kung,
    Hebrons kung,
    Jarmots kung,
    Lachishs kung,
    Eglons kung.
24Och det hände när de förde dessa kungar till Josua att Josua kallade på alla Israels män och sa till stridsmännens ledare som gick med honom: "Kom nära, sätt era fötter på nackarna av dessa kungar." Och de kom nära och satte sina fötter på deras nackar.
     25Och Josua sa till dem: "Frukta inte, var inte missmodiga, var starka och vid gott mod, för på detta sätt ska Herren (Jahveh) göra med alla våra fiender som vi strider mot." 26Därefter slog Josua dem och dödade dem och hängde dem i fem träd, och de hängde i träden till kvällen.
     27Och det hände vid den tid då solen gick ner, att Josua befallde och de tog ner dem från träden och slängde dem i den grotta där de hade gömt sig, och de lade stora stenar framför grottöppningen, till denna dag.

Södra räden avslutas
28Och Josua tog Mackedah den dagen och slog det med eggen av svärdet och dess kung, han ödelade dem fullständigt och själarna som var där inne, han lämnade ingen, och han gjorde med kungen i Mackedah som han hade gjort med kungen i Jeriko.

Livna

29Och Josua gick från Mackedah och hela Israel med honom till Livna och stred mot Livna. 30Och Herren (Jahveh) gav även det och dess kung i Israels hand, och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, han lämnade ingen där, och han gjorde mot dess kung som han hade gjort med Jerikos kung.

[Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tell Burna 2015, gör att det kan vara den bibliska Livna.]

Lachish

Till vänster syns porten in till staden Lachish. Närheten till handelsvägen Via Maris gjorde Lachish till en inflytelserik och ekonomiskt viktig stad även för stormakter som Assyrien och Egypten.

31Och Josua gick från Livna och hela Israel med honom till Lachish och slog läger mittemot det och stred mot Lachish. 32Och Herren (Jahveh) gav Lachish i Israels hand och han tog det på andra dagen, och slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, på samma sätt som han gjort med Livna. 33Sedan kom Gezer, Horams kung, upp till Lachishs hjälp, och Josua slog honom och hans folk till dess han inte hade lämnat någon kvar. [Gezer var en viktig handelsstad som låg halvvägs mellan Joppe och Jerusalem.]

Eglon
34Och Josua gick från Lachish och hela Israel med honom till Eglon och slog läger mittemot det och stred mot det. 35Och de tog det på den dagen och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne förgjorde han fullständigt den dagen, på samma sätt som han gjort med Lachish.

Hebron
36Och Josua gick från Eglon och hela Israel med honom till Hebron och stred mot det. 37Och de tog det och slog det med svärdsegg, och dess kung och alla dess städer och alla själar som var därinne, han lämnade ingen, på samma sätt som han gjort med Eglon, han förgjorde det fullständigt och alla själar som var därinne.

Devira
38Och Josua återvände och hela Israel med honom till Devira och stred mot det. 39Och han tog det och dess kung och alla dess städer och de slog dem med svärdsegg, och förgjorde i grunden alla själar som var därinne, han lämnade ingen, som han hade gjort med Hebron så gjorde han med Devira och dess kung, liksom han hade gjort med Livna och dess kung.

Sammanfattning – södra räden
40Så slog Josua hela landet, bergsbygden [centrala höglandet] och Negev och Låglandet [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och sluttningarna (bergsbranterna; wadikanterna – hebr. aseda) [troligtvis sluttningarna ner mot Döda havet öster om den centrala bergsbygden] och alla deras kungar, han lämnade ingen utan förgjorde i grunden allt som andades, som Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), befallt. 41Och Josua slog dem från Kadesh Barnea [längst i söder] ända till Gaza [vid Medelhavet] och hela Goshen [området mellan Hebron och Negevöknen] ända till Givon [strax nordväst om Jerusalem]. 42Och alla dessa kungar och deras land tog Josua på ett tillfälle (på en gång), eftersom Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), stred för Israel.

43Och Josua återvände, och hela Israel med honom, till lägret i Gilgal. [Samma fras som i vers 15. Gilgal är basen för de militära operationerna.]

Luk 13:22-14:6

Den smala dörren
22Jesus gick igenom städer och byar där han undervisade, på sin vandring mot Jerusalem. [Redan i Luk 9:51 börjar Jesus gå mot Jerusalem men först i Luk 17:11 går han direkt mot målet.]
     23Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta (räddade)?"

24[Detta var en teoretisk fråga, antagligen ställd av en farisé eller skriftlärd. Jesus börjar med att ge en praktisk och personlig uppmaning till var och en att vara redo, för vad spelar det för roll om få eller många andra blir frälsta om man själv går förlorad? Till sist, vers 29-30, svarar han på frågan att många hedningar från jordens alla hörn ska bli frälsta.]

"Kämpa [som om ni tävlade i en olympisk gren eller stred på liv och död; verbformen indikerar också en passiv komponent – dvs. att även låta Gud få verka mitt i kampen] för att komma in genom den smala (trånga) dörren [portingången till ett hus där en bröllopsfest ska hållas]. [Jesus är dörren, den enda vägen till Gud, se Joh 10:7; 14:6.] För många, säger jag er, ska försöka (söka; sträva efter) att komma in men inte kunna det. 25När väl husets herre [Jesus] stiger upp och snabbt stänger dörren, då kommer ni att stå utanför och bulta och säga: 'Herre, öppna för oss!' Han kommer att svara er: 'Jag vet inte varifrån ni är.' [Vilken familj eller vilket hushåll ni tillhör.]
     26Då ska ni säga: 'Vi har ätit och druckit i ditt sällskap [dock inte som verkliga vänner och gäster som i Matt 26:29], och du har undervisat på våra huvudgator.' 27Men han ska svara: 'Jag vet inte varifrån ni är. [Vilken familj eller vilket hushåll ni tillhör.] Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.' 28Där ska ni gråta och skära tänder (där kommer det att råda ångest, hat och ondska), när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. [Många judar ansåg sig tillhöra Gudsriket eftersom man var född jude, medan Jesus lär att man måste födas på nytt.]
     29Människor ska komma från öster och väster, från norr och söder och ligga till bords [få delta i den himmelska festmåltiden] i Guds rike. 30De som [nu] är de sista ska [då] bli de första, och de som [nu] är de första ska [då] bli de sista."

Jesus och Herodes
31Just då kom några fariséer [från Galileen eller Pereen, de områden som Herodes Antipas var landsfurste över] och sa till honom: "Gå genast härifrån, för Herodes vill döda dig." 32Men han svarade: "Gå och säg till den räven [judiskt idiom för att vara feg och lättskrämd] att jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen når jag mitt mål (fulländar jag mitt syfte här). 33Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare [varken Herodes eller någon annan kan hindra Guds plan], för det passar sig inte att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem."

Jesus sörjer över Jerusalem
34"O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat. 35Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. Jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " [Ps 118:26]

Jesus helar på en sabbat
1[Efter lördagens gudstjänst i synagogan blev gästtalaren ofta inbjuden till en sabbatsmåltid av föreståndaren, se vers 12. Det är antagligen detta som sker här, men intentionerna var inte goda. Fariséerna vaktade på honom för att se om han skulle göra något de kunde anklaga honom för.]

När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariséerna, iakttog de honom noga. 2Då stod en man framför honom som led av vatten i kroppen. [Lukas använder den medicinska termen vi kallar ödem. Antagligen var hans ben svullna. Det är en sekundär sjukdom, primärt led han av hjärtsvikt.] 3Jesus frågade de laglärda och fariséerna: "Är det tillåtet att hela på sabbaten eller inte?"
     4Men de var helt tysta. Han tog tag i mannen, helade honom [hans hjärta] och lät honom gå. 5Sedan sa han till dem: "Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte på en gång upp dem, även om det är sabbat?" 6Det kunde de inte svara på heller.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)